Sedan jag bytte bloggportal har mitt flöde inte uppdaterats som det ska på bland annat Bloglovin. ELLER? Här kommer i alla fall en ny länk för er som använder den här tjänsten.

Nu är de här! På mitt fejs! Mina nya glasögon! Är så otroligt nöjd och glad och går omkring och känner mig både snygg och intellektuell. Har länge längtat efter glajjor, tycker att de ramar in ansiktet på ett så fint sätt. Sätter karaktär i utseendet. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag har för synfel, men fattade att jag tydligen anstränger ögonen när jag sitter framför dator och böcker.

Tack för alla råd ni gav mig tidigare i sommar! Det blev till slut Bågar och Glas i Gamla stan. Otroligt familjär och proffsig service. Kände mig trygg och väl omhändertagen (gick senast på synundersökning tidigt 2000-tal).

I Friday Lab Community, som alltså är en fortsättning på Friday Lab-kursen och som i praktiken innebär en otrolig grupp kvinnor, föreläsningar, diskussioner och nu också en bokklubb, diskuterade vi Elizabeth Gilberts Big Magic – Creative Living without Fear (Gilbert är bl.a. hon som skrivit Eat, Pray Love). Vad jag gillar med bokklubbar är förutom diskussionerna det att man ibland är tvungen att läsa böcker som inte nödvändigtvis annars skulle fastna på radarn. Nästa bok blir Bodil Jönssons Gott om Tid. I september öppnar vi förresten upp Communityt också för folk som inte gått Friday Lab-kursen.

Hur som helst, åsikterna var delade kring Big Magic (för mer praktiska råd av Elizabeth Gilberts rekommenderar jag podden med samma namn. Där hon hjälper folk att komma igång med t.ex. sitt skrivande). Vissa tyckte att Gilbert var lite mer än lovligt flummig när hon talade om kreativitet, andra tyckte det var inspirerande och välskrivet. Bra diskussion blev det.

Imorse när jag vaknade och läste diskussionen som fortsatte i Facebook-gruppen kom jag att tänka på ett reportage om häxor i helgens Hufvudstadsbladet. Det handlade om akademiskt kvinnor som kopplar ihop häxkonst med feminism och ser häxeriet som ett avbrott i vardagen. (här är länken för er som har inloggning). Taika Mannilla (som illustrerade min första bok år 2011 <3) sa följande.

Jag tolkar det som att flum, eller kalla det något annat, är något som dyker upp i väldigt sekulära samhällen som vårt. Istället för att majoriteten av befolkningen går i kyrkan/är troende söker man svar och eskapism från annat håll. Inget fel med det. Jag tror att det kan ge en välbehövlig balans i en annars väldigt rationell, teknologifokuserad och presterande kultur.

Det är självklart inte meningen att ersätta fakta och forskning med horoskop och tarotkort (i reportaget stod det att Ronald Reagan tog horoskop till hjälp när han fattade politiska beslut och det kan jag tycka är lite väl obehagligt). Lika lite som man kan få sina nyheter genom Facebook och Youtube. Det gäller att först förstå hur världen och forskning (och journalism) fungerar och sen leka med andlighet vid sidan om. Jag tror inte att andlighet/kreativitet är en motpol till fakta och forskning. Tvärtom hjälper det en att se lite längre och testa nya tankegångar. Hjärnan behöver lite av allt. Eller vad tycker ni?

I år har Magnus och jag varit gifta i tio år. Det känns som otroligt länge och otroligt kort samtidigt. När vi gifte oss kom vi överens om att fira den nästsista lördagen varje år (när jag skulle kolla vilket datum vi egentligen gifte oss och tog förlovningsringen/vigselringen till hjälp stod det bara Magnus i den. I efterhand är namnet på personen man gift sig med enklare att komma ihåg än dagen. Jaja, lätt att vara efterklok). Hur som helst tycker jag att vi är överraskande lyckliga med tanke på att vi varit ihop så länge (elva år) och ständigt hänger med varandra.

