Kommersiellt samarbete med Reserol

Den här våren har jag som ni vet gjort ett samarbete med det svenska hudvårdsmärket Reserol. Jag har testat de flesta av deras produkter och nu, nyss hemkommen från ett stekhett Mexiko, vill jag slå ett slag för speciellt den här overnight masken i kombination med Reserols serum. Jag är nästan manisk när jag smörjer in mig med solkräm, men tycker ändå att mitt ansikte stramar och törstar efter fukt. Smörjde igår kväll in mig med först serum och sedan masken och vaknade upp med lyster i ansiktet. Ni får ta den här anekdotiska bevisföringen som ni vill, men jag kan genuint tipsa om de här produkterna. Med koden PEPPE21 får dessutom 25 procent på alla Reserols produkter.

På morgnarna var inte vågorna speciellt stora, vattnet närmare 30 än 25 och det stilla på stranden. Perfekt för den nybörjare som jag ändå är på surfbrädan. Under årens lopp har jag tagit en lektion i Bretagne, en i Florianopolis i Brasilien, en i Malibu osv Aldrig haft längre tid på mig att utforska surfing. Jag har kommit upp på brädan och sett ut som en vinglig streckgubbe, alltså vääääldigt långt ifrån de coola surfarna som åker upp och ner längs med en våg.

Jag kan med andra ord inte påstå att jag är ett surfproffs efter den här veckan, men övning och många kallsupar ger onekligen lite färdighet. Jag fattar nu när jag ska glida fram och bak på brädan för att få fart, men ändå inte dyka ner under ytan, jag böjer knäna tillräckligt och kan se när en riktigt bra våg rullar in. Och det är så KUL! Det är så jäkla kul att jag bara tänker på vågor och surfing just nu. Det kommer inte att bli mycket av det i sommar, men så fort vi är tillbaka i LA i augusti ska jag fortsätta där jag slutade i Mexiko.

Det gör mig extra glad att i vuxen ålder ta mig an en ny hobby. Tänker att det gör gott för hjärna, kropp och ödmjukhet att börja från grunden och vara ganska dålig på nåt, men bli bättre.

Har ni någon erfarenhet av ny hobby i vuxen ålder?

Kommer ni ihåg när vi för några veckor pratade om att vara rädd för till exempel ormar? På en teoretisk nivå fattar jag att de är fina och ofta fredliga djur, men rent känslomässigt får jag panik av dem. En morgon när jag kom upp efter surfingen och skulle skölja av mig sanden i ute duschen låg det en boaorm och betraktade mig. Först kunde min hjärna inte riktigt fatta vad den såg, men när det gick upp för mig att det faktiskt var en orm blev jag helt paralyserad för några sekunder. Natten innan hade ett ordentligt åskväder dragit över Sayulita så jag antar att ormen bara sökt skydd och ville gona sig i morgonsolen.

Jag rusade efter hjälp och ropade på barnen så de skule få se boan (Majlis ville klappa den). En snäll och orädd man kom, lyfte upp den och bar iväg den, men jag var lite skakis hela förmiddagen.

Vi spelade in podden Skåpet idag (avsnittet kommer ut på måndagen) och talade bland annat om skönhetsideal och kommentarer bland annat Bianca Ingrosso får när hon lägger upp bilder på sig själv. Det är såklart eget val att göra om sitt ansikte för att bli snyggare enligt det rådande skönhetsidealet (skönhetsideal har såklart alltid funnits, men det är Kim Kardashian som skapade instagramansiktet som det går att köpa sig om man bara är tillräckligt rik). Var och en får bestämma hur hen vill se ut, men att tro att vi inte påverkas av normer är kanske lite naivt. Det finns ingen orsak att peka ut enskilda individer, men jag kan tycka att själva kulturen vi lever i, där kvinnor förväntas satsa så mycket pengar och tid på sitt utseende är lite deppig. Äsch, ni får lyssna på måndagen.

Tack alla ni som prenumererar och betalar på mitt nyhetsbrev! Det kostar fem dollar i månaden.

