Här kommer några svar på frågorna på frågestunden. Mycket kul för mig!

Jag skulle vilja veta dina tre bästa outfits för tillfället (inklusive inköpsställe och eventuell historia) och gärna se bild på dem.

Vilken otroligt kul fråga! Jag gillar ju snygga outfits, men tycker att jag generellt klär mig snyggare när vi är i Stockholm än här hemma i LA. Där experimenterar jag mer. Här glider jag mest omkring i ridbyxor eller mjuk shorts.

De här är en klassik, men kanske lite tråkig outfit? Nej, den är INTE tråkig. Jeans och t-shirt kan vara hur spännande som helst. De här jeansen fick jag av Cissan när hon ännu bodde i LA. Otroligt sköna. Jag är lite orolig för att hålen på knäna ska bli så stora att braxorna blir oanvändbara, men tills dess använder jag dem. Den gröna t-shirten har jag fått av min kompis Annamaria som brukar fota mina pressbilder, hon brukar också fota Anine Bing och hade i sin tur fått t-shirten av Anine. Läderjackan fick jag i somras i Helsingfors av min vän Anne. Tänker alltid på henne när jag har den på mig.

Den sista outfitten är en tröja jag fyndade i en second hand-shop på Ventura Blvd för några år sedan. Vem hade trott att jg skulle gilla orange så mycket? Det gör jag. Har haft tröjan mycket. Den är ganska tunn och lätt att packa med sig. Shortsen har tillhört Annamarias tonårsbarn (tror jag, fick dem av henne i alla fall) och skorna är Blankens. Tycker att lila och orange är så snyggt ihop.

Har jag tackat er ordentligt för alla tips på bra familjefilmer? Tror inte det. TACK! Magnus är i New Mexico (och hänger dagligen med Bruce Willis!) och jag är hemma med kidsen. Vi äter middag framför tv:n och kollar på film varje kväll. Hälsningar, Roliga Mamman.

För övrigt läser jag Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare. Mycket kul läsning. Jag talade kort om den idag i Skåpet och ska spela in Mellis i helgen då den får en längre diskussion. Den handlar om hur huvudpersonen dejtar runt och blir dumpad och dejtar vidare och hur killar kan var sån kalla assholes. Det kan väl kvinnor också vara, men nu fokuserar vi inte på det perspektivet. Den lyckas också få en att känna sympati och igenkänning, vilket kanske inte är självklart med tanke på att jag är en drygt fyrtioårig tvåbarnsmorsa. Rekommendation på den.

Vad läser ni? 

Är västen höstens plagg? Jag tror det. Det är inte ofta jag har nyproducerat på mig, men fick den här från min kompis som äger en liten klädbutik i Helsingfors. Deras plagg är hållbara och rättvist producerade. Och såklart snygga! Följ GauharHelsinki  på Instagram.

Jag vill också passa på att tipsa om att det ligger ett nytt avsnitt av både Skåpet och Magnus och Peppes podcast ute. Riktigt nöjd över båda två. I Skåpet pratar vi om att skämmas eller inte skämmas när man lägger ut sexiga bilder på sig själv och fenomenet horney on main. I Magnus och Peppes podcast blir det lite mer Dave Chappelle, Afrikas stjärna, om hur kulturer inte är kostymer och gäng.

Imorgon ska jag spela in ett nytt avsnitt av Skåpet och vi tänkte tala om att allt färre gifter sig. Det här gäller åtminstone i USA och Japan och Korea, men antar att fler länder sällar sig till listan. Vi tänkte också prata om våra egna bröllop och roliga historier från bröllopsfester vi gått på. Om du har en kul historia som vill med i podden får du gärna kommentera här under.

Vad roligt att ni ställde några frågor! Tack för dem. Här kommer några av svaren. Tar resten senare i veckan.

“Ångrar du någonting du inte gjorde när chansen fanns?”

När jag var 25 fick jag en praktikplats på EU-parlamentet i Bryssel. Jag tackade nej eftersom jag var nykär i en kille och precis hade flyttat hem efter att ha pluggat i Nederländerna. Jag skäms nästan att skriva att jag tacka nej till ett kul och spännande jobb för en pojkväns skull. En ganska dålig pojkvän dessutom. Jaja, vi gjorde slut och jag fick jobb på riksdagen istället så slutet gott allting gott (men jag tänker på det då och då).

“Vilka delstater har du besökt? Finns det en “nationalrätt” i Kalifornien, eller amerikanska maträtter som du tycker om. Vart skulle du vilja resa. Vilka skandinaviska traditioner har ni tagit med er till USA. (Vi firar en mycket minimalistisk Lucia med att äta frysta (tinade) lussekatter till frukost och att kolla SVT Plays Luciasändning men har aldrig satt en fot i svenska kyrkan (ännu i alla fall).”

