Förresten! På söndag kl 19 (svensk tid) ordnar Friday Lab (alltså Maja och jag) ett samtal om hållbart arbetsliv. Jag läste en text i The Guardian om hur britter jobbar mer när de jobbar hemifrån och hur svårt det är att sätta gränser när man inte har en fysisk arbetsplats att gå till. Detta och hur man får ihop livet ska vi tala om på söndagen. Reflektion, tips, verktyg och samtal kring egna erfarenheter. Du är välkommen med så mycket eller lite du vill. Prata eller bara lyssna, med eller utan bild. Här kan du anmäla dig och få Zoom-länken.

Det här är också ett tillfälle att testa hur Friday Lab Community fungerar. I maj öppnar vi nämligen upp för nya medlemmar. Eftersom vi vill växa långsamt och organiskt tar vi in folk bara fyra gånger om året. Just nu fylls kölistan på fort. Friday Lav Community är ett väldigt fint sammanhang. Alla som är med där har tystnadsplikt så det går att ställa frågor om både arbets- och privatliv. Få hjälp med arbetsansökningar, uppdrag och löneförhandlingar. Eller bara ha virtuella kolleger att jobba parallellt med. Här finns också en bokcirkel, en skrivgrupp, en odlingsgrupp och äsch grupper med nästan alla intressen (jag har t.ex. grundat en hästgrupp). Medlemmarna får såklart rabatt på alla kurser och event vi ordnar på Friday Lab Academy.

Jag är så stolt över Friday Lab, det känns fantastiskt fint att få jobba med något som verkar göra människor glada.

Nu hände det som inte fick hända. Jag skrev en lång text om mäns våld mot kvinnor och när jag tryckte på publicera försvann den. I vanliga fall kopierar jag texten innan jag publicerar den eftersom det här verktyget är så instabilt, men idag glömde jag bort att göra det. Och nu kan jag inte heller ladda upp bilder. Jaja, vi kör väl igen då.

Det här med att inte alla män våldtar och misshandlar kvinnor stämmer såklart. Men de flesta män deltar ändå i en kultur där kvinnor har lite lägre värde än män. Ingen man snackar stolt om hur han var en flickpojke när han var liten, men väldigt många kvinnor har varit pojkflickor. Att vara lite pojke ger status, att som man kallas något kvinnligt är en förolämpning.

Inte alla män våldför sig på kvinnor, men det finns jävligt många som sysslat med tjatsex, som kommenterar kvinnors kroppar i sina grabbgäng, som blir arga när de får ett nej av en kvinna, som tycker det är helt okej att låta kvinnan de lever med ta merparten av det oavlönade hushållsarbetet och det emotionella arbetet, “damfotboll är tråkigt”, som skojar om att kvinnor är sämre på att köra bil, strippklubb på svensexan, hysterika, sämre på att löneförhandla därför får hon sämre lön och så vidare. För att inte tala om alla de män som är så rädda för att förlora sin status bland andra män att de aldrig skulle stå upp för en kvinna som blir attackerad av andra män i sociala medier. Allt det här förstärker en kultur där det kvinnors liv är värda lite mindre än mäns.

Och det här att mäns våld mot andra män är aldrig så aktuellt som när mäns våld mot kvinnor diskuteras. Annars knäpptyst. Det är såklart också en viktig fråga, men det kallas också att flytta fokus.

I samarbete med Reserol

Har ni kollat på den tredelade serien om hudvård på SVT? Jag tycker att jag sett ett motsvarande brittiskt program (fast med lite mer resurser än SVT): kvinnor i olika åldrar testar olika sorters hudvård som ska få dem att se piggare (=yngre) ut. Vissa är intresserade av hudvård, andra inte (=Elain Eksvärd). Det är förenklat och underhållande, men inte speciellt välunderbyggt. Det mesta handlar om anekdotisk bevisföring.

Jag tycker att Caroline Hainer (full disclosure: vi är kompisar) skriver bra om progammet i Göteborgs-posten:

“Seriens faktabeställare Anna Luuk Priskansluter ansluter sig därmed till den gamla, patriarkala traditionen av att likställa egenvård med kvinnlig fåfänga och underkänna dess korkade utövare som inte fattar att de blir blåsta. Det finns ett skuldbeläggande i både hennes yttrande och hela programmet i stort.”

