Tusen tack för alla gratulationer på medaljinlägget! Det känns otroligt fint och jag är så stolt och glad. Så glad över att andra gläds på mina vägnar och gratulerar och så vidare. Förstår ni vad jag menar, att folk är glada för ens skull är så rent och fint på nåt sätt. En av mina närmaste vänner sa, när hon såg utsikten från huset vi lånar, att hon blir “själviskt glad” av att jag får vara här just nu. Det var så fint sagt. Jaja, tack för gratulationerna ville jag egentligen säga.

Jag är glad och så fysiskt trött i hela kroppen. Insåg att det är ganska mycket för mig att rida fyra hästar om dagen, mocka, rykta och ha sig, jaga en glad åsna på rymmen, undvika att bli stångad av en sur indisk ko och sedan leda runt en treåring. Är mör i alla ben- och magmuskler. OBS klagar ej! Är väldigt lycklig. Det är en skön känsla att vara fysiskt trött. Att kroppen verkligen fått jobba. Försöker äta mer än vad jag är van vid för att kompensera. Sover otroligt gott. Lite spännande att se hur kroppen som är van att mest sitta still framför en skärm nu reagerar på att mest röra på sig. Chockad är den.

Härni, det finns ett par platser kvar i Friday Lab-kursen som börjar den 13 november och det vore såklart extra kul om någon av er norpade dem. Kursen pågår i drygt tre månade med träffar online cirka varannan vecka. Jag är ALLTID full av energi och på gott humör efter en session. Vide det här laget har det blivit en hel sel såna. Detta är otroligt nog den SJÄTTE Friday Lab-kursen som drar igång. Ibland känns det som hemligt sällskap som bara växter och stöttar/peppar varandra

Friday Lab är alltså ett labb/en kurs/en mötesplats där du tar tid för dig själv och testar olika tankar och handlingar som får dig att må bra på jobbet, i familjen, på fritiden osv Det finns också många konkreta delar som att löneförhandla, skapa ett kompisnätverk och prissätta rätt. Privat coaching med Maja. PLUS otroligt bra människor! Läs med här och anmäl ditt intresse till [email protected] Jag LOVAR att det blir både kul och utvecklande.

Sista anmälningsdagen är fredagen den 8 november vid midnatt.

I dag är det inte vilken dag som helst, det är nämligen svenska dagen och dagen då jag blivit tilldelad Folktingets förtjänstmedalj. Jag har väl närmare 15 00o läsare i veckan och är tidnings- och inhoppande tv-journalist, men vem bryr sig om detaljer? Det är medaljen som räknas!

Jeanette Öhman, författare och journalist, Los Angeles

– Jeanette ”Peppe” Öhman har gett ut ett flertal böcker. För 15 000 läsare i månaden är Öhman en bloggare och podcast-journalist som diskuterar, underhåller, ifrågasätter och analyserar. Öhman har en stor läsarskara i både Finland och Sverige, och förmedlar genom sin blogg på ett underhållande sätt kunskap om den finlandssvenska kulturen och är en god ambassadör för det svenska i Finland.

Min identitet som finlandsvensk är starkare än min identitet som finländare. Jag har ibland funderat på om det är en av orsakerna, att jag är en minoritet henna, har haft så lätt att byta land. Sällan känt stor patriotism. Jag är stolt över den lilla språkgrupp finlandssvenskarna är. Ett litet universum i sig. Så glad över att jag får vara en av det sammanhanget -också. (Så trött på att förklara för svenskar att jag inte lärt mig svenska i skolan).

Så glad över förtjänstmedaljen.

Jag scrollade igenom de senaste inläggen och tyckte själv att jag var lite äckligt nöjd med mig själv som får bo i Topanga med en massa hästar och utsikt. Liite för många bilder. Det är bara det att jag är så sjukt lycklig över att få chansen att under några veckor bo på ett sånt här ställe. Lugnet, djuren, naturen och möjligheten att bjuda hem många på middag och gästrum med egen toalett för gästerna. Tänk att det finns folk som bara lånar ut sina hus. Bara för att de tycker att de haft sån tur i livet att de vill sprida glädjen. Mycket snack om att “pay it forward” här.

