Att åka häst

3 weeks ago

Att åka häst

Nu ska ni få höra hur liten jag är som människa. Vi har ett par amerikanska kompisar som jag gillar jättemycket, men så fort någon tar hästar på tal ska pappan poängtera hur duktig hans son är på att rida och att de gärna kommer upp till Topanga på en ridtur. Och de är såklart välkomna, men jag vet att sonen suttit på en häst en handfull gånger och det varit turistturer på olika semesterorter. Ni vet hur det är, man sitter på en uttråkad stackare till kuse som skrittat samma tur tusentals gånger.

Oftast försöker jag bita mig i tungan, men det händer onödigt ofta att jag väser fram att det inte är att rida, det är att åka på en häst. Bara för att man sitter på en häst betyder inte att man kan rida. Det är som att säga att man kör bil när man sitter i passagerarsätet. Jag vet inte varför jag är så känslig för just det här, kanske för att det är en så vanlig uppfattning att ridning inte är en sport “hästen gör ju hela jobbet”. Jag antar att min irritation också delvis beror på att jag vet hur otroligt svårt det är att bli en duktig ryttare och att jag försöker lära mina egna barn nåt slags ödmjukhet i själva processen. Alltså jag hejar på dem och berömmer dem såklart, men jag vill också att de ska fatta att folk som är duktiga på något alltid har kämpat för att komma till den plats de är på.

Att åka häst

Jenny · 3 weeks ago
Haha, samma här! Blir otroligt triggad just när det gäller ridning, även om det är ett klassiskt fall av Dunning-Kruger-effekten? Spaning: ingen som faktiskt kan rida har någonsin sagt ”jag kan rida”? Från en som försökt lära sig denna ädla konst i 35 år :)

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Köper den spaningen! (och relaterar!)

Jenny · 3 weeks ago
Håller med! Otroligt irriterande med sånt, på sin höjd kan jag tycka att Peder Fredricson, Malin Baryard och såna som jobbar med att utbilda hästar KAN rida, men inte ens de är ju fullärda nånsin. Jisses, folk har så snäva sätt att tänka/uttrycka sig? Inte bara om ridning, utan i allmänhet kan jag tycka att alla sku må bra av lite mera ödmjukhet och perspektiv i samtal.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Precis så tänker jag också.

Julia · 3 weeks ago
Haha, har hört uttrycket åka häst hela livet. När min mamma tyckte att jag eller min syrra inte ''red'' tillräckligt väl på hästen skrek hon - nu åker ni häst, rid! Satt på hästryggen första gången när jag var ett, så har ridit hela livet, men ser mig inte som en skillad ryttare idag då jag enbart rider ut någon gång då och då. Tror nästan att de som är duktiga ryttare inte ser sig själva som speciellt duktiga utan snarare hur mycket man har kvar att lära. Stör mig sååååå när folk inte tror att det kräver mycket tid och träning för att kunna rida väl.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Ändå otroligt imponerad av att du satt på hästryggen som ettåring! (jag skulle aldrig säga att jag är en duktig ryttare).

Linda · 3 weeks ago
Jag tycker man ska ändå komma ihåg att det finns så många olika sorts ridning också. Visst KAN jag rida, jag klarar alla gångarter, på olika temperaments hästar, har hyfsad sits och någorlunda bra reaktionsförmåga i diverse situationer etc efter att ha ridit både egna hästar och andras i hela livet. Men däremot suger jag på dressyr, och har inte heller hoppat speciellt mycket. Har inte intresse av det, och tycker det känns onaturligt för både häst och människa för att vara helt ärlig. Jag är mer intresserad av att connecta med hästen som en vän att utforska naturen med (på avancerad nivå kanske det kallas trail riding, är inte säker?). Inte heller är jag bekant med nån form av western ridning eller polo eller galopp eller rodeo eller ngt annat av alla de mängder olika "disciples" inom hästhållning som det nu finns. Men om nån frågar mig om jag kan rida, så visst svarar jag ju ja på det, trots att jag inte är fullärd (vilket man inte kan bli enligt mig). Gör inte ni andra det, som svarat här?

