Helsingfors är staden jag föddes i och den plats i världen där jag bott längst. Från Fredriksgatan till Fjälldalsgatan, Eriksgatan, Munkholmsgatan och Styrmansgatan. Helsingfors är mindre, kargare och mindre ängsligt än Stockholm (ja, jag sa det). Restaurangerna är superba och second hand-shoppingen fantastisk. Det är snart tio år sedan jag flyttade från Finlands huvudstad, så jag kan bara komma med tips som håller sig länge. Som att ta färjan ut till Sveaborg, gå på Naturhistoriska museet, ta en drink nere på Mattolaituri vid Brunnsparken och bada från mattbryggan längst ut på Skatudden.

Men om vi backar bandet lite och funderar på hur ni ska ta er från, låt oss säga Stockholm, till Finland kan jag varmt rekommendera färjan. Finlandsfärjan/Sverigebåten har ett oförtjänt dåligt rykte (eller har den det? Det är kanske något som inte längre stämmer). Jag älskar det långsamma resandet genom skärgården, att äta middag med familjen, låta barnen leka i leklandet och köpa finskt godis åt svenska och amerikanska vänner. Så otroligt mysigt.

Senast åkte vi från Åbo till Stockholm (Helsingforsfärjorna gick inte när vi bokade) och fick åka med Viking Grace. Den nyaste av alla färjor. Den var så fin och det var så vackert att se skärgården glida förbi utanför fönstret. Inte nog med det, vi fick dessutom bord på en restaurang i fören med utsikt över alla öar och kobbar. Där satt vi sedan och såg solen gå ner. God mat var det också. Det enda negativa var egentligen att färjan kommer så himla tidigt iland (6.30) och vi inte hann äta frukost.

Men tillbaka till Helsingforstipsen. Detta skrev folk, med bättre koll än jag, på Twitter.

“.…massor i Berghäll, och sen gå längs Flemari för restauranger och kaféer, vintagebutiker, Way bakery för frukost och lunch el naturvin, och naturvinsbaren i Björnparken.”

“Det har ju exploderat av vintagebutiker-slash-kaféer senaste år. Till exempel på Stora Robertsgatan. Annars: Mattolaituri har finaste utsikten vid södra stranden. Och lilla mutterkaféet.”

“Lappvikens gamla mentalsjukhusområde. Lummigt parkhäng, sjövyer samt gott bröd & bakverk & kaffe från det där tegelhuset vid vattnet som kallas för Venedig. Därifrån kan man sen ta strand- eller parkpromenaden till Tölö och navigera mot KuuKuus, Elites, eller Korjaamos terrass.”

“Med det sagt är Skatuddskajen ett väldigt fint sommartips. Med barn är både Nationalmuseum som nämnts i tråden och Stadsmuseum väldigt bra. Mina barn älskar också Ode och hela det området mellan Kiasma och Tölöviken, finns jättebra lekparker.”

“bastu på Lonnan”

“Skulle hoppa på en spårvagn och åka till Hagnäs torg, käka en stor tallrik gröt till frukost alternativt kaffe+bulle – undersöka små affärer+loppisar i Berghäll.”

“Bra parker: Alpparken nedanför Borgbacken, lekparken Linja på Castrénsgatan, Mejlans arboretum (köp glass vid Fölisöbron)!”

“Mitt barn ÄLSKAR nationalmuseums barnvåning. Var där minst varannan vecka när vi bodde i h-fors.”

“Lonnan. Bastu + restaurangbesök. Båda bör bokas i förväg, så man inte blir besviken vid ankomst.”

“Rekommenderar island hopping (kolla JT Line) från Hagnäs => Kronbergsstranden-Kalvholmen-Skanslandet-Lonna!”

Helsingforsbor och -älskare, fyll gärna i era egna tips!

Jag tänkte på en sak när jag klippte gräsmattan på mammas gård, nämligen hur tydligt det blir att tiden går när man bor utomlands. Jag tror att det är en av orsakerna jag känner ett sånt vemod när jag hälsar på i Finland. Kanske också för att sommaren är så vacker och tiden är så knapp med min familj och vänner. Jag går omkring och är medveten om tidens gång. Det är vemodigt, men också fint och kärleksfullt. Jag inbillar mig att det är fint att verkligen uppskatta det och de man har i sitt liv och när och när man bor så långt borta blir det mer tydligt. Eller vad vet jag, ni som som nära era släktingar och vänner kanske resonerar på exakt samma sätt.