Vi beslöt oss tidigt för att ordna en ny fest när vi varit gifta tio år. Sagt och gjort, det fick bli en middag i Helsingfors. Vi hade bjudit in en del vänner från Sverige, men till vår stora besvikelse fick Cissan och Per motorstopp på vägen till Arlanda och missade därmed flyget och festen. Planen var att under dagen cykla runt Helsingfors och därmed ge dem en grand tour av våra favoritställen och andra platser som har en anknytning till vår relation. Men nu blev det en middag på The Cock på tumis istället (vi höll våra vanliga tal för varandra, Maggan grät jättemycket), sen dopp i hotellpoolen och förfest på rummet.

Min kompis Minna tog en massa bilder som jag tänker lägga ut här på bloggen vare sig ni vill se dem eller ej så fort hon skickar dem. I dag blir det bara mobilbilder (min kompis Sofia har tagit de flesta). Jag var så otroligt lycklig hela kvällen. Allt var perfekt. Människorna, maten, musiken, sensommarljuset och så vidare. Fördelen med att inte se sina vänner så ofta är att när man väl ses måste man ge dem all kärlek man har. Hela kvällen satt folk och lovebombade varandra.

Runt halv två tog Magnus och jag motvilligt varsin elscooter tillbaka till hotellet för att låta barnvakten gå hem. Det gladde mig mycket att en handfull av gästerna stannade kvar tills Holiday stängde. På morgonen samlades en del av oss för hotellfrukost och sen bar det av tillbaka till Stockholm. En värdig Finlandsavslutning för den här sommaren säger jag.

De senaste dagarna har jag rest runt och hälsat på vänner runt om i Ingå, Ekenäs och Hangö. I början av sommaren tänkte jag att jag kanske håller på att förlora min kompiskrets i Finland, (vi var VÄLDIGT få på den traditionella junimiddagen), men den verkar som om vännerna finns kvar! I onsdags åkte vi till Ingå för att träffa Karin, Mango och Märtha i Folkets hus. Karin och Mango har renoverat ett gammalt föreningshus i Ingå och det är så otroligt fint att man baxnar. Följ Karin på instagram så får ni se mer av alla otroliga projekt hon pysslar med(Karin Lindroos heter hon där).

På torsdagen åkte jag ut till Hangö för att hänga med min gamla och nya vän Niklas (vi var  bästa vänner i tio år, hade en paus på ungefär lika länge och är nu vänner igen). Där var det otroligt fint med klipporna, havet och horisonten. När vi promenerade runt bland motorbåtar i prisklassen 200 000 (de hade prislapp), Niklas pekade ut helglägenheter för 15 000 euro kvadratmetern och ett privat badhus slog det mig att det inte bara är i Sverige som inkomstklyftorna ökat. Ber om ursäkt för spaning baserat på magkänsla och ögonvittne, det kanske alltid har varit så här, men folk VERKAR så mycket rikare nuförtiden. En del folk alltså. Parallellt finns det ju en minst lika sann verklighet som sällan syns på instagram där folk har så mycket mindre. Det är bara det att den inte syns.

Jag fick förresten en så bra kommentar på ett inlägg under. Det handlade om hur loppisfyndande är en hobby för vissa (influencers) och en nödvändighet för andra. Om hur de som har mycket tycker att de förtjänar det, medan de som inte är lika priviligierade bara inte jobbat tillräckligt hårt. Väldigt amerikanskt tänkande med nåt slags uppfattning om att de som inte är ekonomiskt framgångsrika bara har sig själva att skylla.

Sociala medier, och kanske främst instagram, ger en så skev bild av verkligheten. Alla är rika, lyckliga och vackra. Och trots att man VET att det bara är en liten del av verkligheten är det svårt för hjärnan att verkligen fatta det eftersom just den verkligheten dominerar i alla bilder som visas upp för oss. Normen bli liksom eget hus med pool på Gotland.

Gud vilka floskler jag nu drar till med, men man BLIR ju lyckligare av vänner, kultur, hav och natur än stora båtar. Jaja, heja välfärdsstaten! Låt oss inte riva ner dig totalt för att vi tror att vi blir gladare och mer älskade av att äga mer grejer. Nu ska jag in till Helsingfors för att fira 10-årig bröllopsdag.

