Folk gifter sig inte längre

Steph · 5 years ago
Vet inte om det är en kul grej, men minns den med värme. Vaknade upp natten före, alltså vi diskuterar typ klockan tre på natten och kunde inte somna om för var så pirrig. Samtidigt var jag ändå helt kolugn för jag visste att det här var precis enda rätta vägen att gå. Det var så häftigt att känna ett lugn efter alla veckor med förberedelser och mitt i allt var jag bara helt lugn och var sådär att resten spelar ingen roll, jag vet att jag kommer att gifta mig med den bäste. Steg upp vid sju och tog mig en simtur medan det ljusnade och den stämningen bar jag med mig resten av dagen. När vi sedan kom in i kyrkan så minns jag bara att allt annat försvann när jag såg min man som stod där och väntade på mig. Allt jag såg var honom. Så häftigt. Det här blev långt och jättepersonligt, men minns min egen bröllopsdag med en så stor värme. Jag som aldrig skulle gifta mig.

ingen bridezilla precis · 5 years ago
Ingen kul historia men ville bara säga att vår bröllopsdag var den roligaste, finaste, ”hjärtat-svämmar-över” - dagen och jag är så tacksam att jag fick uppleva den. Ångrar ingenting, minns varje detalj med värme. Att vår dag blev så fin berodde nog till stor del på våra fina vänner och våra familjer, sen kanske det också hjälpte att våra förväntningar var noll - ingen risk att bli besviken då, liksom. Är också glad att vi gifte oss på tidigt 90-tal när hela bröllopsvärlden var betydligt enklare än nu. Det var inte så stort fokus på alla små detaljer utan det enda vi ville var att få ha världens fest, och det fick vi! När vi bestämde oss för datumet och började planera bröllopet satte vi oss ner och skrev en lista på allt vi ville, och sen vem vi skulle fråga om hen ville ansvara för den delen. Det fungerade utmärkt! Mindre stress till oss och våra vänner överraskade på många sätt! Fast det kräver ju att man kan släppa kontrollen såklart… ;)

Lena B · 5 years ago
Tragik när det hände men komik idag. Det var runt 2005 i Kalamazoo MI. Bröllop en dryg kilometer in i skogen i en underbar glänta. Stekhet sommardag, pytteliten skogsväg, många gäster och svettig brudgum. Bruden ska strax anlända med häst och vagn. En snabbanlitad trio spelade pachelbel canon i d på repeat. Inget händer. Blickar flackas. Var är bruden? Mer pachelbel. En svettig kvart senare anländer bruden chockad och till fots. Mitt ute på skogsvägen har den gamla hästen fallit död ner. Kusken ligger bredvid sin älskade häst och gråter hejdlöst. Bröllopet blir ändå av (till tonerna av, ja just det.) Bröllopsgäster får hjälpa till att flytta på häst och kusk från den enda vägen från gläntan för att komma till festlokalen. Blandat skratt och gråt. Jag är dock säker på att alla gäster får dåliga vibbar av pachelbel efter den upplevelsen.

Cecilia · 5 years ago
Vi väntade vår dotter och det påskyndade ett giftermål. Min man var inte sugen på att gå till socialen för att bekänna föräldraskapet. Vi bokade en tid i rådhuset, jag hade en jättemage och en vit blus och ett par stretchjeans. Våra mammor var vittnen. Vår dotter (nu 10 år) är väldigt besviken på att vi inte hade något jättebröllop med en fin klänning. Jag är nöjd. Av de bröllop vi varit på har endast ett klarat sig undan skilsmässa. Giftermålet är en juridisk fråga, inget annat för mig. Skulle jag bli ensam tror jag att jag inte gifter om mig. Jag saknar inte festen och klänningen.