Jag har nästan aldrig skrivkramp eller ångest över bloggen, men när jag har det är det en stress över att låta självgod. Jag stör mig egentligen inte på andra som gör det, men är rädd för att själv uppfattas som självupptagen. Samtidigt: svårt att ha en personlig blogg utan att ha sig själv som tema.

Eller vad är det jag snackar om, jag stör mig visst på folk som visar ett totalt ointresse för andra människor och tror att hemligheten med att vara en spännande och intressant typ är att berätta om hur spännande och intressant man är. Lite motsvarande som klädaffärer som döper sig själv till “Fashion Place” eller “Trend Spot“. Man blir lite skeptisk. ELLER folk som trycker att de är sjukt sociala och otroliga värdar/värdinnor som håller samtalet igång när de egentligen bara håller en monolog som sig själva. USCH.

Finns det någon egenskap ni har extra svårt för? Eller är rädda för att uppfattas som. En riktigt hemsk är snålhet. Jag bjussar hellre alla jag känner än uppfattas som en snål typ.

Jaja, det var inte alls det jag skulle skriva om. Tänkte berätta att vi vaknade upp med punka på bilen, beställde en Uber, men fick låna en annan bil, avbokade Ubern, Magnus körde ner Vidar till skolan i lånebilen, sen kom han upp igen, men hade glömt telefonen nånstans på vägen, sen blev det veterinärbesök i Hollywood för en av katterna, det tog två timmar för Magnus och Vidar att komma tillbaka, nåt slags strul med poddar osv. En usel dag för Maggan med andra ord. Själv har jag ridit en massa hästar och lekt med Majlis. Hon red tre gånger idag. Ropade “Faster, Sven! Faster!” när hon ville att ponnyn Cinnamon skulle trava. (faster som i snabbare inte faster Sven. Snarare renen Sven från filmen Frozen).

Är så otroligt trött i kroppen nu. Så skön känsla för en person som mest brukar sitta framför sin dator.

Här blev det vintertid inatt och alla steg upp exceptionellt tidigt. Innan klockan var 10 hade jag spelat in Mellan raderna och dragit ett Friday Lab testlabb (så kul och så trevligt!). Sen åkte vi till Moorepark för att träffa en av mina nyaste vänner Frida. Ni vet hur vissa människor liksom har en dragningskraft så man bara vill hålla sig när dem. Sån är Frida. Plus att hon är en riktig hästviskare. Kan liksom läsa av alla hästar hon träffar. Min närmste LA-vän Frida och jag planerar ständigt möjligheter att träffa denna andra Frida.

Sen kom vi hem och jag red ut i den sena eftermiddagen. Förutom att det blev en fullständigt misslyckad ritt då Sequoia som jag red inte alls hade lust att gå ut ensam och tvärstannade vart tionde meter. Vägrade röra på sig. Vid två olika tillfällen var jag tvungen att sitta av och leda kusen för att sedan be främlingar som var ute och hajkade om hjälp att komma upp på hästryggen igen (dum som jag var red jag barbacka). Jag kände mig som en loser. Hade inte heller lust att med våld tvinga hästen ut i vildmarken. Det hela slutade med att jag vände om och travade hem. Planerar att ta med mig en ponny nästa gång så Sequoia inte känner sig så ensam.

Sen hann jag precis hem innan solen gick ner. Jag hade lovat Magnus att dricka ett glas vin på balkongen till solnedgången med honom och hann precis. När jag slet av mig ridskorna i hallen ropade jag: “JAG ÄR HEMMA! HÄLL UPP VINET!!”. Det gjorde Maggie och vi hann med bara nån minuts marginal. Men fint var det.

Vi är som sagt uppe i Topanga där vi fått låna ett hus för ett par veckor. Det är otroligt fint här, utsikten, luften, hästarna, människorna, HUSET. Ja verkligen allting. Om vi hade råd skulle vi nog hyra det, men att spotta ut så många tusenlappar varje månad blir nog för mycket för oss. Istället njuter vi av de här veckorna.

Bara att ha tre sovrum och lika många toaletter är en sån lyx. Vi har några vänner från Helsingfors och Stockholm som hälsar på och övernattar och det känns så fint att kunna erbjuda dem ordentligt med plats. Vill också bjuda hem en massa LA-kompisar på middag.