Fredag och sista dagen på landet. Försöker hitta något slags lugn i att jag är mätt på den här platsen, men det är ändå med vemod och saknad vi åker tillbaka till stan. Inga känslor kan ändå rucka på fredagslistan och här kommer således veckans bästa länkar:

Gubbsjuka är äckligt i sig, men Jeffrey Epstein tog steget längre och blandade in en rejäl dos rasism (rashygien?) och narcissism.

Jag tycker att Elizabeth Warren gott kunde bli demokraternas kandidat och sen bli president.

Början på slutet på köttindustrin. (Vidar har under sommaren gått från att ha varit vegetarian till att också skippa mejeriprodukter. Spännande att se hur han resonerar sig fram till dessa beslut).

Ett annat slut är det med hotellrum som bjuder på små schampoflaskor.

Från röka till äta, nuförtiden dricker man weed. Eller det gör de inte ännu åtminstone. ALkoholbolagen ör oroliga för de unga generationernas ringa alkoholbruk och försöker att få dem att börja dricka genom att göra cannabisdrinkar.

I Norden är väl det farligaste djuret den otroligt osexiga fästingen (coolare att bli dödad av en tiger eller en flodhäst). Globalt sett är det myggan som har ihjäl de flesta av oss.

Lämnade Aleppotvålen i Stockholm och har tvättat mitt hår alldeles för ofta här i Finland. HUR kommer jag ur den onda cirkeln?

Medan vi andra kämpar för klimatet har Donald Trumps presidentkampanj samlat ihop nästan en halv miljon dollar genom att sälja plastsugrör (det är ju såna demokraterna avskyr).

Dags att slänga serumen och sluta med hudvårdsrutinen, de gör din hy bara svagare.

För medlemmarna i Friday Lab-communityt dimper det ner ett fredagsmail med podd, text och video anknutet till månadens tema (augusti: nystart). Veckans podd är Call your girlfriend om att säga upp sig och bli entreprenör (det är otroligt kul och bra för vissa, men verkligen inte för alla).

Den här veckan har jag slökollat på Working moms 2. Kul och enkelt. Bra i väntan på de stora upplevelserna som Succession säsong 2 som borde komma när som helst.

I samarbete med Nextory

Den här boksommaren har jag bland annat plöjt igenom Andre Agassis självbiografi. Ska tala mer om den i podden sen, men den fick mig att fundera på hur tråkigt det är med efterkonstruktioner. Jag antar att man efterkonstruerar varje historia man själv berättar, men just i bokform blir det kanske bättre om någon annan berättar ens historia. Hur som helst så gillade jag ändå Agassis berättelse om sitt liv, om hatet till tennis, kärleken till Steffi Graaf (okej, just den delen var ganska tråkig) och kanske mest av allt: vilket psykologiskt spel tennis är. Som en blandning mellan poker och boxning.

Eftersom sommaren inte ännu är slut OCH det är tillåtet att läsa böcker också på hösten, tänkte jag tipsa om några godbitar. De gamla koderna Peppe och PeppeSe gäller fortfarande för en månad av gratis lyssning (sen kan ni avsluta om ni hatar böcker). Tipsa gärna en vän! Registrera er med ny e-postadress! Ni stöder både litteraturen OCH den här bloggen.

Min förläggare och framförallt vän Anna sa att hennes söner lyssnat och älskat “Berts dagbok”. Tänkte introducera den för Vidar nu när vi ska åka bil i några timmar (EDIT: Varning: Bert håller kanske inte måttet 2019 med kvinno- och fettförakt!). Nextory är fullt av barnböcker som till exempel “LasseMajas detektivbyrå”, “Harry Potter” och Tove Jansson (som också en vuxen kan njuta av att lyssna på). Vidar är i en fas där han älskar mytologi och vi har tillsammans läst/lyssnat på Percy Jackson-böckerna.

“Arv och miljö” av Vidgis Hjort handlar om föräldrar som blir gamla och dör, bråk om arv, vem älskade föräldrarna mest och en livslögn som kryper fram. Väldigt bra!

