Tänker ni mycket på klimatkrisen? Eller jag antar att ni gör det. Jag gör det. Jag tror visserligen på politiska beslut som förhindrar företag att exploatera jordens resurser, men individen har såklart också ett ansvar. Jag fattar att det inte ser så bra ut att en person som nyss flugit mellan Stockholm och LA sitter och listar grejer hon gör för klimatet, men jag tror inte att någon är perfekt, men att vi alla kämpar för att göra vårt bästa. Och att vi kan inspirera varandra.
Det som jag tycker är väldigt enkelt är att inte äta kött. Jag äter inte kött av flera orsaker, klimatet såklart, men också på grund av den industriella djuruppfödningen. Sättet de allra flesta kossor och grisar föds upp på är fruktansvärt grymt. Jag väljer att köpa kläder second hand. Och så lite som möjligt. Ibland misslyckas jag och fyndar ett nytt plagg, men 90 procent av min garderob är andrahandsfynd. Här i LA är det svårt att klara sig utan bil, men vi kör en elbil. Har ingen luftkonditionering hemma och försöker att, som sagt, äta närproducerat, efter säsong och vegetariskt (det är väldigt lätt i Kalifornien).
Inspirera mig vad ni gör för att leva ett mer hållbart liv! Tack på förhand!
Jag gör som Linnea och Ellen och fyller i klassikern Mina vänner-listan. Kan inte ni göra samma sak i kommentarsfältet? Plocka ut några frågor och svara!
Mitt namn och smeknamn: Jeanette och Peppe. Döptes till Jeanette, men döpte mig vid treårs ålder efter giraffen Raffi Giraff i boken Nicke och de tio aporna. Sedan dess har det varit Peppe. Inte för att jag har något emot Jeanette, men känner mig mer som en Peppe. Vad det nu sen säger om mig.
Till min familj hör: Min man Magnus och mina barn Vidar och Majlis. Utöver dessa finns det ett gäng personer som jag inte är gift med eller som kommit ur min vagina, men som jag ändå älskar som om de vore familjemedlemmar
Min favoritfärg är: mörkblått är väl ändå väldigt snyggt,.
I min godispåse finns: Fazers hasselnötchoklad.
Jag lyssnar helst på: Den senaste veckan Nipsey Hussle i bilen. Sprang till Lizzo tidigare idag. Poddar när jag lagar mat och ska sova.
Om jag var ett djur så skulle jag vara en/ett: giraff?
Detta tycker jag om att göra: rida på lite oberäkneliga hästar, läsa böcker, prata om böcker, prata om politik och journalistik, gå på fest, äta middagar och prata om viktiga saker, äta middag och kolla på Bachelor on the Beach, sova över hos vänner eller åka bort en helg med kompisar, roadtrips, kolla på Tiktok i sängen, surfa i varmt vatten, bada i vatten av alla temperaturer.
Detta stör jag mig på: poserande på sociala medier. Väldigt ofta män i allmänhet. Influencers som kallar sina följare älsklingar och i samma andetag uppmanar dem att köpa någonting.
Jag är bra på: att rida, att se folk och få dem att känna sig inkluderade (hoppas jag), att laga pasta med tomatsås, spela Beat Saber, säga vad jag tycker, podda, amerikansk inrikespolitik. (Vilken bra övning att lista saker man är bra på. Rekommenderar!)
Jag vill lära mig: att skriva och surfa riktigt bra.
Detta önskar jag mig: att mamma och pappa och mina småsystrar ska ha det bra trots att jag inte är där och tar hand om dem.
Det är fredag igen! Åtminstone här i Santa Monica, hos är det kanske en annan dag. På engelska finns ett uttryck som jag kommit på mig själv med att använda allt oftare när mina barn frågar mig något “figure it out”. Jag är absolut team Våga fråga (Det är fantastiskt så mycket man kan få bara genom att våga fråga, uppgraderingar, uppdrag, specialkonstruerade rätter på restaurangen, pojkvänner osv), men vissa saker är det bra att klura ut själv. Som när ens dator krånglar och man löser det, eller en matteuppgift, eller parkera bilen, pussla ihop ett träns, eller hur man bäst bakar bröd. Det går såklart att få någon annan att göra det för en, men känslan av att styra upp någonting själv är ingen dålig känsla. Figure it out.
