Jag håller på med ett längre reportage om snabbmode och ultrasnabbt mode för Vad vi vet. Det är hisnande att läsa om hur vår shopping påverkar klimatet. Svensken använder i medeltal ett plagg sju gånger. Ingen av världens 47 största modehus kommer, som det nu ser ut att klara av att halvera sina utsläpp av växthusgrader till år 2030, något som krävs för att vi ska nå 1, 5 graders gränsen. Inte ens Patagonia, som marknadsför sig som en av de mest klimatvänliga husen, kommer nära att klara av att dra ner sina utsläpp så mycket som krävs. Modeindustrin genererar mellan 5-8 procent av alla växthusgaser. Det beror på att industrierna ofta använder kol som energikälla och att en så stor del av produktionen består av plast (polyester).

Jag länkar till hela artikeln när den är klar (med källor såklart).

Sånt här tänker jag på eftersom jag själv gillar mode och framförallt tycker att det är kul med kläder. En självklar lösning för att minska sin egen påverkan på klimatkrisen är att välja bort ultrasnabbt mode som till exempel kinesiska Shein (som lägger ut mellan 700-1000 nya dagligen. DAGLIGEN). Att försöka experimentera med kläderna i sin egen befintliga garderob, byta kläder med vänner, låna, hyra (min vän Maja hyr varje månad tre otroliga plagg), köpa second hand och ha koll på var du shoppar. Inte rutinmässigt beställa online och sedan skicka tillbaka det som inte passar.

Min kompis Marie, som driver Stilkontot på instagram, sade något så smart när hon föreläste för Friday Lab för några veckor sedan. Att aldrig köpa något för en specifik tillställning. Alltid tänka längre fram. Hon pratade också om att skaffa sig en stilikon (eller flera). Imitera eller bara inspireras av personer som man tycker klär sig snyggt. Gör ett kollage på pinterest eller annanstans. På så vis blir det färre felköp.

Baddräkten ovan köpte jag på 1990-talet. Jag har ett par jeans från samma 90-tal. Nu är ju de flesta av mina kläder mycket nyare, men det är fint att kunna ha något så länge.

Jag är en person som bytt jobb många gånger. Tycker jag var bättre på att marknadsföra mig själv när jag var yngre. Sökte jobb som vilken random kille som helst som nöjer sig med ett uppfylla en bråkdel av alla kriterier. Om ens det. Jag var också bra på att säga upp mig. Har sagt upp mig från minst tio olika jobb. Inte så mycket för att något var direkt fel där, men för att jag var uttråkad. De senaste tio åren har jag inte varit anställd, men tror att det skulle vara läskigare att båda söka nytt jobb och säga upp sig.

Är ni bra på att söka jobb/säga upp er? Och hur många olika jobb har ni haft?

Friday Lab ordnar ett gratis event (och en kurs, men den har en avgift) som riktar sig till just dig som är lite (eller mycket) sugen på att byta jobb. Så här lyder presentationen:

“Dags för nytt jobb?

Häng med oss en stund på måndag kväll den 13 september och få en liten boost i riktning mot ditt nästa jobb. Hur vet man ens att det är dags att byta jobb? Hur tar man första steget? Hur vågar man ta det där klivet? Allt det kommer vi prata om i föreläsningen Dags för nytt jobb?. 

Du träffar kursledarna Maja Norrgrann och Victoria Frelén och efter vår föreläsning så vet du hur du kommer igång och hur du kan ta första steget mot ditt nästa jobb. Vi kommer också berätta om vår åttaveckorskurs Shift Lab som ger dig allt du behöver för att komma vidare i karriären – allt från hur du väljer jobb efter dina värderingar till hur du bäst pitchar dina styrkor för en ny arbetsgivare.

Topic: Dags att byta jobb?

Tidpunkt 19:00 den 13 september 2021″

Anmäl dig här

Ett nytt avsnitt av Skåpet ligger förresten ute!

“Vi öppnar Skåpet och plockar ut tanken att byta ut begreppet samtycke mot entusiasm, Cecilia undrar ”Vem bryr sig?”, onanera en timme varje morgon (men bara om du är kvinna!), jag älskar Monica Lewinsky och tipsar om tv-serie med henne, vi svarar på frågan om man får uppfostra andras barn, podden analyserar poddokumentären “Manskvällen”, det blir fantastiska tv-tips och en ny, otrolig läppgrunka. En försenad podd är också en podd! Lyssna! Tipsa en vän med god smak i poddar. Tack på förhand!”

