Hej från Santa Monica! Jetlaggad som bara den, men lite skönt att sova i egen säng och komma igång med alla rutiner. I dag är det sista chansen att anmäla sig till Friday Lab Retreat, kan VARMT rekommendera. Framtidsspaning, sociala medier och hur man bygger upp ett varumärke där, kreativitet och strukturer kring vardagen. Plus otroligt trevlig middag på kvällen!

Ur programmet:

•Hållbart arbetsliv. En workshop kring självledarskap. (fredag)

•Framtidsspaning inom teknologisektorn. (fredag)

•Bygga ett varumärke på sociala medier. (fredag)

•Nätverkande och mingel i Friday Lab-anda. (fredag)

•Morgonyoga och session för andningsövningar för koncentration och fokus med Noora Lintukangas. (lördag)

•Från vison till handling workshop. (lördag)

•Utmattningssyndrom och ångest, praktiska redskap för att undvika dem. (lördag)

•Middag på restaurang YES YES YES i Helsingfors (lördag)

•Morgonbastu och bad. (söndag)

•Workshop om vanor. Skapa strukturer för kreativitet och flow. (söndag)

•Visionsövning. (söndag)

ANMÄL DIG HÄR

Är ni redo för veckans bästa läsning? (Hör ett unisont JAAAA!). Då KÖR vi! Den här gången blir det en underbar blandning av feminism, politik och kuriosa. Det vanliga alltså. Gillar att ni också gillar såna här länklistor <3

Kvinnors jeansfickor är 48 procent mindre än männens, och det är bara början på orättvisorna.

Och på tal om skillnader mellan könen, det finns män som tror att det är omanligt att engagera sig i ett hållbart klimat och låter därmed bli.

Serviceyrken blir allt vanligare och det är i praktiskt och trevligt för oss i medelklassen, men för de som har ett låglöneyrke är det inte alls lika behagligt (de flesta är kvinnor).

New York Times tar Sverige som exempel på hur den högerpopulistiska rörelserna sprider sig.

Är du äldst bland syskonen eller till och med endabarn? Grattis då är sannolikheten större att du ska bli chef än om kommer senare till familjen.

För det segmentet av den här bloggens läsare som är finländska journalister vill jag meddela att det nu går att söka stipendium för att gå masterkursen jag gjorde på USC.

Så här blir du omtyckt (spoiler: var snäll).

Otroliga bilder på jorden uppifrån.

Den här podden tyckte jag var intressant: Is your phone trying to kill you?

Succession säsnog 2 har börjat! HURRAAA!

I övermorgon åker vi hem till LA och jag går redan nu runt med en klump i halsen. Varje sommar är det samma sak, jag är så ledsen över att åka och får så dåligt samvete över att beröva far- och morföräldrar umgänge med sina barnbarn.

Min svärmor gick i pension i maj och fick ett presentkort till Sturebadet i present av sina kolleger. Imorse tog hon med mig på badet. Jag har aldrig varit där förut, men älskade det genast. Det var praktiskt taget folktomt och vi fick bastun, bassänger och lugnt tempo för oss själva. Vi satte oss i en vanlig bastu och småpratade om livet. Plötsligt började jag storgråta. Jag vet inte varifrån det kom, men jag kunde inte sluta. Jag bara satt där på bastulaven och hulkade som en annan hysterika.

Det var väl nåt slags uppdämd sorg kring att sommaren i Norden är slut, livet och döden och att åka iväg. Jag vet faktiskt inte vad gråten handlade om, men det var lite skönt och avslappnande att få ut den. Sen samlade jag ihop mig och simmade några varv medan svärmor fick gå på en ansiktsbehandling. Efteråt åt vi lunch, bastade lite till, testade den turkiska delen med iskalla bassängen och ångbastu och småpratade utan att jag grät. Fin dag, men är alldeles slut i kropp och själ nu.

Nytt avsnitt av Magnus och Peppes podcast ligger ute. Vi talar om vår 10-årsfest, om hur länge två människor ska vara ihop, om våldtäktskåserier i Hbl, om Jeffrey Epstein och mycket mer. Bra avsnitt inspelat på den skånska landsbygden. Tusen tack alla ni som prenumererar genom att betala 2, 80 euro varje månad. Det gör mig oändligt glad att det finns människor som ni som betalar för innehåll. Bäst gör ni det här på PayPal och föredrar ni Swish är numret +46 72 245 50 81 Ett stort TACK!