Men jag går inte omkring med en tår som långsamt glider nerför min kind. Istället försöker jag att inte förvandlas till en tonåring när jag umgås med mina föräldrar, träffar så många jag kan av alla jag tycker om i Helsingfors och Stockholm. Fy fasiken vad fint det är här. Igår jobbade Maja och jag hela eftermiddagen med Friday Lab, åt sedan middag och avslutade dagen med ett kvällsdopp. Mycket fint. Vi talar ju mest jobb vanligtvis, därför var det välbehövligt att ha en kompiskväll som omväxling.

I dag ska vi jobba vidare med Friday Lab, jag ska träffa mitt svenska förlag och senare ta en öl med en kompis. Stockholm är lyckligtvis lite svalare än igår och i hemlighet längtar jag efter lite regn.

Den här bloggen håller inte på att självdö, men jag försöker att ta det lite lugnt mellan jobb, dopp, vänner som ska träffas och saker som ska utredas. Det finns så mycket som jag vill göra och vädret är underbart. Jag återkommer kanske redan imorgon med mer text. Och fredagslänkarna är självklart på G.

Familjen Öhman har tillbringat några lugna dagar på min mammas sommarställe. Magnus, Majlis (som insisterar på att sova med oss) och jag har trängt in oss i en 120-säng och ändå sovit som stockar. Det måste vara havet, tystnaden och jag vet inte, den friska luften? Hemma i Santa Monica sover vi ju i en king size-säng och det är knappt med utrymme där, men här funkar smalisen tydligen.

Syrran firade midsommar i närheten och en eftermiddag åkte vi ut och hälsade på sällskapet, drack kaffe och åt jaffakex medan barnen badade i det extremt långgrunda havet. Det finns mycket fin natur i Finland, men skärgården är min favorit. Så vackert, karg och mäktigt. Jag glömde min baddräkt hos syrrans kompisar och fick låna min mammas från 90-talet. Så sjukt snygg. Glad över att känna att 90-talet är snyggt igen. I julas snodde jag ju min syrras Levi’s från ca 95 så nu ska jag bara stjäla ett klädesplagg av pappa från samma årtionde så är allt i balans.

Ikväll åker vi tillbaka till Stockholm och sen återvände vi till Finland senare i sommar. Känns bra.

Måndag betyder två poddar av mig och jag tycker att också ni som inte vanligtvis lyssnar på podcaster ska testa det här fenomenet. Ta en promenad, lägg er på bryggan eller ta en roddtur med podden i öronen och säg vad ni tycker, om ni håller med eller inte.

I Skåpet pratar vi om att tycka olika politiskt och att avfölja folk på instagram. Kan kvinnor och män vara vänner, såklart! Men tänk om den ena ändå vill ligga med den andra? Kan vi sluta säga “cancel culture” nu? Hatet mot fotbollen och några riktigt bra tips. Maggan skrattade medan han klippte den.

I Magnus och Peppes podcast tar jag mig an kapitalismen, visst är det sjukt att vi är helt okej med att till och med interaktioner mellan människor ska få kosta pengar? Är tak över huvudet en mänsklig rättighet, jämställdhet och vem vinner i längden? Britney Spears som äntligen ska få bli fri, regeringskrisen och en massa annat politiskt snickesnack.

Sommaren i Norden och specifikt Helsingfors är alltid alldeles för kort. Det finns inte tid att göra allt jag vill göra och träffa alla jag vill träffa. För några år sedan kom därför Magnus och jag på att vi ordnar en gemensam kompismiddag dit vi bjuder våra närmaste vänner i Helsingfors (äh, Finland. Ellen kom ju från Österbotten). De som kan komma kommer, vissa kommer efteråt på en drink, andra kan bara stanna en kort stund. Förra året kunde bara Anne, Sonja och Janne. I år var Sonja på sin killes sommarställe med barnen och Hanna hade hade hyrt en stuga nånstans kring Tammerfors. Det var tråkigt att de inte kunde vara med, men knappt tjugo andra kompisar dök upp.

Vi bjöd på lite mat och dryck och eftersom kvällen var någorlunda varm satt vi ute vid ett långbord tills restaurangen stängde. Otroligt trevligt var det. Sedan fortsatte Magnus på efterfest hem till Kaj och Niko medan jag vandrade hem till hotellet för att låta barnvakten gå hem. Oss emellan tyckte jag det var perfekt att vara hemma halv tolv, hade noll lust att dricka vin tills solen gick upp.

Jag tänkte på hur jag håller på att förlora fästet i Helsingfors. Jag älskar att besöka min födelsestad, men den känns inte längre som min. Jag turistar och hälsar på. Jag nuddade vid tanken på att jag kanske inte har lika många vänner som förut där. Det är väl naturligt att det trillar bort folk och dyker upp nya i livet, men det känns ändå lite vemodigt. Samtidigt föreställer jag mig att de flesta som dök upp på middagen är såna som alltid kommer att finnas kvar. Hoppas det.

