Ifrågasätter jobbet

1 month ago

Ifrågasätter jobbet

Det här tycker jag är så intressant, miljontals amerikaner har sagt upp sig under pandemin. Pandemin har tydligen gett den en möjlighet att stanna upp och reflektera och fundera på hur de verkligen vill leva. Inte minst i relation till hur skört livet är. Här har 725 000 personer dött i covid.

Mest har folk som jobbar i serviceyrken sagt upp sig, ofta är jobben ganska dåligt betalda och arbetsbördan tung. På var och varannan restaurang hör i krokarna efterlyser man arbetskraft. Jag lyssnade på en NPR-podd där en kock sa att han inte haft en paus länge än en cigarett eller ett besök på toaletten under hela den tid han jobbar i restaurangköket. Servicepersonal berättar skräckhistorier om otrevliga och direkt hotfulla kunder (tydligen är våld mot flygvärdinnor ett stort problem sedan det blivit obligatoriskt med munskydd i flygen). En anna orsak är de dyra levnadskostnaderna i många städer. Eftersom det är så dyrt att bo i t.ex. LA, NYC och SF bor folk som jobbar i servicebranschen långt utanför stan och arbetsresan kan ta långt över en timme.

Jag har ju jobbat hemifrån i snart tio år så för mig var det bokstavligen business as usual, men jag är nyfiken på er. Påverkade pandemin sättet ni jobbar på eller på hur ni förhåller er till jobbet?

 

Sara · 1 month ago
Intressant hur en kris, eller större förändring påverkar människor. Jag jobbar som barnmorska, vilket betyder att jag gått till jobbet som vanligt. Men med skillnaden att vi i början använde munskydd konstant, samt screenade alla som behövde komma in, först muntligt i telefonen, sedan med antigentest på plats. Födande kvinnor fick inte ha med partner förrän de var i aktiv förlossning, vilket skapade en stor stress hos kvinnorna. Hade någon som kom in symtom, jobbade vi med full skyddsutrustning tills det var bekräftat negativt för covid. Högre arbetsbelastning också, då kollegor var hemma för minsta symtom, eller med sjuka barn. Utmaningen nu, är att vi, trots att de flesta är dubbelvaccinerade, vill ta antigentest. Detta för att vi inte vill ha in covid på avdelningen och det är de riktlinjer vi jobbar efter. Efter att restriktionerna släppte här i Sverige och även innan, har vi stött på många personer där vi behöver förklara och ibland argumentera, innan vi får ta provet (främst för män). Munskydd har vi fortfarande, i patientkontakt. Och det tycker jag nog är den största utmaningen. När kvinnor kommer in och ska föda barn är trygghet och tillit två viktiga faktorer och det blir på något sätt svårare när de inte ser hela ansiktet. Jag har märkt hur mycket jag "pratar" med ansiktet, utan att ibland använda ord. Det blev långt... Kontentan är att det varit jobb som vanligt, men med fler utmaningar än vad en pandemifri värld bjuder på.

Peppe Öhman · 1 month ago
Jag tror att jag sagt det förut, men det finns få yrkesgrupper jag hyser lika mycket respekt för som barnmorskor.

Steph · 1 month ago
Ja, mitt förhållande till jobbet har förändrats. Jag har insett att det finns annat jag också vill göra i livet. Jag tror det är en process som varit på g länge, men nu när Coronan mattas av i något skede så är jag inte redo att gå tillbaka till livet före viruset. Jag har bestämt mig för att börja arbeta mer distans så jag kan hänga på stugan och gå ut i skogen om höstarna och njuta av livet. Här finns också vår tokiga familjehund och mina föräldrar som blir äldre. Och stallet jag rider i. När min man sätter igång med sina arbetsresor vill jag inte längre sitta ensam hemma, utan jag kommer att vara här istället.

Peppe Öhman · 1 month ago
Underbart! Detta gjorde mig glad. Att du har bestämt dig till att justera arbetslivet så det blir mer tid över för resten av livet.

