I dag fick Magnus och jag vår andra spruta moderna. Det kändes mycket fint. Om ett par veckor är vi med andra ord fullt vaccinerade mot covid. Jag är så glad och tacksam! Samma dag, några timmar senare, promenerade vi upp till skolan för att hämta Vidar. Bland de andra föräldrarna stod en kvinna utan munskydd (skolan ber alla använda munskydd), med en keps där det stor “Defund the Media” och en t-shirt med en spruta med ett rött kryss över och texten “My body, my choice”. Skillnaden mellan my body, my choice när man snackar abort handlar om att en kvinna ska få bestämma över sin egen kropp. Vaccinationer handlar om att skydda de som är svagast i samhället. Jag sa ingenting, men blev överraskande illa berörd.

Hur som helst, ville också ge en shout out till Gauhar Helsinki. En klädbutik som syr upp de flesta av sina kläder i Estland och designar dem i Finland. En kompis till mig äger den och hon skickade bland annat en hög med t-shirts till mig. Och de är så bra kvalitet! Så mjuka och sköna och ja, ni vet hur bra kvalitet känns. Jag vill verkligen rekommendera Gauhar. Tycker mycket om alla, men extra fin är den vita med en liten diskret puffärm.

Idag åkte vi ut till Home Depo och köpte några nya krukväxter. Magnus har länge drömt om krukväxter i badrummet och när vi kom hem med dem placerade han dem på fönsterkarmen. Vi stod sedan en stund och betraktade växterna. Var de snygga eller hade vi förvandlat vårt ena badrum till brittiskt sjuttiotal. Magnus sa: “det här ser ut som något en gammal faster kunde ha…” Nu är de i alla fall där och jag tror att jag gillar dem. De ska få stanna en stund. Avskyr vi dem får de flytta till barnens badrum.

Hur som helst fick det jag egentligen ville skriva om var på hur gott humör jag blev av den här intervjun med Ursula Wångander som är stylist och modell och över femtio. Hon började sin modellkarriär alldeles nyligen. Så jävla underbart! Jag blir alltid glad av folk tar sig över gränser och öppnar upp världen för oss som lever enligt normen. Det kan vara något mycket radikalare än en femtiofyraårig kvinna får vara modell för Balenciaga, men jag tror att rådande skönhetsideal påverkar oss mer än vad vi vill erkänna.

Cissan pratade om Ursula för några veckor sedan och efter att jag skickat artikeln till henne fick jag svaret:

“Hon är verkligen hottaste HOTTASTE modellen just nu och gör kampanjer för ALLA modebolag i Sverige. Tror ärligt talat att det typ kan vara svårt för blonda: smala modeller att få jobb. Och! Detta med att äldre är på väg att bli HETT och att fixa sig konstigt ung är… inte så hett är verkligen på ingång. Tror jag. Känns det absolut som!”

Jag litar ju alltid benhårt på Cissan trendspaningar och blev på ännu bättre humör. Jag tycker också att det finns en styrka i att våga, eller kanske öva sig på att, se förbi de skönhetsnormer som konsumtionssamhället skapat för att kvinnor aldrig ska vara riktigt nöjda med sig själva och därför konsumera mer.

På tisdagen, den 4 maj kl 19, spelar Karin J och jag in podden Mellan raderna på Clubhouse tillsammans med författaren Johanna Schreiber som skrivit en bok med titeln Mellan raderna. Det ska bli så kul! Vi spelar in samtalet, men det vore ju fantastiskt om ni ville hänga med på CH. Där kan ni ställa frågor till Karin, Johanna och mig eller bara lyssna.

Om någon av er läst boken får ni gärna säga vad ni tyckte om den här i kommentarsfältet (jag ska läsa den i helgen).

Så här beskriver förlaget romanen:

“Mellan raderna är första delen i en ny serie som utspelar sig i bokförlagsvärlden. Med Johanna Schreibers vassa humor och träffande samtidsblick får vi följa människorna kring Schantz förlag.

