Jag har helt snöat in på att hitta säsongens perfekta oversize blazer!

Försöker vara sådär fashion consious smart. En sådan där person som inte impulshandlar över en lunch. Nej för det nya “jaget” planerar sina köp, väl och noga avvägt. En person som varsamt scannar av garderoben och funderar ut vilket nytt nyckelplagg som denna säsong nog bäst kan komplettera. Visst låter det bra! Kan detta verkligen vara jag?!

Min favorit är nog den från Acne. Dock för dyr för min plånbok. Kanske ska försöka mig på ett vintage finding istället? Än mer klimatsmart. Jag uppdaterar er om jag skulle lyckas…

Vilka nyckelplagg försöker ni hitta för i höst? Skriv gärna och berätta.

Gjort om lite i vårt sovrum. Blev så tött på allt som var grönt, slätt och propert. Och så lampskärmen i plysch. Stod plötsligt bara inte ut! Så bytte ut dessa element mot textilier i linne. Och så massa toner av beige. Ahhh satisfying, så som Stella skulle ha uttryckt sig.

I söndags var jag med på en så kallad kakao ceremoni. Bara måste få berätta om denna upplevelse!

Jag blev alltså inbjuden av min vän som bott i LA i flera år. Nina som har utbildat sig inom naturmedicin, frigörande dans yoga, breathwork, soundhealing och meditation. Metoder som hjälper och öppnar upp hjärtchakrat. För att kunna ge och ta emot kärlek till andra och till oss själva. Fint eller hur! Länge har jag hört henne berätta om allt det hon lever för. Med stor fascination har jag lyssnat. Berättelser om resor från öst till väst, och alla intressanta människor hon träffat. Med ögon stora som tefat har jag suttit där, avundsjuk för att jag också vill vara så där öppen och spirituell. Men som aldrig tycks lyckas ge tillräckligt med plats för detta i mitt stressiga småbarns-vardagsliv. Alltså fattar att det inte är så konstigt heller.

Men igår var då första gången jag fick chansen att vara med på en av hennes klasser. Och chansen att se henne praktisera allt det hon så länge berättat om, in real Life.

Faktiskt kom jag denna dag med ganska tunga steg. Livrädd för hur jag eventuellt kan komma att reagera. Pinsamt om jag skulle börjar gråta eller liknande… för det vore ju fruktansvärt. Tänk om någon fick se bakom masken.

Men upplevelsen blev helt utöver mina förväntningar. Jag går därifrån som på moln, en svävande utomkroppslig känsla. Och jag inser för mig själv att jag inte haft någon röst. Jättelänge har jag alltså helt saknat en röst! Och nu plötsligt kan jag både andas och prata, helt obehindrat.

Ska försöka berätta kortfattat vad det var vi gjorde. Det var alltså en ceremoni där man dricker ett speciellt kakao. Ett rent och oprocessat kakao som innehåller all världens antioxidanter, mineraler och vitaminer. Massa bra saker, speciellt för oss kvinnor. Ett super food helt enkelt! Och sedan genomgick vi en intensiv andningsövning, liggandes på golvet. Övningen pågick i säkerligen en halvtimme, och detta utlöste en massa känslor som liksom kastades ut ur kroppen. Lite svårt att förklara, detta bara måste upplevas. Men gissar att man måste vara lite öppen till sånt här “flum” för att det ska fungera. Osäker om verkligen vem som helst kan lägga sig där och uppleva det lika starkt som jag… eller vad vet jag?!

Nu känner jag i alla fall att jag bara måste ge mer tid till detta i mitt liv. Massor mer av flummighet och peacefull thinking, yes please!

Jag vill bara börja med att säga, TACK!

Tack till alla er som skrev till mig i förra veckan. Jag tror inte ni kan förstå hur mycket det betyder för mig att få höra att just Ni finns där. Och att någon faktiskt tycker om min blogg och känner att de kan inspireras i detta rum. Det är ju precis det jag önskar. Inspirera andra samt hålla en liten dagbok för mig själv.

Så tack finaste ni. Nu bloggar jag för er! (och mig själv)… Lovar att inte sluta, i alla fall inte just nu.

Helgens små stunder.

Ni vet vissa dagar när man känner sig som en rätt bra mamma. Allt bara klaffar och tålamodet är på topp. Man är bilden av en blid och rar mor som ler kärleksfullt mot sina barn. Svarar ja, det kan vi göra. Absolut inga problem. Och de ler tillbaka och är nöjda och glada. I just dessa stunder, och jag tänker för mig själv. Vilken fin barndom vi ger dem ändå! Tänk så bra de har det här i livet dessa små barn. Högfärdig som en tupp!

Men då också en ganska svindlande tanke. För det är ju just nu som vi bygger just deras unika barndom. Det är kanske just detta ögonblick de kommer minnas. De kommer titta på bilder från förr och säga, “oj så små vi var”. Och “kolla så ung du ser ut mamma!” Men undrar ändå vad Stella, Nicole och Bill kommer tycka om allt det här? Hur kommer de minnas mig?

Existentiella tankar som vanligt, haha orkar ni ens med?!

Igår kväll när jag skulle till att natta baby Bill skallade han mig med sitt lilla huvud! Så pass illa att läppen sprack. Alltså min läpp, inte hans.