Tack alla ni som prenumererar på det här nyhetsbrevet! Ni som tycker att folk som skriver och kurerar ihop en lista bra länkar ska få betalt kan klicka här och pröjsa 5 dollar i månaden. Uppskattas mycket!
Men nu över till länkarna.
Är det bara jag som tycker att Owen Wilson är extremt sexig? Tyckte mycket om den här intervjun med honom (och om du inte orkar läsa, kolla då på det 9 minuter långa videoklippet).
Det amerikanska systemet med sjukförsäkringar är helt sinnessjukt.
Ett otroligt fotoreportage om Fabricio som lever i en Favela i Rio de Janeiro och som på dagarna surfar bland de bästa. Brasilien håller för övrigt på att konkurrera ut USA och Australien som världens bästa surfland.
Här kommer en mycket pedagogisk och enkel historik om USA och Afghanistan (på svenska dessutom). Varning, finns en risk att du blir lätt USA-fientlig under läsningen.
Minns ni att jag förra veckan skrev om att Only Fans skulle ta bort pornografiskt material från sina kanaler, well de ändrade sig, sexet får stanna.
Jag är den första att erkänna att jag har minst 50 tygpåsar (fyra av dem är den man får från The New Yorker när man prenumererar på dem). Enligt New York Times ska en tygpåse användas 20 000 gånger (54 år) för att spara in produktionskonstnaden på miljön.
Jag skiter i vad som är trendigt, komjölk är till för kalvar. Inte människor.
Rätten att göra abort är hotad i USA, i höst diskuterar högsta domstolen om att riva upp Roe v. Wade (som handlar om att kvinnor ska ha rätten att bestämma över sin egen kropp). Mississippis sista abortklinik.
Spontant tänker man ju att eftersom träd är bra för att bromsa klimatkrisen är krukväxter också det, men tji fick man (jag).
En rolig artikel om misslyckade online-köp under lockdownen.
Och så får jag väl lov att rekommendera The Chair på Netflix. Sandra Oh är en skådespelare som lyfter de flesta tv-serier och filmer hon medverkar i (Grey’s Anatomy, Killing Eve och såklart klassikern Sideways). The Chair utspelar sig på ett amerikanskt universitet och ger mig en känsla av Gillmore Girls, men med lite uppdaterade problem.
Idag fick jag reality check på mina egna privilegier då jag intervjuade en kille i Minnesota. Maggan och jag gör ett större podcastprojekt tillsammans och letar nu upp kreatörer (=influencers) med intressanta historier. Den här unga mannen berättade hur hans pappa hade blivit skjuten till döds när han bara var två år gammal och hur hans mamma var knappt 25 med sex barn (senare skulle det komma åtta till) och jobbade två jobb, hur han klarade sig igenom skolan, hur huset var fullt av kackerlackor och möss, hur han fick spela huvudrollen i skolpjäsen när han gick i high school och hur han lyckades samla ihop 600 000 följare genom att först vara rolig på Vine och sedan på Instagram. Han fick en manager, blev flugen till Atlanta (första gången han satt i ett flygplan var han 21) och hur hans Instagramkonto sedan blev kapat.
När Magnus och jag läste igenom ansökningarna för den här podden tyckte vi att det var lite löjligt att en av de värsta saker som hänt en person var att förlora sina följare på Instagram, men när jag pratade med den här killen fattade jag att det var hans enda utväg. USA är ett så jäkla hårt land, har du inte pengar är det enormt svårt att klättra på den socioekonomiska stegen. Social mobilitet existerar knappt, trots att hela landet lever på devisen om den amerikanska drömmen där vem som helst kan bli vad som helst.