Nu över till länkarna.

USA är kreditkortens förlovade land. Mycket (bland annat om du vill ha ett lån) baserar om ens credit score. Medelklassamerikanerna använder långt mycket mer poäng de samlar på sig genom att använda sina kreditkort, men vem varifrån kommer pengarna som gör att man kan flyga, bo på hotell, hyra bil, tanka etc etc på sina intjänade poäng? (spoiler: de som inte har kreditkort).

Trots, eller kanske delvis på grund av, klimatkatastrofen satsar flygbranschen på allt modernare flyg. Concorden är död och begraven, men United siktar på att köpa nya flyg som ska vara ännu snabbare. Snabbare än ljudets hastighet. Inom tio år ska de vara här. New York-London tar i så fall tre timmar. Los Angeles-Sidney sex.

Allt finns redan. Åtminstone nästan allt. Nu är jag verkligen ingen moderedaktör, men tycker att det är kul med stil och kan verkligen känna igen mig i vad den här modejournalisten skriver om mängden kläder och kollektioner. Jag tänker också på om snabbmode verkligen är en demokratisk rätt, att också de med liten plånbok ska ha råd att klä sig trendigt. Jag fattar argumentet, men vet inte om jag håller med. Vad säger ni?

På tal om mode så älskar jag att det finns en allt större mångfald i branschen (sakta, sakta, sakta, men säkert sker förändringen). Att en 71-åring får visa baddräkter är fint.

Instagram har gjort att också aktivism måste vara estetiskt tilltalande.

Förra veckan tipsade jag om den tredje säsongen av Master of None. Utgår från att ni alla sett den vid det här laget och är sugna på att gotta er i en analys om vad som funkar i en historia om relationer.

Middagsbjudningar.

Den här veckan är jag som bekant i Mexiko och har inte kollat på en enda tv-serie. Därför passar jag på att tipsa om en gammal favorit, nämligen Atlanta. Vem älskar inte Donald Glover? Det var allt för den här veckan! Tack för att ni prenumererar, kommenterar och är nyfikna och intresserade individer!

Jag hade inte riktigt insett hur mycket jag behövde ledighet. Gjorde ett litet jobb här och hade tänkt fixa lite mer, men vet ni, det är så skönt att vara ledig. Så vansinnigt skönt. Jag älskar ju mitt jobb och har lyckats styra upp det så jag för tillfället bara gör sånt som jag är intresserad av (det är kanske att överdriva att säga att jag ÄLSKAR allt jobb jag gör, inser jag nu, men jag är absolut intresserad av precis allt jag pratar, skriver och föreläser om). Hur som helst känns allt som har med arbete otroligt avlägset just nu, det existerar, men berör liksom inte mig. Det finns nånstans i periferin, viktigt, men inte viktigare än min lediga tid.

Det är ju lite snopet att jag skriver det här samtidigt som jag stoltserar med att jag försöker svara på alla kommentarer och uppdatera bloggen dagligen. Men jag kämpar på. Jag är också så glad över att Maja kom på den geniala idén att ordna en Friday Lab retreat med temat: ladda batterierna inför semestern. Jag vet att våra två månader i Norden kommer att bli underbara, men också ganska stressiga med massor av olika förväntningar att uppfylla. Perfekt att börja semestern med en liten försemester. Tänka igenom hur man vill ha det. För mig tar det alltid ett par dagar att sakta ner tempot och verkligen njuta av lediga dagar. Det är som om hjärnan den första tiden blir stressad av att inte ständigt få nya impulser. Sedan går den långsamt med på att vila.

På tal om ledighet så surfar vi som galningar. Jag har träningsvärk och skavsår på olika kroppsdelar, men det är så sjukt kul. Vidar har ju tagit surflektioner i LA hela våren och några av livets höjdpunkter är de gånger vi fångat samma vår och surfat sida vid sida in mot stranden. Helt fantastiskt.