PR-strategen Emily ägnar dagarna åt att ta hand om självupptagna författardivor och planera storslagna releasefester. Samtidigt försöker hon läka efter en uppslitande skilsmässa, och anpassa sig till ett liv som varannan vecka-förälder.

När hon träffar den karismatiske serietecknaren Herman på förlagets sommarfest slår det gnistor direkt. Men att kombinera den nya förälskelsen med krävande författare och chefer som inte drar jämnt visar sig vara allt annat än enkelt.

Samtidigt pågår en maktkamp på förlaget. Grundaren Otto Schantz har gått ur tiden. Vem av hans arvtagare ska gå vinnande ur striden om Schantz förlag?”

Tänk att Magnus och jag poddat sedan 2013. Och nästan publicerat ett avsnitt varje vecka. Nuförtiden sänder vi ju live på Clubhouse varje lördag morgon kl 8:30 (17:30 i Sverige) och det är kul att märka att vi kan dra hela podden utan korrigeringar eller omtagningar (Magnus producerar ju några av Sveriges största poddar och ni skulle vara veta så mycket han klipper och klistrar och fixar i dem för att det ska låta tight, smart och kul).

Hur som helst. I veckans avsnitt svarar Maggan och jag på frågan om mäns våld mot kvinnor verkligen är relevant, räcker det inte med att tala om mäns våld allmänt? Män är ju våldsamma mot det mesta omkring sig och det borde vara roten. ELLER? Om hur de svarta cowboysen är bortglömda, eller fram tills nu i alla fall. Om vaccin och hur USA kravlar sig ur katastrofen och om hur kulturen formar tanken. Lyssna gärna! Och säg vad ni tycker. Har två inbjudningar till CH kvar ifall någon behöver en (än så länge måste du ha en iPhone, men i maj lär CH öppna upp för android också). Lyssna här!

Igår rapporterade jag om Oscars för SVT Morgonstudion och hade dagen till ära dragit på mig min paljettklänning (jag köpte den för att fira ett stort bokkontrakt för några år sedan och blir alltid på gott humör av att ha den på mig). När jag väntade på att sändningen skulle börja var det inte mindre än tre olika personer som gav mig komplimanger för min outfit. Det kan jag verkligen älska med USA. En tjej hängde ur fönstret på sin bil och ropade: I LOVE YOUR DRESS!

Hur som helst, det är måndag och det innebär ett nytt avsnitt av podden Skåpet. Cecilia, Johanna och jag pratar om pengar. Jag berättar om hur det var att inte ha några pengar alls i LA, medan mina kompisar bodde i hus Justin Bieber just hade flyttat ut från. Om hur vi delar på pengarna i våra relationer och om spara eller håva in mer. Jag tycker pengar är något vi borde tala högt om mer än vi gör.

Hur delar ni som lever i parförhållanden? Det löser sig i längden? Gemensamma konton? En viss procent av lönen går till hushållskassan? Den ena betalar allt nu. Eller något annat system?

Förresten, om ni gillar Skåpet, tipsa gärna en vän, dela på sociala medier och/eller ge oss en kommentar på iTunes. Det betyder mycket. TACK!

Min kompis Anna, som är PT och specialutbildad i träning under klimakteriet, drar en kurs i träning under klimakteriet på Friday Lab Academy. Jag tycker själv det är lite läskigt med klimakteriet, som en ny version av puberteten då det händer oväntade saker i kroppen, men Anna är lugn och metodisk och ger en tröst. Den första kursen blev fullsatt på nån vecka och därför startar hon en ny nu. Så här beskriver Anna kursen:

“Klimakteriecool är en fyra veckors onlinekurs som ger dig kunskap och verktyg att forma din tillvaro så att du kan må så bra som möjligt. Om du inte är i klimakteriet nu så kommer du att hamna där så småningom, om du är kvinna. Kom ihåg att kunskap är nyckeln till ditt mående, det är mycket tid och oro som kan sparas om du vet vad som kan vänta dig. I snitt kommer vi in i klimakteriet kring 45-årsåldern – kan vara bra att veta! Efter våra fyra veckor tillsammans hoppas jag att du har hittat en bra strategi för hur du ska hållas pigg och stark när du behöver det som bäst!”

