Jaha, vad har hänt i den här söndagen i Peppes då? Undrar ni kanske nu. Även om ni inte gör det kommer här en uppräkning. Jag började med att göra en liten rundvandring på instatsories i huset vi lånar och fick 300 dm:s om att vi aldrig får lämna detta paradis. Jag håller i och för sig med, men är det sunt att dubbla sin hyra? Ja, kanske det är det. Hur som helst så ska ägarna testa att airbnb:a ut det i några månader först så i december får ni rapporter från Santa Monica igen. Och handen på hjärtat, det är INTE det sämsta stället i världen man kan bo på det heller.

Sen drog Majlis och jag ner till hästarna. Majlis fick en liten ridlektion och allt var mysigt och trevligt. Tror ni hon kommer att galoppera innan vi flyttar hem till Santa Monica? När jag kom upp till huset igen frågade Maggan om jag ville hänga med till Malibu för att handla mat och ladda bilen. Det ville jag och Majlis och då gjorde vi det.

Vi hem och det var outhärdligt varmt. Majlis upptäckte att det fanns fiskar i fontänen på gården och hängde där. Eftersom jag inte vill att hon ska utsättas för drunkningsdöden satt jag med henne och kastade brödsmulor och karparna. Försökte också skriva ut en intervju.

När solen gick ner blev det äntligen svalt nog att rida så jag drog av ett pass. Nu är jag tillbaka i köket. Lagar pasta, tvättar kläder, dricker en öl, förbereder mig inför ett kort gästspel i SVT Morgonstudio jag ska göra om en och en halv timme och bloggar.

Igår fick jag duscha, sminka mig och dra på mig rena kläder för att åka ner till Beverly Hills där jag skulle göra en intervju för Dagens Industri. Väldigt spännande att se hur extremt rika människor bor. Sen åkte jag hem, red två hästar och fick gäster. Ett par kompisar från Finland (fast som bor i Berlin och Stockholm) som råkade vara i LA. Jag tycker att vi brukade ha mycket besök när vi bodde i Santa Monica, men under de senaste veckorna har vi haft gäster VARJE dag här Topanga.

Nog om mig. Nu blir det länkar.

Videokameran ute i det vilda som fångar människor på bild.

Vidriga historier från ett fängelse i Alabama (känsliga läsare varnas).

Rod Stewart har byggt världens största och finaste modelljärnväg. Respect!

Tjugoåringar lägger ut fällor för män som letar efter minderåriga på nätet.

Könsskillnader i konstnärskapet:  “The male artist, in our image of him, does everything we are told not to do: He is violent and selfish. He neglects or betrays his friends and family. He smokes, drinks, scandalizes, indulges his lusts and in every way bites the hand that feeds him, all to be unmasked at the end as a peerless genius. Equally, he does the things we are least able or least willing to do: to work without expectation of a reward, to dispense with material comfort and to maintain an absolute indifference to what other people think of him.”

Hur USA kämpar mot klimatkatastrofen på en individuell- och delstatsnivå (på federal nivå händer inget).

Om att föda barn efter att man fyllt 40.

Kossor är, precis som människor, noga med vem de vill hänga med.

En förklaring till varför vi är så trötta hela tiden (det är inte BARA november).

Varför det gör oss olyckliga att leva i en kultur där allt handlar om att bli lyckligare.

Den här kommentaren på en film om gigekonomin kan jag inte släppa.

Den här tyckte jag var kul. Bara en månad kvar av tiotalet, vad har hänt i era liv under dessa år?

Jag kan börja med några grejer i okronologisk ordning: Jag har fått två barn, skrivit åtta böcker och medverkat i fler, översatt två, flyttat till Los Angeles, gjort en Master of Arts på USC, sagt upp mig från fast tjänst, skrivit otaliga artiklar för finländska och svenska tidningar, börjat göra uppdrag för Svt Morgonstudion, lärt känna fantastiska människor, blivit moster, grundat Friday Lab, fått glasögon, börjar rida igen och lärt mig om natural horsemanship, sålt en lägenhet och faktiskt haft det jäkligt roligt största delen av tiden. Det här årtiondet har lyckligtvis inte kommit med några stora sorger. Eller nu förträngde jag att min mamma faktiskt fick en stroke. Hon lever, men det var verkligen en ganska jobbig grej.