Jag har besök alldeles för få delstater. Längtar efter fler. Men på rak arm kommer jag på följande:  Kalifornien, Washington State, New York, Florida, South Carolina, Nevada, Arizona, Georgia och Hawaii. Ska samla på mig fler.

Nationalrätten skulle väl vara någon form av tacos eller annan mexikanskinspirerad mat, eller vad som helst med avokado, ellr In’n Out Burger. Jag gillar det mesta som är mexikanskt och vegetarianskt.

Jag skulle vilja resa mer i USA. Högt på listan kommer Utah, Texas, Louisiana och Hawaii. Magnus drar eventuellt till New Mexico imorgon, om han gillar det kanske vi åker dit tillsammans.

Vi är ganska dåliga på traditioner. Inget jag är speciellt stolt över. Vi är som ni, minimalistisk lucia, försöker kolla på Julkalendern på SVT och ja lär våra amerikanska kompisar att sjunga Ja må hen leva.

“1. Om jag bara hade EN dag i LA, Sthlm o Helsingfors så skulle jag…
2. Reflektioner på artikeln i svd om egen tid (https://www.svd.se/psykolog-man-far-mer-viktig-egentid-an-kvinnor)
3. Barnuppfostran, hur gör ni för att inte behandla barnen olika alltså pga kön, ålder
4. Så intresserad fortf av hur det var att leva på ganska mkt mindre i ett samhälle som är rätt dyrt o med vänner som hade så mkt mer. Känner sällan av det själv för vi umgås med många som har det lite som vi men i somras besökte vi gamla vänner till min man o de hade pool, asdyr inredning etc o kände mig så fattig o känns pinsamt att bjuda dem tillbaka -vill inte känna så!”

1. Helsingfors: Frukost på hotellet med god vän (t.ex. Sonja eller Niklas), promenad genom gamla kvarter, hälsa på mamma, pappa och syrrorna med familjer, lunch med gammal vän, bastu (t.ex. Allas), drinkar hemma hos Hanna, middag på The Cock med kompisgänget och sen ut på stan.
   Stockholm: Morgondopp med Maja och frukost på det, promenad runt stan, lunch med Annica och Lena-Fi, massage och spa på Grand Hotel, drinkar efteråt, middag med kompisgäng inklusive Cissan, rundpingis och ut på stan.
   LA: frukost på The Courtyard Kitchen, upp till Topanga och rida ut på trailen, lunch i West Hollywood (hann hem för en dusch), gå på The Broad eller LACMA, drinkar på ett tak nånstans i Downtown eller Soho House eller Chateau Marmont, middag på någon nyöppnad restaurang med tjejgänget och sedan ut i natten. Gärna där de spelar 90-tals hiphop.
2. Jag tänker så mycket på det. Om hur ingen betalar tillbaka en den tiden man i familjen lägger ner på hushållsarbete och planering. Därför är det så viktigt att normalisera både för sig själv och resten av familjen att morsans tid för sig själv är viktig. Det ska inte bli ett undantag. Och ja, män måste bli bättre.
3. Bra fråga. Så svårt! Jag försöker tänka att båda barnen ska få lika mycket uppmärksamhet och bekräftelse, men att olika åldrar har olika förväntningar på sig och olika regler.
4. Det var faktiskt ganska jobbigt i början när vi hade ganska lite pengar att röra oss med och de flesta vi hängde med hade jättemycket. Minns när jag inte hade råd att köpa en baby shower-present åt en kompis och när jag hade panik över vad jag skulle ta med mig på en picknick. Nu har det jämnat ut sig lite för oss (vi jobbar också väldigt mycket mer nuförtiden). Vi har flyttat till större och behöver inte tacka nej till att göra kul grejer för att det är för dyrt. Det sagt bor vi ju i ett område där vissa av husen kostar 10 -15 miljoner dollar. Det är inte så jag inte ser inkomstskillnaderna och att vi ganska långt ifrån ett sånt hus, men bland kompisar tänker jag sällan på pengar.

När jag var tonåring och i tjugoårsåldern var smal det finaste man kunde vara. Kate Moss-smal alltså. Heroinsmal eller kokainsmal, minns inte vilken drog som sades var bättre för att gå ner i vikt. Weed var det i alla fall inte. Väldigt många kvinnor i min bekantskapskrets låg någonstans på skalan av ätstörningar (inklusive undertecknad). Det kallades såklart inte ätstörningar då, utan bara tips i Veckorevyn eller annan valfri tjej/damtidning. Där kunde vi läsa hur kvinnor skulle klä sig för att se så smala ut som möjligt. Långrandigt var alltid att föredra framför tvärrandigt och gud nåde dig om kjolen slutade halvvägs ner på vaden, det kunde nämligen få den att se tjock ut. Och avsluta duschen med iskallt vatten för fasta bröst! Och såklart olika råd för att hålla sig från att äta. Så här i efterhand inser jag att det antagligen var samma personer som skrev tidningarnas horoskop som kom med de här tipsen.