Jag har alltid älskat Helsingfors, men också känt att det finns fler underbara städer att bo i och för varje gång jag testat en ny stad har känslan blivit starkare. Alltså att testa fler platser, fler städer. I fredags, på en middag i Silverlake, sa en kompis att hon önskar att hon aldrig ens testat på livet i först New York och sedan LA, det hade nämligen gjort att hon inte kunde tänka sig att bo i Stockholm igen. “Det skulle ha varit så mycket enklare och billigare om jag bara stannat och varit nöjd med det jag hade,” sa hon.

Lite så känner jag också. Att jag hade kunnat leva ett otroligt bra liv i Helsingfors, men när jag en gång började flytta hände något som gjorde mig girig på mer. Under de första åren i LA pratade vi om olika städer vi gärna skulle bo i. Magnus ville till Bangkok, jag föreslog Mexico City. Världen var öppen. Men för varje år som gått har vi rotat oss lite mer. Fått vänner, lärt känna grannarna, hittat favoritställen och plötsligt är LA Helsingfors. En stad jag älskar och känner mig bekväm i. Nu är jag lite rädd för att testa en ny stad eftersom jag kanske då lämnar LA för alltid.

Det kanske inte är hela världen att lämna LA, men det är så fint att boa in sig på ett ställe. Träffa kompisar på gatan, snacka med personalen på favoritcafét och kvarterskrogen. Idag hörde våra kompisar Jenny och Martin av sig och undrade om vi ville hänga med till stranden. Majlis och jag traskade ner, hängde på beachen, som för övrigt var smockfull på grund av Labor dag, och plötsligt dyker vår goda vän Corey med sin dotter Everly upp. Corey och hans fru Sandra träffade vi redan första året i LA. Vi hade samma favoritcafé, blev kompisar med dem och så råkade Sandra och jag bli gravida samtidigt. Majlis och Everly har känt varandra hela livet. Tillsammans har vi rest till Hawaii, Georgia och Florida.

Den här lilla historien har ingen annan poäng än att det känns fint att som vuxen bygga upp en vänskapskrets och rota sig på en ny plats. Det är bara synd att det ska kännas så svårt att återvända till sin ursprungsstad. Eller så är det inte alls synd. Kanske det bara är en ynnest att få ha det så här på flera olika platser i livet.

Det är så sinnessjukt varmt här just nu. Den varmaste tiden i LA är oftast augusti – oktober. Uppe i Topanga var det närmare 35 grader igår eftermiddag. Magnus red en stund på ridplanen medan jag tog ut barnen på en liten tur på trailen. Det fanns knappt någon ute och hajkade på grund av värmen. Men skönt för oss som fick ha stigarna för oss själva. Jag promenerade och Majlis red på Sequoia och Vidar på Sophie.

När vi kom tillbaka till stallet var barnen för varma för att galoppera på planen, men Magnus räckte över Sovereignty till mig och jag hoppade upp i barbackasadeln. Vad heter det på svenska? Nu är jag är sån där irriterande svenskamerikan som inte hittar rätt ord. Men ni får hjälpa mig. Alltså när man inte vill rida helt barbacka utan ha något lite mjukt under sig. Mer än ett schabrak, mindre än en sadel. Aldrig stigbyglar. HUR SOM HELST, galopperade jag lite och det var kul, men fruktansvärt svettigt.

Den här tiden på året är det snudd på olagligt härligt att ta sig ett kvällsdopp innan middag. Det gjorde hela familjen. Majlis har plötsligt blivit en fena på att dyka och plockar nu upp grejer från den djupaste delen av poolen. Något som hon verkligen inte gjorde i våras. Det var det. Hej från denna högst vardagliga uppdatering från Santa Monica.

Nyhetsbrevet kommer några timmar senare än vanligt på grund av att det var Magnus födelsedag igår. Hoppas att ni har förståelse.

Det har kommit in många nya prenumeranter de senaste veckorna. Varmt välkomna! Hoppas ni uppskattar texterna och länkarna! För er som tycker att man ska betala för innehåll kostar nyhetsbrevet 5 dollar i månaden. Stort tack! Er prenumeration gör att jag kan ta tiden att läsa och samla ihop länkarna.

En kort presentation av mig: Jag heter Peppe Öhman och bor sedan 2013 i Los Angeles. Jag har en examen i specialized journalism och en i statsvetenskap. Jag jobbar mest som journalist på Vad vi vet, syns ibland i SVT Morgonstudion, kommer ut med en roman på Norstedts i vår och är med grundare till kvinnonätverket Friday Lab. Jag gör också poddarna Skåpet, Magnus och Peppes podcast och Mellan raderna. Jag rider och läser mycket.

