En av sommarens höjdpunkter är att åka ut till min vän Annas sommarställe på andra sidan viken, elda bastu, äta middag, bada bastu och flyta omkring i havet hur länge sedan. Allt medan vi oavbrutet pratar. Precis det gjorde jag igår.

Sen fick jag skjuts hem och satte mig en stund på terrassen med Magnus innan jag slocknade före midnatt. Sover otroligt mycket här. Vet inte om det är tystnaden, all tennis och allt badande, värmen eller nåt slags massiv trötthet efter vårens arbete. Vaknade halv tio i dag. Det sagt kände jag nyss sommarens första lilla längtan efter rutiner och vårt hem. Det kommer visserligen att vara olidligt varmt i LA fram till åtminstone november, men det ska bli kul att kavla upp ärmarna och sätta igång med skapandet igen.

Magnus och jag spelade förresten in ett rekordlångt avsnitt av Magnus och Peppes Podcast. Vi pratade bland annat om influencers och om det är en feministisk handling att göra sig till en framgångsrik entreprenör, om att ha sitt eget utseende som hobby, om Boris Johnson (BoJo), kapitalismen, åka tåg i Europa som positionering, om åldersdiskriminering och om att när någon dör uppstår omedelbart en tävling i sociala medier om vem som kände hen bäst (jag berättar en liten anekdot om ett möte med Claes Andersson). Bra avsnitt, om jag får säga det själv.

Vi har inte tjatat om att podden kostar 2, 80 euro i månaden eftersom vi under maj och juni uppdaterat den sporadiskt, men jag vill ändå rikta ett STORT TACK till er som betalar denna nominella summa. Jag tycker att det är så oerhört fint att ni visar att ni vill betalar för innehåll. Jag tror på allvar att det är framtiden i ett lite mindre kapitalistiskt samhälle. Ni som kan tänka er att avvara 2, 80 för bra innehåll kan göra det här: MAGNUS OCH PEPPES PODCAST. Det är mindre än vad en kopp kaffe kostar på kvarterscafét. (Swish för er som är svenskar och hatar PayPal:+46 72 245 50 81).

Äntligen lite CONTENT på den här bloggen, tänker ni medan ni fläktar er med en tidning ni tänkt läsa, men inte orkat på grund av värmen. Ja, det är fredag igen och ingen fredag utan fredagslänkar. Nu samlar vi oss gör det! (Fast först: kvällsdoppet).

De flesta strippklubbar i USA (det finns ca 4000) anställer helst strippor (är det PK att säga så och om inte, vad ska man säga?) på frilansbasis. Det gör yrket ännu osäkrare för kvinnorna som nu kräver mer stabila anställningsförhållanden.

Ni behöver inte få panik angående FaceApp (ni vet appen som alla använde förra veckan och sedan delade bilder på sig själva 40 år fram i tiden). Den är inte osäkrare än någon annan app på telefonen. (Det sagt läcker vi i formation om oss själva hela tiden).

Den här texten tyckte jag mycket om: Vad FaceTune gör med oss, med Instagram och med vem som förtjänar pengar på och tack vare sociala medier och skönhetsideal.

Förra veckan var det snack om det vita kriget, den här veckan går vi över till det röda kriget. Alltså djurköttproducenter som stämmer producenter av veganskt kött. “Kött”.

Berlin är inte längre det staden en gång älskades för (kreativt, sexigt och förmånligt).

Det var ju meningen att Ivanka Trump skulle vara the voice of reason i Vita huset. Vad hände med det?

Ifall någon undrar varför folk flyr från Honduras.

Hur många berömda och framgångsrika kvinnor skulle historien bestå av ifall kvinnorna fick lite mer tid för sig själva och lade ner mindre tid för att serva andra? (ähum, bland annat detta pratar vi mycket om i Friday Lab. Tid för sig själv).

Det jobbiga med att vara vuxen.

Ikväll ska jag se den här dokumentären på Netflix om cambridge Analytica och hur Ryssland genom Facebook påverkade det amerikanska presidentvalet.

Här lunkar sommaren på. Havet är fortfarande mjukt och klart som bräckt vatten ofta är. Vi badar hela tiden, Vidar fiskar (otrolig ambivalens, han vill varken ha ihjäl maskar eller fiskar, men vill ändå fiska), Magnus och jag spelar tennis trots att varken han eller jag kan spela tennis. Mest snickesnackar vi medan vi bollar bollen över nätet och ger varandra poäng för bra slag.  Majlis avbryter ofta spelet. Sen badar vi.

