Nämen vi lunkar på här då… haha som vanligt alltså. Och så otroligt glada och tacksamma över en endaste strimma sol.

Det är åter söndag och här är jag igen med några bilder på oss när vi gör absolut ingenting. När kommer ni tröttna på detta kan tänkas? Jag vet ju att det i alla fall kanske finns tio stycken kvinno-folk som eventuellt fortfarande läser här inne, alltså som jag inte redan känner. Kanske att min svärmor och min egna mamma fortfarande går in här ibland. Fast de har säkert också  tröttnat… helt klart är det så.

Men om jag ska försöka skryta och imponera på er med nånting, så kan jag berätta att jag avancerat mig inom &otherstories koncernen. Numera kan en titulera sig som head of design för Stories alla accessoarer. Det ni! Alltså nu är det inte bara mössor jag kommer skapa utan hela balunsen från skor och väskor, till smycken och soliga glajjor. Så himla kul!

Och lugn lugn… jag kommer berätta när allt finns tillgängligt i er närmaste butik (eller online rättare sagt). Så sitt bara lugnt kvar i båten. För det kommer ju ta nästan ett år innan ni ens kommer till att se något från min kollektion. Slow fashion it is!

Ibland tänker jag att jag ska våga ha ett sånt där frågeinlägg. Ser ju att andra bloggare gör så… både här och på Instagram frågar de sina läsare om de har några frågor till en själv! Varje gång jag ser detta fenomen snörper det sig i magen. I skräck för den andra bloggaren att ingen ska komma med någon fråga. Men sedan så verkar det som att det alltid kommer in några frågor i alla fall. Och jag pustar ut! Tur, skönt för henne tänker jag då.

Och tur för mig att jag aldrig skulle få för mig att ens fråga någonting sånt. Fastän så klart jag vill! För man älskar ju när ni kommenterar och skriver till en. Men så kom jag på den geniala idén att jag bara kunde tving någon eller några att komma med en massa fake frågor. Alltså så himla smart!

Alltså kommer ni fråga mig någonting nu efter denna text? Jag har ju faktiskt inte sagt det helt rakt ut. Att jag skulle ha öppnat upp för någon slags frågestund. Eller hur! Det har jag ju faktiskt inte. Så om ni inte frågar mig något nu så kan vi ju bara glömma att den text någonsin existerat. Låt oss alla enas om det.

Februari månad och strax fyller jag 40!

Kan ni förstå!? Inget att höja på ögonbrynen över kanske ni tänker. Men för mig är det typ, HALLÅ FATTA JAG FYLLER 40!! Alltså jag, lill-Frida.

Egentligen planerade vi väl för en resa. Långt bort till någon tropisk strand. Eller kanske en storslagen middag ute på stan. En härlig restaurang fullt med vänner, mingel och drinkar. Det hade ju varit nått. Men dröm efter dröm har sakta men säkert fallerat. Allt eftersom har det gått upp för mig att det nog inte blir något direkt firande för mig på min stora dag.

Så istället önskar jag mig skor. Ytligt och bra, som bomull på all min besvikelse. Ge mig skor så är allt glömt och förlåtet. Prada, Chanel, Bottega Veneta, Amina Muaddi… Och så en vacker hylla att förvara dem alla i. Yes please!

Skickar Jonas en lista av önskningar. Och sätter ihop ett litet moodboard här till er. Låt oss alla bara titta på vackra materiella ting, och så glömmer vi bara all vår sorg och eventuella besvikelser. Förhoppningsvis är snart allting bra igen.

Har egentligen ingenting att säga. Det är helg och vi är hemma. Och vi gör absolut ingenting.

Men idag kom solen och lyste på ett lite annorlunda sätt. Och mina tankar vandrar genast mot en vår. Det går upp för mig att vi har hela denna fantastiska säsong framför oss. En säsong full av fröer, odling och trädgård. Härliga dagar ute på altanen, i skuggan under ett parasoll. Kanske med en svalkande bubblande drink i vår hand. Och så plötsligt är tiden inne, och vi står där nere på bryggan. Redo för för årets första dopp.

