Igår skrev jag ett blogginlägg om hur många större projekt jag har i höst. Sedan vaknade jag jetlaggad klockan tre på morgonen och tänkte på hur dumt det är att skriva om att jag har mycket jobb. Det är nämligen fullständigt idiotiskt att kokettera med att man jobbar jättemycket. Jag jobbar inte ens jättemycket, det verkar kanske bara så eftersom det jag gör syns så tydligt i texter, böcker och poddar.

Min dröm är att folk satsade mindre på att jobba och tjäna pengar och konsumera grejer och mer på att umgås och konsumera konst och kultur. Och jag fattar att jag låter som en lyxhippie som sitter i Santa Monica och fantiserar om Utopia, men låt en kvinna drömma. Och låt oss alla sluta idealisera att jobba långa dagar, skryt istället om hur lite ni jobbar och hur mycket annat kul ni hittar på istället.

Tack alla ni som prenumererar på mitt nyhetsbrev! Det kostar 5 dollar i månaden (eller 50 dollar om året) och då får ni en kurerar lista med länkar till det bästa jag läst under veckan som gått. Jag ser er och blir glad över att ni vill betala för innehåll!

Men nu över till länkarna.

Ni vet de där plaggen som vi köper, tröttnar på och sedan godhjärtat donerar till fattigare länder och människor. Här är ett reportage om var de landar (i bland annat Ghana).

Kommer Onlyfans verkligen att förbjuda sexuellt innehåll? Vad finns liksom kvar då?

Etablerade skönhetsideal indikerar att ljus hy är vackert och ren medan mörk är syndig och mindre attraktiv. Det här låter kanske förlegat, men idealen kvarstår och bekräftas på sociala medier. Inte att underskatta kulturella fördomar. Kvinnor med mörk hudfärg får längre fängelsestraff för motsvarande brott än ljusa kvinnor.

Hösttrenden är (sexy) cowboy.

Varannan torsdag pratar jag över Zoom med en god vän i Finland (kan rekommendera att boka in tydliga tider med vänner långt bort), senast vi pratade tipsade han om brown noise (jag vet, det finns tusen skämt på det) som ger ett lugnande bakgrundsbrus som hjälper en att fokusera. Det är nuförtiden en självklar del av min arbetsrutin att klicka på det bruna bruset.

Får panik när jag tänker på vanliga afghaner och speciellt kvinnor och barn. Läser det mesta jag kommer över, men ibland blir det för tungt. Tycker ändå att det minsta jag kan göra är vara medveten om vad som händer. Här är ett reportage från The Guardian om hur talibanerna begränsar kvinnors liv. Här är en text om en man som hade som jobb att smyglyssna på talibanerna. Mycket läsvärt. Och här är en om kvinnor som lyckades fly (till Qatar). Om hur New York Times och andra mediahus fick ut sina medarbetare ur Afghanistan.

Vad händer när Netflix beslutar sig för att filma in en tv-serie i Byron Bay (som förr var medelklass, men där huspriserna nu slår i taket).

En diskussion om feminism och fetma.

Redneck Riviera. Om fulla sjukhus och ovaccinerade fester.

Det har varit en sommar utan speciellt mycket tv. Här har jag tipsat om The White Lotus, Dave, Ted Lasso och The Good Fight. Alla stora favoriter. Nu när vi är tillbaka i USA återgår jag till att varje söndag kolla på Last Week Tonight. Säga vad man vill om amerikaner, men de är bra på att paketera fakta i roliga format.

Äntligen hemma. Trots att det var svårare än någonsin tidigare att ta farväl av folk var det också otroligt skönt att komma hem. Idag började Majlis pre-kindergarden och Vidar middle school. Det innebär i praktiken minst fyra timmar av ostörd arbetstid för mig. Det är nästan fem år sedan jag senast jobbade utan barn i hemmet. Hisnande.

Den här hösten kommer jag att ha extremt mycket (olika) jobb. Vid sidan om att skriva (två) böcker ska jag också föreläsa om demokrati och journalistik, göra fyra poddar, redaktöra och skriva för Vad vi det (prenumerera! Vi sätter nyheterna i ett sammanhang) och såklart jobba med Friday Lab. Då räknar jag bloggen som hobby. Det låter mycket, men jag tycker om att göra många olika saker. Tycker att alla mina uppdrag stöder varandra på nåt sätt.

Det som jag däremot ska göra bättre är att strukturera upp min dag. Vanligtvis jobbar jag lite hela tiden, men nu ska jag göra listor på vad som är viktigast och börja där. På Fridat Labs event gjorde vi anteckningar med instruktioner för hösten och då var det någon som skrev “högst tre större saker varje dag”. Jag tycker det var inspirerande. Jag ska också försöka uppskatta hur lång tid olika saker gör. Typ avsätta två timmar om dagen för att vara redaktör på VVV. Skriva på böckerna ett visst antal timmar. OCH planera in ledig tid OCH planera in mikropauser. Alltså stiga upp och röra på mig minst en gång i timmen.