Jag noterar att jag går in i pensionärsmode eftersom jag kan bli stressad av tanken på att vi ska träffa vänner följande dag. Har inte sminkat mig eller borstat håret sen bröllopet förra helgen. På eftermiddagarna åker vi in till Ekenäs, hälsar på pappa och en syrra, nån kompis, picknickar i lummiga parker och lever på det stora hela ett otroligt harmoniskt liv. Jag skriver lite på förmiddagarna och försöker plöja igenom Agassi-boken (han ska precis motvilligt gifta sig med Brook Shields) på kvällarna. Äter glass varje dag. Move on folks, nothing to see here (men kom tillbaka snart, för imorgon ska jag skriva nåt intressantare).

Sedan vi kom till sommarstugan har Vidde tjatat om att han vill fiska. Han fick såklart ett kastspö (för det är tydligen så vi uppfostrar våra barn: de får allt de vill ha) och flera kvällar stod han nere vid strandbrynet och försökte, förgäves, dra upp abborrar. Så i dag bytte han plats och ställde sig bredvid en man nere i hamnen. När Vidar såg mannen drog upp en stor fisk gick han fram och frågade han vad snubben gjorde och fick oväntat en lektion i fiske. Mindre än en timme senare kom en mycket, mycket stolt nioåring hem med fem fiskar.

Jag var så otroligt stolt, inte så mycket för fiskarna, men för att Vidar själv gick ner för att fiska och sen bad om råd och hjälp av en person som uppenbarligen var var duktigare och mer erfaren. Jag önskar att jag varit lika modig när jag var nio (det var jag verkligen inte, late bloomer osv).

En väninna till mig sa häromdagen att hon kan bli direkt sårad när hon sträcker ut handen och erbjuder en kompis en tjänst och kompisen blixtsnabbt vill betala tillbaka den. Liksom kvitta tjänsten. Som om det värsta som han hända är att vara skyldig någon någonting. Väninnan sa att det får henne att känna sig snuvad på att vara generös. Ibland kan det vara generöst att låta någon hjälpa en och bara ta emot hjälpen. Äsch, vad jag försöker säga är väl att det finns något fint att att bara låta någon vara snäll mot en.

(Mannen som hjälpte Vidar med fiskarna följde honom hem och var för övrigt minst lika stolt som Vidar). Jahapp, det var den här onsdagens kvällsfabel. Nu ska jag ta ett dopp innan jag lägger mig.

Tänker att om det finns någon mening med livet så måste det väl ändå vara att göra sina medmänniskors vardag lite trevligare i den mån man bara kan. Tror att det i längden inte bara är en altruistisk handling, utan att människan mår bra av att få andra att må bra.

Den där om Jenny skrev en gång om förslitningsskador hos hotellstäderskor och hur man som gäst kan hjälpa genom att själv slita upp lakanen ur sängen. Jag tror att jag bloggat om det tidigare, men ville skriva om det igen eftersom jag tycker att det är fint hur man med små små insatser kan göra en annan persons dag lite lättare. Själv försöker jag alltid vara extra trevlig när jag ringer upp kundtjänsten hos olika företag. Det är personer som får ta mest skit och antagligen har sämst betalt på sin arbetsplats. Frågade häromdagen en person i kassan om det underlättar hens arbete om jag svänger produkterna så streckkoden kommer rätt, men hen sa att hen inte bryr sig.

Andra enkla medel är väl att hälsa på folk och ibland visa intresse för sina kompisar, men annars då? Har ni några bra tips från era arbetsplatser eller vardagsliv på enkla sätt att göra livet liiiite lättare? Personligen uppskattar jag grannar som hälsar i trappan och folk som håller hissen och hjälper med barnvagnen på bussar.

(När jag läser igenom det här inlägget inser jag att man kanske lätt får intrycket av att jag lider av ett messiaskomplex, så får väl lägga till att jag verkligen har mina stunder av att vara en rövhatt.)

Under det här inlägget om FirstVet fick jag den här frågan: “Vilka fina hundar och skönt att de börjat äta igen! Hur gick det för övrigt att resa med era katter? (brasklapp för att jag kan ha missat något inlägg om att de blev kvar i USA…)” Lika bra att ta tjuren vid hornen och berätta. Jag har skämts så mycket för detta. Två dagar innan vi skulle åka dubbelkollade vi Simons och Katniss vaccinationer på veterinärkliniken som hade räddat dem från gatan. Vi var trygga i att de hade alla vaccinationer. De hade allt utom rabies, visade det sig. Rabies ger man inte åt innekatter.

