Familjen är tillbaka i Stockholm och min skrivtid är över. Jag inser att det var ett jäkla tjat om mitt bokmanus här på bloggen, men det är en stor del av mitt liv den här sommaren. Jag ska skicka in den senaste versionen till min förläggare ikväll och sedan ha ett sista möte med henne nästa måndag innan vi åker till LA. Ska bli skönt att tänka på annat (som Friday Labs träffar på fredag och lördag!) i några dagar.

Imorgon kommer ett nytt avsnitt av Skåpet. s02.e01 som Johanna säger. Vi har försökt strukturera upp avsnitten så en bestämmer det stora temat och de andra kommer med smått och gott. Vi skickar artiklar och tankar till varandra i poddens Whatsup-grupp och den här fick mig att fundera på olika former av emotionellt arbete. Texten handlar om hur de flesta historier vi ser/läser handlar om killar/män som går igenom livet som ensamma protagonister medan berättelser om kvinnor/tjejer ofta handlar om att de ska lösa relationsproblem/göra folk nöjda.

Allt arbete är inte per definition dåligt. Jag gillar väldigt mycket mitt (mina) jobb. Detsamma gäller emotionellt arbete, jag önskar att fler män lärde sig att ta större ansvar för andras känslor och behov, inte att kvinnor ska sluta upp med det. Och nu kommer någonting som jag knappt vågar skriva av rädsla för att bli missförstådd. Alla personer jag träffat den här sommaren tycker jag väldigt mycket om. Det har bara varit kul och inspirerande och kärleksfullt, handen på hjärtat. Jag vill verkligen träffa alla jag träffat. Samtidigt är jag så socialt trött. Kanske på grund av isolationen under pandemin och att jag inte är van att umgås så många människor. Det gjorde gott att bara ha program en kväll under hela ensamma veckan i Stockholm.

Vad försöker jag säga, att man kan vara trött trots att man verkligen gillar det man gör.

Reklam för egen verksamhet

Jag har som sagt inte ångrat en sekund att jag blev egenföretagare. I början var det bara jag, men nuförtiden har jag ju Friday Lab tillsammans med Maja. Att bolla idéer och utbyta erfarenheter med andra är otroligt värdefullt. Inte minst för att man då är tvungen att formulera och förklara saker som bara flyter fritt i ens huvud. Allt blir lite tydligare i sällskap.

På fredagen ordnar Friday Lab ett live-event i Stockholm för småföretagare. Vi inte bara utbyter erfarenheter, utan går också igenom ditt företags anatomi, kollar vad som kräver lite mer omsorg och vad som kan vila lite. Ett jättebra tillfälle att bredda sitt nätverk och kanske till och med hitta samarbetspartners. Den här dagen är en investering i det egna företaget och en plats att få hjälp med att hitta ett bra fokus inför hösten.

Sista anmälningsdag är måndag och för er som läser den här bloggen finns det en rabattkod på 20 procent. Använd koden SISTA CHANSEN Här finns hela programmet (vi bjuder på frukost och lunch och en drink efteråt och de som till självkostnadspris vill äta middag med oss på Elverket är hjärtligt välkomna). En del riktigt bra personer är redan anmälda.

Den här tiden på året då kallpratet med bekanta ofta tar avstamp i att man frågar hur den andras semester varit och i samma andetag utbrister “det såg härligt ut på instagram” funderar jag mycket på hur vi jobbar och hur lite instagram speglar verkligheten. Jag har nämligen skrivit hela sommaren, men det blir inget kul content så på instagram har jag badat, ätit, druckit drinkar och hängt med vänner.

De senaste veckorna har jag på bland annat New York Times, DN och BBC läst om det kinesiska fenomenet tang ping som betyder ungefär ligga ner. I Kina där 996-systemet (jobba från 9am-9pm 6 dagar i veckan) blir allt vanligare börjar unga människor ge upp, de slutar jobba och lever på så lite som möjligt. Alltså konsumerar så lite som möjligt. Trots att jag själv är verkligen inte står utanför det kapitalistiska samhället kan jag tycka att detta är så inspirerande. Att det finns en rörelse som handlar om att sikta på annat än jobba mer och äga fler grejer.

