Fredag… denna gigant av alla dagar på veckan. Hela helgen ligger framför en, lockar och läckrar sig med lördagsgodis och barnkalas utomhus i parken i 3 grader.
Jo, men jag ville ju få lov att presentera familjens nya medlem. Hunden Rut.
Visst kan det låta konstigt att i ena utandningen nämna att man inte har tillräckligt med energi för att ens kamma ut fågelboet av trassel i nackhåret efter att jag har tvättat håret, för att i nästa inandning nämna att man har köpt en hundvalp. Men jag kände verkligen att jag behövde göra något för mig, alltså något som jag verkligen ville och kände att jag behövde.
Det var inget impulsköp eller en lockdown- hund, eller ett substitut för en till bebis. Utan jag har tänkt på det här längre. Många som jag pratade med sa att jag var galen, och sa att det är som att ha en till bebis osv. Men många andra sa att det kunde vara precis det jag behövde. Det jag märkte att vad de två olika grupperna hade gemensamt, var att de i den sistnämnda hade många varit eller var i samma situation som jag själv är i.
Jag älskar att jag kommer ut flera gånger om dagen, korta och lite längre promenader. Och visst det kanske inte är så att jag hoppar upp ur sängen just den lördagmorgonen när alla barnen av någon anledning lycka sova förbi klockan 8.05 för att gå ut med henne, men när jag väl kommer ut så är det verkligen inte jobbigt. Men jag börjar verkligen förstå varför promenader verkar var det oldest trick in the book när det gäller att må psykiskt bättre.
Tutte 4 månader.
Herregud vad barnen älskar henne! De kommer hem från skolan och bygger ett hundspa på vardagsrumsgolvet med filtar och hundgodis. Och Rut älskar det, hon ligger där på filten och götta sig när 40 små barnfingrar ska ge henne hundmassage.
Jag trodde att när alla sa att man inte ska skaffa hund när barnen är små är för att det är för mycket jobb, och visst det är det, men det är ändå hanterbart. Men jag fattar ju nu att det är inte bara det det handlar om. Det handlar också om att 90 % av bråken hemma just nu mellan barnen, handlar om att vem som ska sitta bredvid Rut i soffan, vem som ska krama henne sista gången innan de somnar, vem hon hälsar på först när de kommer hem, vem som ska hålla kopplet och gud förbjude, vem säng hon hoppar upp i. Och det har ju bara adderats på de andra bråken som redan fanns där.
Och jag känner att jag har blivit social och bättre på att småprata med okända människor, något som jag inte var så förtjust eller bra på innan. Nu hälsar jag och småpratar till höger och vänster på andra hundägare. Jag tror jag kan namnen på fler hundar i området än vad jag kan på barnens klasskamrater i skolan. Och medan hundarna luktar varandra i analkörtlarna, småpratar man med varandra samtidigt som man rör sig unisont likt en grekiskt ringdans för att inte trassla in hundarna i kopplet. Det är fint.
Och min lilla Rutan är populär på gatan måste jag stolt få säga. När grannen nere på gatan ser henne på håll och skriker på RUTH my love! med det är amerikanska th-ljudet som jag själv kan ha svårt för att uttala på engelska, blir jag varm i hjärtat.
Och en annan sak, jag kan helt ärligt säga att jag har blivit proffs på att fickparkera utan att ens ha körkort! Går man gata upp och gata ner här så får man se en och annan stressad förare försöka fickparkera medan bilarna bakom tutar efter en halvsekund om det tar för långtid. Jag står där på trottoaren och tittar ogenerat på och säger saker för mig själv; nä det där kommer aldrig gå, och han måste börja vrida ratten… nuuu.
Många gånger har jag nästan varit nära och kliva in och hjälpa till. Men tänk skräcken för föraren som helt plötsligt ser en hålögd person med för långa armar och omaka vantar, stelt leendes dyka upp i deras backspegel. Och likt en pantomimartist försöka lotsa dem in i parkeringsfickan. Det skulle nog bara öka deras puls.
Jag märker även hur otroligt mycket äckliga saker det ligger på gatan som jag annars inte hade lagt märke till. Ni som har hundar, är det inte sjukt hur mycket människobajs det ligger överallt? Är det så överallt eller bara här i New York? Ser folk som har satt sig mellan bilar för att sen torka sig med kvitton, löv, och engångs ansiktsmaskar som sedan ska blåsa vidare i vinden.
Nyligen gick jag med Rut runt kvarteret och tittar bort en sekund, när jag sedan tittar tillbaka på henne har hon ljudlöst och utan att stannat plockat upp en död, överkörd platt och stel råtta. Hon är sjukt nöjd medan mitt skrik ekar mellan husen. Jag lyckades få ut den ur munnen genom att kliva på den långa svansen som släpade i marken samtidigt som jag liksom lyckades dra bort henne. Kändes som något naturprogram från Animal Planet.
Suddig men gullig.