Vi fick såklart panik. Planen var ju att katterna skulle med till Sverige och en rabiesvaccination måste ske senast en månad innan avfärd. Vi hade ingen aning om vem som kunde ta hand om dem i två månader. Vi ringde runt och till slut löste en kompis situationen genom att tipsa om en veterinärassistent som skadat ryggen, inte kunde lyfta tunga djur och därför behövde ett extraknäck under sommaren. Billigt för oss blev det ej, men katterna är i goda händer och vi får bilder av dem varje dag (med dagens tidning uppslagen bredvid dem. Nej, det sista var skämt).

För att återknyta till FirstVet så önskar jag i efterhand att jag vetat om appen och ringt en veterinär i god tid innan avfärd och snackat. Genuint tips: Ladda ner appen och lägg till ditt djur, så är du redo nästa gång du verkligen behöver det. Det ska i alla fall bli otroligt fint att återförenas med kissorna i augusti <3

Hallå i stugorna! Jag har precis anlänt till vår sommarstuga efter en intensiv helg hos kompisar och på bröllop. Otroligt fint allting. Det är under såna här helger då jag är omringad av en massa goda vänner och vadar omkring i kärlek som jag på allvar börjar fundera på att vi kanske borde flytta till Norden. Eller mer exakt att det inte skulle vara hela världen om vi av någon orealistisk orsak inte kom in i USA igen.

Sen tänker jag att OM vi verkligen bodde här så skulle folk kanske inte vara så himla glada över att se oss. Vi skulle bara vara en del av möblemanget liksom. Förlåt, nu kör jag fri association i bloggform, skriver utan att planera inlägget. Hur som helst så var det otroligt fint att se Kaj och Niko gifta sig. Allt var perfekt från vigseln under en gigantisk ek, de mjölkvita kossorna i bakgrunden, alla (mina!) vänner, bröllopstalen och festen efteråt.

Vi sov över hos några kompisar och när vi kom tillbaka från bröllopet hade de full fest på gång. Inte ens Magnus, som brukar lida av FOMO och oftast är den som lämnar festen sist av alla, kunde hålla deras tempo. Jaja, bara bra att han fick acceptera nederlag. Tror det bara gjorde gott för Maggan. Själv lade jag mig vid två och tog ett OTROLIGT morgondopp följande morgon. Älskar doppet. Ju kyligare, desto bättre. Eller nej, gillar ju också varmt vatten, men bryr mig inte om det är iskallt. Tror att det bor en liten vinterbadare inom mig. Nu ska jag ta ett kvällsdopp och sen lägga mig. Ajöken.

Här står vi igen och stirrar på varandra som två frågetecken. HUR kan det vara fredag igen? Jag svarar genom att rycka på axlarna. Tiden, den bara går och det enda vi egentligen har är just nu. Lika bra att förkovra sig i bra text.

Vem är det egentligen som tar stock photos och hur får hen dem att bli både anonyma och berättande?

Att skilja sig från en saudiarabisk man innebär i praktiken att förlora sitt barn.

Trump rider på rasistiska väljare.

Ingen vill såklart att en oskyldig man döms för våldtäkt, men 49 av 50 anklagade går fria. Det är såklart ett problem.

Hur snyggt är det egentligen med sneakers till klänning? Jättesnyggt!

Om att bli lurad på Tinder och en lurendrejare som åkte fast. Jag har länkat till detta YTTERST läsvärda reportage förut, men det är värt att länka till igen. Snubben åkte tydligen fast i Grekland för några veckor sedan.

Är det verkligen så att de flesta av oss använder fel storleks BH eller är det bara någonting som upprepats tillräckligt många gånger för att bli en sanning?

Det vita kriget. (Alltså komjölk versus havremjölk)

Det lönar sig aldrig att banta.

Och strunta också i apparna som ska registrera din sömn.

Jag lyssnar ju nästan uteslutande på amerikanska politikpoddar, MEN ska nu ge mig i kast med dystopipodden BLACKOUT. Lär vara väldigt bra.

Kollar på Divorce säsong 3. Helt okej.