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Jag har också ridit i hela mitt liv, älskar lika mycket att galoppera barbacka i terrängen som att ha den perfekta balansen med hästen på dressyrplanen där jag bara behöver tänka galopp för att hästen ska fatta galopp. Men just för att jag vet hur mycket jobb det krävs för att bli duktig har jag en enormt respekt för konsten att rida. OBS inser att jag ännu har enormt mycket att lära mig och strävar ständigt efter att bli bättre. Att säga att man kan rida för att man en handfull gånger suttit på en häst tycker jag är en helt annan sak. Obs det här är verkligen ingen hjärtefråga för mig, folk får säga vad de vill, men ville analysera min egen reaktion på dylika kommentarer.

Linda · 3 weeks ago
Nej alltså jag håller med dig, att åka häst är nåt helt annat än stt rida såklart! Men att säga att man inte kan rida om man ridit i flera år blir ju också konstigt. Det är ju inte astrofysik ändå, trots alla olika nivåer man kan syssla med ridsport på. Och att känna en häst, vare sig det är en specifik häst eller hästen som varelse överlag, är nästan ännu viktigare tycker jag, och det lär man sig inte heller genom att ha suttit på deras rygg en handfull ggr, utan bara genom att umgås regelbundet med dem och studera dem i lugn och ro i olika situationer.

hanna · 3 weeks ago
Nu bara hoppade jag in i den här diskussonen– utan att ens kunna ÅKA på häst – och fann den lite intressant ur ett filosofiskt perspektiv (eller vad det nu är) vad det innebär att kunna något? Måste man vara fullärd för att få säga att man kan? Det finns ju rätt många grader på skalan – från att verkligen inte kunna alls till att vara helt proffs ut i fingerspetsarna. Att sen vara ödmjuk inför att man inte kan allt (vem kan det, någonsin, inom någon disciplin?) är ju en annan sak. Nå, hoppas jag inte trampade någon hästkunnig på tårna, jag började bara själv fundera på att applicera detta på andra områden. (Och det framgick ju att sonen i exemplet verkligen inte var särskilt duktig, mer än i sin fars ögon.)

Linda · 3 weeks ago
Jamen exakt den tankebanan som jag också kom in på, det där filosofiska funderandet på vad skalan riktigt är - utan att riktigt kunna formulera mig. Tycker det är intresant, för samtidigt som man absolut ska vara ödmjuk inför kunskap och erfarenhet, så behöver man nu inte heller förminska sitt eget kunnande heller.

Linda · 3 weeks ago
Där bet ironin mig direkt i benet, och meddelade att "skriva, det kan du åtminstone inte" (trots att du varit skribent i den stora dagstidningen i flera års tid). Buahahaa.

hanna · 3 weeks ago
Åh herregud, det var tur att jag inte drog till med exemplet "jag kan skriva", för det kan jag ju uppenbarligen inte alls :-) Skyller på lång vecka och trött!

Jagjagjag · 3 weeks ago
Hej! Men gäller inte nu detta för typ en massa sporter eller förmågor och att en del personer har ett sånt självförtroende eller lite beundransvärd obryddhet för det korrekta? När jag berättar att jag spelar beachvolley, hur många tror du inte att föreslår att vi ska spela på stranden och säger något i stil med ” är man två eller fyra på plan, men usch jag får så ont på armarna ” . Oftast killar som tror att de är bra. Man vill inte spela volleyboll med random personer som inte kan, det är bara inte så roligt (social volley kan ju annars vara ok såklart). Jag menar jag skulle aldrig säga till någon som spelar fotboll att ja jag hänger på på er träning. Nä nu tror alla jag är elitistisk. Absolut inte. Men det slår aldrig fel. Jag och min kompis ville spela en dag och lade ut i en volleyboll grupp. Fick svar av två killar att de var väldigt duktiga. Vi skrev lite försiktigt att vi spelat i många år. De var verkligen väldigt kassa. Bara så lustigt att man har noll insikt och att killar så ofta tänker att de ändå är bättre än vad de är.

Peppe Öhman · 3 weeks ago
Precis så menade jag! Gäller antagligen i det mesta. Ju mindre man kan, desto lättare verkar det. När man blir duktig på något öppnas en ocean av insikt i hur mycket det finns att lära sig.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.