Könsseparatistiska grupper eller mammagrupper

3 years ago

Könsseparatistiska grupper eller mammagrupper

I somras lade en kompis kompis till mig i en mammagrupp på Whatsup. Mammor med barn som börjar t-kindergarden i Majlis skola. Jag har i princip ingenting emot könsseparatistiska grupper. Har ju själv grundat en i form av Friday Lab. Det som gör att jag inte vill vara med i en grupp mammor med barn i skolan är att det irriterar mig att det inte finns en motsvarande pappagrupp. Det är liksom självklart att det är mammorna som ska engagera sig som klassföräldrar, hjälpa till under lektionerna, ordna playdates, prata om olika sorters snacks och tusen andra saker som inte har med dem individer att göra, men som föräldrar.

Jag har verkligen ingenting emot att föräldrar engagerar sig i sina barns skolgång, men att det så strukturerat handlar om att papporna fortsätter jobba, hänga med kompisar och inte grundar Whatsup-grupper driver mig till vansinne. Det befäster bara ett system där mammorna är huvudansvariga för barnen (och antagligen resten av de oavlönade hushållsarbetet). Om föräldrarna bara delade på ansvarsområden kunde fler mammor ha möjlighet att till exempel jobba, tjäna pengar och på så vis ha ett större frihet. Eller om de absolut inte vill/kan jobba gå på konstutställningar och springa på stranden.

Och barnen skulle kanske lära känna sina pappor bättre, papporna skulle ha koll på ungarnas skolgång och kompisar och känna sig som lika värdefulla föräldrar som mammorna.

Och ja, nu blev det heteronormativt. Fattar att det finns andra sorters konstellationer än mamma, pappa, barn och blir glad över det. Tack alla ni som lever så och gläntar lite på dörren så det kommer frisk luft in i det här tråkiga normativa kärnfamiljsrummet.

Elisabeth · 3 years ago
Ja precis! Och just det att gruppskaparna inte ens försöker låtsas som att det är en föräldragrupp, utan bara utgår från att det ska vara mammor. Jag ser rätt mycket sånt i mina expatgrupper i Nederländerna också, där det förutsätts att familjen flyttat pga att pappan fått jobb och att mamman är medföljande och hemma dagtid. Både uttryckligen, i namnet på "mammagruppen", i inbjudningar om aktiviteter för barn, som riktas till "mamma och barn" och även indirekt. Internationella skolans föräldragrupp som ordnar div aktiviteter, och heter Parent's association, har självklart sina möten på vardagsförmiddagarna... Det var iofs rätt praktiskt, då behövde jag inte ens fundera på att känna mig tvungen att engagera mig, eftersom jag jobbar heltid.

Peppe Öhman · 3 years ago
Men precis detta: "Och just det att gruppskaparna inte ens försöker låtsas som att det är en föräldragrupp, utan bara utgår från att det ska vara mammor" jag blir galen! (hos oss är Magnus helt ansvarig för skolan just för att visa att det finns andra sätt än att mammorna tar allt).

Nina Nordman · 3 years ago
I Finland behöver man ju som föräldrar i princip inte engagera sig jättemycket i skolan och därför kanske motsvarande What´s up grupper saknas. Däremot gäller samma när det kommer kalasinbjudningar. Dom kommer ALLTID bara till mammorna och det stör mig förfärligt! Själv anstränger jag mig alltid jättemycket för att få fram också pappornas telefonnummer (dom hittar man inte självklart i kontaktlistor!) så att jag kan skicka inbjudningarna till BÅDA föräldrarna.

Peppe Öhman · 3 years ago
Blir ändå på gott humör av att läsa att du kämpar för ett mer jämställt uppdelande av kalasen.

Caroline · 3 years ago
En polare till mig hade en smart lösning. Den ena föräldern var ansvarig för storasyskons skolgång (utvecklingssamtal, kalas, läxor, matsäck etc) och den andre föräldern för lillasyskonets. Har man ett barn kanske man kan ta varannan termin? Tyckte det lät lysande.

Peppe Öhman · 3 years ago
Klockrent! Mycket inspirerande.

Linda · 3 years ago
Eller detta att skolan alltid ringer mamman först....argh... https://www.workingmother.com/if-your-childs-school-only-calls-moms-you-must-try-ruth-bader-ginsburgs-clapback

Peppe Öhman · 3 years ago
Otroligt irriterande! (tack för länk!)

Emma · 3 years ago
Jag har jobbat på förskola 1000 år och det har alltid varit mammorna man känt bäst. Även fast det i Sverige är "jämställt" och man egentligen träffat papporna lika ofta. Flera pappor vet inte vad pedagogerna heter eller vad avdelningen heter. Säger bara hejdå och går medan man med mammorna ofta får en relation. Vi hade som policy att ringa papporna också när barnen var sjuka men hur kul är det (jaja jag gör det ändå men mycket roligare att ringa någon som har numret inlagt och svarar lite skojsigt). Okej nog med klag! Pappor-engagera er!

Peppe Öhman · 3 years ago
Det här är så nedslående. Fint ändå att ni kämpade med att ringa papporna (också).

Sara · 3 years ago
Ja, gaaah. Vår son ska ha kalas om några v och då bestämde vi att skapa en egen mailadress till honom så att det inte skulle bli så att inbjudan kom från en av oss föräldrar (läs: mamman). Har bjudit hela klassen, ca 25 pers. 90 % av de som har osat har varit mammor. De 10 % pappor som svarat är skilda så min gissning är att barnen bor hos pappan den helgen då kalaset äger rum. Blev också så deppad när en av mammorna skrev Hej Sara och tänkte att wtf hon kan ju inte bara anta att detta är min uppgift..!! (Vi skrev under inbjudan med både sonens och våra namn). Men den mamman fattar väl vem det är av oss som råddar med kalaset så hon hade ju egentligen helt rätt...

Peppe Öhman · 3 years ago
Men precis, alla dessa till synes småsaker som tillsammans skapar ett helt jävla sytem kring vem som tar ansvar.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.