Jag och Bill ammar fortfarande. Jag ammar alltså ett barn som är 1,5 år gammal.

Vill påstå att jag efter mina tre barn och 11 år som mamma har samlat på mig en hel del kunskap i detta känsloladdade ämnet. Erfarenhet från både lycka och sorg. Och så en oändlig del av skam och osäkerhet. För ingen av mina ammande gånger har varit den andra lik.

Stella mitt första barn ammade jag i cirka ett år och tre månader. Och på den tiden fanns ju ingenting som dagens Instagram fyllt av vägledande inspiratörer. Och jag kände verkligen inte heller att jag hade någon att prata med gällande ämnet. Minns så väl hur mycket jag faktiskt skämdes över att jag ammade Stella, allt efter att hon hunnit fylla ett. Tänkte att alla runt omkring nog tyckte jag var osmaklig. Äcklig rent ut sagt. “Hur kan man ens amma ett barn med tänder fulla mun?” tyckte jag någon sa. “Nä ursh, kan barnet själv be om bröstet då har det verkligen gått för långt!” sa helt klart någon annan. Så en dag slutade vi bara med amningen. Helt abrupt. Jag tänkte, nä nu får det vara nog. Såhär länge kan man verkligen inte hålla på!! Men jag minns också att det inte kändes helt bra ändå. För varför kände jag då en så stor sorg över mitt beslut?

Snabbspolning fram tills idag. För tänk om unga jaget också hade fått ta del av denna nya generation. Alla dessa unga influenser mammas på Instagram, som ammar kors och tvärs utan någon som helst tveksamhet! Det hade jag verkligen behövs se. Kanske hade jag valt annorlunda då. Kanske hade jag fortsätta amma Stella ett litet tag till. I alla fall så länge som jag själv kände var rätt. Kanske hade jag då vågat tro på min inre känsla av vad som passade just oss.

Kolla in bilderna av fotografen Caroline Jonasen och hennes dokumentation, The Last milk. Där kan ni hitta dem. The influenser mommys of this time. Tack för att ni finns.

Skulle gissa att detta år spenderats till 99% här hemma i huset.

Deppigt kanske någon kan tycka. Men jag tycker faktiskt inte det här året varit så himla hemskt egentligen, i alla fall inte för oss. Vi har haft den stora turen att alla våra nära och kära hållit sig friska. Så skulle summera året som ett rätt så bra och härligt år trots allt.

Tänkte bjuda på lite karameller från tiden som gått! Så svårt att välja bara… bland alla höjdpunkter, så här kommer typ ettusen bilder. Varsågod, det är bara att skrolla på!

Imorgon är det Jul!

Så här kommer en julig hälsning från oss, i form av bilder. För det det bästa är ju ändå tiden innan den stora dagen. Alla förberedelser. Och allt pynt och fix och trix. Glittret i barnens ögon när det magiska sakta faller på plats.

Så tog även denna föräldraledighet slut. Min tredje och helt klart sista. (Fast än det tar emot att säga).

Och jag har ett nytt fräscht jobb som jag ska berätta om. På &OtherStories som designer för accessoarerna. Alltså inga coola skor eller cleana smycken. Nej inget sådant. Jag ska skapa era mössor och hattar för framtiden. Baskrar och eleganta handskar. Och så lite hårgrejer på det. Ni vet scrunchies och diadem och sådant. Mysigt eller hur! Så om ett år när ni plockar upp er nya stickad hatt från Stories och vandrar mot kassan, då kan ni ju tänka på mig. Den här stickade drömmen i säsongens perfekta kulör, den har minsann Frida kreerat.

Ja vi får i alla fall hoppas att jag lyckas få ihop en kollektion tills dess. Just nu känns mamma hjärnan lite väl out of office. Någon som känner igen sig i att man är helt off när man kommer tillbaka från en föräldraledighet? Som tur är så vet jag att det ganska snabbt brukar ordna sig.