En helt annan sak: Från och med den här veckan är jag ambassadör för Bonniers Bokiño. Jag skriver en krönika om hur det är att leva i en familj där barnens förstaspråk inte är detsamma som ens eget. Gå gärna in och läs. Tipsar också om några bra barnböcker.

Jag fyllde ju år igår (tack för gratulationerna!!) och det fick mig inte helt osökt att fundera vidare på det här med ålder. När jag var 16 trodde jag att 25-åringar var så gamla att de inte kunde festa ordentligt och när jag gjorde slut med en kille när jag var 26 var jag säker på att det var alldeles för sent för mig att träffa någon att bilda familj med, som trettioåring funderade jag på om jag nu var medelålders och därmed passé och så vidare, och så vidare.

Ironiskt nog har jag samtidigt känt mig friare ju äldre jag blivit. Jag har också jobbat stenhårt på att inte känna tillstymmelsen av åldersnoja (det funkar verkligen inte alltid, kan ligga vaken på natten och ha ångest av att livet går så fort. Hur ska man hinna med allt!) samtidigt som jag försökt intala mig själv att det är förbjudet att ha ångest över saker man inte kan ändra på.

En god vän till mig whatsappade (älskar de där oändliga diskussionerna man har med olika vänner på whatsapp, tänker att de är motsvarigheten till Märta Tikkanens brev) om ett personporträtt på en finsk kändiskvinna som fyllt 46 och i intervjun fick svara på frågan hur det känns att bli gammal. 46 är alltså gammal. Är man liksom barn mellan 0-13, tonåring 13-20, ung 20-30, vuxen 30-40, och sen kan man förvänta sig att bli kallad gammal de resterande 40-50 åren av livet.

Vad innebär ens gammal? För gammal för vad? Använda en viss sorts kläder? Skriva en bok? Dansa? Ha åsikter? Visa sig ute bland folk?

Fy fasiken vad sjukt det egentligen är att folk är så besatta av ålder, generationer och hur man ska vara under specifika perioder av livet. Tänker att en sorts revolution är att strunta i det. Att bryta normerna kring när man ska göra vissa saker, klä sig på vissa sätt, byta jobb, bli förälskad etc etc. Att liksom ge sig själv möjligheten att (om)forma sitt liv närsomhelst oberoende av hur gammal man är. You’re not too old and it’s not too late.

Sen önskar jag ju att skönhetsidealet inte var att se ut som 20 oberoende av ålder, läste i ett annat kvinnligt diskussionsforum om väninnan som lägger ner ca 1000 dollar i månaden på bara sitt utseende, men det är kanske ett annat inlägg.

Lider ni av åldersnoja?

Min kära svärmor Diana fyller år en dag före mig och sista kvällen i Skåne firade vi med en liten middag i huset som kallas ateljén. Det är här jag också drömmer om att också i framtiden ha middagar med familj och vänner. Utanför huset ska det gå hästar vi fått låna över sommaren (det kommer att ske redan nästa sommar).

Föreställ er att varghunden i bakgrunden är en häst så förstår ni ungefär vad jag menar. (Jag har för övrigt gått all in för livet på landet som ni ser).

Ja och med det här inlägget vill jag, som den uppmärksamme läsaren noterat, att det är min födelsedag idag. Jag fick frukost på sängen i Skåne och nu är vi tillbaka i Stockholm och jag ska precis smita ut på en liten middag med vänner. Försöker tänka som Cissan säger: att man på sin födelsedag bara ska tänka snälla tankar om sig själv.

Under de två senaste dagarna har jag skrivit som en jäkla maskin på den andra delen av Maja och Frank-serien. Älskar när historien liksom skapas medan jag skriver och jag sugs in i berättelsen. Går omkring och tänker på Maja och hur hon hade reagerat i vissa situationer. Det sagt är det såklart också tungt och motigt och jag försöker hela tiden lura till mig själv några pauser från romanskrivandet. Att skriva det här blogginlägget är en av dem.

Jag tänkte nämligen skriva ner mina egna bästa skrivtips.