På kvällarna är luften ännu väldigt varm och vi strosar in till stan och beställer tacos och öl/cola på en mysig uteservering. Här finns en blandning av yogamänniskor, surfare, pensionärer och såklart lokalbor. Sen när vi kommer hem igen bråkar vi om hur svalt det ska vara i rummet och jag hinner knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnar.

Vi hade planerat en vecka av olika aktiviteter och utflykter, men fick låna två surfbrädor, testade dem på förmiddagen och gjorde sedan inget annat än surfa. Inga våtdräkter behövs, vattnet måste vara mer än 25 grader, vågorna är snälla och rullar fram och det är på alla sätt härligt. Jag är verkligen inget proffs, men kommer upp på brädan i alla fall. Det blir en kallsup här och där, saltvattnet blandat med solkräm svider i ögonen, en stor fisk simmar förbi och ibland kommer det in en fiskebåt. Mest väntar man på en bra våg, men när den väl kommer är det helt fantastiskt att skjutsas fram på en bräda på den. Billigt nöje är det också.

Tusen tack för att ni tog er tid att svara på inlägget under! Mycket värdefullt och kände som vanligt igen mig i flera kommentarer. Som frilansare tampas jag ju ständigt med vad jag ska lägga min dyrbara tid på. Jag gillar ju mest av allt bloggen, men det är också den som drar in minst pengar just för att jag gör så otroligt få samarbeten. Det är sannerligen inte en majoritet som heller vill betala för innehåll.

Ja, ja det om det. Nu över till Mexiko. Vi skulle ha åkt redan i söndags men missade flyget. Helt vansinnigt, men så gick det. Det var en ganska snopen resa hem från LAX igen kan jag säga. I vår familj är jag den som helst skulle anlända till flygplatsen en timme innan flyget går medan Magnus helst kommer tre timmar innan. Det var kaos på LAX och oss emellan tror jag att United helt enkelt hade överbokat flyget och därför skickade hem oss med nya biljetter. Skit samma, en dag extra i LA är aldrig en dålig dag och nu är vi i Sayulita.

Vi ska jobba lite, men också ha lite semester. Vi lånar en kompis bungalow på stranden, ljudet av vågorna som dånar in ligger som en ljudmatta på allt vi gör här, jag pratar glatt min argentinska, dammliga spanska och barnen badar hela tiden. Idag ska vi surfa och äta tacos. Ingen får bränna sig i solen. I ubern på väg hit påminde chauffören oss om att borsta tänderna med flaskvatten. Nu kan jag inte sluta tänka på den där halvkassa Sex & the city-filmen när Charlotte av misstag tog en klunk duschvatten och sedan låg magsjuk resten av veckan.

Den här helgen har vi som vanligt spelat in podd (Magnus och jag spelar förresten in vår podd live på Insta live varje lördag morgon 8:30 i LA/eftermiddag 17:30 i Sverige. Följ oss och kolla! Nästa helg blir ett undantag och vi spelar in på söndag). Sedan surf, brunch på det och upp till stallet.

Maggan åkte på eftermiddagsfest medan barnen och jag körde upp till Topanga där vi red och gullade med djuren. Hästen som Majlis kramar heter Ciel och är snart tre år. Tänker att hon ska bli min framtida dressyrhäst. Tills dess får jag träna på de mindre välskolade kusarna. Är lycklig med dem också. Så glad över att mina barn också verkar gilla hästar.

Lammen har blivit får, men är minst lika gulliga och kelsjuka, men har vuxit så sjukt mycket och börjar få horn. När vi körde hem låg solen lågt och jag kände den där vanliga lyckan och tacksamheten över att få bo här. Väl hemma i soffan beställde vi sushi och kollade på The Truman Show. Majlis tyckte inte den var speciellt intressant, men Vidde uppskattade den mycket. Jag var glad över att den fortfarande höll. Kanske mer nu än när den kom ut. Nu är vi alla en form av Truman-light. Skillnaden är bara den att vi själva upprätthåller det.

