Lördag betyder podd på morgonen, surflektion och häng på stranden. Sedan lunch och upp till stallet på eftermiddagen. En perfekt dag med andra ord. Just nu är det heller varken för varmt eller kallt i luften. Men det var inte det jag skulle skriva om, jag är nämligen mitt i matlagningen och tänkte passa på att tipsa om tre bra poddar medan pastan kokar.

The Daily Podcasts avsnitt om hur befolkningen sjunker i Japan, vad det innebär för välfärden och hur det blev så här (spoiler: kvinnor har inte lust att gifta sig och skaffa barn på grund av ojämställdheten i landet).

On the Medias avsnitt om transpersoner. Om hur vissa delstater gör det svårt för transpersoner att existera, om myten om att män vill bli kvinnor för att vinna i sporter och ta sig in på damtoaletten och mycket mer.

Vox Conversations om att våga ha fel lite oftare. Om hur vi i dagens informationsvärld först bestämmer oss för vad vi tycker/känner och sedan letar efter nyheter som bekräftar detta istället för tvärtom. Information först, reaktion sen. Bra att se över sina bias/fördomar.

Hann precis! Nu ska spaghettin ur vattnet!

Det är fredag och det innebär att jag precis kommit från stallet, lycklig och glad. Vi oväntat beröm från en svensk politiker och det gjorde mig glad. Jag ska också ha tjejkväll med Majlis eftersom Vidar sover över hos en kompis och Magnus har en playdate med två vänner.

Innan vi sätter igång vill jag rikta ett stort tack till er som betalar för mina fredagslänkar. Det tar ganska lång tid att samla ihop dem och att ni betalar 5 dollar i månaden är ett tecken på att ni tycker det är viktigt att betala för kurerat innehåll (och den här bloggen och podden, nytt avsnitt varje vecka). TACK! Här prenumererar ni som ännu inte gör det.

De senaste veckorna har alla talar om “cheugy”. Alltså när någon använder accessoarer som ligger utan för trenden/det som är coolt. Muggar med ordet insipration, text på vägg eller trappor, girlboss energy, Starbucks osv. Ni fattar. Jag är road, men tycker också det är otroligt ängsligt och jag tycker ängsligt är jobbigt och självcentrerat. Låt alla #blessed leva!

Köttkriget! Republikanerna anklagar Joe Biden för att vilja köttransonera, alltså stjäla amerikanernas blodiga biff. Det här stämmer såklart inte, men om USA ska klara klimatmålen måste man se över djuruppfödningen och köttätandet. Själv kan jag provoceras av att folk slentrianäter kött varje dag. Det känns som ett fuck you till framtiden.

Vad hände med Yahoo? Vad som än hände lägger de ner nu, men The Verge har samlat ihop några av de bästa, eller snarare konstigaste, frågorna på Yahoo Answers. Varsågoda!

En essä om frivilligt barnlösa kvinnor och hur bra de verkar ha det.

Och på tal om morsor, inför mors dag har The Atlantic en text om hur man som vuxet barn kan göra sin mamma glad.

Vad tänker en hund på?Vi vet ju redan att hundar har känslor. SÅKLART.

Ett av de vanligaste symptomen av Covid är att förlora lukt- och smaksinnet. New York Times skriver (och snackar i en podd) om hur man kan träna upp sitt luktsinne igen. Spoiler: det handlar om minnen och smaker.

I somras när vi lekte i vågorna nuddade en haj vid min kompis Jenny. Det var lite läskigt, men hajattacker är väldigt ovanliga. En man med en drönare har nu visat hur otroligt vanligt det är med vithajar alldeles vid kusten. De goda nyheterna är ändå att de inte verkar bry sig om människor.

Sanna mina ord, snart legaliserar Kalifornien psykedeliska droger i vården.

Jag är inte mycket för detektivserier. Jag är däremot mycket för Kate Winslet. Hon är så jäkla bra i Mare of Easttown.

När jag intervjuar författare brukar jag alltid be dem komma med sina bästa skrivtips. Mest för att jag själv är nyfiken, men också för att jag vet att en massa människor sitter och skriver och kan bli inspirerade av redan utgivna författares råd (nu ligger förresten ett nytt avsnitt av bokpodden Peppe Möter). Ett råd jag nyligen fick var att också se tänkandet som en stor del av processen. Det är klart att man måste skriva för att det ska bli en bok, men man måste också fundera på historien, världen man bygger upp och inte minst huvudpersonerna.