I veckan har jag tänkt på trenden “tradwife” eller som man förr i tiden kallade det “hemmafru”. En tradwife är en kvinna som inte yrkesarbetar, utan istället stannar hemma och tar hand om hushåll och familj och skryter om det på sociala medier. Jag fattar att det kan kännas kittlande och lite rebelliskt att skaka om wokekulturen genom att underkasta sig patriarkatet och dessutom försäkra folk om att det är av egen fri vilja. Den enklaste analysen av feminism är väl att kvinnor ska få välja själva, även om det innebär att de väljer bort frihet och bestämmanderätt.

Nyhetsbrevet Bra spam tipsade om den här analysen av tradwifen. Den handlar bland annat om att man i en kaotisk värld vill hitta något grundat och bestående och vad är väl inte det om den vita, medelklassiga kärnfamiljen med de mest traditionella av könsnormer. Det här passar väl in i högerextrema gruppers bild av hur ett samhälle ska vara uppbyggt och -delat. Läs mer här.

Själv har jag tänkt mycket på hur mannen egentligen mår efter att ha lyssnat på P1 Dokumentären “Manskvällen“. (Vi talar om den i måndagens avsnitt av Skåpet). Om hur män som har svårt att förstå och anpassa sig till ett modern och jämställt samhälle längtar till en konstellation där han jobbar och tar hand om familjen finansiellt och hon sköter om hushåll och honom.

Men nu över till länkarna! 

Den senaste veckan har jag tänkt mycket på kvinnor i Afghanistan och  den nya abortlagen i Texas (jag förklarar den och hur den kan påverka abortlagstiftningen i andra delstater). Jag vet, det finns tusen andra saker att oroa sig över, inte minst klimatkrisen, men just de här två sakerna handlar till stor del om män som vill bestämma över kvinnors kroppar.

Den här texten om att det är slut med konceptet Girl Boss tipsade min kompis Ellen mig om. Tyckte mycket om den.

Jag säger det igen. Komjölk finns till för kalvar, inte människor. Men visste ni att mandelmjölk användes redan 1226? Enligt den här texten kommer matkulturen som baserar sig på djur från Europa och är inte speciellt mångsidig alls. Dags att se över mjölknormen?

Afghanska kvinnor som protesterar mot talibanerna. Fy fan vad starkt.

Kryptovalutan är ju spännande (eller?) och allt det där, men fy fasiken så de eldar på klimatkrisen genom att använda absurt mycket energi. Det får mig inte mer imponerad av folk som vill investera i Bitcoin och sedan föreläsa om det.

Äntligen har R. Kellys historiamed Aaliyah kommit upp i rätten. (Kelly var 27 när han gifte sig med den 15-åriga Aaliyah). “In 1958, after the rock-and-roll pioneer Jerry Lee Lewis married his thirteen-year-old second cousin Myra Gale Brown, his career “took a nosedive right into the concrete,” Brown recalled, in 2014. Kelly was apparently aware of that earlier scandal, but unfazed by it. “Look at Jerry Lee Lewis,” he once said, according to testimony from the witness stand in Brooklyn. “He’s a genius and I’m a genius. We should be allowed to do what we want—look at what we give to the world.”

Visst gillar man de här gulliga japanska visitkorten?

Det finns få saker som jag är lika pepp på att kolla på “Impeachment” den senaste American Crime Story om Monica Lewinsky och Bill Clinton. Lewinsky (jag är ett stort fan) är själv en av producenterna. Kan inte vara annat än riktigt bra.

Fanns det något som era föräldrar ofta sade till er som fortfarande hänger kvar eller som påverkat er i livet? Jag har alltid känt mig väldigt trygg och älskad. Minns att min pappa ofta var stolt över mig och påminde mig om att allt var möjligt för mig.

Det här slog mig igår när jag hörde Magnus dra sitt vanliga mantra för Vidar om hur viktigt det är att läsa böcker och utmana sig själv. Välja det som känns lite utmanande istället för det som är lätt. Jag tänker också ofta på hur min kompis Hannas mamma hade upprepat att killar inte är viktiga, men vänner är det. Tänk ett så otroligt bra råd att ha med sig genom tonåren. Själv brukar jag mest påminna mina barn om att jag alltid kommer att älska dem (och att det är viktigt att säga till om någon är dum mot någon annan).

Vad sade era föräldrar åt er? Vad säger ni åt era barn?