Nu hade den här personen klarat av att samla ihop 150 000 följare, jättemånga för mig, men en droppe i havet för honom. Konkurrensen blir bara hårdare. Jag tänkte också på vilket jäkla privilegium det är bara att få prata och höra om hur livet också kan vara långt från vita Santa Monica.
Jag länkar sen när podden ligger ut.
Idag har jag misslyckats totalt med min ambition att jobba strukturerat. Jag har duttat lite här och där. Skrivit lite bok (som faktiskt kändes ganska bra. Kanske det blir roman trots allt), skrivit på en föreläsning jag ska ha om demokrati och journalistik nästa vecka, jag har varit redaktör för VVV och jag har inte spelat min Mellan raderna som planerat (men det skyller jag på Karin). Så kan det gå, det får bli en ny och bättre dag imorgon.
Däremot har jag helhjärtat ätit pizza, laddat bilen med enbart Magnus som sällskap i Malibu och lekt med barnen i poolen. Och spelat ganska mycket Beat Saber så helt misslyckade har inte dagen varit.
Hur går det för er och sensommaren/början av hösten?
Det mesta börjar söka sig mot gamla vanliga rutiner här. Tänk att jag avskytt ordet rutiner. Det förknippade jag med nyblivna föräldrar som insisterade på att bjuda hem en på middag mellan 16:51 och 18:29 eftersom det då fanns en lucka i barnens mat- och sovtider. På gamla dar har jag insett att rutiner kan bestå av kul saker man gör regelbundet. Som att ha barn i skola (hehe). Nej, men springa på stranden, bada i poolen, åka upp till stallet, ha fasta arbetstider och ladda bilen i Malibu på onsdagar.
Jag har dessutom en ny rutin och det är att ta en tupplur eller spela beat saber när jag får lust. Inte ha dåligt samvete över att jag inte jobbar. När folk kommenterar vår “semester” i Norden vill jag påpeka att jag skrev så gott som varje dag. Det var liksom inte ledighet. Tänker att jag tar igen det nu genom att unna mig saker mitt på dagen. Vid sidan om det gamla vanliga att åka upp still stallet.
Idag skulle jag ha åkt upp med min kompis Frida, men ödet ville att jag skulle göra det ensam och så blev det. Red dressyr på en av de äldre hästarna och testred sedan en av de nya. Min kompis Tamara har nämligen skaffat en ny unghäst, Louie som är fem år. Väldigt oerfaren och noll muskler, men trygg och snäll och antagligen en superbra häst att rida ut med. Den ska jag rida i höst. Jag ska också rida Ciel som bara är fyra. Hon är lite mer explosiv så överväger att skaffa en skyddsväst. Kul ska det bli i alla fall!
Reklam för egen verksamhet: Friday Lab
Idag släpper Friday Lab (alltså Maja och jag) platserna för årets två sista 90 dagar med Friday Lab-kurser. Konceptet är enkelt: Tillsammans med ett gäng andra kvinnor får du tid och handledning i självledarskap. När vardagen dundrar på är det lätt att glida ner i gamla hjulspår, men i sällskap och med några verktyg och övningar skapar du lätt ett lite roligare liv.
Friday Labs signaturkurs är för dig som kanske känner att någonting skaver, antingen privat eller på jobbet. Du kan vara företagare, chef, föräldraledig, anställd eller något helt annat. Det handlar inte om vad du gör, snarare hur du vill att din vardag ska känna och hur du strukturerar upp ett lite mer hållbart liv.
Maja och jag har dragit den här kursen sedan 2018 och påminns varje gång hur mycket som sker när man pratar om sina tankar och drömmar i grupp. Det handlar inte vara av att inspireras andra, utan också om att formulera det som snurrar i ens huvud. Kursen 90 dagar med Friday Lab är en nystart, en egoboost och en snäll spark i baken.
