Jag har haft några så fina dagar med fina vänner. Åkt ut till Ingå där några av Magnus bästa vänner samlas varje sommar. Folk har egna sommarstugor och otroligt många barn sprang omkring och lekte på tomten. Det inte så att jag tvivlat på om jag är vuxen eller inte, men i vissa situationer minns jag exakt hur det var att vara barn och hälsa på mina föräldrars vänner med sommarställe i skärgården. Jag försöker att inte bli en mamma som tvingar på mina barn min egen barndom. Inget direkt fel med den, men bara för att jag tyckte att något var härligt som barn betyder inte automatiskt att mina barn har samma smak.

Senare samma dag träffade jag min goda vän Karin och hennes dotter Märtha. Vi gick på Raseborgs sommarteater (även om jag inte vill pracka på min egen barndom på mina barn måste de ändå få lite finländsk kultur). Både Vidar och Majlis älskade pjäsen Peter Pan och barnen på scenen var såklart duktiga. Det som jag hade svårt att ta in var de sunkiga könsrollerna, Peter Pan kom ut 1904 och jag hade hoppats på en lite modernare version med fler kvinnor som faktiskt pratar och inte en tonåring som drömmer om att bli mamma till ett gäng barn bara några år yngre än hon själv. Det enda som hade förnyats verkade vara att byta namn på Wendy och kalla henne Lena.

Men fine, i produktionen brydde man sig kanske inte så mycket om könsroller och Bechdel-testet. Det jag däremot inte kan släppa var att ingen ifrågasatt att ha “indianer” på scenen. Ett gäng som spelade en minimal roll för själva historien och som mest gick omkring och var en stereotyp nidbild av hur den amerikanska ursprungsbefolkningen porträtterades förr i tiden. Jag trodde att Finland år 2021 var lite med progressivt än det här.

Hei! Jeg er en ivrig leser fra Norge, som elsker dine funderinger! Jeg er interessert i å høre dine tanker om klasse/klasseforskjeller i ens sosiale omgangskrets. Det er jo lett å se at dere har flere rike venner (både i Sverige og i LA, med tanke på bilder fra eiendommer osv). Er det et tema som kan være ømt for deg? For eksempel, synes jeg personlig det kan være vanskelig å være på bølgelengde med rike mennesker, fordi jeg synes det er vanskelig å akseptere den tydelige kapitalisme-velviljen. Du har snakket noe om deres venner i LA, men jeg tenker mere på dem i Sverige/Finland, som er lettere å relatere seg til (for meg)? Evt følgespørsmål: hvordan legger man sitt anti-kapitalistiske prinsipp bak seg når man omgås med rike mennesker? Nå høres det ekstremt generaliserende ut, men jeg har enda ikke møtt en anti-kapitalistisk rik person.

Fasiken vad glad jag blir att någon från Norge orkar läsa bloggen! Och bra fråga! Svår fråga.

Jag har aldrig tänkt så mycket på pengar och inkomstklyftor som efter att vi flyttade till LA. Inte bara de första åren då vi verkligen hade det svårt att få ihop till vår lilla hyra (drömde om dagen jag skulle kunna köpa färska bär), medan kompisar bodde i Justin Biebers gamla hus, åkte privatjet och gjorde vad de ville (OBS, absolut inte synd om oss. Att bo i LA var ett val). Men skillnaderna bara mellan oss och våra kompisar var stora. Jag tänkte jättemycket på det då, mycket mindre nu när jag kommit människorna nära och inte längre betraktar dem från ett perspektiv. När man är tillräckligt nära någon är hen bara en vän, inte en rik person.

Men det var inte bara privat, USA är verkligen kontrasternas land. Inkomstklyftornas land. Klasskillnaderna är enorma och hela ditt liv påverkas av var du föds, med hur förmögna föräldrar och såklart med vilken hud färg. Det är alltid mer dödligt att vara låginkomsttagare, men i USA är det mer extrema skillnader än i t.ex. Norden. Äsch, allt det där vet ni.

Hur ska man då umgås med folk som verkligen gynnas av kapitalismen? Eller ens kompisar. I ärlighetens namn gynnas jag ju själv också av kapitalismen. Jämfört med hur det var när vi flyttade till LA har vi jättemycket mer pengar nu. Jag är dessutom högutbildad, vit, heterosexuell och har ett bra nätverk. Det skulle vara att hymla att säga att jag står utanför det kapitalistiska systemen.

