Att äta eller inte äta ättiksgurka
5 years ago
Jag ser mig själv som en ganska liberal person när det handlar om mat. Jag tycker att det är etiskt och klimatmässigt problematiskt att äta djur, men smakar på de flesta rätter som serveras. Jag tycker att vuxna människor inte ska vara så kräsna. Det sagt finns det några saker jag ändå har väldigt svårt med. Jag har ingen rimlig förklaring annat än att jag inte tycker om smaken av salt/ättiksgurka. Jag är den som alltid petar bort gurkskivan i hamburgaren. Tycker att den dominerar hela smaken. En annan sak som jag har svårt med, mindre själva smaken och mer konsistensen, är russin i varm mat. Uppsvällda, söta russin i grytor ger mig en lätt matpanik.
Ni då, är ni bättre människor än jag (det är ni säkert på många sätt), eller finns det något ni har riktigt svårt för i matväg?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Helena · 5 years ago
Jag kan peta undan rå paprika. Inte för att jag inte gillar smaken, den är ok, men för att it repeats;) Avstår gärna ketchup, tillför inget. Jag är allätare, inga problem med att äta djur som så, fast dålig djurhållning och miljöbelastande uppfödning vill jag inte bidra till. Vuxna som är allmänt petiga i maten väcker nån sorts sekundärskam i mig. Jag vill liksom släta över och rädda dem från att vara så pinsamma haha.
Sara · 5 years ago
Jag får kväljningar av klumpar i potatismos. Man förväntas nästan gilla dem eftersom det visar att det är riktigt potatismos och inte pulver men jag föredrar pulver framför klumparna som får det att rysa i hela kroppen. Jag har lite svårt för en bekant som inte äter grönsaker dvs inga alls. Bara kött och kolhydrater äger han. Oerhört märkligt beteende hos en vuxen människa att sitta och pilla i maten på det sättet.
Linn · 5 years ago
Alltså som allergiker kan jag inte unna mig att vara speciellt kräsen + kräsna vuxna är det töntigaste jag vet, men alla har väl något man inte gillar tänker jag? Men sålänge det typ är färre än ett par tre grejer samt att det typ inte är lök eller ”alla grönsaker” så triggas inte min sekundärskap (samma som Helena) så mycket. Min är iallafall sånt gult currypulver. Jag får nästan panik bara av lukten.
S · 5 years ago
Svamp, majonnäs och sniglar är på min no-no-lista. Annars äter jag det mesta. Eller så har jag alltid tänkt om mej själv iallafall. Ändå har jag starka minnen av att ha fått kväljningar när jag har smakat på klimpsoppa, moussaka och mjölk utomhus en varm sommardag (nu dricker jag inte mjölk längre men hade svårt med detta som barn). Konstigt det där med mat, smaker, dofter och konsistens. Ibland kan man inte riktigt förklara varför någonting inte går ner. Det bara är så.
hanna · 5 years ago
Musslor. Konsistensen! Förekommer det enstaka i fisksoppa löser jag det genom att svälja dem hela och skölja ner med dryck. (Överhuvudtaget har jag löst en hel del matproblem genom att skölja ner med en klunk vin eller öl, t ex surströmming). Det är något med konsistensen, samma med bläckfisk och absolut inte sniglar (svalde några såna hela också, aldrig mer). Har även svårt för polenta. Konsistensen där med. Var en såndär härligt okräsen människa tills jag fick kapitulera inför mina magproblem, det är ofta inte värt det att bli kass i dagar eller mer så jag har varit tvungen att bli rätt petig (eller bara äta lite av vissa saker). Avskyr att vara den personen! Det beror ju dock inte på att jag inte gillar sakerna (lök t ex, älskar lök men väljer tillfällena).
Moa · 5 years ago
Sniglar och bläckfisk skulle jag tyvärr aldrig ens smaka på pga avskyr dessa djur. Hua! Svamp har jag alltid haft svårt med, tror skolmatens burkchampinjoner ligger bakom detta. Men känner mig tramsig och jobbar på att tycka det är gott - speciellt verkar ju kantareller för smakrikt för att avstå? Annars äter jag allt och tar gärna om hehe.