Jag håller verkligen med Caroline om att redaktionen på SVT tydligen bestämt sig för att hudvård är ytligt, fördummande och fåfängt innan de ens börjat spela in programmet. Det är synd eftersom jag tycker det finns en hel del intressant att diskutera kring ämnet. Som att försäljningen av hudvård ökat explosionsartat och att det delvis är nåt slags reaktion på den retuscherade verkligheten vi ser på sociala medier med filter, orealistiska skönhetsideal och senkapitalism. Att konsumtionen av krämer och serum är ett skapat behov. Men också att hudvård kanske handlar om att fokusera på det lilla när världen snurrar fort utanför. Att det kan vara en stund då man visar omtanke för sig själv genom att smörja in sig och pyssla om sig. Det är kanske inte lika intellektuellt som att sätta sig vid brasan med en god bok, de här två verkligheterna kan faktiskt existera parallellt.

Jag är feminist, ändå ganska allmänbildad, har långa akademiska utbildningar, läser böcker och skriver en hel del. Ändå kan jag uppskatta ett varmt bad med en ansiktsmask och att efteråt smörja in mig med krämer. Det ena utesluter liksom inte det andra. Jag vill inte heller vara en person som ser ner på kvinnor som är intresserade av hudvård. Eller bara använder hudvård som jag. Jag gör gladeligen ett längre samarbete med Reserol eftersom jag tycker de är bra och trovärdiga och själv använder deras produkter. Bättre att köpa från en liten och bra producent.

Det som jag däremot är säker på är att hudvård inte är feminism, bara för att en kvinna gör något eller till och med att en feminist gör något förvandlar inte automatiskt handlingen till feminism. Serum, krämer, syror, botox och filler har ingenting med jämställdhet att göra. Revolutionen startar liksom inte på basen av hur små porer vi har eller hur mycket fukt det finns i huden.

Så här resonerar jag: Mycket av det vi gör handlar om hur vi väljer att göra det. Köttätare kanske inte behöver äta kött varje dag, eller åtminstone köpa köttet från mindre producenter. Om vi ska resa långt med flyg kanske vi kan göra det mer sällan. Det går att renovera och inreda ett hem med second hand-produkter, mestadels köpa begagnade kläder och varför inte vara noga med hur hudvården du använder är testad och vem som säljer den. Och så tycker jag att det finns så mycket smartare sätt att diskutera hudvård än sättet Svt gör det på.

Det är antagligen ostrategiskt att komma ut med två poddar på samma dag, men nu blev det så här. Hoppas att ni ändå vill lyssna, ni kan ju ta den ena idag och den andra imorgon.

SKÅPET– i veckans skåp plockar vi ut en diskusison om otrohet, när något räknas som otrohet och om det går att förlåta och gå vidare. Vi pratar också om jinx och om det är möjligt att jinxa något (jag säger nej), om en mamma som bestämt sig för att ge sina tonåringar fri hemkomsttid, om frikort och ett riktigt bra boktips.

Magnus och Peppes podcast – vi pratar om olika sorters ursäkter och om vissa bara ber om förlåtelse efter att ha åkt fast och för att rädda sin egen karriär (case: Spran Ismail), om hur USA planerar att avkriminalisera weed och medelålderskriser.

Och på tal om ursäkter, det senaste avsnittet av New York Times-podden Still Processing handlar om just olika former av ursäkter med avstamp i Justin Timberlake.

Gör det ont att tatuera sig? Det är så länge sedan jag senast gjorde det att jag ärligt talat inte hade någon som helst aning innan jag satte mig i tatueringsstolen (britsen?). Svaret var nej. Eller det beror såklart på storleken och platsen. Min lilla underarmstatuering gjorde inte ont och tatuerades in på en dryg halvtimme. När Magnus tatuerade in ett körsbärsträd på ryggen gjorde det så ont så att han inte ännu, tio år senare, fyllt den med färg. Det sagt är ju kvinnor lite smärttåligare än män genertellt.

Nuförtiden får man själv komma med en bild eller en idé och sen ritar tatueraren upp den på en ipad. Mycket praktiskt och enkelt. Eller det är antagligen svårare än vad man skulle tro, men det såg enkelt ut. Jag kom med en bild när jag rider och Frida hade en teckning på en regnbåge med sina barns namn. Om ni själva befinner er i LA och är sugna på en tatuering kan jag rekommendera BrightBonesLa. Supertrevligt och proffsigt.

Frida var också mycket nöjd med sin tatuering. Hon ska för övrigt ha all kudos för att ha hittat tatueraren genom en kompis och sedan bokat tid för oss båda.

Jag vet inte vad ni gjorde igår, men jag gjorde en tatuering. Min kompis Frida bokade och styrde upp allt, hon fick också en tatuering och sedan firade vi först med ett glas vin och guacamole på Gracias Madre (Michael Fassbender satt i bordet bredvid) och sedan med några vänner på Ceccioni’s tvärsöver gatan. BRA DAG!

