Snabbmode och stil

Jag håller på med ett längre reportage om snabbmode och ultrasnabbt mode för Vad vi vet. Det är hisnande att läsa om hur vår shopping påverkar klimatet. Svensken använder i medeltal ett plagg sju gånger. Ingen av världens 47 största modehus kommer, som det nu ser ut att klara av att halvera sina utsläpp av växthusgrader till år 2030, något som krävs för att vi ska nå 1, 5 graders gränsen. Inte ens Patagonia, som marknadsför sig som en av de mest klimatvänliga husen, kommer nära att klara av att dra ner sina utsläpp så mycket som krävs. Modeindustrin genererar mellan 5-8 procent av alla växthusgaser. Det beror på att industrierna ofta använder kol som energikälla och att en så stor del av produktionen består av plast (polyester).

Jag länkar till hela artikeln när den är klar (med källor såklart).

Sånt här tänker jag på eftersom jag själv gillar mode och framförallt tycker att det är kul med kläder. En självklar lösning för att minska sin egen påverkan på klimatkrisen är att välja bort ultrasnabbt mode som till exempel kinesiska Shein (som lägger ut mellan 700-1000 nya dagligen. DAGLIGEN). Att försöka experimentera med kläderna i sin egen befintliga garderob, byta kläder med vänner, låna, hyra (min vän Maja hyr varje månad tre otroliga plagg), köpa second hand och ha koll på var du shoppar. Inte rutinmässigt beställa online och sedan skicka tillbaka det som inte passar.

Min kompis Marie, som driver Stilkontot på instagram, sade något så smart när hon föreläste för Friday Lab för några veckor sedan. Att aldrig köpa något för en specifik tillställning. Alltid tänka längre fram. Hon pratade också om att skaffa sig en stilikon (eller flera). Imitera eller bara inspireras av personer som man tycker klär sig snyggt. Gör ett kollage på pinterest eller annanstans. På så vis blir det färre felköp.

Baddräkten ovan köpte jag på 1990-talet. Jag har ett par jeans från samma 90-tal. Nu är ju de flesta av mina kläder mycket nyare, men det är fint att kunna ha något så länge.