Ja och så tänker jag rida varje dag. Det vill också Majlis göra. Hur mycket kan en treåring lära sig på ett par veckor? Kommer hon att kunna gallopera? Magnus säger absolut nej om han läser det här, men jag tänker KANSKE. Personligen tänker jag få lite bli på de två stora hästarna. Få upp konditionen på dem ordentligt och träna lite dressyr.

Förutom hästarna så finns det kaniner och ett marsvin som flyttat in i garaget (i en stor bur) där hon ska föda några ungar snart. Djurälskaren Majlis är i himmelriket. Det finns också en puma som brukar snedda över gården så barnen får inte gå ut ensamma efter mörkrets inbrott. Och så har jag skrivit ett helt kapitel på Maja & Frank-boken (Magnus trodde att Frank var en person när jag berättade om hur jag kom vidare i historien. Det säger en hel del hur intresserad han är av mina böcker). Otroligt så bra man skriver när man byter miljö.

Ligger i sängen och skriver det här, nyss hemkommen från en middag på Finlands generalkonsulats residens där jag hojtat lite för högt om hur viktigt det är med public service. Nöjd över att ha argumenterat, lite skamsen över att ha tagit i liiite för mycket. Ni vet hur det är.

Hej från Topanga! Vi lånar ett hus här några veckor i november. Ska skriva mer om det sen, men hittills är det helt otroligt med hästar på gården och utsikt över Stilla havet. Tänk att människan ska få vara med om sånt här.

Men first things first, som vi säger här i Amerika, fredagslänkarna.

Donald Trump flyttar till Florida. Det demokratiska och liberala New York drar en lättnadens suck.

Jag avskyr verkligen appen NextDoor. Jag tror att appar där folk rapporterar vad de sett i grannskapet bara sprider paranoia.

Ladda bilen på tio minuter!

Den här videon om hur en häst i Kalifornien ger sig tillbaka mot bränderna för att hämta två andra hästar gav mig tårar i ögonen.

Att äta foie gras, eller snarare producera det, borde vara förbjudet för länge sen (fast det är det kanske i Norden?), nu har i alla fall New York satt stopp för den här barbariska rätten.

Kvinnor som inte vill ha barn verkar vara otroligt provocerande för många.

Tyckte den här texten om hur karismatisk Joe Biden är IRL var bra. Så intressant hur vissa liksom går igenom rutan, medan andra är helt platta på en skärm, men otroliga när man träffar dem.

Och på tal om provokationer så blir folk topp tunnor rasande om de får höra att någon är vegan.

The VSCO girl.

Ok Boomer. Ledsen för att jag är alldeles för gammal för att använda mig av det.

Aron Sorking (bl.a. mannen bakom West Wing, The Newsroom och The Social Network) skriver ett öppet brev till Mark Zuckerberg.

New York Times frågade unga européer (Finland är med!) hur de ser på USA:s socialskydd.

Jag tipsade ju om Mrs. Fletcher för några veckor sedan och är enormt nöjd eftersom det första avsnittet var så bra. Eftersom det är premiär för Apple TV med Jennifer Aniston i The Morning Show finns det väl inget annat att göra än tipsa om det.

Om det finns någon av er som följer mig på insta vet ni att det igår var en av amerikanernas favorithögtider nämligen Halloween. Jag är för rädd av mig för att njuta av skräckfilmer och teman, men kan på en teoretisk nivå den kittlande känslan att bli skrämd utan att vara i någon fara.

Lyckligtvis måste man inte klä ut sig till något läskigt. Det går bra att vara till exempel prinsessan Anna i Rapunzels klänning. Som Majlis valde att göra. Här på bilden poserar hon med sin bästis Everly.

Det som jag verkligen kan uppskatta med USA är att folk verkligen tar sina högtider på allvar. På en av de mest ambitiösa gatorna börjar man pynta den första oktober och bygger sedan på hela månaden. Folk reser också från hela Los Angeles för att betrakta spektaklet.