Men nu blir det länkar. Jag tänkte testa ett nytt koncept med lite färre länkar och lite mer text kring dem. Ni får gärna säga vad ni tycker. Och hörni, tack alla ni som prenumererar på mitt nyhetsbrev med länkarna för 5 dollar i månaden. Det uppskattas mycket och gör att jag kan tacka nej till de allra flesta samarbetena här på bloggen. Det tar ganska lång tid att skriva här, men om jag får lite betalt har jag lättare att motivera det.

Jag tycker att Nordkorea är en så hemsk och intressant plats att jag alltid kastar mig över texter om landet. Den här handlar om folk som flytt till Sydkorea och startat Youtube-kanaler där de berättar om sina liv då och nu.

Allt är identitet och politik och detta har bland annat lett till att bara hälften av alla republikanska män vill vaccinera sig mot covid. I några sydstater är det ett stort hälsomässigt problem att männen vägrar vaccin och ansiktsskydd.

Jag har läst otaliga texter och lyssnat på minst lika många poddar om NTF:s de senaste veckorna. På ett rent tekniskt plan fattar jag grejen, men rationellt har jag ändå inte förstått varför man vill betala så mycket för ett digitalt konstverk. Plus att jag är oroad över energin som blockchans slukar (många bitcoins kräver mer energi än hela land). Här är en till text på samma tema.

Abort- och HBTQI-motståndare i USA har tagit en paus i sitt vanliga kampanjande och siktar nu på att göra det svårare (för minoriteter) att rösta.

Jag tycker att det är otroligt obehagligt att så många har problem med transpersoner. Det är samma sorts retorik som när vi diskuterade homosexuella. Trans är ingenting man väljer eller inspireras till. Transrättigheter är mänskliga rättigheter.

Jag tycker om Esther Perels sätt att prata (har ni lyssnat på hennes parterapipodd?) och tyckte också om den här intervjun med henne.

Har ni hört talas om french tacos?

Alla vet att skinny jeans är ute och lösa sköna jeans inne (jag hittade ett par från 90-talet i min mammas källarvåning. Otroligt snygga). De tighta jeansen hängde med i 10 år, men nu börjar en nu era. Och det är väl logiskt. Vi som hängt hemma i över ett år nu vill inte ha något som spänner över magen. Det ska vara bekvämt och snyggt och en blinkning till 90-talet.

Jag har sett “Sjukt” på Svt och tycker om den. Eftersom alla mina svenska vänner uppmanat mig att se Snabba cash blir det väl den ikväll. Åtminstone borde den passa Magnus som alltid klagar på att jag vill se dokumentärer eller långsamma draman (jag sneglar dreglande mot dig Nomad land).

Egentligen ville jag bara publicera den här bilden för att jag tycker att jag ser ganska snygg ut. SO I SAID IT! Tycker att ni ska känna samma sak, se på en bild av er och känna er fina.

Eller det var inte BARA det jag ville skriva om. Jag fick en så bra kommentar om faktaresistens att jag ville tillägna just det ett helt inlägg. Det är ett jättestort problem att så många blandar ihop åsikter och känslor med fakta. Alla har rätt till sin egen åsikt, men motsvarande gäller inte fakta. Det låter ju självklart, men bland annat här i USA har politik och identitet vävts ihop och många politiska ledare påminner mer om halvgudar än politiker. Min kompis Trump-supportern ser på politik som på sport. Hejar man på ett lag är man till 100 procent lojal mot det laget. När jag försöker förklara för honom att politik inte funkar så säger han att jag kommer med bortförklaringar för att Joe Biden inte sköter sitt jobb. Men i verkliga livet ska man kunna ställa krav på och direkt kritisera sina folkvalda politiker. Det är bara i sekter och religioner som ledaren är ofelbar. (Och jag får inte ens rösta i USA).

För ett år sedan träffade jag en granne i tvättstugan. Hon pratade om hur covid var en kinesisk attack på USA och när jag frågade henne om varifrån hon fått informationen sa hon Tiktok. Vi pratade en stund om skillnaden mellan journalistik och sociala medier och sedan dess hälsar hon inte längre på mig. Hälften av alla republikanska män vägrar att vaccinera sig eftersom det inte passar deras världsbild och identitet. Det sorgliga är att vara vaccinmotståndare kan drabba så många fler än personen som vägrar vaccinera sig.