Jag är osäker på om jag gör just det idag. men har i alla fall bestämt för att den här eftermiddagen bara ska handla om att läsa böcker och artiklar och förkovra mig i texter som jag kanske inte har en direkt nytta av just nu, men som kanske inspirerar mig eller får mig att tänka till. Jag skriver det här eftersom jag är så stolt över den här planen. Jag ska dessutom ta en promenad. Målet är att påminna hjärnan om att sakta ner tempot lite. Ni vet hur det är när man har mycket att göra och det sen lugnar ner sig. Då det tar en stund för resten av kroppen att förstå. Hjärnan hetsar en att utföra grejer som kanske inte alls är så akuta eller nödvändiga.

Ursäkta för det här ganska präktiga och tråkiga meddelandet, men så här blir det ibland.

På tal om insta live så diskuterar Cissan Blankens och jag Happy Jankells “Livlina” på torsdag (den 6 maj) klockan 20 svensk tid (en timme mer i Finland och nio timmar mindre i LA). Det blir en live bokklubb med andra ord. Jag ser så fram emot det! Cissan gör ett samarbete med Bookie som är en prenumerationstjänst för böcker. Varje månad väljer ett proffs ut fem böcker som du sedan väljer en av. Först och främst: så skönt att ha någon som sköter den första utgallringen. Sen får du hemskickad (fraktfritt såklart). En av månadens böcker är “Vår bästa tid” av Kiley Reid. Jag läser den för tillfället och tycker så sjukt mycket om den. TIPS!

Livlina är också bra! Den handlar om en ung kvinna, Liv, som lider av hypokondri och är stamkund på nätdoktorn Care Call. Liv avundas sin syster och litar inte på att hennes mamma verkligen älskar henne. Hon känner sig misslyckad och när hon är som svagast utnyttjar en man hennes situation.

Men det jag ville säga var: häng med på bokklubben på insta! 

På bilden under är Cecilia och jag extremt bakis efter en kväll i New York. Fasiken så jag saknar henne.

Tidigare i veckan gjorde Maja och jag en insta live med Maria Sundblom Lindberg som är fil.mag, teol.mag, psykoterapeut på specialnivå och prästvigd 2004. Maria ska håll en endags workshop för par, temat är en hållbar relation och pratade om just detta. På söndagen drar hon en 45 minuter lång workshop på Zoom. Eftersom Marias workshops/föreläsningar ligger på Friday Lab Academy är Maja och jag involverade. (häng med på söndagen förresten! Det är gratis)

Hur som helst så fick det mig att tänka på relationer. Både sådana som fungerat och såna som inte gjort det. Jag tycker verkligen inte att man till varje pris ska försöka hålla ihop med personen man lever med. Ibland utvecklas man åt olika håll, saker händer, det blir ohållbart och då är det bättre att separera. Det sagt, tror jag också att man medvetet måste vårda sin relation för att den ska hålla (om man vill att den ska hålla). Och det kanske måste finnas nåt slags magi med i ekvationen också. Nåt som det inte riktigt går att sätta fingret på vad det är. Jag föll för två saker i Magnus 1) han verkade gilla livet så mycket 2) jag kände igen något i mig själv i honom.

Magnus och jag träffades 2008 och gifte oss ett år senare. År 2010 föddes Vidar, tre år senare flyttade vi till Los Angeles där Majlis föddes år 2016. Det är klart att vi bråkat en del under de här åren, jag har tänkt tanken: “Vilken jävla idiot” mer än en gång. Men på det stora hela har vi det kul tillsammans. Också innan pandemin umgicks vi fruktansvärt mycket. Alltså hela tiden. Jag vet inte om det har något med saken att göra, men vi verkar i alla fall trivas ihop. Det jag ändå tror är en av de viktigaste byggstenarna i vår relation är att vi unnar varandra allt. Alltså jag blir bara genuint glad när Magnus köper något han gillar, eller får flyga privatplan till Georgia, eller gå ut med sina vänner. Idag avbokade Maggan en lunch med sin kompis Rebecca för att jag hade ridlektion och han uppmanar mig alltid att ta den största och dyraste Ubern hem. Sen måste jag väl erkänna att Magnus unnar mig tupplurar lite mer än vad jag unnar honom, men jag försöker bita ihop och hålla god min.

Men alltså ni fattar: Unnet.

Ni då, vilken är komponenten som håller er ihop eller gjorde att ni inte kunde vara ihop. KÖR!

