The Way We Play

Elin Renck


Summer of 19

2 days ago
Summer of 19
Summer of 19

Hallå! (hallå, allå, lå, lååå.. ekar det ute i cyberrymden).

Finns det någon kvar där ute på andra sidan skärmen?

Jag skrev ett inlägg i början av sommaren men det försvann när jag var nästan klar, och som en stingslig tonåring så smällde jag igen datorn som om det vore dörren till mitt flickrum, och tjurade. I veckor. Och lagom tills nu när det luktar rönnbär i luften och hösten är här, så gläntar jag på dörren försiktigt och lite skamset, och sticker ut min flottiga pubertala näsa för att se om vi är vänner igen. Och det tror jag väl att vi är, datorn och jag. Och ni och jag också hoppas jag.

Jaha, så whats up? Som man säger här om man är lite cool. Och jag vet fortfarande efter snart sju år i New York inte riktigt hur man svara på det. Nothing is up? Its good? Eller om man bara ska svarar tillbaka whats up, för ingen vill ju egentligen veta vad som är upp, eller ner för den delen heller.

Nu är vi tillbaka hemma i New York och jag tänkte skriva en liten sammanfattning av vad som hänt sen sist vi hördes, men sen kom jag på att det är väl otroligt ointressant att läsa om nu så här långt efter. Så slänger ut lite bilder, så kör vi en mjukstart efter den här bloggtystnaden. Som när man inte tränat på länge, och det bara räcker med att sätta på sig träningskläder och fylla en vattenflaska första dagen.

Eller vet ni vad jag gjorde istället för att skriva en sommarresumé? Jag gjorde en liten film. Det blev ju inga fler avsnitt med New York New York som jag och Malin gjorde i våras. Hon har ju tyvärr flyttat till LA nu, och vi pratade om ifall vi skulle försöka göra något via Skype eller nått, men bestämde klokt nog sen att det skulle bli för krångligt. Vi fick knappt ihop det när vi bodde i samma stad med sju barn emellan oss, så med tidsskillnader och garanterat teknikstrul så bestämde vi att inte köra längre. Men jag älskade att göra filmerna, så here we are now. Varning för mycket barntjat. Men det är ju liksom där jag står just nu. Mitt bland potträning, simskola och nattskräck, typ.

 

 

Summer of 19

Vi körde Grönan på midsommarafton. Dagens höjdpunkt förutom att höra barnens skrikande skratt och se Maxs fladdrande tunna lockar i vinden efter 35 minuters kö till Nyckelpigan, var när en läsare kom fram till mig på toaletten precis när jag stressat försöker muta barnen att de i allafall ska prova att kissa. Hon säger att hon älskar min blogg. Och det är första gången det händer och jag och jag rör mig stelt och generat därifrån likt Mårran i Mumintrollen, för att sen sätta mig på den urindoftande toaletten och gråta en tår för det var så fint sagt. Tack till dig ❤️

Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19

Bruno motorboatar Malin.

Summer of 19

Sommarens höjdpunk för barnen bar när vi gick till en bondgård och fick hålla kattungar. Och jag korsade mitt hjärta och svor inför Johan att om vi skaffade en katt i hemma i New York, så kommer jag aldrig mer hinta om barn nummer fem igen. Han köpte det inte, och det var väl smart av honom eftersom han vet att jag faktiskt är klar med barn nu. 

Summer of 19

Gräv en grop så får de gränserna gratis.

Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19

I slutet av sommaren… Alla var nog lite trötta på… allting tror jag.

Summer of 19
Summer of 19
Summer of 19

Ja det var sommaren 2019. Och kanske regnade det mesta bort, så var den absolut inte för kort. Och även om jag så här i efterhand svär över varför jag inte betalade 1 krona för att kunna läsa den där låsta artikeln i Aftonbladets om Hur man håller liv i äktenskapet på semestern, så är vi fortfarande gifta och kära.

Detta helt utan att gått promenader hand i hand och tittat på solnedgången, utan snarare har det varit kärlek i små gester.

Som när jag sätter mig på sängkanten efter att jag har duschat och försöker dra på mig mina urtvättade trosor fast jag fortfarande är alldeles för blöt om benen, och sen falla bakåt och lägga mig raklång bara för att få blunda i två minuter, medan jag hör hur frukostkaoset pågår ute i köket. Och när det har gått betydligt mer än två minuter så hör jag hur Johans släpande torra mansfötter hasar sig närmre den öppna dörren, och han tittar tyst in för att se om jag lever. Och utan att säga något, så stänger han försiktigt dörren och låter mig sova en stund. Det är kärlek.

Och som sagt, nu är vi hemma igen! Superglada att vara tillbaka och superglada över att inte ha glömt någon banan i någon av barnens ryggsäckar över sommaren. Men rätt trötta på att köket som det svors om, likt det gällde en kattunge, att det skulle vara klart innan vi kom hem, inte ens var i närheten av färdigt. Men men.. det hade man nästan kunnat gissa.

 

 

Summer of 19

Nu ska jag packa för att åka till LA och få hänga med på Emmys! Chernobyl fick 19 Emmy nomineringar.  Åh herregud vad nervös jag är…

 

e.renck

Elin Renck

Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 5, Harriet 4, Max 2, och nyfödda Bruno.