Nu ligger för övrigt det senaste avsnittet av Skåpet ute. Vi pratar om skillnaden mellan sverigefinnar och finlandsvenskar, om hatet gentemot sport, om det hetaste stället att få vaccinet i Stockholm och sen talar Cissan en stund om folks ovilja att lajka samarbeten. Jag kan förstå hennes frustration. Här bjuder man på innehåll varje dag år ut och år in. Det kostar ingenting, men när det dyker upp ett samarbete är det ytterst få som trycker på lajkknappen. Det är synd eftersom det såklart är kul att ha nöjda samarbetspartners och i längden få lite betalt för allt innehåll man producerar. Ännu sjystare är såklart att välja en produkt som den instagrammare man följer samarbetar med, men det är såklart ett lite större steg än att bara trycka på det lilla hjärtat. Johanna håller inte med, men det får ni höra om i podden. Hur resonerar ni gällande samarbeten, förresten?

Moderskapet alltså. Idag är det mors dag i Sverige och hela mitt instagramflöde är fyllt av hyllningar till mammor och familjer. Jag drömde aldrig om att bli någons mamma, men hade heller aldrig tänkt att jag inte skulle ha familj. Som med mycket annat i livet hade jag tur, jag blev gravid fort (lite för fort, om man ska vara ärlig) och hade lätta graviditeter och förlossningar. Precis som de allra flesta andra föräldrar känner jag i hemlighet att ingen annan kan älska sina barn lika mycket som jag älskar mina. Jag har ändå aldrig sett mig själv som en speciellt bra eller dålig mamma. Tycker att det duger att vara en stabil medelmåtta.

Jag har en del vänner (både kvinnor och män) som inte har barn. Vissa är frivilligt barnlösa, andra inte. Somliga var som jag, fattade aldrig ett aktivt beslut, det bara blev så här. Jag är så glad över att de finns och jag tänker, för varje år som går, mer på de ofrivilligt barnlösa. De som hoppades och kämpade och blev besvikna. Hur vi andra blev föräldrar helt enligt normen, klagade på sömnlösa nätter, trotsålder, VAB och lade ut babybilder. Hur orättvist och självcentrerat det stundvis måste upplevas för den som själv längtar efter barn. Och hur jobbigt det måste vara på mors dag. Jag tänker på vilken självcentrerad skit jag varit i sällskap av personer som skulle göra vad som helst för att få ett barn.

Glad mors dag, men lyckligtvis klarar de flesta människohjärnor att processa fler än en tanke samtidigt.

Reklam för egen verksamhet

Innan Maja och jag drog igång Friday Lab skulle jag inte ha kunnat tänka mig att gå en kurs i självledarskap, än mindre anmäla mig till ett online/offline retreat, men genom att göra har jag fattat hur otroligt fint och fördjupande det är att göra saker tillsammans med andra och framförallt att vara tvungen att formulera mina tankar, förhoppningar och drömmar.

Det här skriver jag för att vi den 19 juni ordnar ett online/offline-retreat för både medlemmar och icke-medlemmar. Ett perfekt sätt för dig som är intresserad att nosa lite på Friday Lab och förstå hur vi jobbar. Den här dagen kommer att bestå av workshops där vi ser tillbaka på året som gått och vaskar fram lärdomar från det. Identifierar vad vi vill ta med oss (kanske jobba mer/mindre hemifrån, fortsätta/börja med en ny jobby, ta fler pauser, byta karriär eller vad det nu kan vara) och plantera lite tankar kring det. De här tankarna får sedan marineras hela sommaren och i september har vi en återträff där vi sätter konkreta mål.

Detta plus en träningssession utomhus, yoga och en cook along-middag. Plus bra snack med andra inspirerande och smarta kvinnor.

Gör det här med en väninna eller kvinnlig familjemedlem (jättebra sista minuten-present åt mamma på mors dag). Fram till söndag midnatt får du/ni dessutom 15 procents rabatt på priset (1020 kronor).

Här finns hela programmet.