Linda · 5 years ago
Är vegan så utesluter såklart en massa livsmedel, men av enbart etiska skäl. Åt allt innan dess. Äter nu allt som är veganskt förutom svamp som jag tragiskt nog är allergisk mot (vilken sorg). Har en vän som är extremt petig med maten och tycker som flera andra sagt att det konstigt med vuxna som är så pass petiga som hon är. OK att man kanske inte tycker allt är jättegott men har alltid lärt mig att man äter ändå, och hon äter ingenting som hon inte tyckte om som barn. Som vuxen tycker man ju om saker man inte gillade som barn tänker jag, men hon vägrar att prova. Blir ett väldigt begränsat liv dessutom.
Sara Pepparkaka · 5 years ago
Jag har trauma för sill. Jag vet att det beror på skolmaten, och att man MÅSTE äta av allt. Jag försökte gömma sillbitarna i t.ex potatismos, men de märktes ändå. Jag vet inte om jag skulle äta insekter eller larver heller. Jag har inte ställts inför frågan, men jag tvivlar på att jag skulle smaka.
Lina · 5 years ago
Messmör. Jag älskade vanligt smör när jag var liten (gör iofs fortfarande..) och trodde att en dagisfröken frågade om jag ville ha "mer smör" på mackan. Jag svarade glatt -ja!!! och sen tvingades jag äta upp hela eftersom jag varit så entusiastisk till att få den. Annars är jag otroligt glad över att precis kommit över att inte gilla oliver. Helt plötsligt blev det gott!
Eva · 5 years ago
Burkchampinjoner. Kalla i t ex sallad. Går ej. Sen har jag svårt för blommor på/i mat. Har iofs inte att göra med smak eller konsistens men tappar aptiten direkt.
Linnea · 5 years ago
Har alltid varit krånglig med kött, sällan kunna äta upp om jag stött på en sena eller en bit fläsk eller vad det är. Fisk åt jag också ogärna i barn-/ungdomen, gillade inte havssmaken. Det var minsann väldigt bekvämt för mig att bli vegetarian, tyvärr var det först i vuxen ålder som jag fattade att bli det, var tyvärr aldrig riktigt smart heller. Det här är inte att plocka bort mat men kan tycka det är lite skumt (ok: förkastligt light) med vuxna människor som måste ha ketchup på allt.
Ninnie · 5 years ago
Intressant att se hur starka åsikter många har om andra vuxnas ätande (eller kanske då icke-ätande)! Det enda som riktigt provocerar mig är personer som "aldrig skulle äta vegetariskt mat" men sen nog gärna stoppar i sig pannkaka eller ärtsoppa eller pizza Margherita... Dvs attitydproblem snarare än matproblem. Om en vuxen annars är riktigt kräsen med maten tänker jag att de faktiskt kan ha en selektiv ätstörning och att det är deras ensak vad de äter eller inte.
Helena · 5 years ago
Jag tänker nog att de är petiga helt enkelt. Jag skulle förstås aldrig truga och peka finger och tvinga någon att stå till svars, det är deras ensak ändå. Liksom min åsikt är min.
Nina · 5 years ago
Bra poäng av Ninnie här ovan om att det kan ligga olika orsaker bakom selektivt ätande. Och att det är var och ens ensak. Jag tycker själv att russin i mat/bakverk/vätska är äckligt. Och har svårt för kapris och sill och anjovis.
hanna · 5 years ago
Ja, tänkte också att det var en klok och generös tanke! Sen jag själv fick magproblem och lärt mig lite om vad som triggar dem har jag börjat ”se” att det nog ofta ligger andra saker bakom när folk ber om att få välja bort vissa ingredienser, petar undan eller har ungefär samma i matlådan jämt. Skäms lite över hur ”tjejigt” jag förr brukade tycka det var när folk bad att få slippa den råa löken… Har även fått ingifta allergiker i släkten (varav en superallergiker) och lärt mig att folk kan vara allergiska mot de mest udda saker. Men kanske inte alltid vill dra hela harangen för alla, utan är nöjda med att plocka till sig lite potatis och nån grönsak på en tillställning.