Höga ambitioner, inser jag nu. Men tänker att mitt liv blir bättre med lite ramar kring arbetet. Jag ska också lyfta Maggans hantlar varje dag, springa och rida jättemycket. Bada i poolen och lägga mig så tidigt att jag kan kolla på både Tiktok och en tv-serie innan jag somnar.

Förresten ordnar vi på söndagen ett gratisevent om hur man ska se till att hösten blir hållbar och inte hysterisk. Gå in på Friday Labs Instagramprofil och anmäl dig.

Vilka instruktioner ger du dig själv inför hösten?

Ett tecken på en riktigt bra fest är väl att få bilder blir tagna eftersom man är så upptagen med att ha det kul (OBS tycker verkligen att jag kan ha kul OCH fota, men ibland prioriterar jag bort fotandet). I lördags ordnade Cissan och Per kräftskiva, själv har jag lite svårt för att äta kräftor pga av att de är djur som blir kokade levande, men på fest är jag gärna med.

Det var många andra också. Tror vi var närmare trettio personer som att utomhus vid ett långbord medan det regnade olika mycket kring oss. Efter middagen körde rudpingisen till musik igång och det sysslade vi mest med resten av kvällen. Ett otroligt bra festtips är att ha en tydlig aktivitet. Den ska vara tillräckligt lätt för att alla ska vilja vara med och tillräckligt kul för att det ska vara fest. Sa jag rundpingis!

Vi pausade enbart för pizza och dans i köket och tog en Uber hem kring halv tre på morgonen. På alla sätt ett ypperligt sätt att avrunda sommaren 2021 i Stockholm. Jag klarar inte av att sova länge på morgnarna och vaknade orimligt tidigt dagen efter, men var ändå nöjd. Ett fåtal gånger om året är det verkligen värt att gå omkring och vara lite dagen efter.

Jag tycker att det är så motsägelsefullt att det ger mig så mycket energi att träffa människor och att jag efteråt är så totalt genomtrött. På fredagen och lördagen ordnade Maja och jag Friday Labs första event där vi träffades live. Det var otroligt fint att få träffa människor vi vanligtvis bara sker på våra skärmar och liksom svårt för hjärnan att fatta att vi inte hade träffats fysiskt förut.

På fredagen riktade sig programmet till företagare och vi jobbade kring företagsbygge, identifierade vad som behövde mer fokus och mindre fokus och arbetade fram en handlingsplan. Det är otroligt så mycket som händer när man är tvungen att formulera det man funderar på. Det som sägs på Friday Lab stannar på Friday Lab för att alla ska kunna känna trygga att berätta så mycket de behövde. När dagen var slut hade alla en tydlig handlingsplan med sig. Sedan promenerade vi till Elverket, tog en drink och åt middag där. Mycket fint var det. Mycket trött var jag när jag steg in genom dörren samma kväll.

På lördagen samlades vi i Gamla stan och pratade om hösten och hur vi vill känna oss i december. Vilka värderingar som ska styra och vilka instruktioner vi vill ge åt oss själva när vi halkar ner i gamla hjulspår. Dagen avslutades med att Marie Stilkontot Hammarberg föreläste om en hållbar stil. Vare sig man är intresserad av stil och mode eller ej ska man ju ha kläder på sig och få av oss sträcker bara in handen i klädskåpet och tar första bästa plagg. Marie visade tydliga bilder och listor med bra plagg, snackade material och klädvård (tvätta mindre, lufta mer) och sa en så bra sak: Köp inte nya kläder inför en specifik händelse. Köp sånt du kan använda fler gånger och känn att det finns ett visst självförtroende i att komma i samma festklänning fler gånger. Marie ska för övrigt dra en kurs på Friday Lab senare i höst.

Sen tog jag ett dopp med Maja utanför Riddarholmen, åkte hem och sov i en timme, tog ett bad och åkte på fest till Cissan och Per.

Fredagslänkar blev söndagslänkar den här veckan. Det beror på att jag lever mina sista dagar i Stockholm innan jag åker tillbaka till LA. De här dagarna är årets jobbigaste, förflyttningen mellan en tid och plats och en annan. Nu är den här förflyttningen väldigt tydlig, men jag föreställer mig att det gäller även om man bara går från sommar och ledighet till höst och jobb. Båda är trevliga på sitt sätt, men transportsträckan från den ena till den andra är motig. Tiden när man står med en fot på en plats och den andra i luften på väg vidare.

Trots att jag fyller år i augusti och rent objektivt gillar tanken på en månad när kvällarna är mörka och varma och sommaren ännu inte är slut kan jag ändå komma på mig med att önska att det var september och förflyttningen var klar. Jag vill ha sommarens slut överstökad och gå vidare.

Tusen tack alla ni som betalar för mitt nyhetsbrev! Det kostar 5 dollar i månaden och ger mig möjlighet att samla ihop ett gäng riktigt bra länkar.

Här kommer de.