Nu är jag ju extremt privilegierad som har valt mina arbetsuppgifter på basen av vad jag tycker är intressant och kul. Jag jobbar aldrig 12-timmarsdagar, men motvilligt måste jag erkänna att jag tycker det är kul att tjäna pengar. Det känns bra att inte vara tvungen att vända på slantarna varje månad när hyran ska in. Jag har svårt att se mig själv i ligga ner, men som alla trender måste någon börja och sen kan vi andra ta efter i en lite mindre dramatisk version.

Hoppas att ni känner mer glädje än ångest när semestern är slut och höstterminen drar igång.

Tusen tack alla ni som prenumererar på mitt nyhetsbrev (ett extra shoutout till dig som köpte en årsprenumeration förra veckan. Tack!). Ni som ännu inte gör det, men uppskattar mina texter och att få ett kurerat nyhetsbrev varje vecka kan betala 5 dollar i månaden här (eller 50 för ett år).

Men nu över till länkarna.

Måste ändå säga att av alla vaccinationskampanjer ligger Finland på topp med att låta Lordi bli vaccinerad. Också i USA satsar man på att låta influencers sprida buskapet om att vaccin är att föredra framför döden. Färre än hälften av alla amerikaner melan 18-39 har tagit vaccinet. Förra veckan länkade jag till en artikel om ungdomar som inte vill bli vaccinerade. Här kommer en annan med större mångfald.

Har sociala medier gjort oss mindre empatiska? En kanadensisk myndighet forskade i detta och det visade sig att folk som filmar olyckor eller andra händelser gör det för att de njuter av belöningen i form av likes och kommentarer när de lägger upp klippet.

När singelkvinnor porträtteras i filmer och tv-serier slutar det oftast lyckligt med att de hittar kärleken i en man -som är förmögen. Carrie Bradshaws Mr. Big, Mark Darcy i Bridget Jones (och Jane Austen), Christian Grey i 50 Shades osv. Katrine Marcal skriver om hur det är pengar, inte kärlek vi vinner åtråvärt.

I skrivande stund har jag 25 sidor öppna på Chrome. Den här essän får mig att inse att det inte (bara) är texter jag sparat för att läsa senare, utan en lista på saker personen jag vill vara läst. Sidorna är byggstenar i identiteten jag försöker bygga/bevara.

Jag har aldrig varit en LOL-person, men använder dagligen HAHA.

En väninna som jobbade som flygvärdinna (hon gör det inte längre) brukade berätta skräckhistorier om hur folk hade sex i sina säten och andra räckte henne överfulla blöjor och spypåsar. Våldet mot just personal på flygplan har gått upp i USA och också på andra håll är kunder vidriga mot kundtjänsten.

Hur är det att vara synskadad och scrolla igenom Instagram.

Den här krönikan om att till varje pris få barn, surrogatmödraskap och kapitalism tyckte jag om (beställde genast boken “Bära frukt”). Fastnade vi den här meningen “Det brukar sägas att det är enklare att förställa sig världens undergång än slutet på kapitalismen, men det är nog trots allt enklare att föreställa sig kapitalismens upplösning än familjens”

När fast fast fashion kommer på tal finns det alltid någon som säger att det är ett sätt att demokratisera modet. Att också de med mindre inkomster ska ha råd att klä sig och sina barn snyggt. Men hur mår de som har ännu mindre inkomster och jobbar med att sy kläderna? I praktiken leder fast och superfast fashion till att medelklassen shoppar fyra gånger mer kläder än för en generation sedan. Bra avsnitt i NPR-podden 1a.

Jag ger er en underbar lista på a-kändisar som dök upp i Miami Vice.

Jag har hållit mig tillräckligt länge nu. Ikväll ska jag bingea alla avsnitt som finns tillgängliga av White Lotus. Bara trailern gör mig pirrig av förväntan.

Vad har ni läst i sommar? Jag har skrivit och läst, läst och skrivit. Just nu slukar jag Knausgårds Morgonstjärnan. Jag närmade mig den motvilligt, tänkte att den skulle vara tung och kanske pretentiös, men tycker mycket om den. Så mycket att det känns som en liten belöning när jag pausar i romanskrivandet och läser den. Så här 433 sidor in har jag som läsare fått lära känna ett gäng medelålders norrmän i olika grad av sympatiska/osympatiska som alla pysslar med sitt då de ser en stor röd stjärna på himlen. Djuren uppför sig konstigt och det härjar någon form av ondska i skogen.

