Misslyckas som morsa

1 month ago

Misslyckas som morsa

Varje år hyr barnens skola det lilla nöjesfältet på Santa Monica Pier. Det brukat vara väldigt stämningsfullt och kul. Höstkväll och ungarna får åka och spela så mycket de vill. Bara skolkamrater och deras familjer bland karusellerna. Förra året avbokades Pier Pleasure såklart pga av pandemin och i år har Majlis varit så fruktansvärt peppad. Mest över att få åka berg- och dalbana med sin älskade lärare.

Misslyckas som morsa

Vi har snackat mycket om hur kul det kommer att bli och jag tänkte att det var perfekt för Majlis att fira sin sista dag som fyraåring på ett nöjesfält. Idag skrollade jag igenom mailen och mitt hjärta stannade när ett av dem var ett tack för en trevlig kväll från skolans PTA-organisation. Det visade sig att kvällen på Santa Monica Pier var igår. Där hade skolan samlats medan vi var uppe i stallet. Mitt hjärta föll. Hur svårt är det att veta skillnaden mellan tisdag och torsdag? Tydligen för svårt för mig. Jag kände mig så misslyckad som morsa.

Misslyckas som morsa
Misslyckas som morsa

Som ni antagligen räknat ut vid det här laget fick Majlis en familjedag på piren istället. Det var väl helt okej. Vidar vann ett gosedjur åt henne, hon fick åka berg- och dalbana med mig och i precis alla andra attraktioner. Jag kände mig lite bättre, men får ha bättre koll på kalendern i framtiden.

Misslyckas som morsa
Misslyckas som morsa
Misslyckas som morsa

Isabelle · 1 month ago
Men det är ju livet. Kanske är det bra att barn vet att deras föräldrar inte är perfekta. Blir jobbigt att leva upp till en perfekt förebild? Tänker att sättet du hanterar det som hände är en lektion i sig. Alla kan göra fel. Det är inte hela världen. Vi kompenserar och tar igen det men inte värt att vara ledsen. Bara en bagatell. Om alla är friska och älskar varandra klarar vi allt. (Hälsning de präktiga föräldrarna som tappat bort eller glömt bort barnet typ fyra ggr och som trodde att det skulle aldrig hända igen... men tydligen behöver vi utrusta med megafon och radarutrustning och visselpipor (vi svarar ju inte ens i mobilen när skolan ringer WTF)...)

Peppe Öhman · 1 month ago
Så fint skrivet! Tog detta till mig.

Helena · 1 month ago
Det ä r en stor grej. En bedrövlig besvikelse för ett peppat barn. Men sånt händer ändå. Huvudsaken är, tänker jag, att man inte för att själv känna sig bättre liksom kräver barnets okej. Raseri och besvikelse är helt naturliga känslor och det får man stå ut med.

Peppe Öhman · 1 month ago
Ja, hon är ju bara fyra så det glömdes fort bort när hon fick åka berg- och dalbana med familjen.

Cecilia · 1 month ago
Detta hände mig när jag var 11/12 och vi var på semester i Danmark, på vägen hem från stugan skulle vi besöka Legoland. Vi var en familj som aldrig åkte till nöjesparker så tänk hur taggad man var på Legoland. När min pappa checkat ut från stugan upptäcker han att han betalat för en natt extra. Han förstod inget. Min mamma tittade på färjebiljetterna (detta var sent 80-tal så färja bokades för att vara säker på att komma hem till Sverige igen), och upptäcker att vi skulle åkt dagen/natten före. Det var bara att åka direkt till färjan och hoppas att vi kom med en annan ( o vi kom med en färja). Ja, Legoland blev det inte, men ett annat minne. Jag kan dock känna besvikelsen fortfarande (33 år senare).

Peppe Öhman · 1 month ago
Kan VERKLIGEN förstå det. Bra historia dock!

Anna · 1 month ago
Tragik + tid = komik. Tänk vad ni och hon kommer att garva åt detta framöver. En rätt bra story hon har med sig om sin mamma Sånt som händer!

Sara · 1 month ago
Var inte för hård mot dig själv. Jag tycker du kan skylla på Magnus som borde haft minst lika bra koll som du. Du är väl ändå inte hela familjens projektledare?

Sara · 1 month ago
Fast egentligen ska man inte skylla på någon och bara acceptera att ibland missar man saker. Jag är glad varje gång vi lyckas komma ihåg att skicka med barnen deras idrottskläder till skolan på rätt dag.

Linn · 1 month ago
Missade yngsta dotterns lucia-firande på förskolan förra året! Som de förstås övat och peppat för i månader... Hade helt glömt tills vi kom dit och såg alla lusseklädda barn :) Förstår så väl känslan av att känna sig som en kass förälder då. Missar såklart massa annat smått också hela tiden. Vi ÄR väldigt röriga som personer och föräldrar (diagnoser i botten..), så för våra barn är det liksom bara att vänja sig. Tycker besvikelsen brukar släppa fort ändå. Svårt att vara mer än människa även som förälder.

Peppe Öhman · 1 month ago
Tack för historien och för att du säger så. Känner mig mindre ensam.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.