Så här långt in i januari får man väl inte säga gott nytt år va? Nu är det det bara ett år liksom. En tid och ett datum. Men vad hände egentligen under 2021? Ja det var väl egentligen bara en lång fortsättning på 2020. Mjölktänder har tappats och nya vuxit ut i för stora dimensioner, för små kläder rensas ut i en garderob och vikits in i någon annans. Gråa hårstrån har dragits och vuxit tillbaka. Även de i alldeles för stora dimensioner.
Som med alla januari vill jag börja om, som en måndag efter en pinsam fylla och för mycket skräpmat. Stora och små förändringar, vissa som jag vet skulle kunna hända om jag orkade och andra som bara är som en fantasi som jag smeker lite på när jag är ensam. Jag vill styra upp min stil, jag vill måla barnrum och möblera om, jag vill flytta till Stockholm, jag vill klippa page, jag vill bli vegan och få felfri hy och långa naglar. Jag vill lära mig spanska, och jag vill baka bullar och ha så pass mycket ork att barnen kan få vara med.
Men i januari 2021 var vi fortfarande kvar i Torekov. Under hösten påbörjades bygget av vårt nya hus. Vi bodde ju en bit utanför byn vilket var underbart men inte så praktiskt kände vi med massa barn. Det är ju inne i byn the shit happens, och ju äldre barnen blir desto mer kommer de vilja vara fria och lösa att bara kunna vandra ut och köpa en glass eller cigg. Funkade inte så bra ifrån där vi bodde plus att huset var alldeles för litet. Vi hyrde hus under hösten och vintern då vi redan sålt vårt.
I slutet av februari åkte vi tillbaka till New York, blandade känslor. Men nu började ändå saker och ting öppna upp igen. Barnen gick i skolan varannan dag och varannan kollade de på Ipad. Eller jag menar att de hade hemskola såklart. Bygget fortsatte och vi fick updates via zoom och skickade bilder.
Och sen kom mars, plötsligt kunde man sitta ute på en parkbänk med ett glas vin medan man väntade på att bordet inne på restaurangen skulle bli klart. Det var fint och efterlängtat. Och Jack fyllde 8. Dagarna är långa med åren går snabbt som man säger.
April. Då kom solen och jag med den, för att låta som en Håkan Hellströms låt.
Nån annan som också kom var denna lilla sak:
Rut. Rutan eller Tutte som barnen kallar henne av nån anledning. Men hon förtjänar ett eget inlägg faktiskt, så det kommer väl om si sådär 6-8 månader med andra ord.
I maj började kroppen bli lite så där skön och avslappnad. Man blir lite spontan och barnen får en glass på en tisdag bara sådär liksom. Ute är trottoarerna borstade och doftar varm asfalt, det ligger försommar i luften som nästan lyckas maskera lukten av hasch och gamla sopor. Vi körde picknickar i Prospect Park med för få vattenflaskor med oss, och vi hälsade på Johans filminspelning.
I juni var det dags för Sverige igen. Jag åkte med barnen till Stockholm medan Johan filmade klart det sista. Midsommar med kusiner på mammas lilla lantställe i Norrtälje. Sova på luftmadrass och klia myggbett.
Juli och augusti. Vi åkte ner till Torekov och klev in i det nya huset för första gången. Trädgården var en grusplan och delar av huset var inte färdigt men det gjorde såklart ingeting. Här ska jag bo när jag blir gammal. Lyckligast var nog Rut och barnen som kunde springa lösa på stranden. Körde en liten uppstickare till Stockholm för att fira Mirandas, en av mina närmaste vänner här i New York, 30-årsdag och gå på Marthas och Klas bröllop.
Men vi åkte tillbaka till New York i september och hösten och vintern har bara rullat på. Födelsedagar, Halloween, covid-tester och barnkalas varje helg. Amerikanisera barnen på basketmatch, boosterspruta, Wall Street Journal fest och sen Nobelfest med 23 stycken amerikanska nobelpristagare, och så klart en lång väntan på tomten, och sen nyår.
Ja och nu är väl cirkeln sluten och vi är tillbaka i januari. Och precis kommit ut ur Covid-karantänen. För hur mycket vi än lyckats ducka covid i snart två år så kom omicron och svepte sig in över oss. Men det var väl bara en tidsfråga. Vi har ändå gjort vad vi kan för att skydda andra och skydda oss själva men för att fortfarande kunna leva någorlunda som vanligt, med vaccinationer, avhållsamhet och konstanta hem- och pcr-tester. Hur varje middag med folk alltid började med orden:
“Jag har precis testat mig, och jag är clean.” eller “Vi testade oss för några dagar sedan, men har inte träffat nån annan sen dess, lovar!” Som om det var två unga fulla människor på ett one night stand där lusten brände, men ingen hade någon kondom med sig.
Men vi mår bra och kom lindrigt undan, vissa i familjen helt asymtomatiska och några med lite feber nån dag. Så imorgon är första dagen tillbaka i skolan efter jullov, karantän och röda dagar. Kommer troligtvis vissla glatt imorgon när jag vaknar.
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 10, Harriet 8, Max 6, och Bruno 4, och hunden Rut.
Eva · 2 years ago
Så trevligt format! Dessutom att få ta del av ert liv! Inspirerande och snyggt✌️✨
Fia · 2 years ago
Bättre än julafton när du skriver! Mer❤❤
Charlotte · 2 years ago
Som jag har saknat dig och ditt skrivande! Snälla, sluta aldrig. No pressure.
Martina · 2 years ago
❤️
Victoria_ALittleBliss · 2 years ago
Så härligt att du bloggar igen! Vilket år ni haft!
Sara · 2 years ago
Vad mysigt inlägg!
Angelica · 2 years ago
Bäst bäst bäst. Du har Sveriges bästa blogg. Som små pärlor i natten lyser dina inlägg upp. Det finns ingen annan som skriver bloggar såhär längre, så som bloggarna var ”i början”. Men samtidigt så adderar du en modernitet och fräschör till bloggen, och du är du. Det är ofiltrerat, det är oemotståndligt. Även om du bara har 2-4 inlägg per år så är detta ändå Sveriges bästa blogg. <3
Mikaela · 2 years ago
Tack för läsningen
Cecilia · 2 years ago
Åh vad jag tycker om dina inlägg!