I samarbete med FirstVet

Magnus pappa har under de senaste åren (decennierna) haft varghundar som sällskapsdjur. De är väldigt gulliga och väldigt stora. Majlis älskar dem och känslorna är besvarade. Tyra och Cara är verkligen helt underbara, men inte precis den sortens hund som man packar ner i handväskan och promenerar iväg till veterinärmottagningen. När hundarna vägrade äta, som de gjorde när Magnus pappa åkte in på sjukhus är det lätt att bli orolig för måendet på dem. Då hade vi valet att antingen baxa in dem i bilen och köra till en veterinärklinik ELLER ringa FirstVet som är en relativt ny mobil veterinärtjänst. 

I andra ändan hos FirstVet svarar en veterinär på videosamtal. Hen ger en snabbt råd, diagnos och behandlingsförslag. Vid behov får man även en remiss och i vissa fall recept. First vet är GRATIS för alla som har en djurförsäkring (och det är klart att man försäkrat sina älsklingar). Är djuret inte försäkrat är det första samtalet alltid gratis.

FirstVet-tjänsten finns i både Sverige och Finland (i Finland jourar bland annat två finlandssvenska veterinärer ifall man, som jag, föredrar att prata svenska trots att man är finländare).

Ladda ner appen (både apple och android funkar såklart) och registrera ditt djur, så är du redo ifall något oväntat händer under sommarens äventyr. Det är mycket praktiskt om du till exempel är ute på landet och tvekar kring om djuret behöver vård. FirstVet öppet 07-24 alla dagar, året om. För de allra flesta djurägare räcker ett samtal för att få den hjälp som behövs.

Du kan också bara ringa och fråga råd om hur ditt djur mår bäst under resor eller när det blir riktigt varmt eller när det blivit stucket av en geting eller annat. På FirstVet finns också en serie med artiklar där du kan får svar på om hunden har feber när nosen är varm, varför kaninen stampar, att resa utomlands med hund och katt och insektbett på hästar. Ja, veterinärerna här tar också hand om hästar.

De vanligaste problemen hos husdjuren tydligen mage och tarm, ögon, öron och sårvård. Mycket kan skötas över videosamtalet, men veterinären på linjen säger såklart till när ett fysiskt veterinärbesök är nödvändigt.

Tyra och Cara har för övrigt börjat äta nu och till och med hälsat på Magnus pappa utanför sjukhuset.

I år har Magnus och jag varit gifta i tio år. Det känns helt sjukt att tio år gått så fort. Vi gifte oss ganska fort, bara ett år efter att vi blev ihop. Sen flyttade vi ganska exakt fyra år senare till Los Angeles och nu har vi bott sex år där. Det slog mig häromdagen att största delen av vår tid tillsammans har vi tillbringat i Kalifornien. Tänker att det gemensamma äventyret kanske inte är det enda som fått vårt förhållande att var så bra, men definitivt en delorsak. Utanför sin egen bekvämlighetszon är man tvungen att hålla ihop. ELLER? Kanske motsatsen också gäller i vissa fall, att när det är svårt glider man isär?

Hur som helst tänkte jag på att det inte skadar att ha gemensamma intressen utöver att kolla på samma tv-serie. Magnus har överkommit sin rädsla för hästar för min skull och hänger ibland med på turer. Det är inte som om han skulle öva dressyr eller hoppa hinder, men han kan oftast hålla sig kvar i en vänlig galopp. Jag har kanske inte engagerat mig så mycket i hans intressen, men det är för att de varierar från vecka till vecka konspirationsteorier, överlevnadsprogram och nu senast Sverige historia (kommer det en tid i alla mäns liv då de intresserar sig orimligt mycket för andra världskriget? Jag svarar själv på den frågan: Ja).

Vårt största gemensamma intresse måste väl ändå vara podden. Vi började försiktigt (och dåligt 2012) och fortsatte medan jag pluggade på USC. Vad har Peppe lärt sig under veckans om gått? hette podden på den tiden, sen fick jag min examen och nu heter den Magnus och Peppes podcast. Nytt avsnitt ligger förresten ute. Eftersom den utkommit så oregelbundet på sistone har vi inte haft mage att tjata om prenumeranter, men vi är såklart glada och tacksamma för dem som tycker att det är värt att betala för nyheter/kultur/analyser. 2, 80 euro i månaden kostar det då. Mindre än en kopp bryggkaffe i Stockholm. Tack på förhand! <3 Klicka på länken.

Lyssnar ni? Syftet är att diskutera aktualiteter ur ett journalistiskt, feministiskt och mediagranskande perspektiv. Ibland tycker vi olika och bråkar. Ibland håller vi med varandra. Tänkte att det vore kul med frågepodd. Kan inte ni skriva några frågor så tar vi upp dem i nästa avsnitt. Ja! Tack! Kul!