Jag har jättemycket jobb just nu och det är sjukt kul att det går så bra, men jag försöker också jättenoga med att inte gå in i nåt slags vägg. Kan man vara noga med det? Jag tror det. trycka på bromsen ibland. Vad gör ni när det går  för fort? Igår drog jag en Q&A med 90 dagar med Friday Lab och blev så inspirerad av deltagarna att jag tog en tupplur mitt på dagen. Det var otroligt skönt. Vi talade om att göra saker som är helt utan prestation och tupplurar är väl definitionen på det.

Idag steg jag som vanligt upp halv sju, skrev, hade sedan en väldigt rolig insta live med Maja och Maria Sundblom Lindberg som är fil.mag, teol.mag, psykoterapeut på specialnivå och prästvigd 2004. Maria ska dra en endagskurs om hållbara kärleksrelationer på Friday Lab Academy. Hon är supersmart och rolig. Om ni är nyfikna ordnar vi en testsession (helt kostnadsfri) på söndagen kl 19.

Genast efteråt spelade Karin (Jihde) och jag in en diskussion på Clubhouse med författaren Johanna Schreiber som kommit ut med romanen Mellan raderna. Alltså samma namn som vår podd. Det var i samarbete med Norstedts förlag och jag lägger upp inspelningen asap. Karin och jag har poddat sedan 2015 och nuförtiden vet jag precis vad hon ska sähga/skämta om. Fint att bli så synkade.

Sedan var jag ganska trött och Magnus föreslog en liten promenad för att köpa kaffe. Vi drog iväg och på vägen hem igen svängde vi förbi en liten park där några av våra bästa kompisar överraskade mig (alltså Magnus hade styrt upp det). De har tillbringat de senaste två månaderna på Hawaii och nu kommit hem. Vi stod i parken i flera timmar och fick sedan brådis för att hämta Vidar på skolan.

Väl hemma igen jobbade jag en stund med att svara på mail och fixa lite på Vad vi vet och sedan åkta vi till stallet. Jag red några hästar, men det var så sjukt varmt i Topanga att jag till slut beslöt mig för att bara testa om jag kunde galoppera barbacka utan att hålla i tyglarna. Alltså istället för att träna dressyr. Pippi Långstrump-ridning kalla min kompis Vanessa det.

Hemma igen slängde jag i mig middagen och skyndade sedan ut på gatan för att prata om att Los Angeles öppnar upp igen i Svt Morgonstudion. Nu är jag så sjukt trött, men ändå lite uppspelt. Kanske ett litet glas vin framför en snäll tv-serie.

I det senaste avsnittet av Skåpet talar vi om att tvätta sig och om vi kanske gör det lite för ofta. Jag berättar att jag nästan aldrig använder deodorant och refererar till läkaren som inte tvättat sig med tvål på de senaste fem åren (gå med i Skåpets Facebook-grupp för länk och diskussion!). Vi pratar också om 90-talets skönhetsideal och hur Cissan jobbade på Expressen och Johanna på Veckorevyn under tiderna då det ännu var okej att öppet shamea kvinnor för deras utseende. Vi svarar också på lyssnarfrågor om hur man ska göra när en kompis ständigt bantar och tipsar om småföretag (det får ni också gärna göra).

Som vanligt tycker vi olika, men kan vara vänner för det. Rekommenderar detta! Och avsnittet såklart. Gå gärna in på itunes och ge oss en liten recension. Då bli vi och algoritmen som lyfter avsnitten glada. TACK!

Ni vet kanske den där fantastiska känslan när man använt alla rester och stumpar i kylskåpet och kokat ihop en riktigt bra måltid istället för att vara tvungen att slänga mat. Jag brukar känna mig som en bra människa och som någon sorts segrare över matsvinnet. Jag har därför bestämt mig för att nå motsvarande känsla i badrumsskåpet. Inte nödvändigtvis blanda ihop olika krämer, men använda det jag har innan jag köper nytt. Och motsvarande i garderoben: Alla plagg ska användas och de som inte duger blir antingen gåvor till mina systrar eller så säljer jag dem.

Det är inte det att jag strävar efter någon form av minimalism, men jag längtar efter den där känslan när jag bara har grejer jag verkligen vill ha. Magnus är jättebra på det. Han har bara plagg han använder och gillar i sin garderob. Visserligen en långt mycket tråkigare garderob än min, men jag tror att jag kan frammana samma känsla och ändå hålla kvar intressanta plagg. Jag tror för övrigt inte alls på basgarderoben annat än i form av jeans och t-shirts. Resten får gärna vara kul färg och form. När jag frågar Magnus vad han tycker om ett plagg/en outfit och han säger att det ser lite konstigt ut känner jag att jag kommit rätt.