Först och främst tycker jag att Karin Erlandssons bok ”Alla orden i mig” är otroligt inspirerande. Ironiskt nog skriver hon i den att skrivböcker och kurser ibland bara är distraktioner från skrivandet. Det enda som gör att en bok blir skriven är att skriva den. Gillade det. Tycker också Erlandssons målmedvetenhet är imponerande. För att få ihop en hel bok måste man vara ganska bestämd.

Rent praktiskt:

Själv skriver jag alltid bättre på nya ställen (som att flytta mig från matbordet i Stockholm till vardagsrummet i Skåne). Jag skriver också oftast bättre bredvid en annan person som skriver. Och jag gillar att ha ramar. Att skriva ett visst antal timmar eller tecken om dagen.

Det som är helt nytt för mig är att jag tagit promenader utan podd i öronen eller sällskap. Det brukar vara oerhört svårt för mig. Jag har en tendens att fylla all min vakna tid med att antingen producera något eller lära mig något. När Marianne coachade mig kämpade jag med att införa tysta halvtimmar och det har vi pratat mycket om i Friday Lab, alltså vikten av att hjärnan får vila ibland. Tänkte också på en grej som Jenny skrev för nån vecka sedan: Vikten av att kolla/lyssna på populärkultur bara för att bli underhållen, inga andra syften. Alltså: för att skriva bok behöver min hjärna också vila.

Nu kom vi ifrån skrivandet. I sin podd sade Elizabeth Gilbert att man som författare alltid mot slutet kommer till en punkt när man tycker att det inte finns någon fortsättning på texten, att allt är skit och det lika bra är att börja på något nytt. Det är det inte. Alla texter kan förbättras (inte sällan med mindre justeringar) och i alla skrivprocesser kommer man att känna så här –också i den nya efter att ha gett upp en längre text. Fortsätt skriv bara. Det skiljer agnarna från vetet.

Tycker att hela Gilbert-podden är värd att lyssna på. Där diskuterar hon kreativa problem med sina lyssnare och tar in experter som hjälp (jag lyssnar såklart på den för att distrahera mig från skrivandet).

Jag har skrivit alla mina böcker på lite olika sätt, men tycker kanske att det lättaste är att sätta upp ramar. Typ tre akter och sen fylla akterna med händelser. Kan inte påstå att jag gör det nu, men det har funkat tidigare.

Ja och såklart pomodoro-metoden.

Nu måste jag skriva vidare en stund. Hur gör ni som skriver?

För exakt en vecka sedan firade Maggan och jag att vi varit gifta i tio år. Vi bjöd in ett gäng vänner och festade natten lång. Otroligt fin kväll. Jag hade så roligt och var så lycklig. Min kompis Minna lyckades föreviga några fina stunder. Håll i er för nu kommer en ordentlig bildkavalkad.

Vi började med några drinkar utanför Holiday på Skatudden. Solen sken och det var kanske inte jättevarmt, men tillräckligt för att det skulle vara trevligt. När vi åker hem till LA föreställer jag mig att alla mina vänner hemma i Helsingfors och Stockholm träffas minst en gång i veckan över mysiga middagar. Det har på senare tid kommit till min kännedom att folk inte alls har tid att träffas så ofta och en del av mina vänner träffas bara ett par gånger om året.

Sen blev det allt mörkare utanför, DJ:n höjde musiken (otroligt bra dansmusik), köket skickade in en flaska champagne, fler människor slöt upp från andra middagar och allt var på alla sätt perfekt. Det låter kanske lite äckligt när jag skriver så, men för mig var det verkligen en perfekt kväll. Kände mig så älskad och omgiven av människor jag tycker så sjukt mycket om.

Det är fredag igen och som alla vet betyder fredag fredagslänkar! Tycker så mycket om att göra de här listorna med länkar till sånt jag själv gillat. Ni får gärna kommentera och peka ut de texter (podd och video) ni gillade! Förresten, bryr ni er om språket på texten? Vet att det är mest engelskspråkiga jag länkar till, men synd om det var en deal breaker (sic!).

New York Times gör en snygg jämförelse kring vad man (amerikanen) kan göra för klimatet. En enkel grej är att köra kortare sträckor i sin bensinbil.

Tinder säger sig handla om mänskliga kontakter, men är egentligen ett spel.