Jag hade tänkt kämpa mig igenom den eftersom den är för stor och tung för att släpa med till LA, men inser nu att det inte kommer att vara något som helst problem med att avsluta den.

Förresten, det ligger ett nytt avsnitt ute av Mellan raderna-podden där vi pratar mer om Morgonstjärnan och några andra böcker. Jag vill också passa på att tipsa er med barn i mellanstadiet om Moa de Bruins böcker om Vera Svanson. Väldigt kul och bra!

Vad har ni läst i sommar som ni kan rekommendera?

Idag lunchade jag med min kompis Rebecca. Vi lärde känna varandra i bloggens begynnelse när allt var lite mindre och influencervärlden lite mindre… girig? Är det rätt ord? Polerad kanske? Äh, ni fattar, vi skrev mer öppet om känslor och jag föreställer mig att det var mindre poserande och framför allt mindre reklam.

Vi var i alla fall ett gäng som läste varandras bloggar och visste så mycket om människor vi aldrig träffat (bland annat Jenny var en av dem). Det tog flera år innan vi träffades i köttet. Rebecca träffade jag i LA då vi nyss flyttat dit och hon befann sig på arbetsresa i staden. Hon fyllde år, kände inte så mycket folk så Magnus och Vidar och jag tog henne på födelsedagsmiddag i Silverlake. Mycket fin kväll.

Jag tänker ofta på att den här bloggen har gett mig så mycket. Både karriärmässigt och privat. Det är så fint att ha lärt känna människor för femton år sedan och fått följa med dem när de fått barn, bytt jobb, flyttat, gjort karriär och så vidare. Det känns som om vi som lärde känna varandra i begynnelsen har ett speciellt band. Håller jag på att bli blödig nu. Kanske det, men fint är det ändå med vänner.

Jag ser mig själv som en ganska liberal person när det handlar om mat. Jag tycker att det är etiskt och klimatmässigt problematiskt att äta djur, men smakar på de flesta rätter som serveras. Jag tycker att vuxna människor inte ska vara så kräsna. Det sagt finns det några saker jag ändå har väldigt svårt med. Jag har ingen rimlig förklaring annat än att jag inte tycker om smaken av salt/ättiksgurka. Jag är den som alltid petar bort gurkskivan i hamburgaren. Tycker att den dominerar hela smaken. En annan sak som jag har svårt med, mindre själva smaken och mer konsistensen, är russin i varm mat. Uppsvällda, söta russin i grytor ger mig en lätt matpanik.

Ni då, är ni bättre människor än jag (det är ni säkert på många sätt), eller finns det något ni har riktigt svårt för i matväg?

Jag har tagit farväl av Helsingfors för den här gången. De sista timmarna innan färjan gick klämde jag in en lunch med en av mina närmaste vänner Sonja och hennes kille Aku. De var på väg på bröllop i Domkyrkan (alltså andra människor, inte sitt eget) och avsevärt mycket fräschare än vi andra som hade tillbringat ett spartanskt dygn ute i Sibbo skärgård med några kompisar som vanligtvis bor utomlands.

Sen träffade jag mina halvsystrar och marscherade in på färjan. Jag är en social person, men måste erkänna att det också var skönt att bara hänga med familjen. Jag var tydligen så avslappnad att när Magnus och barnen gick på trollerishow smög jag in en tupplur mellan klockan 20-21. Det visade sig, när det var läggdags, vara ett misstag. Men eftersom ett av barnen blev sjösjukt var jag i alla fall vaken och kunde trösta.

Vi kom iland i Stockholm och resten av familjen åkte raka vägen till Skåne medan jag stannade här för att skriva bok och planera det sista inför Friday Labs träffar fredagen den 13:e och lördagen den 12:e. Fredagen riktar sig till företagare. Tillsammans strukturerar vi upp både hösten och de närmaste åren. Sätter mål, skalar bort det onödiga och sätter konkret fokus på det viktiga. När deltagarna går hem (efter middag på Elverket) ska de ha en konkret handlingsplan med sig. En superbra investering för företaget.

Lördagens program handlar om att fundera på hur hösten ska bli. Vad kan man skala bort, lägga till, vilka värderingar vill man ha med sig osv. Det blir en lätt frukost, kort föreläsning, workshop (vi tror nämligen att man blir smartare och mer kreativ tillsammans med andra hjärnor) och efter lunch föreläser Marie Hammarberg (Stilkontot på insta) om en snygg och hållbar stil. Perfekt att tidpunkt att ge sig själv lite tid och reflektion.