Ni då? Vad har hänt er under tiotalet?

Den här nyheten om att Sannfinländska unga utropar sig som en antifeministisk organisation är väl knappast en överraskning. De Sannfinländska ungdomarna menar att feminism leder till att kvinnor privilegieras och att “jämställda rättigheter för kvinnor har redan nått samma nivå som motsvarande rättigheter för män”.

Utropet handlar väl mest om provokation och att flirta med folk som tycker att vita män ska få bibehålla sina medfödda privilegier. Och att man väljer med känslorna snarare än på basen av fakta. Ett exempel på detta är att Trumps popularitet har hållit sig jämt kring 40 procent, medan de flesta andra presidenter har haft toppnoteringar på nästan 80 procent och bottennapp på kring 30. De som gillar Trump gillar honom vad han än gör och det motsatta gäller de som ogillar honom. Det han verkligen gör är sekundärt jämfört med vad han får folk att känna.

Att sannfinländarna tycker att kvinnor och män redan är jämställda går att faktakolla med en snabb googling. Det stämmer såklart inte. Yleartikeln listar tre områden som fortfarande är ojämställda (Finlands jämställdhetsutveckling sker långsamt i EU, könsfördelningen fortfarande ojämn i styrelser för de bolag som finns på Helsingforsbörsens huvudlista och Enligt tidningen Talouselämäs utredning i augusti 2018 hade endast 38 av Finlands 500 största företag kvinnliga verkställande direktörer).

Vad kan man då göra? Det minsta är väl att själv vara källkritisk och försöka förstå samhället. att göra som en viss president och försöka intala sig och andra att alla journalister är korrupta och man inte kan lita på forskare leder bara till en underminering av demokratin. Prenumerera på en tidning, se till att vara tillräckligt påläst för att kunna ifrågasätta och se helheter. Det kan kännas överväldigande att ha koll på allt Hufvudstadsbladet, Dagens nyheter, Helsingin Sanomat, The Guardian, Svenska Dagbladet osv skriver om, men börja med att följa ett per ämnen i ett par tidningar. Sen är det lätt att komma med välgrundade motargument när ungdomsförbund eller andra kommer med ogrundade känslobaserade påståenden.

Som ni vet äter familjen Öhman ungefär (okej EXAKT) samma sak varje kväll, men nu när vi bytt miljö har det hänt något. Vi har varierat vår kost något. Sitt ner! Det är inget dramatisk. Vi äter fortfarande vegetarisk och alltid mycket kolhydrater, men ändå. Ikväll ska vi till exempel äta tomatsoppa med mozzarella och nåt slags vitlöksbröd, vi har ätit pasta med svamp, zucchini, aubergine, lök, vitlök och tomat och igår åt vi hummus, guacamole, tsatsiki, falafel och plattbröd. Otroligt gott! Och Majlis älskade det. Nästan lika mycket som som hon älskar pupujussin Smokey på bilden.

En orsak till den varierande kosten är såklart att vi haft gäster. Man kan inte utsätta dem för vår livsstil. Måste ändå erkänna att det varit lite kul. Vilka är era go to-middagsrätter? OCH hur många maträtter kan ni laga från början till slut utan recept?

Nu har vi bott en dryg vecka uppe i Topanga och det är otroligt! Utsikten över Stilla havet, hästarna, storleken på huset, walk in closet, en massa rum och tvättmaskin och jättestort kök möjligheten att ha en massa gäster, Majlis lever DRÖMLIVET med alla djur och så vidare. Listan blir hur lång som helst.

MEN och detta är ett stort men: Det ligger jäkligt avsides. Glömmer man att köpa mjölk blir det minst en halvtimme till en mataffär. Och en halvtimme tillbaka. Med bara en bil är den ena personen isolerad uppe i bergen när den andra är ute och kör. Det finns ingen kvarterskrog att traska upp till. Inget Primo Passo. Alltså jag vet inte. Liten lägenhet nära stranden och affärer, restauranger, skolan, caféer etc eller det här?