Det känns som om en liten del av jetlaggen ligger kvar och tvingar mig att lägga mig klockan 21. Det är i och för sig skönt att somna tidigt, men det finns väl ändå en gräns för när det är FÖR tidigt för en vuxen människa att lägga sig. Imorse vaknade jag av att ha fått en förfrågan från SVT Morgonstudion att tala om Elizabeth Holmes-rättegången som inleds idag. Jag skulle precis börja läsa på när jag fick ett nytt mail om att de fixat en annan gäst. Jag blev så jäkla glad och lättad. Det ÄR ju fruktansvärt kul att rapportera live för SVT, men det är också ganska sent på kvällen hos mig. Sen står jag där på Montana Avenue, lite pirrig i magen, med telefonen riggad på en postlåda medan hundpromenerare och vandrar förbi mig och folk ropar grejer ur bilar.

Jag kan verkligen älska när folk avbokar, alltså inte varje vecka och alla sammanhang, men en avbokning då och då är en liten gåva av ledig tid.

Förresten, nu ligger både Magnus och Peppes podcast och Skåpet ute och väntar på att ni ska lyssna på dem. I Maggans och min podcast pratar om hur vår kompis Corey förra veckan svängde förbi Dr Dre som i sin tur fick ännu mer celebert besök, vi pratar också om mammagrupper i skolan, Afghanistan och om hur irriterad Magnus blir när folk erbjuder honom synlighet.

I Skåpet pratar vi om ett rykte som går om Johannas man, Fredrik Wikingsson, om hur Cecilia försöker hålla sin raffighet i styr, om att förlora 600 000 följare på Instagram, om att det ofta är fel beslut att locka håret, Izabella Scorupco och en massa annat. SÅKLART.

Lyssna gärna! Och ge oss hemskt gärna en recension.

Reklam för Friday Lab

På fredagen är det sista dagen att anmäla sig till Friday Labs signaturkurs 90 dagar med Friday Lab. Vi träffas ungefär varannan vecka över Zoom och pratar om vad vi tänkt på, inspirerats av och vilka nya grejer vi testat. Friday Lab är just ett labb där det ska gå att testa vad som händer om du slutar boka in möten på fredagar, stiger upp en timme senare/tidigare, skriver lite varje morgon, promenerar med en kompis i telefonen eller testar att jobba deltid och starta eget eller tusen andra saker. Läs mer och anmäl dig här.

Istället för att själv prata på om Friday Lab, tänkte jag presentera Pia som tog tag i ett projekt under FL och förverkligade det. OBS Friday Lab handlar inte i första hand om att småföretagare ska skapa produkter, men det kan vara det. Hur som helst, så här skriver Pia:

“Jag heter Pia Knoester och är bosatt i Helsingfors, Finland. Produkt- och konceptutveckling inom kosmetik och hotell kosmetik har varit en stor del av mitt yrkesliv. 

Hösten 2019 beslöt jag mig för att på riktigt få till stånd de förändringar som jag ville åstadkomma i mitt liv. Att det blev till just Friday Lab som jag sökte mig berodde på olika faktorer, men i slutändan så var det meningen ‘vill du att måndag ska kännas som fredag’ som gjorde valet lätt för mig, vem vill inte det? Samt att jag länge varit en ‘wannabe Friday Labbare’.

I Friday Lab jobbar man bland annat med kortsiktiga och långsiktiga målsättningar och så tillåts man även att drömma hejvilt. På min lista fanns och finns att starta ett eget företag, ensam och/eller med en partner. Eftersom jag då inte ännu hade en färdig business idé så kunde jag inte föreställa mig att jag våren 2021 skulle grunda mitt andra helt egna företag – Helgbad.

Helgabads huvudprodukt är en badkaftan. Idén till badkaftanen fick jag redan 2015 när jag torkade mina barn efter deras kvällsbad, deras handdukar med huvor var mycket hygge och jag kände att det skulle vara mysigt med en sån, även som vuxen. Efter en del produktutveckling landade jag vid KAFTAN(EN), mina dåvarande kolleger blev inte lika entusiastiska som jag och trots ihärdiga försök i flera år, så blev det nej och jag lade KAFTAN(EN) åt sidan. 

Under Covid-19 lockdownen våren 2020 började jag kallbada. Jag hade länge velat testa och nu beslöt jag att bara göra det. Kallbadet kom att betyda enormt mycket för mig, det var faktiskt en nästintill helig stund. Jag drog på mig KAFTAN(EN), yllesockor och mössa och drog iväg. 

Helgabad är så mycket mera än KAFTAN(EN) för mig. För mig symboliserar Helgabad inre styrka, harmoni och en början på något nytt, det som krävdes att landa där jag är idag och känslan jag landat i. 

Jag ser att Helgabad är ett av många projekt jag är involverad i, och väntar med spänning på vad annat kul jag hittar på och med vem.”