Samtidigt tycker jag att inkomstklyftorna och klasskillnaderna är vidriga och gör samhället sämre för alla. Att vissa har mycket mer än andra skapar våld och grupperingar. Det splittrar samhällen och människor. För att inte tala om orättvisa i att de som har råd att konsumera mycket konsumerar jättemycket och är därmed en belastning på klimat och miljö.

Det finns någon slags motsvarighet i hur vi som är vita får fördelar av att vi lever i ett strukturellt rasistiskt samhälle eller att snubbar gynnas av att män värderas högre än kvinnor i vårt kultur kan de som har mycket pengar officiellt vara antikapitaliser, men det är lite för soft att ha pengar för att man på allvar ska ta itu med problemet med klasskillnader. Nu när det går ganska bra för mina företag vill jag gärna tro att det beror på att jag är så jävla bra och smart, men det handlar såklart delvis om att jag är vit och uppvuxen i ett land där utbildningen är bra och skattefinansierad. Även om mina föräldrar inte hade pengar eller var högutbildade hade jag möjligheten att bli det.

Jag vet inte vad alternativet är. Är socialdemokrati motsatsen till kapitalism? Är kapitalism politik eller ekonomi? De bästa politiska systemen är de med låg korruption och höga skatter. Jag tror att grunden till allt är bra skolor. Att ge folk möjligheten att utbilda sig och förstå hur samhället fungerar, rösta aktivt, engagera sig och känna medkänsla. Jag upplever att vi lever i en extrem senkapitalistisk era där girighet hyllas och förväxlas med att vara en framgångsrik och lyckad människa.

Lyssnade tidigare i somras på NPR:s serie om kapitalism och olika definitioner/analyser på vad det egentligen innebär.

Inser nu att jag kanske inte alls svarade på din fråga, men en början är kanske precis det du gjorde: tala högt om pengar och klasskillnader.

Jag skriver som ni vet på en roman som kommer ut på Norstedts våren 2022. Det är såklart väldigt roligt och jag är stolt som bara den, men själva processen att skriva bok är samtidigt lika vidrig varje gång. Skammen och självkritiken. Jag fattar att skammen och tvivlet är en viktig del av processen. För att det ska bli bra måste man gå utanför det som är bekvämt och skriva ut sig på den andra sidan. Är man tvärsäker på att ens text är genial från början fattas antagligen något mänskligt i den. Någonting som berör läsaren. Det sagt betyder inte skam och tvivel att det automatiskt blir fantastiskt. Det är så svårt att skriva en riktigt bra text. Och en roman är så jäkla lång. Alla dessa ord som ska sitta precis rätt i relation till varandra.

Jag försöker tackla skrivångesten genom att skriva en mening åt gången. Fokusera på ett stycke, ett kapitel. Ta små steg och munsbitar och inte tänka så mycket på mängden. Försöka att inte oroa mig hur det ska bli, bara fokusera på dagens orden. Det här innebär såklart inte att jag struntar i helheten. I veckan beslöt jag mig för att ett av de små stegen ska vara att skriva ner alla kapitel med en kort beskrivning vad de handlar om. På så sätt fick jag en överblick av hur historien tar sig, om det finns en dramaturgisk kurva. Det gjorde gott för romanen.

Men jag försöker fortsättningsvis skriva mig igenom skammen.

Ett stort tack till er som prenumererar på nyhetsbrevet och betalar 5 dollar i månaden för det. Det tar ganska många timmar att läsa och kurera ihop en bra lista och tack vare era bidrag kan jag ta mig den tiden. Ni är fina människor. Tipsa gärna en vän som gillar bra texter, men inte alltid har tid att leta upp allt själv.

Men nu över till länkarna.

Medan millennials är glamourösa och statiska på instagram, har mittbena, använder gråtskrattemojin och stuprörsjeans (URSÄKTA GENERALISERINGEN) är generation Z Tiktok, filterlösa bilder, rörligt och otroliga mängder av konsumtionsval som ska definiera dem som individer. Alla dessa subkulturer och val har lett till att ingenting är coolt längre (i synnerhet inte att använda ordet cool).