I dag finns det en större mångfald, men unga människor utsetts också dagligen för enormt mycket fler idealkroppar (alltså normativa idealkroppar. I verkligheten finns det inget “ideal” framför “kropp”). Att sociala medier med Instagram i spetsen är direkt farligt för unga kvinnor skrev The Wall Street Journals (och sen alla andra) om nyligen. Jag läste den här texten om hur vi lever i ett fettfobiskt samhälle och hur många tjocka är besvikna på att smala, blonda influencers kidnappat uttrycket body positive. Mycket intressant om hur hatet mot tjocka och rasism hänger ihop och om hur Lena Dunham bröt mark genom att vara okej med sin icke-normaltiva kropp i Girls. Texten är lång, men läs! Den är bra. Och kom ihåg att en kropp är en kropp. Dens form har inget med ditt människovärde att göra.

Tack förresten för att du prenumererar på mitt nyhetsbrev! Det kostar bara 5 dollar i månaden och då får du Magnus och Peppes podcast på köpet

Men nu över till länkarna. 

Jag måste erkänna att det känns allt mer gammaldags att vara gift (men bröllopet var en väldigt roligt fest och än så länge har det gått bra att leva i äktenskap). Det är hur som helst inte bara en känsla jag har, allt färre gifter sig. I USA finns det snart fler ogifta än gifta.

Veckans namnbyten går till Kanye West som blir Ye och Facebook som försöker tona ner sitt namn och bli… Metaverse? Det här vet vi inte ännu, men det vi vet är att varumärket Facebook inte är speciellt attraktivt och att koncernen insett att det är lönsamt att rebranda skiten. Och vad är då The Metaverse egentligen?

Här är en lång artikel om hur en stor del av hiphop:en är misogyn och aggressiv, men hiphop kan också vara politiskt, handla om psykisk ohälsa (Ye!), förklara sociala ojämlikheter och bara vara musik.

Bara för ett ett företag som ska hjälpa dig gå ner gå ner i vikt säger att de inte sysslar med dieter betyder inte att det inte är dieter de säljer.

När incels tycker att de förtjänar sex blickar kvinnliga femcels inåt och tror att det beror på att de är för fula. De hävdar att de är osynliga för män och att de i vår skönhetsdyrkande kultur inte är accepterade.

Trump är fortfarande utestängd från Twitter och pitchar nu Truth Social, en egen plattform. Man måste ändå beundra det megalomaniska i hans pitch.

Kanske framtiden för sociala medier är exklusiva, begränsade och med betallösningar som Raya. (Alltså som Friday Lab Community, hehe).

Om hur män med dålig självkänsla matar extremhögern (tack för ingenting Tucker Carlson och Joe Rogan).  Om ni nu tänker, men Rogan är väl inte så illa. Han gör ju bra intervjuer och Spotifys 100 miljonersköp kan väl inte vara så fel. Well, bara för att någonting är dyrt betyder det inte att det är rätt och bra.

“Rogan has repeatedly used his show to make fun of trans people, paint being trans as a perversity, and elevate anti-trans bigots as somehow experts on the subject. Now that comedian Dave Chappelle has joined in making being transphobic a point of pride, unsurprisingly, he and Rogan are going on tour together. The obsession with trans people isn’t just gross, it’s a little confusing. Why do these cis men care so much about the lives of trans people who have nothing to do with them?”

Men nu över till något mycket trevligare, en av mina favoritserier Insecure är tillbaka med en femte och sista säsong. Avundsjuk på er som har alla säsonger framför er.

Ska vi köra en klassisk frågestund? En Ask Me Anything (eller AMA som unga och hippa människor på instagram kallar det). Nu frågar och jag svarar efter bästa förmåga. Det kan vara om hur det är att bo i LA, vara journalist/författare, hästar, barn, mat, träning eller podcaster. Jag kan inte lova att jag har svaret på allt, men är ganska bra på att killgissa.

Varje år hyr barnens skola det lilla nöjesfältet på Santa Monica Pier. Det brukat vara väldigt stämningsfullt och kul. Höstkväll och ungarna får åka och spela så mycket de vill. Bara skolkamrater och deras familjer bland karusellerna. Förra året avbokades Pier Pleasure såklart pga av pandemin och i år har Majlis varit så fruktansvärt peppad. Mest över att få åka berg- och dalbana med sin älskade lärare.