Det är överraskande tungt att valla ett gäng ungar som ska trick or treata och under åren som gått har vi finslipat strategin. Det gäller att börja pinsamt tidigt innan mörkret faller, och välja en väg som inte alla andra valt. Ett vägande skäl till att vara tidigt ute är också att godiset inte tar slut.

Vi samlade ihop några kompisar och stegade igenom halva North of Montana. Vidar fick många komplimanger för sin Marshmallow-kostym. Under de senaste åren har jag inte haft någon koll på vem han klätt ut sig till (men i år kunde jag faktiskt imponera på honom genom att säga att Marshmallow och jag var gäster på samma bröllop tidigare i höst).

När det blev mörkt och kallt tog vi oss till en av restaurangerna i krokarna tillsammans med mamman till en av Viddes kompisar. Det visade sig vara supertrevligt, mamman är advokat och vi talade halva kvällen om rikdsrättprocessen i USA.

I söndags firade vi den nyblivna treåringen Majlis. Vårt födelsedagskoncept har hållit sedan 2014. Ett bord i parken utanför, tårta, prosecco, lemonade, kaffe, chips och tårta. Det tog några år innan vi identifierade var man får tag på god tårta. Vanlig amerikans tårta kan nämligen vara otroligt äcklig, men sen tipsade någon oss om Sweet Lady Jane upp på gatan och sedan den dagen levde alla tårtälskare lyckliga i alla sina dagar.

Sen bjuder vi in barnens bästa vänner och våra bästa vänner och har det trevligt i ungefär tre timmar. Efteråt blir det middag på någon av kvarterskrogarna för de som stannar längst kvar (i år blev det Sofie och barnen). Så enkelt och så trevligt. Kolla bara så NÖJD jag är bilden under.

Ärligt talat tror jag också att Majlis var väldigt nöjd. Det här var första året då hon fattade konceptet presenter och när allt var över fick hon dessutom springa omkring hand i hand med sin bästis medan bästisens pappa jagade dem.

Jag hyllar alla föräldrar som bygger upp större och mer avancerade fester, men för oss är det är precis lämpligt.

Igår hade Friday Lab Communitys bokcirkel. Månadens bok hette Atomic Habits och handlar om hur man blir bra på rutiner man vill bli bra på. Jag är alltid initialt lite skeptisk till självhjälpsböcker, känner ett stort motstånd mot att man hela tiden ska förbättra sig själv och bli en effektivare människa. Alltså tycker att man ska sträva efter att vara en god och empatisk person, vilja lära sig mer, men att vara så jäkla duktig hela tiden, nja.

Det sagt fanns det många bra poänger i denna. Som att skapa en identitet kring det du vill ändra. Att inte säga: “Jag ska försöka sluta röka” utan istället se sig som en ickerökare. Inför ett val i USA gjorde man ett test där man uppmanade folk att rösta och kallade andra personer som röstar. Den senare gruppen var mycket aktivare i valstugorna.

En annan del som jag gillade är att göra en ny rutin (läsa, yoga, använda tandtråd, äta lunch) så enkel som möjligt. Börja med att läsa en sida, rulla ut yogamattan, ta fram tandtråden, packa ner åtminstone ett äpple. Okej inte världens bästa exempel, men ni fattar). Tar man sig an ett för stort projekt är risken stor att man ger upp fort. En liten justering är lätt att göra och i längden ger många, många små små handlingar ett stort resultat.

Ja, ja nu kom jag på villovägar. Det jag ville säga var att vi inkommande söndag kl 18 (alltså den 3.11 och svensk tid) ordnar ett testlabb för dig som är nyfiken på Friday Lab. Det är helt gratis och otroligt trevligt. Här kan du anmäla dig. Sen får du en länk till ett Zoommöte. Är du blyg behöver du inte ha på kameran eller ljudet och bara följa med, men det ÄR alltid väldigt trevligt och sympatiskt så jag rekommenderar aktivt deltagande. Kom kom!

Jag är så innerligt glad över Friday Lab och framförallt människorna jag lärt känna där. Jag får så mycket energi av att prata med dem och den här veckan har varit en riktig fest i Friday Lab Community eftersom flera har fått nya jobb och uppdrag och det verkar finnas en sån flow där trots att höstmörkret ligger kompakt över många.