Influencers är många saker, den gemensamma nämnaren är att de påverkar folk. Vissa att leva klimatsmart, andra politiskt, men de allra flesta jobbar med att få sina följare att köpa saker. Jag tycker att Sara Cavallins kritik av Svd:s tandlösa recension av influencers är kul och bra.

För tio år sedan firade vi bröllopsdag på samma sommarställe vi befinner oss på nu. Magnus kom in på gården med en vit häst, jag tweetade om det och på grund av dålig internetuppkoppling kollade jag först senare samma dag vad folk talade om. Det visade sig vara Utøja. Om ni inte redan läst Åsne Seierstad bok En av oss ska ni göra det, men börja med den här texten.

En man som inte bara lever helt utan pengar, han vill också förstöra alla pengar.

Folk som bor i rikare länder är generellt lyckligare än folk i fattiga, men det finns ett tak för hur mycket lycka pengar kan köpa och när man har för mycket pengar blir man olycklig igen.

Här kommer en fortsättning på det jag skrev om förra fredagen. Hur Facebooks algoritmer prioriterar länkar/innehåll som lutar mot höger. Det här Twitter-kontot publicerar dagens mest populära länkar på Facebook. Ni vet vad jag tycker om Facebook.

Pandemin gjorde att gästarbetande kvinnor inte kunde skicka hem pengar.

När klimatkrisen gör världen varmare och covid tvingar oss stanna hemma blir vi allt naknare på gatorna. New York Times skriver om hur folk gatorna på Manhattan har allt mindre kläder på sig. Alla i det här reportaget är visserligen unga, snygga och smala så jag antar att nakenmodet bara gäller just den kategorin människor.

Clubhouse har öppnat upp för alla som vill vara med (förr i tiden kom man bara in med inbjudan), problemet är bara att ingen längre hänger där. Audio är svårt (ni vet hur man genast stänger av en podd där ljudet är dåligt eller poddsnackarna tråkiga). Det gynnade inte precis CL att Twitter lanserade sin egen version Spaces. Skillnaden är att på Twitter har folk redan sina nätverk och får lite bakgrund till vem det är som snackar.

Här kommer ett tips på ett annat bra nyhetsbrev, min journalistkollega Laura Klingberg samlar också hon ihop ett gäng bra länkar varje vecka.

Som jag skrev förra veckan har jag bingeat Borgen. Den har tio år på nacken, men håller ändå. Kasper Juul, säger bara det. Kasper Juul. I vår kommer äntligen den fjärde säsongen. Grattis alla ni som ännu inte sett de tre första, för oss som är gamla fans kan jag bedyra att den är värd en ny runda.

Här kommer de första svaren på de första frågorna ställda i inlägget under. Vad kul det var att svara på dem. Tack för bra frågor! Om det kommer fler gör jag ett nytt inlägg.

Johanna:

Jag har förstått att du inte bara äter samma middag varje dag utan även samma frukost, så jag vill gärna veta mer om den samt förstås vad du äter till lunch.

Min frukost har bestått av ungefär samma sak de senaste 20 åren: två mackor med ost och tomat, ett löskokt ägg, en kanna svart kaffe. Äter bara sånt jag tycker är gott och tycker detta är gott och enkelt. Äter jag frukost ute blir det annat (typ eggs florentine eller pancakes), men på hotellbufféer (sällsynta i USA) lutar det mot en version av min hemmafrukost.

Isabelle:
Varför trivdes du mindre bra i Holland ?

Det här är nästan tjugo år sedan så jag var yngre och dummare då och obs detta är bara baserat på mina egna högst subjektiva upplevelser. Men de holländska studenter jag bodde med kunde inte tvätta sina egna kläder, men knarkade jättemycket och var snåla som satan.

S.

Håller du vikten liksom så att det går av sig själv eller fattar du aktiva beslut kring det?

Aldrig bantat en sekund i mitt liv. Äter precis så mycket och ofta som jag vill. Äter choklad varje dag. Tror det mest är generna som gör att folk har den kroppsform de har. Nu fattar jag att det går att läsa detta som the cool girl som är smal men ändå koketterar med att äta jättemycket. Jag menar snarare att jag är glad och tacksam över att ha en så sund inställning till mat och skulle inte vilja/våga fucka up den genom att banta.

Isabelle:

Vilka böcker, appar och tv-spel gillar Vidar ?