Plus att det antagligen skulle bli ganska mycket dyrare, men ändå. Läskigt det där när man får det man önskat sig. De första dagarna här hade jag nästan panik vid tanken på att INTE bo här, sedan intalade jag mig själv att det ändå inte kommer att gå så lika bra att njuta så länge det varar. Men nu är Maggan helt inställt på permanent boende. Han planerar hur han ska möblera och installera google home etc.

Visst är det dags för en liten Los Angeles-guide. Den här staden är så stor och så fantastisk att det är omöjligt att lista alla platser, MEN jag tycker att staden bäst upplevs som en lokalbo. Inte som en turist. LA är inte som Paris, London eller Rom, där det någorlunda lätt går att ta sig från en otrolig arkitektonisk pärla eller historiskt monument till ett annat. Det här är en gigantisk stad med små, hemliga pärlor utspridda här och där.

Åk in till Echo Park (och Silver Lake), stanna vid Guisados på Sunset och plocka med dig urgoda och urbilliga tacos på vägen. När du ändå är där, glöm inte melonjuicen (om du är som Magnus) och lemonaden (om du är som jag). Sätt dig på gräset och betrakta omgivningen och hyr sedan en gullig trampbåt för en timme. Eller ät på Café Stella vid Sunset Junction.

Eller så åker du till Downtown, tar en drink på Ace hotels terrass, eller sväng förbi svenskägda restaurangen V, franska Perch eller NoMad. Innan du sätter dig ner åker du nerför rutschkanan i OUE Skyspace mellan 67 och 66 våningen. Den är genomskinlig och utanför byggnaden. Bra adrenalinrusch. Sväng också förbi jewlery districk för att kolla på smycken och klockor.

En favoritaktivitet i Los Angeles är de koreanska badhusen. Jag brukar välja Olympic Spa, ta med en vän och sen hänga där i bastu och pool. Släng in en kroppsskrubb och massage och lyckan är gjord. Älskar de koreanska badhusen. PLUS alla är nakna. Efteråt svänger du förbi en koreansk bbq. Du är ju ändå i Koreatown. Jösses.

Vi fortsätter vidare ner till Malibu. Malibu Pier kan tyckas vara en uttjatad plats, men frukosten och lunchen är jättegod längst ute på piren. Middagen (boka bord till solnedgången) urmysig och så ligger ju stranden precis bredvid. Är det en finmiddag/lunch du är ute efter ligger Nobu bara några hundra meter ifrån (rekommenderar att äta lunch där, då kan du också blicka ut över Stilla havet och kanske se en delfin eller två). Längre bort i Malibu ligger skaldjursrestaurangen Neptune’s Net. Väldigt avslappnad stämning, alltid en massa motorcykelknuttar där. Motsatsen till det är väl Geoffrey’s, en finrestaurang där det ibland simmar valar förbi. Också stort plus.

Venice Boardwalk är väl sevärd med sina skejtare och ljuset mellan palmerna, men räkna med att trängas med turister. Råkar det vara den första fredagen i månaden ska du ta en runda längs med Abbot Kinney eftersom hela gatan randas av food trucks då och där. Jag är själv väldigt förtjust i sushi burritos, men det finns sannerligen något för allas smak. Är det inte den första fredagen kan du äta på Gjelinas, Butcher’s Daughter eller någon av de andra mysiga restaurangerna. Rose Café några kvarter bort är också trevligt.

Ja och sen finns ju mitt älskade Santa Monica som sockret på botten av den här listan . Ät på någon av restaurangerna på Montana Avenue, eller varför inte på Oysterette på Oceans. Spring i trapporna när du ändå är ute och joggar på stranden. Hyr en cykel och ta dig fram och tillbaka till Venice sent på eftermiddagen. Ät en underbart brunch på lyxhotellet Shutters. Och drick världens godaste kaffe på Primo Passo, ta en drink och sen solen gå ner i Stilla havet från Shangri Las takterrass.

I onsdags kom några kompisar på besök i LA förbi oss och stannade två nätter. Det känns otroligt fint ett kunna erbjuda våra gäster eget sovrum och toalett. Anitha och jag har för övrigt känt varandra sedan jag jobbade på Papper i Helsingfors (jäklar, det måste vara kring 10 år sedan vi träffades), sedan dess har Maggan producerat hennes podd(ar) och på så vis blivit kompis med henne.