Hur tänker ni med stil och kläder?

I sann Cecilia Blankens-anda firar vi Lilla Födelsedagen idag. Det här är också något mitt nätverk Friday Lab uppmuntrar. Varje fredag infaller Lilla Födelsedagen. Då får du bara tänka snälla saker om dig själv och ska unna dig små fina saker. Det behöver inte vara dyra presenter, utan funkar lika bra med en lång frukost eller en tupplur.

Jag vill passa på att tacka alla er som prenumererar på mitt nyhetsbrev på Substack och dessutom betalar fem dollar i månaden för det. Det betyder mycket för mig och den här bloggen. TACK! I veckan lyssnade jag på det här poddavsnittet med en journalist som nu livnär sig på ett nyhetsbrev på Substack där hon fyra gånger i veckan skriver om klimatnyheter. Hon sa att hon tror stenhårt på prenumerationsavgifter snarare än att bli överöst av reklam. Jag är kanske inte lika konsekvent, men tror att trovärdigheten är det viktigaste en skribent har och då gäller det att bara göra samarbeten som verkligen passar ens värderingar.

Men nu över till länkarna.

Säga vad man vill om Kim Kardashian och Kanye West, men vare sig vi vill det eller inte har de haft en stor påverkan på populärkulturen de senaste tio åren. Jag tyckte mycket om den här texten om hur de träffades, levde och skilde sig. Hur Kims klädstil förändrades och Kanyes flirt med Trump.

The Cut har gjort en lista på vad som kommer att vara trendigt efter pandemin och till min stora glädje låg den varma, personliga bloggen på första plats. (längre ner på listan kommer bland annat ledsna kvinnliga balladsångare och kommunism).

Hur länge kan vi leva? År 1990 fanns det ca 95 000 100-åringar, år 2015 450 000 och år 2100 uppskattar man att siffran kommer att ligga på 25 miljoner. Väldigt få lever ändå länge än 115 år. Den här texten är lång (man kan också lyssna på den!), men superintressant om åldrande.

Om hur migranter blir kidnappade vid gränsen mellan Mexiko och USA. Det här är inte ett nytt problem, men ett fortgående och jag tycker att Vice gjort ett bra reportage.

Den här texten om bluffsyndromet tycker jag var riktigt bra (spoiler: det handlar delvis om misogyni, rasism och annan diskriminering).

Det finns en massa kända och okända män som provocerar mig något oerhört. Joe Rogan är en av dem. Älskad av män, spridare av missinformation (“om du är ung och frisk behöver du inte vaccinera dig”). Om jag var singel skulle Joe Rogan vara en röd flagga hos killarna jag eventuellt skulle dejta.

Blir du ibland mentalt förlamad när du ska vara kreativ? Den här texten kanske kan hjälpa dig att komma igång.

Tänker ni också ofta på hur anti-demokratiska krafter sprider sig i Östeuropa? Ja, då ska ni få mer kött på benen genom den här texten.

Dexter är tillbaka i höst och han verkar sannerligen inte vara kvar i Florida.

Reklam för egen verksamhet

Om det är något jag är stolt över så är det Friday Lab. Maja och jag har på någon underlig vänster lyckats samla ihop ett så otroligt gäng kvinnor. Friday Lab Community är ett nätverk på en egen plattform. Där diskuteras allt från jobb till privatliv, mat, hästar, böcker, hur man skriver en bra arbetsansökan, får fler klienter, vad vi ska äta ikväll osv i all oändlighet. Vi har en bokklubb, en egen grupp för företagare (Friday Business Lab), en skrivgrupp, en ekonomigrupp som diskuterar allt från aktier till sparande, jämställdhet och hur man ska göra om man har bankkonton i flera länder. Varje månad har ett tema, i mars var det ekonomi, april skapande och maj energi. En gång i månaden (en gång i veckan i Business Lab) träffas vi för en plan along där vi planerar månaden som kommer och blickar tillbaka på månaden som gått.

Själva grunden till Friday Lab handlar om en roligare vardag, men också att kvinnor ska ta tid för sig själva och fundera på vad de vill göra och tycker om. Det kan låta som en självklarhet, men ofta susar livet på i ett sånt tempo att vi inte riktigt hinner med det.

Hur som helst, fyra gånger om året tar vi in nya medlemmar i Friday Lab Community, det kostar 390 kronor i månaden (eller så tar du ett årsmedlemskap och sparar 780 kronor). Fredagen den 30.4 är sista chansen för den här våren. Läs mer och anmäl dig här.