Ja, vad har jag pysslat med idag då? Jo, nu ska ni få höra. Spelade in Mellan raderna och pratade bland annat om Kobe Bryants våldtäkt och Jörn Donner som knappt 40 år gammal poserar naken på en strand i Gambia med en lika naken femtonårig som verkar ge honom en massage. Resonerade mig fram till att det är tjänstefel av en journalist att INTE skriva om en idrottsstjärnas, artists, kulturpersonlighets mörkare historia. Man kan vara både otroligt begåvad och framgångsrik och älskad och beundrad samtidigt som man gjort vidriga saker. Sen är det upp till oss som fans och kulturkonsumenter att avgöra vad vi ska göra med den informationen (och då menar jag inte skicka dödshot till journalisten som rapporterade). Vi pratade för övrigt också om detta i Magnus och Peppes podcast som ligger ute nu.

En annan grej som jag tänkt på är influencers/bloggare som ständigt får frågan: “Varifrån kommer tröjan/väskan/skorna/byrånn/lampan/mattan etc?” Jag fattar ju att hela influenceryrket handlar om att försöka få folk att konsumera mer, men det är på nåt sätt så sorgligt att folk är så besatta av yta. Detta håller väl ändå på att förändras? (usch nu känner jag mig som en hater, men tycker verkligen att konsumtionskulturen borde granskas mer och att folk kunde ha andra intressen än shopping). Pratade om det här med en vän som sa typ: “Det handlar väl om nåt slags jakt/flykt“. Vad tror ni?

Sen sprang jag, tog en bild i tights och sport-bh för instastories och kände mig genast dum och ytlig eftersom jag lade ut bilder på min kropp. Normaliserar jag nu ytterligare normkroppen? Jaja. Sen träffade jag en kompis på Primo Passo, köpte kaffe åt Magnus, tog Majlis till svenska skolan och gick hem i solnedgången. Nu sitter jag och hoppas på att Magnus ska laga mat. Det ser inte ut att bli så, men man vet ju aldrig.

Första gången jag var hemma hos Magnus i hans lägenhet i Helsingfors tänkte jag: “Jag skulle aldrig kunna bli ihop med en person som har så här få böcker“. Ja, vi vet ju alla hur det gick med den saken. Jag har aldrig haft några specifika kriterier på de killar jag varit ihop med. Eller kanske en: “Han måste gilla livet.” Orkar inte hänga med folk som klagar och gnäller och tycker synd om sig själva. Alltså, alla har ju perioder där man är nere, men ni fattar.

Hur som helst, läste en tråd på Twitter där twittraren frågade vad folks dealbreaker är. Det var såklart humoristiskt menat, kärleken är blind och så vidare. Men kan man bli kär i en Sverigedemokrat (tror förresten att en av våra kompisar i Stockholm håller på att bli SD:are, helvete massor av människor lutar nuförtiden åt det hållet)? I någon som klär sig extremt fult (obs, tvivlar ej på att man inte skulle kunna älska människan oberoende av klädstil)? I en klimatförnekare? Är otrohet i en relation en omedelbart dealbreaker?

Vad har ni för dealbreakers? Och vad har ni haft för såndana, som yngre är man ju vanligtvis lite mer svartvit.

Igår ringde min mamma när klockan var midnatt i Finland. Jag fick panik eftersom min första tanke var att det hänt något. Min mamma lägger sig vanligt tidigt. Det visade sig fort att mamma bara varit på en oerhört trevlig middag och var på så gott humör att hon ville ringa när hon snubblade in genom dörren. Jag blev så glad! Fy fasiken vad glad jag blev över att min mamma haft så roligt att hon stannat ute till midnatt. Jag har gott omkring och varit lycklig över det hela helgen.

På den här sidan jordklotet var helgens höjdpunkt att åka ner till stranden med några vänner. Lördagen bjöd på 26 grader celsius (har gett upp att tänka i Farenheit. Vet bara att under 65 är kallt och över 90 är riktigt varmt). och tydligen var vattnet så pass varmt att man kunde leka i det hela eftermiddagen om man var nio år gammal. Vi andra satt på stranden och betraktade badandet och pratade om livet.

I Friday Lab gör vi en övning där man ska skriva ner vad man skulle göra med sitt liv om varken pengar eller familjesituationen stod i vägen. Helst ska man skriva ner en en dröm så stor att den nästan är pinsam. Säga upp sig och öppna restaurang i Karibien, skriva en bok som vinner ett litteraturpris, segla jorden runt, flytta ut på landet och leva självförsörjande, vinna en Oscar eller vad det nu kan vara folk drömmer om.