Big little Lies-författaren Liane Moriartys “Nio främlingar”.

“Pappaklausulen” av Jonas Hassen Khemiri var fin. Speciellt i kombination med sommarpratet. Hur mycket vill ni förresten veta om författare i läser? Är det bättre om de är anonym skapare (Elena Ferrante) eller vill vi gotta ner er i hens tankar och kärleksliv (Camilla Läckberg).

“Konturer”, “Transit” och “Kudos” av Rachel Cusk. Bra berättarperspektiv och underbart när man hittar en författare man gillar och har en trilogi framför sig.

Jag läser inte så ofta deckare och spänningsromaner, men när jag väl gör det brukar jag alltid gilla Jo Nesbö.

Nina Lykkes “Nej och åter nej” har jag tipsat om förut, men den tål en till tipsning. Ett par med vuxna barn, mannen blir förälskad i en yngre kvinna på jobbet. Hustrun går en ovanlig väg. Hoppfull.

Är sugen på att läsa “Insekternas planet” av Anne Svedrup-Thygeson. “Insekter finns överallt – på de högsta bergen, men också i Londons tunnelbana där till och med en egen, unik art av myggor utvecklats. De finns inuti valrossars näsborrar och i datorer.”

Är också väldigt sugen på “Trädens hemliga liv“, men den hittade jag tyvärr inte på Nextory, men kunde ändå inte hålla mig från att nämna den. Så här skriver Expressen: “Bör vi då tolka Wohlleben bokstavligt? Menar han att träden, i någon konventionell bemärkelse, är förmögna att känna glädje, längtan och skräck? Att de besitter en form av saktmodigt trädsligt medvetande, måhända koncentrerat till rötternas “hjärnliknande strukturer”? Eller bör vi tvärtom tolka dessa beskrivningar som fantasifullt suggestiva metaforer, avsedda att öppna våra sinnen för den organiska världens rikedom?”

Säga vad man vill om Alex Schulman, men han blir bättre för varje bok. Tyckte mycket om “Glöm mig”.

För er som gillar spänning vill jag lyfta fram Stina Jacksons “Silvervägen” en njutning att läsa. Jackson faller inte ner i minsta lilla klyscha.

Själv läser jag Tom Rachmans “De imperfekta” som jag köpte på inrådan av Mårten Westö på en bokmässa i Göteborg för många år sedan. Minns att jag ljög och sa att jag läst den följande gång vi sågs, trots att jag bara läst en tredjedel och sedan glömde den på landet. Nu har jag i alla fall tagit tag i den igen och älskar den!

Tusen tack för kommentarerna under! Så många, så smarta. Kände själv att det här var ett bra tillfälle att se över mina värderingar och tankar kring barn. Det är så lätt att drömma om hur man skulle vara som förälder, men den när barnen kommer tuffar vardagen på utan att man (okej: jag) stannar upp och funderar så mycket. Så ofta.

Jaja, efter morgonens tennismatch åkte vi ut till min syrras lande. Fasiken så Finland är vackert den här tiden på året med böljande fält i gult och grönt och röda lador och stugor med vita knutar. Har tydligen kommit in i den åldern då man uppskattar sånt. Kan också älska det bräckta vattnet i Östersjön. Så mjukt och fint och så coolt att det är en del av ett enormt hav.

Medan vi väntade på att bli upphämtade hade vi en liten picknick på bryggan (tack Alko i Pargas för glasen!). Det blev oerhört lyckat. Ni vet hur picknick oftast låter bättre än vad de är, men den här funkade. Hos mamma hittade jag förresten en enkel, blå klänning från America Apparel som jag inte haft sedan 2009, den blev den perfekta sommarklänningen 2019.

Sen fick barnen åka båt (ja, det fick vi också) och tillbringa ett dygn med sina kusiner. Otroligt mysigt med mat, bastu, dopp och stand upp-paddeling. För alla andra utom Magnus som klippte podd. Podden vilar aldrig.