Vi hängde mest i Topanga. Hajkade. Jag red hästar. Drack en öl på en av balkongerna och pratade om livet i Sverige versus LA. Anitha har alltid tusen projekt på gång och en massa analyser och tankar kring sociala medier och framtiden. Så mycket driv i den kvinnan. Majlis blev dödsförtjust i Joel. Vissa människor har en slags dragningskraft när det gäller barn. Kanske de helt enkelt visar barnen ett genuint intresse? Hur som helt är det väldigt sympatiskt.

Jag tyckte att Magnus var snygg där han stod framför kulissen av en solnedgång som någon smällt upp bakom honom. Eller är det jag som inte är så duktig på photoshop? Konturerna ser ju helt konstiga ut. Jaja, Magnus i sin tur tyckte att min outfit såg ut som en matta som håller på att äta upp en tiger. Då hade han ännu inte noterat mina boots i leopardprint. Tyckte själv att jag NAILED IT.

Sen tog vi bilen ner till Malibu och åt middag på Nobu. Nobu är den bästa matupplevelsen jag haft i hela mitt liv. Herregud så gott ALLT är där. Ljummen kväll och Stilla havet bara några meter ifrån skadar inte upplevelsen heller. Sen var vi hemma klockan nio och inte ett öga vaket när klockan slog tio.

Tro det eller ej, men det är fredag igen. Och det betyder givetvis fredagslänkar! Gillar ni fortfarande det här konceptet? Ibland känner jag mig bara ytlig och dum när jag räknar upp grejer jag gjort istället för att skriva feministiska manifest (de resonemangen har flyttats all mer till poddarna). Då tänker jag att fredagslänkarna i alla fall ger nåt slags djup och bevis på att jag fortfarande är en tänkande människa. Brukar samla allt bra jag läser under veckan och sen lista det bästa här.

Nu KÖR vi.

Den här texten om livet efter ISIS är otroligt hemsk och otroligt bra. PLUS fantastiska bilder.

Ett öppet brev till Facebook (spoiler: sprid inte lögner och låtsas att det handlar om ytrandefrihet).

Vad skulle hända om internet bara försvann en dag? Jo, det här.

“Sure”

Lär dig uppskatta livet genom att genomleva (SIC!) din egen begravning. Nåt man tydligen kör i Sydkorea.

En mormon och mamma och influencer i samma kropp, som skiljer sig och funderar på hur hennes Instagrampersona skiljde sig från hennes IRL-person. Hur mycket sabbar en skilsmässa den perfekta idyllen?

Joe Biden är tydligen otroligt charmig och karismatisk IRL. Vem hade trott det?

Tyckte om den här essän om att ta bilder och att ta bilder (och kontroll över bilden) av oss själva.

Män som träffas för att prata om sina känslor (givetvis i Brooklyn NY).

Klimakteriet, här kommer en förklaring (satt förresten på en middag häromdagen där det framgick att män tror att tampongstorlek handlar om storleken på livmodern, inte mängden blod. Killar som tror att de kommer med en komplimang när de köper XS-tamponger).

En bra dag för elefanter.

Länge sen jag tipsade om en podd, men nu kommer en: Slates Biggie & Tupac.

Och när vi ändå snackar podd så finns det en ny Mellan raderna ute.

Den här helgen ska jag plöja igenom dokumentären The Devil Next Door.

På tal om Topanga så åker min kompis Stephanie till sitt hemland Argentina varje vinter och stannar där i nästan två månader. Hon är borta mellan slutet på november och andra veckan i januari och vill gärna hyra ut sitt hus i Topanga medan hon är borta. Två sovrum, ett badrum, stor uteplats med möbler och en trampolin, gratis parkering på gatan.

Hyran är $4800 i månaden eller 1500$ veckan (minst två veckor) i det ingår städning en gång i veckan. Wifi finns såklart, tvättmaskin, kök etc. Det är ett vanligt trevligt hem. Tio minuter ner till stranden, fem minuter till hike, tjugo minuter till Santa Monica och tjugo minuter till Malibu. Kan verkligen rekommendera! Sån otroligt fin natur här. Plus nära till stan och strand.