Jag har en teori om att riktigt rika män uppriktigt tror att lagar och regler inte berör dem. Ett färskt exempel på detta är New York-guvernören Andrew Cuomo som trakasserat massor av kvinnor, men hävdade att allt bara var ett missförstånd. Nu tvingas Cuomo (till sin egen överraskning) avgå och det är kanske ett exempel på att tiderna faktiskt förändras (oerhört långsamt).

Ett NTF-projekt som utgav sig ha tre kvinnliga grundare och drog in 1, 5 miljoner dollar visade sig egentligen ha män bakom ratten. Sälj grej med tjej.

Veckans bevis på varför jag avskyr Facebook.

En influencer som tjänar 800 000 dollar i månaden och om hur det går till. (Tycker så mycket om amerikanska reportage: “Trisha Paytas is rich. Unbelievably rich. So rich that I kept muttering “Jesus Christ” under my breath as they walked me through their acres-wide mansion and showed me their endless mountain of stuff.”)

Vi är slavar under klockan, den styr de flesta av våra aktiviteter under en dag, samtidigt är det en så naturlig del av våra dagar att vi sällan ifrågasätter den. Under pandemin när många av oss jobbade hemma blev tiden mer flytande och klockan förlorade en del av sin makt över oss. Det är kanske en bra sak för ju mer vi synkar livet efter klockan, desto längre bort kommer vi ifrån att känna vad kroppen egentligen vill/känner.

Vem för vara smutsig? Om du är vit och rik kan du kokettera med hur sällan du duschar, men om du är invandrare, svart eller annan etnicitet måste du vara extra ren och fin (tänker på hur man ännu på 1950-talet i USA tömde simbassänger som svarta badat i eftersom vita tyckte vattnet blivit smutsigt).

Måste jag sluta dricka kaffe nu?

Den här veckan har jag inte kollat på många nya tv-serier, men Mr. Coreman. Joseph Gordon-Levitt spelar en livskrisande lärare.

Hej! Jag är mitt inne i Friday Labs två liveevent och det är därför det varit lite tystlåtet här. Vi har spelat in podden och nyhetsbrevet kommer upp senare idag. Jag ligger bara lite efter. Hoppas att ni har förståelse.

På tal om kläder: Jag fyndade ett par vita läderbyxor på second hand tidigare i sommar och är otroligt nöjd över dem. Påmindes igen om att allt redan finns. Sällan man behöver köpa nyproducerat.

Igår spelade vi in podden Skåpet och Cissan skojade om att hon och jag lever i nåt slags sjukdomstillstånd där vi inbillar oss att vi är lite snyggare än vad vi egentligen är. Det är en medveten strategi, alltså att bara tänka snälla saker om sig själv när man ser sig i spegeln. Rent objektivt fattar jag ju att jag har en hel del skavanker, men jobbar aktivt på att skita i dem. Tänker att detta är en form av hemmagjord KBT.

Idag fyller jag åt och breddar strategin att också omfamna resten av mitt liv. Idag ska jag bara tänka på att jag är en bra mamma, fru, vän, författare, journalist, poddare, Friday Lab-medarbetare osv osv Strategi födelsedag: tänk att du mer än duger.

Tänk att vatten kan ge en sån glädje. Jag har alltid gillat att simma, men på sistone har jag axat upp med vinterbad (tack Maja, som tagit mig på det) och dopp lite varhelst det finns vatten runt Stockholm. Tänk att det kan vara så enkelt, bara hitta lite vatten och slänga sig i (eller göra som jag, lita på att Maja tar mig till ett bra ställe). Igår testade vi att bada vid Riddarholmen, bara byta om och ta stegen ner i vattnet. För mig som är van vid stora vågor och så salt vatten att det svider i ögonen är det så milt och skönt att glida omkring i Mälaren. Som att simma i ett vattenglas.

Häromdagen skrev jag också en artikel baserad på ny forskning om att simning är bra för hjärnan. All motion är ju det, men simning verkar vara bäst. Gladde mig mycket. Snart är jag hemma i egen pool igen.

Det är fortfarande sommar och jag ska ta mig ett dopp idag, men det är också första stora jobbveckan. Det känns bra och kul och lite pirrigt. Jag har lämnat in senaste versionen av mitt bokmanus och ska främst förbereda Friday Labs event på fredag och lördag. Fy fasiken vad det ska bli kul att träffa folk igen! Med såklart på avstånd och vaccinerad.

Igår kväll innan jag skulle somna slog det mig att jag skrivit ganska lite om vaccination här på bloggen. Jag har talat om det i podden (och talar om det i Skåpet som har premiär för säsong 2 idag!). Jag har liksom utgått från att alla som läser här fattar att det är en bra sak att vaccinera sig. Men nu när deltavarianten sprider sig tänkte jag påminna er om att vi vaccinerar oss för att skydda oss själva från att bli sjuka, men också för att skydda andra. Det finns nämligen folk som inte kan vaccinera på grund av sjukdomar eller annat. Ytterligare en orsak till att vaccinera sig är att för varje gång någon smittas finns det en risk för att viruset muterar och blir ännu svårare att kontrollera.