Kommer ihåg när jag var på fest hemma hos en kille jag dejtade när jag var typ 19, jag hade precis varit på toaletten och bytt tampong, och tryckt ner den använda, inrullad i toapapper, långt ner i papperskorgen i badrummet. Går ut igen och fortsätter vara ung och glad. Sen kommer någon dit med en hund som alla ohh:ar och gullar med. Efter några minuter kommer hunden stolt in i vardagsrummet och ställer sig bredbent mitt på golvet. Jag ser att den har något i munnen, något toalettpappers liknande, och ur mungipan hänger ett snöre. Hunden har alltså plockat upp min blodiga tampong ur papperskorgen för att visa upp för hela festen. Ridå.
Men jag minns att jag som i slutscenen i en actionfilm, liksom som i slowmotion välter och glidtacklar människor som står i vägen för att nå den där stackars jycken innan någon annan såg. Och jag lyckas pilla ut tampongen ut ur munnen, innan den släps på golvet eller innan den typ råkar svälja den. För det hade varit jäkligt jobbigt. Sen låtsas jag som ingeting och ser nervöst på när alla andra gäster gullar vidare och skrattar när hunden slickar dem i ansiktet.
Åh hundar ändå va? Hjärtats håriga jubel.
Trevlig helg!
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.
Lotta Österdahl · 3 years ago
Du skriver så jäkla bra! Älskar din humor. Ser dig framför mig dansa runt med koppel och bajspåsar. Trevlig helg på dig!! Kram
Mia · 3 years ago
Älskar dina inlägg! Kanske man skulle skaffa hund ändå,,,?!
Sofie Ludvigsson · 3 years ago
Underbart Elin! Tampong historien kommer jag ihåg och känslan du beskriver, panik! Du vet väl varför jag skaffade Sigge en gång i tiden. Kramar från Sofie
Erika · 3 years ago
Yeyy she’s back! Bästa anti-vinter-treaten <3
Kattis · 3 years ago
Du är så rolig att jag sätter lördagskaffet i halsen. Lyllos oss som får läsa din blogg.
Anna · 3 years ago
Rut så gullig! Får man fråga vilken ras hon är?
Åsa · 3 years ago
Snälla, fortsätt dela med dig! Så stor inspirationskälla, jag behöver dig.. Kram
Victoria_ALittleBliss · 3 years ago
Vi skaffade hund i maj, och som mamma till tre tonåringar, är det min nya bebis! Älskar valpen lika mycket som jag älskar barnen, det absolut bästa som hänt vår familj på senare år! Så mycket glädje, kärlek och promenader! Love it!
Sara · 3 years ago
hahahah bästa du
Lisa · 3 years ago
Åååh GRATTIS till världens bästa grej ATT HA BLIVIT MED VOVVE!! Vi har just firat 1️⃣år som hundägare till supergosan Flisan, chihuahua/papillonmix. Älskar dessa otaliga oändliga promenader i ur & skur. 100% kärlek från liten voffsa som är min skugga. Flisans närvaro uppbådar till massor av småtjafs men även obegränsat med god & mys. Och japp FY FAAN vad mkt vidrigt bajs osv en plötsligt ser överallt!! Och otaliga trevliga hund/hundägaremöten. Haha garvar högt när jag läser om tampong-historien
Ally · 3 years ago
Alskar allt du skriver!
Anna · 3 years ago
Rutan strutan är oemotståndlig! Så även du och inte minst ditt sätt att skriva på.
Linda · 3 years ago
Och här har vi en korthårig dvärgtax som heter Rut, men det var en parentes för jag ville ju bara skriva lite kort att jag älskar dina uppdateringar och ditt sätt att beskriva saker och ting - garvar ju till högt för mig själv här ibland när jag tar paus från det himla zoom-jobbandet. Hoppas du fortsätter må bättre och bättre och lycka till med hundlivet (vi har haft vår Rut i snart tre år och jag kan inte tänka mig ett liv utan den lilla muppen, kommer alltid ha hund!) <3
marita · 3 years ago
Grattis till Rut! Underbart om hon får dej att må bättre. Jag har också tyvärr medverkat i en tamponghistoria en gång...Hu så jag skämdes och förbannade den stackars hunden!
Em · 3 years ago
Hej Elin! Har läst din blogg länge och tycker du verkar vara en så varm och rolig person. Nu har jag en fråga. Jag är gravid med mitt första barn och bor med min sambo 30 mil från mina föräldrar. Har börjat bli orolig över avståndet och att inte ha dem nära när barnet kommer. Egentligen vill jag inte flytta ”hem” men avståndet till föräldrarna gnager. Hur har du tänkt kring det här, du har ju verkligen upplevt att ha barn långt från övrig familj och verkar klara det fint? Kram! <3
anjas · 3 years ago
Så mysigt! Ja, jag blev chockad första gången jag kom till NYC och hur smutsigt det var överallt. Råttor och bajs överallt. Förstår inte riktigt hur man vill bo där :)