Han läser just nu serien om Percy Jackson (på engelska) Jag har precis läst färdigt Ronja Röverdotter (på svenska) för honom och ska börja med Mästerdetektiven Blomqvist (har bara hittat en del, hoppas att Rabén & Sjögren kommer med dem snart i nyutgåva). Vidar spelar Fortnite och Minecraft.

Vad uppskattar du i Sverige ?

Att så många av mina vänner bor här, allemansrätten, rågbröd, plocka hallon och blåbär, vandra genom Stockholm en sommarnatt, bada/åka båt i Mälaren, stränderna på Österlen, kultur på svenska, kul restauranger, bra bibliotek.

Vad tar ni med er tillbaka till USA i resväskan ?

Rågbröd och svenskt godis (och Fazers choklad i mängder åt min väninna Tamara). Böcker på svenska.

A:

Vilka är ditt livs bästa beslut hittills? 🙂

Att fria till Magnus, flytta till USA, börja rida igen.

En annan A:

Är flygskam och/eller att dra ner på flygande ”en grej” i LA? Om inte, finns det någon annan het potatis vad gäller att dra sitt strå till stacken i klimatfrågan?

(Obs – absolut ingen förklädd pekpinne. Blev nyfiken på hur det ser ut på andra kusten efter att ha pratat med bekanta i NYC, där det inte verkar finnas på agendan.)

Det är svårt att säga eftersom LA är så mycket större och framförallt mer heterogent än Sverige. Det finns liksom ingen samlad åsikt. I LA finns folk som absolut är inne på flygskam, men flygskam känns (obs känns i de kretsar jag rör mig) vanligare i Sverige. Elbilar är mycket vanligare i LA och detsamma gäller riktigt, riktigt bra veganrestauranger och solpaneler. Jag tycker att det både är kul, men också lite jobbigt att jämföra Kalifornien och Sverige eftersom svenskar ofta (INTE ALLA SVENSKAR!) gör det till en tävling i vilket land det är bättre att bo i. Som om det fanns ett enda land som var bäst för alla. Jag är glad för allas skull som vill bo i Sverige och gör det och älskar själv att bo i LA (just nu i alla fall, men får faktiskt ändra sig).

Sara:
Jag undrar vilka länder du bott i förutom USA och Finland samt lite skillnader och likheter mellan att bo i de olika länderna.

När jag var liten bodde mina föräldrar med mig i Tyskland. Sedan pluggade jag i Nederländerna, bodde i Buenos Aires, Argentina som knappt 30-åring där jag jobbade på Finlands ambassad. Sedan har jag tillbringat ett par månader i Rio de Janeiro och en månad här och där i Thailand, men tycker att man ska ha ett jobb eller på annat sätt vara en del av samhället för att det ska räknas som att man bor där. Häng och semester är inte att bo. Just det! Har ju bott i USA sedan 2013. Har däremot aldrig bott i Sverige, men tillbringar två-tre månader varje år i Stockholm,

Ska vi köra en klassiker: fråga bloggen. Ni frågar om att bo i USA, skriva bok, bli journalist, skriva blogg, prata podd, Friday Lab, vad vi äter till middag varje dag eller något annat som inte framkommer tillräckligt tydligt i den här bloggen. Sedan svarar jag efter bästa förmåga 🙂

En kompis frågade skämtsamt om vi gör en repis på hela sommaren och det kanske vi gör. Stockholm, Helsingfors, Raseborg, Stockholm, Skåne, Stockholm, Helsingfors, Raseborg, Stockholm, Skåne och så Stockholm igen. I förrgår tog vi färjan över till Finland. Det var Magnus som insisterade och jag måste hålla med honom. Det är enormt mycket trevligare att ta Viking Line än att flyga. Istället för att köa och vänta och sitta still kan ungarna springa runt och vi får en trevlig middag med skärgården utanför fönstret. Långsamt resande. Dessutom gillar jag verkligen både den nya fräscha Garce som går till Åbo och de äldre färjorna med sin retroglamour i mörkt trä.

Det skönaste med att åka till Helsingfors är att man inte behöver stiga upp i ottan för att hoppa av (min syrra försov sig en gång under studietiden och var tvungen att stiga av i Mariehamn på vägen tillbaka och där vänta in nästa färja), utan kan äta frukost i lugn och ro. Jag sover oftast också så gott på färjorna.