Alex · 1 month ago
Jag som haft fördelen med att kunna jobba hemifrån under pandemin fick nästan lite andnöd bara av tänka tanken på att behöva gå tillbaka till att vara på kontoret varje dag. När barnens aktiviteter börjar kl 15, 16, 17 om dagarna så blir det tufft att få ihop. Som tur är tror jag min arbetsgivare förstod att ingen ville återgå till det gamla normala så vårt nya normala är att vi fortfarande får jobba hemifrån halva tiden iaf :) Det konstiga är att man inte kan förstå hur man fick ihop vardagen tidigare. Visserligen är jag en av dom som separerat under pandemin och är själv varannan vecka, dock hjälps vi åt fortfarande åt för att vi ibland måste men mest för att vi vill och kan.. Jag tänker mycket på de som inte kan jobba hemifrån och åker kollektivt, det måste väl vara bra för dom och samhället att folk fortsätter jobba hemma en del så att det inte blir lika trångt mm.

Peppe Öhman · 1 month ago
Jag tänker på HUR jag klarade av att jobba med barn hemma. Jag kan bara inte fatta hur jag fick någonting gjort. Sjukt så man anpassar sig till olika situationer.

Helena · 1 month ago
Nej. Jag har ju gått till jobbet som vanligt, vilket har varit väldigt skönt. Jag gillar vardagslunken. De flesta jag hör som arbetat hemma under pandemin tycker att det ska bli skönt att återvända till arbetsplatsen. Då talar vi förstås om kontorsarbete. Mer flexibilitet utan stor diskussion om speciallösningar verkar dock många efterfråga. Ett par dagar jobb hemifrån no questions asked liksom. Det blir intressant att se hur det blir!

Peppe Öhman · 1 month ago
Håller med! Ska bli spännande att se hur arbetsgivare sköter flexibiliteten som jag tror att många kräver.

Mimmi · 1 month ago
Jag har kunnat jobba hemifrån under hela pandemin och ser inte fram emot att få tillbaka till kontoret. Även om min arbetsgivare kommer vara flexibel med ca60% på kontoret och resten hemifrån för de som önskar. Men den stora reflektionen har ändå varit att jag insett att det måste finnas något mer än det här. Gick i de tankarna även före pandemin, men har skiftat ännu mer nu. Vill bort från serviceyrket och istället göra något ”som spelar någon roll”. Jag vill hjälpa mer personer på ett direkt vis eller vara del av något större. Så nu ägnas varje ledig tid till jobbsökande

Peppe Öhman · 1 month ago
Mycket fint! Hojta om du vill ha stödet i Friday Lab, där är folk otroliga på att tipsa och hjälpa varandra med kontakter och arbetsansökningar.

Evelin H · 1 month ago
Det är ingen jättestor skillnad, jag har känt ett tag att jag behöver söka mig vidare till något annat och det har inte förändrats av pandemin. Jag har en delvis administrativ, delvis undervisande roll på en gymnasieskola, så jag har jobbat både hemma och på jobbet. Jag märker att det har gjort mig gott att inte vara bland folk varje dag, men att undervisa på distans (under de perioder vi har haft distansundervisning) har varit en utmaning. Det har funkat, men man märker också hur otroligt viktigt det fysiska mötet i klassrummet är för att nå fram till eleverna och för att få igång diskussioner (jag undervisar i sociologi, så det är verkligen ett ämne där diskussioner är viktiga). Särskilt de elever som redan är svaga och behöver mycket hjälp, eller en bildlig spark i baken för att komma igång, har det varit betydligt svårare att nå på distans.