Efter kursen säger Anna att du har med dig följande:

• Att du har den kunskap du behöver för att må så bra du kan.
• Att du känner igen typiska symptom på klimakteriet.
• Att du har verktyg för att justera din tillvaro så att du jobbar med kroppen, inte emot den.
• Att du har förståelse för andras mående och vilja att hjälpa där du kan.
• Att du lärt dig själv att visa din kropp kärlek och omsorg – för det är den värd!

Kursen består av material att läsa, några korta filmer, användbara länkar och även delar med självtest för att du ska kunna hitta din strategi för bra mående.Varje onsdag till och med 26.5 släpps nytt material och kursen avslutas 2.6. Materialet finns tillgängligt fram till den 2.7 i för den som kanske inte hann med – eller som vill gå tillbaka och läsa på nytt.Under kursens gång kommer vi att ha 4 Zoomträffar, på onsdagskvällar kl 19.00–19.45 CET/20.00-20.45 EET. Det är din chans att få svar på dina frågor, att diskutera veckans ämne och utbyta erfarenheter med de andra deltagarna i gruppen.

Här kan du läsa mer och anmäla dig. Kursen kostar 1195 kronor och startar onsdagen den 5 maj och löper till den 2 juni.

Hej från halvvägs in i lördagen. Jag har precis vaknat upp från en tupplur, skrivit en text om bitcoinens miljöpåverkan (älskar att vara journalist och lära mig nya saker!) och ska snart snart ta Majlis på en playdate som inkluderar cykling och glass. Jag är så jäkla trött. Det beror antagligen på järnbrist, mycket jobb och småbarn. Fattar att jag på inga sätt är originell här, men försöker påminna mig själv om den där vilan. Ta pauser och tupplurar.

Imorse spelade vi in Magnus och Peppes podcast live på Clubhouse, det finns en risk att vi är tvungna att spela in avsnittet en gång till imorgon. Det var nämligen mycket ståhej kring och och halvvägs stal Majlis Magnus telefon och stängde Clubhouse-rummet. Hur som helst berättade jag där om hur en kompis på facebook sa att hon brukade tänka på om hon skulle vara mör eller seg om man kokade henne. Jag har inte kunnat släppa den tanken, att jag skulle vara en seg jävel som ingen skulle vilja sätta tänderna i.

I dag skulle jag in och kolla på lampor på Facebook Marketplace och fastnade i en tråd där en kvinnlig bekant skrev om hur hon gått upp i vikt under covid och nu skulle testa en köttdiet. Kommentarerna under handlade om olika sätt att gå ner i vikt. Eftersom jag är smal (och seg) ska jag inte komma med vidare tankar kring det förutom att jag själv och många väninnor är påverkade av de sinnessjuka kroppsidealen från 90-talet. Kommer ni ihåg Paris Hilton och Nichole Riche som skelett ute på stan. Kändiskvinnor som hade minsta antydan till mage eller lovhandelns hånades i skvallertidningarna. Kate Moss “Nothing tastes as good as skinny feels”. Jag fattar ju att de senare generationerna har problem med orealistiska kroppsideal (thanks for nothing Kim Kardashian) med filter och retuch osv, men fy fan så kvinnor svalt sig själva för 25-30 år sedan. Och fy fan så öppet kvinnohatet var inte bara i skvallerpressen, utan också i de så kallade damtidningarna,

Varje lördag morgon (okej, eftermiddag i Norden) sänder Maggan och jag vår podcast live på Clubhouse. Vi spelar också in den, men för er som vill lyssna hur vi låter live och eller kommentera/ställa frågor är det ett utmärkt tillfälle att dyka upp. Jag har ett par nya inbjudningar till Clubhouse om någon vill ha en (då behöver jag ert telefonnummer och att ni har en iphone).