Häromdagen åt jag middag med några vänner varav en av dem berättade om sina kompisar som tycker det är oerhört viktigt att deras barn lär sig segla. Att det liksom hör till allmänbildningen och är en bra kunskap att ha. Själv gick jag på optimistjolle-läger när jag var barn, hade kille med segelbåt osv men kan inte påstå att jag någonsin lärt mig/haft nytta av det. Det sagt är ju all kunskap bra.

Det här fick mig att fundera på vad jag egentligen tycker det är viktigt att mina barn kan. Jag tänkte på svenska föräldrar i LA som vill att deras barn ska lära sig åka slalom för eventuell flytt tillbaka till Norden. Andra säger språkkunskaper, att spela ett instrument och bli självständiga. Jag kom själv inte på någon som jag VERKLIGEN vill att Vidar och Majlis ska lära sig förutom att simma och vara sociala och trevliga mot folk. Och att de ska läsa böcker. Annars har jag inte haft någon som helst strategi.

Hjälp mig här: Vad var det viktigaste ni fick med er hemifrån/ alternativt det ni absolut vill att era barn lär sig?

Igår tog jag tåget från sommarstället i Ekenäs till Helsingfors. Det var obeskrivligt varmt och när jag steg in i tågvagnen var det som att stiga in i en vägg av svett och stillastående luft. Jag satte mig ner och gjorde mitt bästa för att bidra till svettkompotten. Lyckligtvis vänjer sig människan fort och en timme senare var jag framme i storstan. För första gången på länge hade jag lite mascara och annat än flipflops. Kände mig fin i Rodebjers Majlis och Blankens La Brea.

Karine var redan framme på Villagatan och min plan var att ta en elscooter och susa hem till henne. Det tog mig fem scootrar med tomma batteriet innan jag hittade rätt. Trodde att det var nåt fel på mig, men till slut kunde jag rulla iväg på en Voi. Gjorde misstaget att ta Kaserngatan som består av kullerstenar och skumpade fram under en kort och obehaglig period. För övrigt älskar jag elscooterns snabbhet i såna här situationer. Varmt och svettigt, behöver komma från en plats till en annan inom stan. PERFEKT!

Jag lämnade scootern, plockade upp Karine och vi promenerade tillsammans ner till Carousel för att ta den lilla turbåten över till Skifferholmen och restaurang Saari. Tips till er som gästar Helsingfors den här sommaren: På små öar utanför stan ligger det restauranger med utsikt över skärgården. Det är väldigt fint och känns som om man sitter helt isolerad från storstaden.

När vi kom fram beställde vi in en flaska prosecco och skålade för Karine som fyllt år för några dagar sedan. Karine bor sedan några år tillbaka i Dubai med sin familj och jag tycker att Förenade arabemiraten är ett så spännande (och skrämmande) land. Jag passade på att fråga henne om det här reportaget om shejken Mohammed och prinsessan Haya. Det visade sig att historien låter helt annorlunda i Dubai.

Jag har ju själv hälsat på Karine (är bland annat gudmor till hennes dotter) så jag känner att jag VERKLIGEN inte kan komma med några moraliska pekpinnar om vart folk reser på semester. Men vart man än åker tycker jag det minsta man kan göra är att kolla upp läget i landet. Alltså inte bara gällande sin egen säkerhet som turist, utan också mer allmänt kring demokrati och mänskliga rättigheter.

När vi ätit upp tog vi den lilla båten in tillbaka till stan och satte oss på Mattolaituri. En grej jag älskar med Helsingfors är att innerstan är så liten att man alltid träffar vänner och bekanta man inte sett på länge. En planerad träff var min gamla kompis Acke som hämtade med sig en hög grejer vi glömt kvar under förra helgens besök i Borgå. Han bor vanligtvis i Kuwait, men ska flytta till Dubai så det visade sig att han och Karine hade en del gemensamt. Själv blev jag sentimental och varm i hjärtat där på kvällskvisten. I tiderna hängde Acke och jag en hel del på samma fester och det kändes fint att efter så många år. Är otroligt blödig nuförtiden. Kanske det har att göra med att kvällarna blir mörkare och längre och Tove Janssons Höstvisa spelar på i bakgrunden.