Där på stranden i januarikvällen bland vänner och barn tänkte jag att jag inte lever så himla långt ifrån idealet. Jag skulle givetvis inte tacka nej till mer lukrativa uppdrag eller att skriva något som blev en internationell succé, men jag får skriva professionellt och har värme, bra ljus, bra människor och hästar i mitt liv.

Vad skulle ni göra om ni kunde göra vad som helst utan att behöva oroa er över pengar?

Om det finns något som jag gillar mer än att skriva blogg så är det att läsa blogg. Jag är ständigt ute efter en ny bra blogg att följa. En blogg som är mer 2010 än det tillrättalagda influencersäljandet 2020. Här kommer några tips på bra inlägg hos både gamla favoriter och nya älsklingar.

Ellen skriver otroligt bra (önskar jag skrivit det själv) om att vara extrovert versus introvert som författare.

En ny bekantskap Skelettmuffins gjorde en ett kul inlägg om Historieätarna om trettio år då vi sedan länge slutat äta djur och Erik och Lotta nu får smaka på kött. Rekommenderar också de nyare inläggen.

The Life Expedition. Om att resa i bland annat Palestina, Jordanien och Kazakstan.

BONUS: Jennifer har ett fortlöpande tema om att bli egenföretagare.

Och när jag ändå är inne och tipsar vill jag rekommendera Friday Labs februarikalender på instagram. Varje dag publicerar vi ett tips som hjälper dit att få lite mer fokus på det du sysslar med.

Nu tar vi adjö av januari. Jag har i och för sig inget problem med den här månaden, men ska ändå bli skönt att komma vidare i livet. Fick förresten höra att det var svårt/omöjligt att kommentera här? Kan inte ni som märkt det höra av er på Instagram?

Nu kör vi igång:

Gigekonomin är inte samma sak som att vara egenföretagare och i städer där en tvårummare lätt kostar 3300 dollar i månadshyra kan det vara omöjligt att leva på det. Techkapitalismen är äcklig.

Den här läste jag i tisdags och skickade genast åt Karin så vi kan tala om den i nästa podd. Om våldtäkten Kobe Bryant köpte sig ur och hur en person kan göra både goda och ondskefulla saker, men fankulturen inte fattar det (eller människor i allmänhet? eller den amerikanska kulturen? Tänker på Bush axis of evil).

En bra text om vaping.

Brexit: Vad händer nu?

Att ensam skida över Antarktis.

Klart att skönlitteratur påverkar folks uppfattning om världen runt om sig, men att American Dirt-författaren Jeanine Cummins är tvungen att avsluta sin bokturné på grund av dödshot är vidrigt. Undrar om den här uppståndelsen får fler eller färre att köpa boken.

Knarksvamp är nu avkriminaliserat i Santa Cruz.

Hummern (alltså bilen, inte djuret) gör comeback som elektrisk.

Kristna musiker som medvetet gett tvetydiga titlar på sina skivor.

Ballsy.

En hälsning från Jenny: alla som sett Cheer fattar.

Skateboardning i Japan.

För influencers är allt content, också vänner, vare sig de vill det eller ej.

Vem har inte tagit en selfie i badrummet?

Några tips på hur man kan bli en trevligare resenär.

Om en lång vecka kommer en av mina favoritserier High Maintenance tillbaka med ny säsong. Lyckans er som inte ens börjat se denna serie ännu och har allt framför er.

De dagar när jag har mycket att skriva jobbmässigt blir bloggen alltid lite styvmoderligt behandlad. Det är egentligen synd eftersom bloggen är allt. Eller i alla fall mycket. Har bloggen att tacka för så mycket i livet. Samtidigt tänker jag att det blir mer levande här om alla inlägg inte är så tillrättalagda och genomtänkta. Hur som helst, i dag åkte jag och en kompis ut till vår vän Sofie som nyligen opererat sina fötter och var gravt uttråkad. Majlis hängde på.

Sofie har Hollywood-skylten på sin bakgård. Den är så ikonisk och syns från så många platser i LA. Jag blir alltid lite imponerad av den. Tror inte jag någonsin hållit mig från att fota den när jag hälsat på Sofie. Det blev en otroligt trevlig lunch. Vi talade mycket om vänskap och att flytta till ett nytt land. Jag kan såklart ha fel, men jag tror att jag blivit snabbare på att känna av folk som kan bli nära vänner, människor som är kul att hänga med, men inte mer än så och så typer man ska hålla sig långt borta från. Nära vänner ska vara personer man kan känna sig trygg och avslappnad med.