Tusen tack alla ni som betalar för mitt nyhetsbrev på Substack! Att betala för content är framtiden och eftersom jag lägger ner ganska mycket tid på att hitta de här länkarna känns det mer motiverat att ta den tiden från andra arbetsuppgifter. Nyhetsbrevet kostar 5 dollar i månaden eller 50 om året. Mindre än en café latte på Primos Passo i Santa Monica.

Men nu över till länkarna:

Är det nu det svänger? När stater bestämmer sig för att kontrollera de riktigt stora bolagen som Amazon, Facebook, Google och Alibaba i Kina? Techbolagen kontrollerar redan en så stor del av våra liv genom att veta allt om oss. EU förbereder nya lagar kring AI, I Australien ska Facebook betala mediahus för innehåll och i Kina har just Alibaba fått gigantiska böter på grund av sitt monopol.

YOLO-ekonomin där folk efter ett år av pandemi har tröttnat på sina (ibland högstatus)kontorsjobb och kastar sig in i passionsprojekt. Du lever bara en gång och så vidare. Vi som länge jobbat utanför kontorstider välkomnar gänget.

Mindre hygien. Jag använder nästan aldrig deodorant och blev på ytterst gott humör av den här texten (som baserar sig på en bok skriven av en läkare som inte använt tvål på fem år) om hur vi tvättar oss för ofta. Att dofta och tvätta som vi gör sliter både på hud och miljö, men ger stora företag bra med klirr i kassan. Ja, och så är det direkt ohälsosamt att tvätta bort alla mikrober.

Modeindustrin i förändring. Den här texten om hur modeindustrin måste bli mer transparent har en massa bra länkar ut som jag kan rekommendera att klicka på. Ta till exempel den om mode och rasism.

Älska bacon, men hata grisen. Grisuppfödning är inte vackert, men om man inte kan hålla sig från griskött tycker jag att det inte skadar att ha koll på varifrån köttet kommer.

Veckans filmtips blir Nomanland med otrolig Frances McDormand i huvudrollen. Melankolisk, vacker och med en subtil samhällskritik gentemot USA. För övrigt är det här landet så otroligt vackert, här finns verkligen allt.

Nu är det ju inte busenkelt att semestra i USA, men för er som har medborgarskap, greencard eller visum och vill vistas i The Land of The Free, Home of the Brave och specifikt i Kalifornien i sommar hyr vi som vanligt ut vår lägenhet. Det är en trerummare med två badrum, två balkonger och exceptionellt bra läge om man gillar Stilla havet och stranden. Det finns pool och tvättstuga i huset och promenadavstånd till butiker, caféer, restauranger och mataffärer. Maila så berättar jag mer och skickar bilder på hemmet.

Vi hyr ut mellan mitten av juni till mitten av augusti 2021. Alltså bara över sommaren (skriver detta eftersom folk brukar läsa slarvigt och jag få tio mail om långtidsboende).

Nu ska ni få höra hur liten jag är som människa. Vi har ett par amerikanska kompisar som jag gillar jättemycket, men så fort någon tar hästar på tal ska pappan poängtera hur duktig hans son är på att rida och att de gärna kommer upp till Topanga på en ridtur. Och de är såklart välkomna, men jag vet att sonen suttit på en häst en handfull gånger och det varit turistturer på olika semesterorter. Ni vet hur det är, man sitter på en uttråkad stackare till kuse som skrittat samma tur tusentals gånger.

Oftast försöker jag bita mig i tungan, men det händer onödigt ofta att jag väser fram att det inte är att rida, det är att åka på en häst. Bara för att man sitter på en häst betyder inte att man kan rida. Det är som att säga att man kör bil när man sitter i passagerarsätet. Jag vet inte varför jag är så känslig för just det här, kanske för att det är en så vanlig uppfattning att ridning inte är en sport “hästen gör ju hela jobbet”. Jag antar att min irritation också delvis beror på att jag vet hur otroligt svårt det är att bli en duktig ryttare och att jag försöker lära mina egna barn nåt slags ödmjukhet i själva processen. Alltså jag hejar på dem och berömmer dem såklart, men jag vill också att de ska fatta att folk som är duktiga på något alltid har kämpat för att komma till den plats de är på.