Igår ordnade podden Skåpet konferens i Stockholm. I praktiken gick det ut på att Cissan, Johanna och jag åt middag, drack drinkar, skrattade och bodde på hotell. Eller Johanna åkte hem, när Cissan och jag lade oss. Jag kan verkligen fatta egen säng är bäst-åsikten, men kan också älska sleep over-känslan när man bor på hotell med en kompis. Mysigt att både avsluta kvällen och börja följande dag tillsammans. Det här är något varken min man eller mina manliga kompisar aldrig skulle göra och jag kan tycka att det är lite synd. Den manliga vänskapen förtjänar samma intimitet som den kvinnliga.
Förresten, tack för att ni prenumererar på mitt nyhetsbrev på substack! När ni när det stöder ni också podden. Fem dollar i månaden kostar det och för det får nu massor av texter både skrivna av mig och ihopsamlade av mig. Det här är sista månaden som jag samarbetar med Reserol och att använda koden PEPPE21 och få 25 procent på alla deras produkter är också ett sätt att stöda bloggen.
Men nu över till länkarna.
Junetheenth, är från och med i år en helgdag i USA. Det är dagen då president Lincoln år 1863 beslöt att frigöra slavarna i USA. Det här innebär såklart inte att rasismen skulle vara utrotad, men ett litet steg åt rätt håll är i alla fall att uppmärksamma såna här dagar (och jobba aktivt för större rättvisa, jämlikhet och mångfald).
Den verkligen ondskan på jorden är Amazon (tillsammans med Facebook och några andra gigantiska multinationella bolag). Jeff Bezos vill inte bara vara världens rikaste man, han strävar också efter att skapa världens modernaste arbetsplats. Det går superbra för Bezos, men inte för de som jobbar för honom.
Chrissy Teigen kämpar för att bevisa att hon inte (längre) är en mean girl (kanske kändisar helt ska överlåta tweetandet till sina PR-personer) och jag tänkte på hur vi vi borde bli bättre på att beskriva situationer. Podden On the Media hade ett avsnitt som handlade om att säga att något fått sparken, kritik på Twitter eller inte fått ett jobb istället för att gasta att hen blivit canceled. Chimamanda Ngozi Adichie skrev en hel essä på samma tema.
När slutade vi använda situationstecken och grimasera när vi använde ordet “content”? Everything is content. Uppmärksamhetsekonomin är stark och blir starkare. Det är såklart bra att folk får betalt för sitt innehåll (tack alla som betalar för nyhetsbrevet på Substack!), men vad händer i en värld där allt innehåll skapas för att eventuellt säljas?
Småningom börjar vi resa igen och visst är det mysigt med Airbnb:s? De allra flesta är såklart rena och säkra, men Airbnb jobbar också stenhårt (och satsar miljoner) på att vi aldrig ska få reda på våldtäkter, mord och annan kriminalitet som sker i de uthyrda lägenheterna/husen.
En ny säsong av Dave finns ute nu! Fattar att det kanske är lite nischat med en vit rappare, Lil Dicky, i Los Angeles, men jag tror att ni kommer att gilla den. Jag gör det!
Jag hade en så perfekt dag igår. Är såklart jetlaggad, men accepterar det och väntar bara ut skiten. Började med ett morgondopp med Maja på en brygga vid Villa Källhagen. Det var inte precis varmt i vattnet, men luften var så skön att vi kunde sitta kvar i baddräkt och dricka kaffe efteråt. Maja hade köpt med sig croissanter på vägen från Söder och när vi satt där och mumsade kom det en hund fram och nosade på oss. Mannen som ägde hunden ställde sig på stranden och gastade upprepade gånger “HAR NI MAT?” åt oss. Vi fattade först ingenting, men insåg sedan att han var arg på oss för att vi åt något som kunde intressera hans hund.
Jag tror inte gubben var ond, snarare att det handlade om att han hade lite svårt att kommunicera. Han kände kanske någon form av skam över att hans hund var mer intresserad av våra croissanter än av att lyda honom och skammen kom ut i aggression. Det finns massor av saker jag gillar mer i Stockholm än i LA, men just bristen på kommunikation har jag svårt för. Är det inte enklare att bara säga “ursäkta” än att tränga sig förbi, säga “hej” när man möts i trappan eller verkligen prata med folk man stör sig på/gillar istället för att tala extra högt med sin hund/sitt barn och hoppas att personen man talar om ska höra det?
Det var ändå en perfekt dag där jag promenerade till Gamla stan och träffade Cissan, hade ett möte med en person jag bara kommunicerat med online det senaste halvåret och avslutade dagen med en båttur genom Stockholm. Promenerade hem halv elva då det ännu var ljust och studenterna skrålade omkring mig. Mycket fint.