Hur är er magkänsla inför potentiella nya vänner?

När vi ännu bodde i Helsingfors och Vidar var baby fanns det folk som ville hänga trots att det enda gemensamma vi hade var ganska nya barn. Det gjorde mig otroligt stressad att klumpas ihop med främlingar eller liksom bli tvångsinsatt i en klubb bara för att jag blivit mamma (for the record: vissa var såklart otroligt trevliga). Att jag blivit en ny människa med helt annorlunda intressen och personlighet än barnlösa Peppe och därför behövde nya polare.

Lite samma sak upplevde jag när vi flyttade till LA, att folk ville att jag skulle bli kompis med människor från Finland eftersom jag också var finländare. Jag fattar ju att det, när man flyttar till ett nytt land, kan vara en trygghet att träffa landsmän, men samma nationalitet eller familjesammansättning garanterar inte vänskap. Det är ändå en ganska ytlig gemensam nämnare. Hur som helst är jag väldigt glad över det gäng människor jag skramlat ihop i min nuvarande livssituation.

Nu ska jag se ett avsnitt av Kalifat på Svt Play. Stark rekommendation på den.

Jag lade upp en bild på Mellan radernas instakonto för att uppmärksamma folk om att det kommit ut ett nytt avsnitt och där hade någon skrivit och tackat för all läsinspiration hon fått genom podden. Jag blev såklart glad. Fasiken så glad jag blir för varje meddelande, kommentar, mail eller annat där folk tagit sig tid för att skriva att de uppskattat det jag gjort.

Jaja, det här blogginlägget tänkte jag ägna åt att lista tre bra poddavsnitt. Tror att det var Jenny som för länge sen önskade sig specifika avsnitt istället för hela säsonger. (Ni får förresten hemskt gärna tipsa mig om ni har nån bra på lager. Mina kriterier är: Ej två kompisar som snickesnackar, jag vill lära mig något, det ska vara välproducerat).

Fivethirtyeight har ett bra och lite upprörande avsnitt, When women run, där kvinnor i politiken berättar om hur de blivit behandlade. Vissa säger (alla republikaner) att de inte tror de blivit särbehandlade på grund av sin könstillhörighet, medan majoriteten berättar rent av hårresande historier om sexismen de utsatts för.

P1 Dokumentär: Gamer Mordplanen. En 12-årig pojke planerar att döda andra barn och skriver om det i en chattgrupp för datorspelare. Ingen försöker stoppa honom, istället börjar flera heja på och ge råd.

The Daily: A small towns fight over America’s biggest sport. Om hur farligt amerikansk fotboll egentligen är (det är inte nödvändigtvis dede stora smällarna, utan de återkommande små) och om hur föräldrar till vita barn väljer bort sporten, medan svarta och latinos fortfarande väljer fotbollen i hopp om stipendier som kan ta in barnen på college.

Imorse hade jag hällt upp fel flingor åt Vidar som givetvis klagade. Sedan sa min son att han tröttnat på ramen till lunch (fair enough, det har han ätit i flera år) och önskade sig en skinkmacka med senap istället. Jag var på dåligt humör eftersom jag precis hade tömt diskmaskinen, plockat upp efter folk och serverat fel flingor och frågade om han inte längre var vegetarian. Vidde beslöt sig nämligen att bli vegetarian efter att han i somras fiskade upp gäng abborrar och insåg att man är tvungen att döda levande varelser om man ska äta kött.

Vidar svarade vänligt att han väl kan äta kött nån enstaka gång. Det är såklart rimligt, men eftersom jag var på en så dålig plats drog jag igång en föreläsning om hur grisar är smartare än hundar och katter och sjukt det är att man samlar ihop hundratals, om inte tusentals, djur i små utrymmen för att sen äta upp dem. Den enda meningen med de här djurens korta liv är att bli människomat osv.

Kände mig så jävla rutten efteråt. Ungen ville ha en skinkmacka efter tio månader av vegetariskt leverne och vad får han, jo en föreläsning om människans vidriga behandling av djur.