Glad midsommar! Under många år firade Magnus och jag i stan. Första året vi träffades hade jag på midsommarafton kommit hem från en reportageresa i Japan. Landade jetlaggad och nyförälskad och cyklade hem till Maggans etta på Albertsgatan. Sedan hängde vi där hela helgen. Traditionen fortsatte senare år på balkongen i Stockholm. Jag älskar de tomma gatorna och stängda butikerna under midsommarhelgen.

Jag skriver också det här för att påminna någon där ute om att en midsommar inte behöver vara som den i instagramflödet. Det går lika bra att stanna hemma, äta glass och streama en hel säsong av en bra tv-serie. Sociala medier, och speciellt instagram är förrädiska. De ger oss en så begränsad del av verkligheten. Jag tänker ofta på det när jag själv publicerar lyckliga bilder från vackra ställen. Jag befinner mig just nu på en plats där allt är ganska bra och jag är lycklig och jag vet inte riktigt hur jag ska göra ett mer äkta flöde. Eller kanske jag bara föredrar att skriva och prata om mörkare delar av livet.

Hur som helst, nu är allt bra, men ni kommer ändå inte att se mig i en blomsterkrans och vit klänning.

Tack alla ni som prenumererar på mitt nyhetsbrev på Substack! Genom att göra det stöder ni den här bloggen och Magnus och Peppes podcast. Den här veckan också sista chansen att få 25 procents rabatt på alla Reserols produkter. Använd koden PEPPE21. Jag testar just nu deras serum, tycker det gör min hy glowy och mjuk.

Men nu över till länkarna.

Vet ni vad som gör mig på gott humör? Jo, outforskade områden på jorden och specifikt i haven. Enligt den här artikeln lever 95 procents av havets fiskar på mellan 100-1000 meters djup (mycket fler än vad man trott).

Är ni bullet journal-personer? Inte jag, men jag fascineras av estetiken kring arbete. Att köpa snygga arbetsredskap är kanske en del av senkapitalismen där vi gör allt för att övertyga oss själva om att den produktivaste vinner, men om man är mindre cynisk gör fina grejer eventuellt arbetsdagen enklare, roligare och… produktivare?

Forskning visar att vi inte alls blir kreativare en snabba möten på kontoret. “Innovation isn’t always a planned activity”, säger Tim Cook, men han har tydligen fel. Det finns inga bevis på att vi måste träffas fysiskt för att vara innovativa. Däremot är det bra för folk att socialisera och träffa andra människor. Vissa av de som lever ensamma är antagligen ganska glada över fysiska möten på jobbet.

Joe Biden sa att 70 procent av USA:s befolkning skulle vara vaccinerade mot Covid-19 på nationaldagen den 4 juli. Tyvärr kommer siffrorna att ligga på bara ca 68 procent. Det finns för många amerikaner som inte vill vaccinera sig. Det är också de som ännu dör i covid.

Kommer ni ihåg när jag länkade till The Daily-avsnittet om Japans krympande befolkning och vilka samhälleliga problem det medför? I USA får kvinnor barn allt senare, om alls och det beror till stor del på att det är så dyrt att ha barn i USA.

Det är väl mänskligt att tro att man själv är den som ser objektivt och nyktert på världen, medan andra är lätta att manipulera. I Kina ordnar partiet röd turism där kineser på semester får lära sig mer om Kinas och kommunismens historia, eller en något förskönad version av denna.

Netflix gör en datingserie där folk har djurhuvuden som döljer deras ansikten. 

De senaste dagarna har jag kollat på en serie som heter Why are you like this. Mycket rolig och tar ut kurvorna på ett sätt som inte är helt vanligt i amerikanska serier.

Jag har tre systrar, en som är knappt tre år yngre än jag och två halvsystrar som är femton och sjutton år yngre än jag. Jag är så glad över att jag har en så bra relation med dem. Syskon är ju ofta den längsta relationen man har i sitt liv. Det sagt fattar jag att alla inte har underbara relationer med sina syskon. Herregud, ibland har ens föräldrar producerat idioter jämte en och då måste man faktiskt inte hänga med dem. Då har man sina vänner istället.

Syrran på bilden ovan, Pyret, har jag alltid varit god vän med. Minns inte att vi någonsin bråkat i vuxen ålder. Har funderat på om mina föräldrars skilsmässa gjorde att vi svetsades samman. När pappa flyttade till Tyskland reste vi tillsammans dit och det var liksom en bestående trygghet att ha varandra. Man alltså, jag är inte dummare än att jag fattar att hon är oerhört irriterad på mig ibland och vice versa.