… och verkligheten vi lever i är simulerad liksom Matrix. Eller det tror i alla fall ett gäng miljadärer i Silicon Valley.

Allt färre koreanska kvinnor vill gifta sig och skaffa barn. Detta oroar de koreanska myndigheterna.

Harvey Weinstein får inte åka på semester till Italien och Spanien. buhuu.

Vem avskyr inte aggressiva måsar som stjäl maten ur händerna på en? Alla. Nu finns det i alla fall ett sätt att vinna över måsen. Nämligen glo på den.

Quit your job.

Lördagen den 17 augusti åker vi hem till Santa Monica. Amnesty varnar för resor till USA.

Om surrogatmödraskap och marknadsekonomi.

Tycker att det här avsnittet om influencer marketing med Anitha Clemence i podden Under femton var bra. Ska själv lyssna på fler korta avsnitt idag.

USA är ju, liksom många andra länder, en plats där folk till stor del fortfarande kollar mycket på tv. Vill tipsa om The Loudest Voice med Russel Crow (inte lät att se det) som Fox News-grundaren Roger Ailes. Hur Ailes förändrade nyheter på tv i USA (inte till det bättre). Om känslor före fakta.

Vet ni vad jag precis gjorde? Jo, jag lade in pengarna för ett aktiebolag. Maja och jag beslöt oss i sommar för att ta Friday Lab ett steg vidare och grundade Friday Lab AB. Det känns väldigt stort och lite pirrigt. Försöker ta mina egna läror på allvar och ta mig själv och mitt jobb på största allvar. Handen på hjärtat tycker jag ju att Friday Lab är så jäkla bra (till stor del tack vare de helt otroliga människorna som gått kursen och är med i communityt). Vårt mål är att hjälpa folk skapa en roligare och mer hållbar vardag, att få deltagarna att komma vidare med sina drömmar och såklart att skapa ett otroligt nätverk.

Igår skickade vi också ut kursprogrammet för Friday Lab-helgen i september. Det ser ut ungefär så här (vi kommer eventuellt att få ytterligare en framtidsspanare).

Den 20-22 september ordnar Friday Lab en temahelg på vackra Hanaholmen utanför Helsingfors. Bjud dig själv på höstens bästa kickoff! Inspirerande föreläsningar, workshops, god mat, yoga och härliga människor!

På fredagen blir det Friday Business Lab där Niklas Rosenberg från investeringsbolaget Open Ocean gör framtidsspaningar inom teknologi och arbete (hur kommer vi att jobba i framtiden? Vad kommer vi att använda oss för sorts av teknologi i vardagen?), entreprenören Cecilia Blankens berättar om misslyckanden och framgångar med sitt skoföretag Blankens och pratar om varumärkesbyggande genom sociala medier. Terapeuten Petra Berg diskuterar om utmattningssyndrom och verktyg för att undvika ångest, medan Friday Lab-grundarna Marianne Norrgrann och Peppe Öhman föreläser om kreativitet ett hållbart arbetsklimat.

Ur programmet:

• Hållbart arbetsliv. En workshop kring självledarskap. (Fredag)
• Framtidsspaning inom teknologisektorn. (Fredag)
• Bygga ett varumärke på sociala medier. (Fredag)
• Nätverkande och mingel i Friday Lab-anda. (Fredag)
• Morgonyoga och session för andningsövningar för koncentration och fokus med Noora Lintukangas (Lördag)
• Från vison till handling workshop. (Lördag)
• Utmattningssyndrom och ångest, praktiska redskap för att undvika dem. (Lördag)
• Middag på restaurang YES YES YES i Helsingfors (Lördag)
• Morgonbastu och bad. (Söndag)
• Workshop om vanor. Skapa strukturer för kreativitet och flow. (Söndag)
• Visionsövning. (Söndag)

Här kan du anmäla dig! (Lönar sig att kolla med arbetsplatsen ifall ditt deltagande kan ses som utbildning och du därmed kan få finansiellt stöd för att delta). Sista anmälningsdag är den 18.8! Blir väldigt glad om ni vill tipsa en kompis som kan tänkas vilja gå.

Ja och så fick vi precis en avbokning till höstens kurs som börjar den 27.8. Anmäl dig dit också.