Imorgon ska Pernilla Axelsson föreläsa på Friday Lab Community om sitt jobb som copy/UX-writer/föreläsare/kreativt bollplank föreläsa om sitt jobb och hur hon gick från att utbilda sig till lärare, via reklambyrå till att idag vara egenföretagare (och en väldigt anlitad sådan). I somras mailade Pernilla mig och Maja gällande Friday Lab och började så här:

“Ska vi flytta till Alicante eller San Diego? (Lågkonjunkturen kommer och jag är trött på att frysa tio månader om året.)”

Det fanns en massa andra frågor och tankegångar i mailet. Både Maja och jag fick genast en så bra känsla och när vi senare hade ett litet Skypemöte med Pernilla visade det sig att vi hade haft rätt. Hon är en helt otrolig person. Pernilla hängde med på Friday Lab-retreat i Helsingfors i september och gick sedan kursen. Ja och nu har hon sålt sitt hus och flyttar med familjen till Teneriffa i augusti.

När vi grundade Friday Lab hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag samtidigt skulle få ett otroligt nätverk av helt fantastiska personer. Jag tror att det händer så mycket för deltagarna i Friday Lab just för att de allra flesta är helt nya personer för varandra. Vill man ha en förändring i sitt liv, eller bara lite ny input (vare sig det är privat eller proffesionellt) måste man röra sig utanför de vanliga stigarna. Folk man känner bra är trygghet och ett stöd, men de kommer sällan med något helt nytt. Maja brukar tala om att de svagaste länkarna i ens bekantskapskrets är de som oftast kan öppna helt nya dörrar. Och Pernilla sa något bra idag, vare sig det handlar om barn, flytt, jobb eller annan förändring, det kommer aldrig en perfekt tidpunkt att ta tag i det. Den bästa tiden är nu.

Igår var en fullspäckad dag. Majlis har lagt till sig en vana att gallskrika flera gånger om natten i sömnen. Inte ett gulligt litet skrik, utan ett evighetslångt ylande. Vanligtvis somnar jag om när det är över, men den här gången låg jag vaken och lyssnade på den utmärkta podcasten The Dream där första säsongen handlar om hur folk blir lurade i pyramidspel. Har sparat på den länge i min podcastapp och inte vågar lyssna på den pga att jag inte orkar höra tragiska historier, men här är programledarna pålästa och stränga när de konfronterar pyramidspetsen.

Sen sov jag till 07:50 som måste vara nåt slags personligt rekord, talade med Cissan och mamma och spelade in Mellan raderna med Karin. Sen åkte vi upp till Topanga

Vi mötte upp ett gäng vänner och hängde sedan resten av eftermiddagen bland djuren. Några av kompisarna hade kört förbi Calabasas där Kobe Bryants helikopter kraschade och berättade att folk hade satt sig i sina bilar och kört till olycksplatsen där de grät och lämnade blommor. Fruktansvärt tragiskt. Det låg en tät dimma över hela staden och det lär ha varit en sannolik orsak till olyckan. LAPD hade själva inte åkt ut med sina helikoptrar just på grund av de dåliga väderförhållandena.

Min kompis Sandra, som brukade bo här men nu flyttat hem till Stockholm, och jag red ut. Frida hade coachat Sandra på tidigare på dagen medan jag lovat ta ut henne i bergen på en liten uteritt. Hästarna var ganska spattiga så det blev en kort tur, men fint som snus var det i solnedgången.

Resten av gänget och barnen hade redan dragt till Malibu. Vi stängde in alpackorna och de mindre djuren så de inte skulle bli uppätna av pumor (en prärievarg hade tagit en av gässen natten innan) och rullade sedan nerför berget till Malibu Farm. Där hade de andra redan beställt in smårätter. Ni vet hur hungrig man blir av att sitta på en häst eller överhuvudtaget tillbringa en eftermiddag i friska luften. Jag hade siktat in mig på zucchinilasangen. En rätt där själva zucchinin är formen och fylls med tomatsås och ost. Måste vara möjlig att laga hemma också för en amatör som jag.

Nånstans halvvägs in i middagen ringde SVT Morgonstudio och frågade om jag kunde vara med och kommentera Kobe Bryant-olyckan. Jag sa automatiskt ja och var sedan lätt nervös i två timmar. Vanligtvis brukar de skicka ett litet manus, men det fanns det inte tid för den här gången så jag fick freestyla. Ljudet var dessutom åt helvete, men men så kan det gå och att gör lajvsändingar är ju alltid kul oberoende. Sen lade jag mig och försov mig imorse.