Magnus som är endabarn är för övrigt otroligt nöjd över det. Han säger att han aldrig saknat ett syskon och istället blivit bra på att skapa nya vänskapsrelationer och njutit av att få all uppmärksamhet av sina föräldrar.

Igår tog jag först ett dopp med mina halvsystrar Anastasia och Larisza. Vi har aldrig bott under samma tak och har inte samma mamma, men har alltid känt oss som systrar. När de var tonåringar och familje hade flyttat från Tyskland till Finland brukade de sova över hos mig. Vi såg filmer, beställde sushi och jag fick vara den coola storasystern med eget hem. Väldigt tacksam roll.

Efteråt åkte vi ut till Pyret och åt middag sent på kvällen. Det var varmt i luften och ljust ännu klockan elva. Kusinerna spelade fotboll och jagade fjärilar. Fruktansvärt idylliskt. När jag var barn umgicks jag väldigt mycket med mina kusiner, men nu har vi knappt någon kontakt. Håller tummarna för att Pyrets och mina barn sköter sina relationer lite bättre.

Men ni då, vad har ni för relation med era syskon?

I söndags tog vi Viking Amorella över till Åbo. Snart börjar färjorna gå mellan Stockholm och Helsingfors, men än så länge fick vi nöja oss med Åbo. Jag gillar ju att åka färja och tycker alltid att personalen på Viking är så trevlig. Vi åt middag i restaurangen (jag körde konceptet förrätts- och efterrättsbord) och lät sedan barnen springa fritt på färjan. De var såklart strängt förbjudna att gå ut på däck, men annars fick de roa sig som de ville. Det här var första gången vi testade detta och det funkade överraskande bra. Speciellt då färjan var halvfull.

För övrigt är skärgården det finaste Norden har. Så otroligt vackert. Nu var det dessutom så varmt att vi kunde stå ute på däck hur länge som helst och bara se öarna åka förbi.

Vi handlade lite vin och choklad för midsommaren i tax freen och återvände till hytterna. Vi hade två stycken och plötsligt hade Vidar och Majlis somnat i den ena. Det har aldrig hänt förut. Vi började kolla på en film i vår hytt, jag somnade givetvis och vaknade halv fyra av att det var så ljust i hytten. Det visade sig att solen gått upp OCH Magnus gått för att kolla att allt var bra med kidsen och inte stängt dörren efter sig. Dörren befann sig på vidgavel. Där hade jag legat med min sovmask medan folk vandrade förbi. Kanske hade någon kommit in, ställt sig vid sängen och betraktat mig medan jag sov. Rättat till täcket. Lagt sig bredvid mig en stund. Eller bara tagit datorer och telefoner och dragit. Nu hände ju inte just detta, men jag tyckte ändå att Magnus kunde ha stängt dörren efter sig.

Vi hade bil den här gången. Det var skönt inte behöva släpa med sig alla grejer upp till hytten (vi ska ju stanna en dryg vecka i Finland). Det var också enkelt att bara köra ut ur färjan. För att komma in och ut krävdes ett negativt covid-test eller ett vaccinationsbevis. Vi är ju vaccinerade så vi viftade bara med våra kort. Mycket smidigt och enkelt.

Jag har det så bra och Stockholm är fint! Ljusa nätter, goda vänner, bad och jordgubbar. Jag är klyschornas klyscha, jag vet, men just nu är jag nykär i Stockholm. En fin kväll var när podden Skåpet hade konferens med middag på Sturehof och övernattning på Hotel Diplomat. Jag hittade en hemlig balkong bakom badkaret och när allt stängde (22:30) länsade vi minibaren, ställde oss där och betraktade staden under oss.

På fredagen åkte vi ut till Lidingö där våra kompisar Karin och Peter bor. Det är tradition att anlända jetlaggade och Majlis brukar alltid somna under en filt mönstrad som den amerikanska flaggan. Jag gör ju Mellan raderna-podden med Karin så vi är alltid uppdaterade med varandra liv. När vi ses live är det som om vi skulle ha setts bara några dagar tidigare. Ingen startsträcka liksom.

Följande dag ordnade Maja och jag Friday Labs traditionella sommarretreat. Jag bli alltid full av energi av att prata med folk i Friday Lab, men det var ändå en ganska lång arbetsdag. Efteråt satte vi oss på balkongen, pratade, Majas familj dök upp, det gjorde min också och några kompisar. Otroligt fin kväll. När vi tog bussen hem vi halv elva var staden ännu ljus och full av folk. Sånt har vi inte i LA.

Nu ska vi ta båten över till Helsingfors. Vi har hyrt bil för att kunna ta med oss en massa grejer till vårt hus i Skåne. Vi ska också ordna traditionell kompismiddag, fira midsommar med min mamma och träffa mina systrar.