Förresten, det ligger ett nytt avsnitt av Mellan raderna-podden (perfekt att lyssna på om du är ute efter lästips) och Skåpet (där vi bland annat talar om män som dejtar tonåringar och om bästa bryta isen-fraserna). Jag antar att ni vet var poddar finns så jag behöver inte länka (eller ni kanske uppskattar länkningen? Säg så jag kan anpassa mig efter det).
Idag eller imorgon ska vi också spela in veckans avsnitt av Magnus och Peppes podcast. Tänk att vi har gjort den sedan 2013 (och faktiskt ännu tidigare, men den var så dålig på den tiden att vi inte behöver tala om det). Jag tänkte kolla med er om ni har ämnen ni vill att vi ska ta upp. Gärna på temat politik, samhälle och feminsim.
Nu har vi landat i Stockholm och allt är härligt och fint, förutom den massiva jetlaggen. Det finns liksom inget sätt att undvika den (förutom kanske då med rå viljestyrka och förnekelse). Vi reste dessutom så vi startade tidigt på söndag morgon i LA och kom fram på måndag morgon i Stockholm. Men strunt samma, det går över. Jag har tagit en promenad igenom Stockholm, sovit i tre timmar på eftermiddagen och ska nu försöka hålla mig vaken så jag kan jobba lite. Firade sommar i Norden med att äta en glassbåt på balkongen.
Lovar att återkomma med bättre innehåll när jag kan tänka lite klarare.
Nu reser vi till Norden! Ses där! Vad älskar ni mest med den nordiska sommaren? Jag säger: Bastu, nakenbad, rådbröd, god choklad och såklart familj och vänner.
Det är bara två dagar tills vi åker till Stockholm och jag inte bara packar ihop lägenheten och mina väskor, utan försöker också packa ihop så mycket jobb som möjligt. Min väninna och kollega Maja frågade häromdagen om hur stressad jag egentligen är då jag pratade extremt fort. Så jäkla dumt att tro att man sparar tid genom att prata fort så jag saktade ner. Nu ser jag fram emot att bara ta det långsamt och äta glassbåtar i Norden. Att jobba mycket är bara dumt, jobba hellre meningsfullt och njut av livet.
Stort tack för att ni prenumererar på mitt nyhetsbrev och/eller använder koden PEPPE21 hos Reserol och får 25 procents rabatt. Det gör att jag kan fortsätta lägga ner tid på bloggen.
Nu över till länkarna:
Alla billiga boenden på Airbnb, skjutsar med Uber och matbeställningar på Grubhub, var de verkligen livet? Ja, de var de, men de var också kraftigt subventionerade av techbolag som nu gärna skulle få sina pengar tillbaka. Delningsekonomin var för bra för att vara sann (och är något härligt billigt finns det ofta en hund begraven).
Det har varit härligt (för många och för det mesta) att jobba hemifrån, men det finns något i resorna till och från jobbet som gör människan gott. Själv har jag inte märkt av någon skillnad eftersom jag jobbade hemifrån innan det blev trendigt.
Ali Esbati överlevde terrordådet/massmordet på Utøya för tio år sedan. Nu har han skrivit en bok om det och jag fick tårar i ögonen bara av att läsa intervjun med honom i DN. Hur går man vidare efter att ha överlevt något sådan? Bär man alltid det med sig? Hur ser världen ut efteråt?
Här är en text om tid och om hur tid egentligen bara är förändring, men hur vi ändå underkastar oss klockan.
Vad händer med Snapchat? I motsats till Instagram och TikTok föds inga stjärnor på Snapchat. Ändå finns det en grupp som inte vill släppa Snappen och använder den som ordlös kommunikation med sina vänner.
Vet ni vad vi har börjat kolla på? Jo, Line of Duty. En brittisk polisserie om korruption och människorelationer. Okej, det där var inte kanske världens bästa pitch, men den är faktiskt väldigt bra.
Vad är det som gör att det är så svårt att hålla tårarna tillbaka på skolavslutningar? Är det för att det är en så tydlig tidsepok? Barnen växer upp och går vidare. Eller är det minnet av Den blomstertid och hur härligt det kändes när hela sommarlovet låg framför en? Alla uppklädda och förväntansfulla barn? Kanske det är en kombination. Jag grät i alla fall en skvätt och det gjorde rektorn också medan hon höll tal.