Den här gången fick vi dessutom sällskap. Min vän och kollega Maja med familj fanns med på färjan. Så kul för barnen att springa omkring tillsammans. Maja och jag har lovat varandra att jobba så lite som möjligt i juli, men vi passade ändå på att prata lite om höstens program och framförallt live eventet vi ordnar i augusti medan jag ännu befinner mig på svensk mark. Det kommer att vara ett för företagare och ett för folk som allmän är intresserade av personligt ledarskap. Kul blir det också. Jag lägger upp tider och programmet snart.

Nu är vi framme på min mammas sommarställe utanför Ekenäs. Jag ska försöka skriva så mycket som möjligt, men också spela tennis, bada bastu, doppa mig i havet och träffa några vänner.

Jag har noll problem att läsa andras böcker medan jag skriver på eget. Jag får snarare inspiration och skrivlust av att läsa. Somliga författare säger att de inte vill läsa andra texter medan de själva skriver av rädsla för att bli för påverkade och jag respekterar det full ut. I podden Peppe möter brukar jag fråga författare hur de jobbar och det gjorde mig på enormt gott humör när Philip Teir sa att han, när han inte kommer vidare i sin text, brukar gå fram till bokhyllan och bläddra i en bok. Peter Sandström sa att han stjäl från andra författare.

Men det var inte alls det som mitt inlägg skulle handla om. Jag vill tipsa om böckerna jag läst/ska läsa. Just nu håller jag på med “Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet” av Heidi Linde. Den handlar om Vigdis, som är barnmorska, har tre barn och en man som inte hjälper till i hemmet trots att han själv tror att de är perfekt jämställda. Mycket bra!

Jag har också läst och kan rekommendera Mia Kankimäkis “Kvinnor jag tänker på om natten” otrolig titel och en så upplyftande bok om kvinnor som rest ensamma, upptäckt världen och gått emot alla normer och uppfattningar om hur en kvinna ska vara. Jag lyssnar på Esther Perrels “The state of affairs” som handlar om otrohet (research för min roman och superbra och intressant), har kvällslyssnat på Marit Danielssons “När underbart inte är nog”, perfekt ofarlig, men välskriven lyssning. Har börjar på Knausgprds “Morgonstjärna” (bra!) och nästa vecka ska jag sluta “Tills alla dör” av Diamant Salihu. Känns som allmänbildning och har fått starka rekommendationer på den. Har också beställt Att älska av Lone  Frank, Facebook – den nakna sanningen av Sheera Frenkel, Cecilia Kang, Pastoralia och andra noveller av George Saunders, Hummerns sköld av Caroline Albertine Minor och Lämna världen bakom dig av Rumaan Alam, som jag övertalade Magnus att börja lyssna på och som han verkar gilla.

Men ni då? Vad läser ni i sommar?

Igår firade Magnus och jag bröllopsdag i Stockholm genom att promenera runt på stan, göra manikyr och pedikyr och sedan dricka några drinkar på olika uteserveringar. Vi sprang på några kompisar från LA och en av Magnus barndomsvänner som först spelade skivor på Diplomat och sedan ordnade bord åt oss på relativt nyöppnade Villa Dagmar (där han också spelade skivor samma kväll) . Jag har noll koll på inne- och uteställen i Stockholm och blev så glad över att det var så fint och så gott. Vi beställde in ett gäng smårätter (servitören sa att tre-fyra per person är lämpligt, men vi tog in två per man och var proppmätta efteråt). Stor rekommendation på den.

Sedan gick vi hem och jag läste en stund på balkongen innan vi lade oss. Mycket fin kväll. Vilka är era bästa rekommendationer på restauranger i era hemstäder (åt på ett otroligt ställe i Örebro när vi körde mot Blankens för några veckor sedan, men minns inte vad det hette).

En gång när jag var drygt tjugo bråkade jag med en pojkvän och han sa i vredesmod att jag skulle vara tacksam för att han älskade mig eftersom ingen annan man på jorden skulle kunna älska en kvinna med så fula fötter som jag har. Så här i efterhand är det ju enbart komiskt, men på den tiden övervägde jag faktiskt det killen sa. Jag tyckte att mina fötter var knotiga, beniga och framförallt alldeles för långa. Skammen att ha storlek 40 och ibland till och med 41. Jag tryckte såklart in mina stackars fötter i för små skor som en lightversion av Kina på 1000-talet.