Vi har snackat mycket om hur kul det kommer att bli och jag tänkte att det var perfekt för Majlis att fira sin sista dag som fyraåring på ett nöjesfält. Idag skrollade jag igenom mailen och mitt hjärta stannade när ett av dem var ett tack för en trevlig kväll från skolans PTA-organisation. Det visade sig att kvällen på Santa Monica Pier var igår. Där hade skolan samlats medan vi var uppe i stallet. Mitt hjärta föll. Hur svårt är det att veta skillnaden mellan tisdag och torsdag? Tydligen för svårt för mig. Jag kände mig så misslyckad som morsa.

Som ni antagligen räknat ut vid det här laget fick Majlis en familjedag på piren istället. Det var väl helt okej. Vidar vann ett gosedjur åt henne, hon fick åka berg- och dalbana med mig och i precis alla andra attraktioner. Jag kände mig lite bättre, men får ha bättre koll på kalendern i framtiden.

Tack för era svar både på familjefilmer (jag har gjort en lång lista) och på hur ni tänker kring jobbet efter pandemin. Maja, som jag har Friday Lab med, brukar säga att en förändring är lättast att göra mitt inne i en annan stor förändring. Jag ska svara på alla kommentarer så fort jag bara hinner. De senaste dagarna har varit extremt hektiska. Jag har haft möten från klockan sju på morgonen och knappt hunnit slänga i mig frukost. Avskyr att inte få i mig frukost. Vill sitta länga, dricka kaffe och läsa tidningen.

Hur som helst kände jag mig både igår och idag helt slut som människa. Eftersom jag de senaste dagarna skrivit ett långt reportage om bröstcancer för Vad vi vet tänkte jag såklart att jag antagligen har cancer. Det finns ingen annan förklaring till den här tröttheten, sen åkte jag upp till stallet och fick all energi tillbaka. Passade på att ge en ridlektion till barnen också och de var så duktiga. Galopperade på egen hand båda två.

Sensmoralen här är att när man är som mest stressad måste man ta pauser och göra saker som gör en glad och full av energi.

Vad gör ni?

Det är antagligen ostrategiskt att publicera två av sina poddar på samma dag, men nu blev det så här. I Skåpet lanserar Cissan konceptet Härlig Höst. Hon förklarar hur november kan bli den bästa av månader, med lite engagemang.  Jag frågar Cissan och Johanna om killkompisar, Johanna har spaningar kring Justin Bieber, Hailey Bieber och Diane Keaton och så tipsar vi om bra saker (och varnar om andra). Lyssna gärna! Och om du gillar blir vi jätteglada om du tipsar en kompis.

Magnus och Peppes podcast har vi gjort sedan 2013 (eller ännu tidigare, men det var så dåligt på den tiden att vi tiger ihjäl det). I veckans avsnitt rättar Magnus sig själv gällande kommentarerna kring Kina och Taiwan, jag pratar om hur mycket barndagvården kostar i USA och hur mycket pedagogerna får betalt och så snackar vi om Dave Chappelle-showen (är den trans- och homofobisk)

Nu ligger de båda ute. KUL om ni lyssnar! (jag är själv helt slut i mitt huvud, har jobbat sedan 7:30 imorse och ska nu ta itu med middagen).

Det här tycker jag är så intressant, miljontals amerikaner har sagt upp sig under pandemin. Pandemin har tydligen gett den en möjlighet att stanna upp och reflektera och fundera på hur de verkligen vill leva. Inte minst i relation till hur skört livet är. Här har 725 000 personer dött i covid.

Mest har folk som jobbar i serviceyrken sagt upp sig, ofta är jobben ganska dåligt betalda och arbetsbördan tung. På var och varannan restaurang hör i krokarna efterlyser man arbetskraft. Jag lyssnade på en NPR-podd där en kock sa att han inte haft en paus länge än en cigarett eller ett besök på toaletten under hela den tid han jobbar i restaurangköket. Servicepersonal berättar skräckhistorier om otrevliga och direkt hotfulla kunder (tydligen är våld mot flygvärdinnor ett stort problem sedan det blivit obligatoriskt med munskydd i flygen). En anna orsak är de dyra levnadskostnaderna i många städer. Eftersom det är så dyrt att bo i t.ex. LA, NYC och SF bor folk som jobbar i servicebranschen långt utanför stan och arbetsresan kan ta långt över en timme.

Jag har ju jobbat hemifrån i snart tio år så för mig var det bokstavligen business as usual, men jag är nyfiken på er. Påverkade pandemin sättet ni jobbar på eller på hur ni förhåller er till jobbet?