Otroligt fint (och varmt) var det i alla fall att kunna vara med om Vidars sista skolavslutning i elementary school i fysiskt format och inte vara tvungen att delta över Zoom. Nu ska vi bara packa ihop det sista. Jag ska skriva så mycket som möjligt så jag kan unna mig själv en vecka av jetlag och bara häng med kompisar i Stockholm. Varje gång vi ska lämna Los Angeles för sommar i Norden känner jag ett visst motstånd trots att jag vet att det kommer att bli underbart och att jag i augusti kommer att tänka: “borde vi inte ändå bo här?”. Sedan flyger vi till LA och jag får sova i egen säng och kvällarna är mörka och varma och jag känner mig fullständigt hemma.
Reklam för egen verksamhet
Lördagen den 19 juni ordnar Maja och jag en retreat. En dag som vid sidan om yoga, utomhusträning och simultan matlagning vid varsin skärm med matkreatören Louise Merus som handledare. Dagens tema är designa din vardag och går i praktiken ut på att du kartlägger din vardag och funderar på hur den kommer att se ut i höst om du fortsätter precis som nu. Och vad som händer om du gör en liten justering. I Friday Lab jobbar vi med att testa olika saker, detta eftersom det inte finns en lösning för alla. För en person kan det funka att ta bort mailen helt från telefonen och bara jobba med datorn, för någon annan är morgonpromenader fyra gånger i veckan en energihöjare, för en tredje funkar det att lägga sig klockan 22 varje kväll eller kanske att börja med en ny hobby. Det är svårt att veta innan man testat. Huvudsaken är ändå att testet är så pass litet och lätt att man orkar upprätthålla det en tid.
Lördagen den 19 kommer du inte att fatta några konkreta beslut. Sommaren ska vara ledig prestationslös. Men du reflekterar och kartlägger och funderar i lugn och ro över dina värderingar. I september ordnar vi sedan en uppföljning där du tar tag i ett par de justeringar du funderade fram i juni och konkretiserar dem.
Allt det här går såklart att göra på egenhand, men det är så otroligt mäktigt att göra det tillsammans med andra, utan att de andra ens vet om exakt vad du funderar på. Bara det att du tar dig tid att fundera över din egen vardag är överraskande ovanligt. Så kom med! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig! Med koden PEPPERECREATE får du dessutom 15 procents rabatt. Sista anmälningsdag är den 13 juni så skynda!
Hur tänker ni kring att vara turist? Alltså, de allra flesta gånger man reser utomlands är man ju turist, ändå är det svårt (för mig) att verkligen acceptera att jag verkligen är det. Jag vill vara en världsvan resenär. Kanske för att turister ofta utmålas som oanande exploatörer? Eller så är jag fortfarande påverkad av Jennie Dielemans bok “Välkommen till paradiset” där hon beskriver hur pengarna turisterna tar med sig inte alls landar i lokalbefolkningens fickor, utan åker vidare till redan rika västerlänningar. Turister som stormar in som gräshoppor, utnyttjar allt som är vackert, gott och rent och lämnar bara skit efter sig. Och ja, jag fattar att en massa länder och lokalbefolkningar är beroende av turism, men det finns en hel del som antagligen gärna skulle vilja tjäna pengar på annat sätt.
Jag fattar ju att det finns flera sorters turism och försöker verkligen se över mitt eget turistande, men jag är nyfiken på hur ni resonerar. Charter? Tågluff? Inrikessemester? Vi talar om bland annat detta i veckans Skåpet.
Jag gillar ju mat väldigt mycket. I Sayulita åt jag några av de godaste tacos jag satt i min mun. Jag kan inte förklara varför de var så underbara, kanske för att avokadon var så perfekt eller för att alla smaker bara passade så otroligt bra ihop. Vi satt ute vid ett vingligt bord den varma, mörka kvällen, gatuhundar travade förbi och min öl var sval.
Varje morgon åt jag chilaquiles till frukost. Vissa saker på en meny kan jag inte låta bli att beställa: avokado, bönor och till frukost ägg. Lägg till en jättegod sås och nåt slags, jag vet inte, nachos? Färskpressad apelsinjuice och en stor kopp svart kaffe till det.
De här musslorna åt jag på Oysterette för några veckor sedan. Röd curry i kokossås med ordentligt med styrka. Den mjuka kokosen som blandas med den heta curryn. Vattnas i munnen bara jag tänker på det.
Jag beställer pasta och Magnus en calzone på kvarterskrogen. Ett glas pinot noir till det. Vi pratar om sommaren och hur vi ska lägga upp den. Middagen vi ska ordna i Helsingfors och hur kul det kommer att bli att återförenas med alla vänner. Långa promenader i Stockholm, bastu och dopp i Östersjön, vårt sommarställe, hälsa på vänner, ner till Skåne och sen hem till LA igen när kvällarna börjar bli mörka och kyliga.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.