För som tur var så hände ingenting med Bill. Trodde där i mörkret att han helt klart fått ett märke från mina tänder på sin pannan. Men inte en skråma någonstans. Däremot ser jag ut som ett miffo idag, med svullen läpp som är sprucken inifrån munnen och fram. Läckert!

Denna händelse, ledde i alla fall in mig på tanken att rapportera lite sömn. Det vill säga, status gällande nattningsrutinerna här hemma. Om ni vill höra?

Men till nattningsrutinerna då. Läget är sådant att det är jag som nattar bebisen… och Jonas fokuserar på de andra två. Ändå bra upplägg för nu, tänker jag.

Alltså, jag och Bill inne i vårt mörka sovrum, lyssnandes på Jonas och tjejerna som tandborst-stojjar där någonstans vid en avlägsen toalett. Jag och en bebis, som just nu inte kan komma till ro. Han slänger sig fram och tillbaka i sängen och jag parerar för att han inte ska falla ned i golvet. Så kan vi hålla på! Länge, länge… därav gårdagens skallningsskada och min bultande underläpp.

Suck… ja, just nu är vi väl inne i någon fas. Så som det är ibland… en fas där det gäller att hålla tålamodet i schack. Konsten att behålla besinningen så långt det bara möjligen går, och känslan av att  livet bara rinner förbi där utanför sovrumsdörren. Känslan av att gå miste om allt medans man ligger där inne i mörket, och klockan den bara tickar. Hinner bli nio och sedan halv tio. Drömmen om att få ligga i en soffa och se på en serie blir allt mer avlägsen.

Faktiskt nu när jag tänker på det, vi kanske ska byta! Jonas får ta vildingen som skallas och jag tar de stora. Alltså, varför har jag inte tänkt på det?? Lifehack!

Blivit som besatt av att hitta de perfekta skinnbrallorna för i höst!!

Dags att komplettera min gamla mamma-outfit i denim med detta praktiska och snygga plagg. Tänker att detta ska bli min nya it look här hemma i villan, tillsammans med ylleplagg i neutrala toner. Stickade tröjor i fin fina kvalitéer.

Förutom otaliga sms fram och tillbaka gällande diverse blocket annonser, har vi denna helg ingenting planerat. Så efter att vi monterat ned och bort poolen i plast, förgyller vi lördagseftermiddagen med bastubad nere i retro-källaren. Och att jag leker lyxigt home-spa ute på altanen i september solen.

Barnen är också med så igen avkopplande spa upplevelse direkt. En som gråter för att den fått schampo i ögat och så till den andre som kissat på heltäckningsmattan från 1969. Neeeej…. Biiiilllll!!!!! Mysigt, jobbigt och livligt… så skulle jag kanske beskriva eventet som.

Inleder detta beauty inlägg med min högst personliga skin-care-prio-list!

1. Motverka hormonell acne, till varje pris!! Always on my mind.

2. Fukt, fukt och åter fukt kan det bli för mycket fukt?

3. Rynkorrrr!! Vi kan kalla dem fina linjer. Samt ett ärr i ögonbrynet från en piercing jag gjorde på mig själv som 15-åring. Försöker tänka att detta är ett bevis på att jag levt och alltså är en bra sak, men alltså ändå sjukt irriterande nu när man snart är 40 år fyllda.

Äntligen har vi fått till vår framsida av huset!

När vi flyttade in för fyra år sedan började vi med att dränera grunden. Vilket betyder att vi grävde upp en vallgrav runt hela kåken och därav förstörde allt som var gammalt och fint. Länge har vi bara haft jord och gräs direkt upp mot fasadgrunden, vilket gett ett ganska stökigt och smutsigt intryck. Så fort det regnat eller att vi klippt gräset har det stänkt upp på källarfönstren.

Men i år fixade vi till detta med grus och en gjuten stenkant. Kolla här! Blev så himla fint tycker jag.

Alla med barn vet väl känslan av “lättnadens suck” första veckan “back to normal” efter ett tio veckor långt sommarlov?! Eller hur, ni förstår väl precis vad jag talar om!

Denna sommar har varit helt fantastisk men också skit jobbig, om jag får säga så… mina ögonbryn har förvandlats till två silvergrå tussar av allt tandagnissel. Ja det är sant! Helt plötsligt är det inte bara ett envist grått strå som växer sig förbi alla de andra. Där är nu säkerligen fem sex stycken sådana envist långa på var sitt bryn. Inspirerad av Julia Brukrokens flöde på Insta bokar jag genast en tid på salong för att fixa till detta. Julia tipsar om en tjej som sitter på Grev Turegatan inne i stan. Och jag ser att hon faktist har en ledig tid redan imorgon… jag klickar mig snabbt fram till en bokning!

Kolla in mikalashartist på Instagram så kan ni se mer om det.

Sitter och kollar tillbaka på lite bilder från förr. Denna vecka är det tre år sedan jag och Jonas åkte på vår bröllopsresa. Vi spenderade nämligen vår honeymoon på Sardinien. Fem dagar utan barn.

Dock hade vi extremt otur med vädret. Det var storm, kallt och regnigt mestadels av dagarna. Minns att jag till och med halkade i leran ner för en slänt och typ stukade foten och skrapade upp hela knät.

Men ett par dagar hade vi sol och helt okej väder i alla fall. Måste varit då jag passade på och tog dessa bilder. För det ser ju hur härligt ut som helst nu när jag skrollar tillbaka.