Peppe Öhman · 1 month ago
Tycker du uttrycker dig så bra här. Att din känsla gentemot jobbet inte har förändrats och att du också fått insikter och lärdomar (som du kanske har nytta av på nästa arbetsplats)

Julia · 1 month ago
Precis som många andra har jag och min sambo jobbat hemifrån hela pandemin. Det har öppnat upp för rörelsefrihet och många företag i min bransch inser att det funkar väldigt bra att jobba på distans, vilket öppnar för att fortsätta göra det på heltid även efter pandemin. För oss hemma var detta som behövdes för att äntligen kunna börja planera för att flytta utomlands en period men ändå behålla våra jobb. Tidigare har det alltid varit just jobbet som varit den stora bromsklossen som gjort att det varit svårt att planera för boende utomlands. Men nu är det helt plötsligt genomförbart. Egentligen gillar jag det sociala och att få gå till jobbet, men jag har upptäckt att jag gillar rörelsefriheten ännu mer. Och möjligheten att lägga all pendlingstid på egna intressen och vänner utanför jobbet har varit guld iallafall för mig.

Peppe Öhman · 1 month ago
Underbart! Känns som om du/ni har en väldigt fin och flexibel inställning till (arbets)livet.

En till Helena · 1 month ago
Har haft fördelen (som jag ser det) att jobba hemifrån under de senaste tio åren så min upplevelse av pandemin har liksom inte varit lika dramatisk som för många i min bekantskapskrets som plötsligt kastades hem från kontoren och skulle börja anpassa sig till att arbeta hemifrån. För mig var det business as usual. Jag hade mycket att göra redan innan pandemin (jobbar med kommunikation och som översättare) men har också upplevt en boom och mer arbete än någonsin sedan den började. Detta eftersom ännu fler företagare än innan insett att nätet är en avgörande del av verksamheten och till och med valt att utöka verksamheten online under de nya förutsättningarna, vilket givit mig ännu mer att göra....Önskar naturligtvis att pandemin aldrig hänt men kan av denna anledning inte relatera alls till alla tråkigheter som drabbat människor i form av förlorade arbetstillfällen etc. Inser att jag haft tur.

hanna · 1 month ago
Jobbade hemma i nästan 1.5 år, tillbaka på deltid någon månad förra hösten innan vi blev hemskickade igen. Detta sammanföll med en omorganisation och jag är helt övertygad om att hemmajobbet är orsaken till att folk faktiskt höll ihop någorlunda under sin fördubblade arbetsbörda. Nu är vi tillbaka på kontor på deltid, vi får se hur det går. För mig var hemmajobbandet en gigantisk vinstlott. Kunde jobba på i lugn och ro och fokuserat, vi satt tidigare i öppet kontorslandskap där alla konstant störde alla vilket var ett gigantiskt stressmoment för de flesta. Mådde bättre fysiskt och även om det har varit stressigt har det funnits ett annat lugn i dagarna. Tycker digitala möten, telefon, slack har funkat bra, det kreativa är till stor del bortrationaliserat ändå, och vi har inte på länge haft tid att sitta i härliga spånmöten på jobbet. Har också nästan mer kontakt med frilansare än kollegorna och de sitter ju aldrig intill. . Nu är vi tillbaka på deltid, minst två dagar i veckan. "Flexibelt" är ledordet. Gott så, men ihopträngda på liten yta utan fasta platser och med usel ventilation och ljuddämpning är det hittills omöjligt att få mycket gjort (nya lokaler pga flexjobbet). Tacksam över hemmajobbdagarna. Känner väldigt starkt hur jag INTE vill jobba, det gjorde jag i och för sig redan innan, gillar mitt jobb men inte organisationen, men märker nu att pandemin lett till rätt så många insikter på många plan. Det tänkte man ju i teorin att den skulle göra förstås, men nu när jag börjar konfronteras med "vanligt liv" igen så känner jag verkligen det.

Peppe Öhman · 1 month ago
Förstår verkligen hur du menar. Insikter kan vara början på något helt annat, något som man inte ens kan formulera nu, men måste undersöka sig fram till. Tänker att det såklart finns tråkiga perioder i livet/arbetsveckan, men ett starkt NEJ ska man man inte gå och känna hela tiden.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.