Det är så oerhört lockande att söka sig till information som bekräftar ens världsbild och identitet. Och det är skitjobbigt att ha fel. Men för att det här skakiga projektet som kallas demokrati ska fungera måste vi ta ansvar över källorna vi använder för att få information. Det är lockande att lyssna på en karismatisk person som säger rätt saker, men det är inte samma sak som att få information som filtrerats igenom en redaktion. Och med filtrerats menar jag att källor kollats från olika håll, kommentarer från experter granskade och händelser förklarade och satta i sitt sammanhang. Än viktigare är att få information från många olika medier. Inte bara snöa in sig på ett.

Läs dagstidningar, låt dem presentera världen istället för att bara söka efter det du själv är intresserad av. Det är fint att lära sig om saker man inte ens visste att existerade. Lyssna på poddar, se seriösa nyhetsprogram och var noga med avsändaren. För att göra det enkelt, gå på de stora: DN, SVT, NPR, New York Times, Washington Post, Yle, Los Angeles Times, Helsingin Sanomat äh ni fattar. Seriösa nyhetshus på basen av platsen ni bor på och platser ni är intresserade av. Sociala medier är underhållning, mediahus är stället vi får information om världen från. Ja och stöd gärna också journalistik, det är bra för demokratin.

Gudars vad långt det blev. Hoppas att någon av er orkade läsa ända hit.

Sa jag förresten att jag fått vaccinet? Det hela skedde på ett vanligt CVS-apotek och tog en kvart.  Majlis var med eftersom jag ville visa henne att det är bra att vaccinera sig (lite så där som man tar med barnen när man röstar). Det blev Moderna och jag får dos nummer två om någon vecka. Det känns otroligt skönt att ha det överstökat. Nu för alla över 16 år boka vaccintid i Los Angeles. Mamma och pappa i Finland har också fått sina vaccin, samma gäller svärföräldrarna i Sverige. Jag snubblade över några artiklar från ett år sedan där det stod att vaccinet kan dröja i flera år, tänk så skönt att det gick så mycket snabbare.

I USA har över en tredjedel av befolkningen fått en spruta och väntar på den andra. De som är mest kritiska är republikanske män. Visst är det absurt att något så bra som vaccinationer blivit en identitetsfråga? Jag tänker mycket på hur stor del av våra val baserar sig på identitet och kultur snarare än fakta och vetenskap. Okej, kanske inte EN STOR DEL, men en del. Motsvarande gäller ju inte minst maten vi väljer att äta och andra konsumtionsvanor.

Det flesta av mina kläder har jag syndat second hand. Att shoppa begagnat liksom smög sig på mig och plötsligt kändes det som fusk att handla nyproducerat. Jag påminns också ständigt om att allt redan finns, inte helt sällan med prislappen kvar. Det sagt händer det såklart att jag också köper nytt, men det sker inte ofta. Jag har också börjat lappa mina kläder.

Hur som helst så vill jag tipsa om Jennie Dahléns lagnings AW på torsdagen, kl 19 (Sverige) 20 (Finland). Jennie föreläser om slow fashion och att lappa sina kläder. Hon drar bland annat en kurs på Friday Lab. Den här sessionen är ändå helt gratis och mycket kul. Jennie snackar om hur man kommer igång med att laga sina kläder, delar med sig av sina lagningshacks och snackar lite om slow fashion.

Du behöver inte ha någon tidigare erfarenhet av sömnad eller av att laga kläder. Du kan vara med och bara lyssna eller sitta och laga samtidigt. Tid finns för att ställa frågor om dina lagningsutmaningar. Så, ladda med dryck och snacks och ge dig själv en timme för att boosta kreativiteten och verkligen sätta igång!

Här anmäler du dig.

Nu råkar det sig så att tre av mina poddar kommer ut just idag. Istället för att se det som alldeles för mycket Peppe kan vi väl se det som någonting för alla? Som en blandgodispåse där det finns punchpraliner, lakrits och surisar.

SKÅPET: handlar den här veckan om att vi måste sluta äta fisk, men kan börja äta fejkfisk, om hur otrolig Tina Turner är och att vara sexig långt upp i medelåldern (och nu menar vi inte att kvinnor ska göra sig sexiga för män), om att flyga och åka tåg och om hur mycket eller lite vi curlar våra barn. Vi tycker olika!

MELLAN RADERNA: Tre urbra boktips! Vigdis Hjorts “Är mor död”, Douglas Stewarts “Shuggie Bain” och Ulrika Kärnborgs “Lejonburen”. Vi pratar om att böcker kanske hade mer tuggmotstånd förr, men att vi nuförtidenär så distraherade av sociala medier att vi vill he omedelbar flow.

MAGNUS OCH PEPPES PODCAST: Om hur det är att jobba på Amazon, minimilön, vaccinationer i USA, eutanasi, amerikansk inrikespolitik och att bara vara otränad (inte gammal som Magnus försöker skylla på).