Ja, det skulle jag ju skriva om. Att Maja och jag i vintras köpte en företagspresent i form av ett besök på ett spa. Efter bassängerna satte vi oss ner och lade de sista detaljerna för Friday Lab-träffarna (okej, det tog fyra timmar). Sedan gick vi vidare till Nationalmuseums permanenta utställning. Det gjorde mig så enormt gott att fokusera på konsten istället för på olika saker jag borde skriva. När vi nu håller på och jämför länder (hehe) måste jag säga att det är så enormt värdefullt och fint att man bara kan kila in på ett museum i världsklass. Jag kände hur min puls gick ner och jag blev lugn och glad i kroppen.

Okej, tekniskt sett är det lördag, men nu blev det så här (för övrigt ett av mina favorituttryck). Igår befann jag mig på resande fot och det är det jag skulle vilja tala om. Hur det jag gillar minst med att resa runt i Norden är när jag landar bland folk jag inte känner jättebra, det kommer fram att jag bo i Kalifornien och det alltid finns minst en person som startar diskussionen om var det är bäst att bo.

De här samtalen följer alltid en likadan regi, personer förklarar varför hen inte vill bo i USA och berättar om en amerikan hen känner som flyttat till Sverige/Finland och tycker att det är världens bästa plats att bo på. Jag blir alltid lite beklämd eftersom jag fört den här diskussionen så många gånger och för att jag ärligt talat tycker att det är lite oartigt att förklara att den man pratar med bor på en dålig plats.

Jag antar att det här inte bara handlar om länder, utan att folk vill bekräfta sina egna val av stad eller till och med stadsdel genom att komma med argument om varför andra valt fel. Men så funkar inte världen, folk har olika behov och preferenser. För att göra det ännu mer komplicerat förändras dessa oftast med tiden. Det ska bli skönt att inte behöva prata om det här på ett år.

Och för övrigt har Sverige och Finland varit bara toppen den här sommaren. Dessutom har vi drygt två veckor kvar och det är inte lite det.

Stort tack alla ni som betalar 5 dollar i månaden för den här listan på länkar. Det betyder mycket för mig. Ni som ännu inte gör det, men tycker att också frilansare ska få betalt kan prenumerera på nyhetsbrevet här.

Men nu över till länkarna:

Är ni, som jag, nyfikna på hur folk som inte vaccinerar sig resonerar? Politico har gjort ett reportage om unga människor som tror att fler dör AV vaccinet än av covid och festar på som om pandemin aldrig ägt rum. Utan munskydd, såklart. (Om du inte känner för att läsa kan jag rekommendera att bara kolla på bilderna).

Det ligger ett nytt avsnitt av Magnus och Peppes podcast ute och väntar på att ni ska lyssna på det. Vi pratar om kinesiska medborgare som lägger sig platt och vägrar jobba (är det kanske bättre för klimatet om vi alla chillade lite med pengarna och konsumtionen), om man kan tvinga folk till att vaccinera sig, om varför amerikanska restauranger har brist på personal och såklart Raseborgs sommarteater.

Jag ställer mig mycket skeptisk till surrgoatmödraskap generellt, det sagt finns det såklart alltid undantag: Den lyckliga surrogatmodern, kan vi kanske kall det. Tycker ändå inte att undantag ska användas som bas för lagstiftning. Hur som helst tyckte jag den här intervjun med en kvinna som har 27 biologiska barn, men inte är mamma till ett enda, var intressant.

När jag pluggade på USC var Daniel Kahnemans “Thinking fast and slow” en del av kurslitteraturen. Jag tyckte om den här intervjun med honom i Svd. Speciellt om att våga ändra sig och att tänka vidare är det som gör oss smarta.

För oss vattenälskare är detta goda nyheter: Simning är bra för hjärnan.

Torr hetta är gör det lättare för människan att överleva, men när säger kroppen upp kontraktet?

Varför är millennials så besatta av hundar (och att adoptera hundar). Är det ett sätt att hitta trygghet och stabilitet i en annars ostadig värld? Ett sätt att ta hand om en levande varelse utan att bli förälder?