I höst har vi två kursstarter. En som börjar den 6 september (måndagar) och en den 12 oktober (tisdagar). Vi träffas ca varannan vecka på i vårt labb på Zoom. Läs mer och anmäl dig här.
Jag gör ju en podcast som heter Skåpet med mina älskade vänner Cecilia Blankens och Johanna Swanberg. När vi började podda kom vi överens om att vara så ofiltrerade och producerade som om det var ett vanligt samtal. Alltså inga brasklappar och det är okej att föra fram tankar som inte är helt färdigtänkta. Vi bestämde oss också för att diskutera ämnen där vi kanske tycker olika. Det går nämligen att tycka olika och ändå vara vänner.
För några veckor sedan drog vi igång säsong två av podden. I det senaste avsnittet talar vi om vem som får vara smutsig och hur ofta vi tvättar oss (hur ofta duschar ni? Tvättar ni håret?). Cissan och Johanna är väldigt roliga och smarta. Ge podden en chans vetja!
I somras lade en kompis kompis till mig i en mammagrupp på Whatsup. Mammor med barn som börjar t-kindergarden i Majlis skola. Jag har i princip ingenting emot könsseparatistiska grupper. Har ju själv grundat en i form av Friday Lab. Det som gör att jag inte vill vara med i en grupp mammor med barn i skolan är att det irriterar mig att det inte finns en motsvarande pappagrupp. Det är liksom självklart att det är mammorna som ska engagera sig som klassföräldrar, hjälpa till under lektionerna, ordna playdates, prata om olika sorters snacks och tusen andra saker som inte har med dem individer att göra, men som föräldrar.
Jag har verkligen ingenting emot att föräldrar engagerar sig i sina barns skolgång, men att det så strukturerat handlar om att papporna fortsätter jobba, hänga med kompisar och inte grundar Whatsup-grupper driver mig till vansinne. Det befäster bara ett system där mammorna är huvudansvariga för barnen (och antagligen resten av de oavlönade hushållsarbetet). Om föräldrarna bara delade på ansvarsområden kunde fler mammor ha möjlighet att till exempel jobba, tjäna pengar och på så vis ha ett större frihet. Eller om de absolut inte vill/kan jobba gå på konstutställningar och springa på stranden.
Och barnen skulle kanske lära känna sina pappor bättre, papporna skulle ha koll på ungarnas skolgång och kompisar och känna sig som lika värdefulla föräldrar som mammorna.
Och ja, nu blev det heteronormativt. Fattar att det finns andra sorters konstellationer än mamma, pappa, barn och blir glad över det. Tack alla ni som lever så och gläntar lite på dörren så det kommer frisk luft in i det här tråkiga normativa kärnfamiljsrummet.
Mitt ambition den här hösten är att göra grejer som inte är till någon nytta annat än att jag har kul. Därför har jag spelat flera timmar Beat Saber på min sons Oculus. Alltså stått med ett virtual reality-headset och försökt träffa kuber som rusar emot mig till ljudet av musik. När jag spelar så spelar jag på allvar och har vid det här laget nått den högsta nivån Expert+. Ifall ni inte är tolv är gamla eller incels säger det er antagligen ingenting och det är lite tråkigt för mig eftersom jag gärna skulle imponera på er med mina Beat Saber-skills.
Jag har också tagit en tupplur, läst Kaj korkea-ahos nya roman “Röda rummet”, handlat mat på Trader Joe’s (se mina stories på instagram) och bistått mina barn med mat när de är jetlag-hungriga. Snart ska jag ta ett dopp i poolen. Inget speciellt spännande eller av större intresse, men väldigt skönt för mig.
På söndagen ordnar förresten Friday Lab en gratis workshop om hur du får en hållbar höst. Vi släpper platser till höstens Friday Lab-kurser och öppnar upp för nya medlemmar till vårt community och om du är nyfiken är det ett perfekt sätt att smygtesta på vad FL egentligen är. Här anmäler du dig.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.