Men pandemin får tillbakagången att kännas lite som en tidsresa. En resa från det förflutna, och rätt in i framtiden. En framtid där möten över zoom blivit till vardagsmat. Kollegor som sitter hemma var för sig. Så sorgligt. Hur gör man ens en kollektion när man inte får vara inne på ett kontor? Old news för er jag fattar. Ni är såklart redan vana vid allt det här.

Börjar veckan fumlandes mellan programmen. Nya chattar med inbyggda video samtal. Hallå, hallå är det någon där? Är kameran på? Ser ni mig? Är jag på mute?

På fredagen klär jag upp mig för ett virtuellt jul-fredags-fika vid två, som jag tror jag blivit inbjuden till. Vill visa upp mig från min bästa sida till mina nya kolleger. Problemet är bara att jag lyckas krascha fel fredagsfika. Jag är egentligen inte ens bjuden. Av misstag har jag hamnat hos sko-gänget.”Hej hej… oj jag skulle visst inte vara med här”. “Hehe… det är jag som är den nya möss-tjejen”. “Okej, jag stänger av här nu. Nu lämnar jag er. Hejdå rå”.

En för tidig julklapp skickad till oss. Kläder från nystartade barnmärket Ikidandfriends!!

Ett stort paket, fullt med mjuka och glada små plagg. Från min vän Ulrika, grundaren och skaparen till märket. Bara älskar dessa styles! Så i helgen blev det fashion kids shoot här hemma i vardagsrummet. På jakt efter ett nästintill obefintligt dagsljus. Ett disigt dunkel, och med barn som inte kan sitta still. Suddigt men ändå ganska härligt. Kläderna är i alla fall helt fantastiska!

Och om ni har vägarena förbi city! Missa då inte Ikidsandfriends fina popup store inne i Mood Stockholm Gallerian. En fröjd för ögat, full av inspiration. Och helt klart potentiella julklappar till de små!

Velar fram och tillbaka om jag ska skriva ett argt inlägg om hur ingen städar här hemma när jag ligger sjuk. Eller om jag bara ska ignorera det vredesutbrottet och drömma mig bort i en julig wish list istället. Väljer det sistnämnda för det är väl ingen här som orkar höra om mitt tjat och gnat. Nä trodde väl det.

Fick precis tillbaka covid testet som jag skickade in för ett par dagar sedan. Den dagen när jag låg som mest döende, helt övertygad att nu har jag fått covid för hela slanten. Men nej! Inget corona någonstans i min arma slappa lilla mamma kropp. Bara ett vanligt virus, eller så är jag kanske lite utbränd?? Vad vet jag.

Men nu ska vi i alla fall fira med bubbel, smink och klackar! Tjoho för idag är det fredag och ungarna kan gå tillbaka till skolan på måndag. För vi har alltså Inte corona.

Här kommer några drömmar. En fantasi av saker. Min wish list julen 2020, och det kanske hinner komma fler. Enjoy!

Vad gör ni om kvällarna? Det vi gör är att uggla här nere i vår gillestuga och glor på serier. För vad ska man annars göra?? Ligga eller!? Nä gu så jobbigt, vem orkar ens det haha… Asså jag skämtar bara, vi ligger hela tiden. Som kaniner, vadå gör inte ni det??

Ville egentligen bara visa min nya mysiga matta som vi har skaffat oss hit ner till vårt vardagsrum på källarplan. En rosa fluffig dröm! Tycker mysfaktorn steg minst tio pinnar upp. Nu känns inredningen lite som i The queens gambit med all 60´s color och pastell. För ni har väl inte missat den serien? Om ja, då har ni något riktigt härligt att se fram emot. Varsågod den bjuder jag på.

En annan serie som jag börjat se nu precis är Six feet under. En gammal serie från 2001. Inser att jag faktiskt inte sett den helt till fullo. Började nu med säsong ett och bara älskar den!! Tips nummer två då alltså, Six feet under.