De funkar bevisligen för många, men för mig har appar där jag ska lista saker jag gjort eller ska göra, vill göra, drömmer om att göra eller tiden jag gjort av med på en viss uppgift varit lika mycket jobb som själva jobbet. Jag blir bara stressad av att ha ytterligare en sak att kryssa av på min to do-list (som tekniskt sett också är en app). Här är en artikel i Wired som handlar om att de här apparna inte funkar speciellt bra.

Det är väl de äldre generationernas uppgift att kritisera de yngre, men en sak har de i alla fall gjort bra och det är att uppmärksamma psykisk ohälsa. Att Simone Biles väljer sitt eget välmående framom medaljer visar att hon är en stor förebild. Glöm det där med att bita ihop och skuffa sina egna känslor och problem åt sidan, jag tror världen blir en bättre plats när vi tar hand om oss själva (och varandra).

Jag fattar att det är en kulturell grej, men har alltid tyckt att det är lite konstigt att pierca en babys öronsnibbar. OBS! Ni som gör det, jag fördömer er icke! Jag är bara nyfiken på varför.

Hur ska man ens klä sig nuförtiden? Det kan både vara befriande och stressigt när alla gränser för vad som är okej och inte okej i olika situationer. Jag tyckte mycket om den här korta essän.

Snabbmode och billiga kedjor, erkänn att det inte känns helt okej att shoppa billiga kläder? Om ett plagg kostar väldigt lite kan man vara säker på att den som tillverkat plagget inte fått röttvist betalt. Men dyrare kedjor då? Kan man lita på dem? Inte alltid, finmode har också gått ner i pris. Ett sätt är att rösta med plånboken, men det är också viktigt att sätta press på politiker.

Jag kollar på Dave, Borgen och ska börja på den senaste säsongen av The Good fight. Det jag vill tipsa om är ändå Never have I ever, säsong 2. Finns på Netflix och är om möjligt ännu bättre än den första säsongen.

Häromdagen åkte vi ut till min kompis Jörgen som har sommarställe bara tjugo minuter från min mammas. Det var en av de sista riktigt varma dagarna och vattnet i innerskärgården låg på 24 grader. Vi åt brunch och lekte vattenlekar hela dagen. En av de första saker Magnus och jag förenades i var vår kärlek till vatten och vattenlekar. Jag tänker inte bli nån form av relationsterapeut här på bloggen, men tror inte det precis skadar en relation att leka tillsammans.

Varje gång vi badat den här sommaren har barnen frågat om det finns stingrockor, hajar, krabbor eller andra djur i vattnet och sen dragit lättnadens suckar när vi försäkrat dem om att det inte bor några farliga vattendjur alls i Finland och Sverige.

Våra barn verkar ha fått samma kärlek för vatten och lärde sig båda simma tidigt. Det är iofs ganska naturligt när man bor i ett hus med pool. Där lekte vi sedan hela eftermiddagen. Det var fantastiskt roligt, men nu börjar jag känna en lätt hemlängtan. Sova i egen säng, rida regelbundet, träffa kompisar i LA och återvända till rutinerna. Tre veckor kvar av Norden. Och otroligt kul aktiviteter, inte minst våra Friday Lab-träffar kvar. Den jag skrev om igår är som sagt öppen för alla, men dagen innan ordnar vi en träff för företagare. Jag lägger ut mer info om den snart.

Reklam för egen verksamhet

Nu ni! Det är nästan två år sedan Friday Lab kunde ordna en live träff (senast träffades vi på Hanaholmen i Finland), men nu händer det. Lördagen den 14 augusti firar vi i sann Friday Lab-anda det nya året. Vi börjar med frukostfika, fortsätter med en kul workshop där vi sätter fokus, inspireras och skalar bort onödigheter inför hösten, lunchar och avslutar eventet med en inspirationsföreläsning om stil och hållbar garderob med Marie Hammarberg (@stilkontot_).

Här anmäler du dig.

Deltagaravgiften är 1500kr. Det finns ett begränsat antal platser.

Detta ingår:
Workshop, föreläsning och nätverkande.
Morgonfika, lunch+ drink och mingel (fredag den 13/8, se programmet för detaljer)
Material och en liten present

Det vore såklart superkul om någon av er som hänger här på bloggen ville delta. Sista chansen på länge för mig att få träffa er live, bara några dagar senare åker jag hem till LA.