På så vis är det skönt att bli äldre. Nuförtiden kan jag inte påstå att jag drabbas av mina fossingars skönhet, men jag har noll problem med att de är stora. Det är ju snyggt med långa fötter! Och ni känner säkert till det gamla ordspråket: “Stora ståtliga fötter, stor ståtlig vagina“.

Sensmoralen här är väl att det mesta gällande mitt utseende som jag tyckt var mindre snyggt är jag mer än okej med idag. Dessutom fanns det tydligen en annan man än min före detta pojkvän som kunde älska mig trots anskrämliga fötter.

Tusen tack alla ni som prenumererar på mitt nyhetsbrev på Substack. Det kostar 5 dollar i månaden och förutom bloggen får ni en lista på bra läsning varje fredag. För er som inte ännu prenumererar, gör det! Låt mig göra jobbet att rota fram internets mest intressanta och roliga artiklar.

Men nu över till länkarna.

För några år sedan fick jag åka till Etiopien med Läkarmissionen. Det var ett otroligt uppdrag som jag kommer att bära med mig resten av livet. Sedan dess följer jag extra noga med nyheter från regionen och berördes mycket av AP:s bildreportage från Tigrey.

Kommer generation Z att för evigt befria oss från e-posten? Kanske, kanske inte. Men sättet du väljer att kommunicera med dina vänner, kolleger och samarbetspartners säger mycket om vilken generation du är.

I Tyskland äter man allt mindre kött och allt mer veganmat. Köttonsumtionen ligger på samma nivå som 1989. Tänk om kossorna fick leva utan att vara ständiga mjölkkonsumenter och framtida biffar? På den här tyska gården får de det.

Det är superpraktiskt att låsa upp telefonen med sitt ansikte. Men facial recognition finns på många fler platser än skärmen, utan att vi kanske är medvetna om det. I USA använder de största affärskedjorna redan ansiktsigenkänning på sina kunder.

Allt går att kapitaliseras. Jag läste en krönika om hur en modellagentur rekommenderar äldre modeller (alltså knappt 30) att bli gravida eftersom det går att tjäna mer pengar på att visa upp sig gravid än att gå på runwayen.

Jag hittar sällan något att kolla på på Netflix (ser just nu om Borgen, som fortfarande är otroligt bra och har en ny säsong på g våren 2022 ), men kul att det går bra för dem och att de lägger in tv-spel i appen.

Glass med smak av macaroni and cheese lär vara jättegod.

Min avsky inför Facebook når nya höjder varje vecka. En orsak att hata FB är dess algoritmer lyfter upp inlägg med högerextremt innehåll.

Och så finns det ett nytt avsnitt av Magnus och Peppes podcast där jag kallar Magnus idiot.

Grattis alla ni som ännu inte sett den första säsongen av Ted Lasso. Grattis till oss andra som bara har några dagar kvar till säsong 2.

Jag har blivit delägare på gamla dar. På förmiddagen skriver jag och efter lunch målar och fixar vi. Häromdagen fick vi besök av en lokal arkitekt som ritade upp några alternativ för renovering. Inklusive bastu med utsikt över de skånska slätterna och badkar. Allt såklart med respekt för huset. Nu ska vi bara ha råd med det också.

På eftermiddagarna åker vi ut till olika ständer. Att vara på stranden tidigast kl 17 är mitt bästa strandtrick. Ingen ångest för hudcancer i brännande sol, lite folk och mjuk eftermiddagsvärme. Vattnet är varmare än vad jag trodde det kunde vara och alla badar. Sedan äter vi middag på ängen utanför husen. Här finns inga myggor eller, min stora skräck, fästingar, men massor av flugor. Det är inte så konstigt eftersom det bor ett gäng kossor granne med oss. Jag tänker att man får ta det goda med det onda, men klockan fyra på morgonen då solen gått upp och flugorna håller vaken då jag vill mörda alla.

Men det jag ville skriva var att jag just den här morgonen spelade in ett avsnitt av Yles nyhetspodd tillsammans med Carin Göthelid. Vi pratade om Britney Spears, hur det kommer sig att hon är den popikon hon är, vad grejen är med Free Britney är, förmyndarskapet och så mycket man får sagt på 20 minuter. Här finns avsnittet.