Jag har aldrig varit på gym i hela mitt liv, men fick ont i axeln för några månader sedan och märkte att det hjälpte om jag lyfte Magnus hantlar några minuter om dagen. Som ni ser jobbar jag verkligen med ett minimum. Motsträvigt måste jag ändå erkänna att det är väldigt skönt i kroppen efter att ha lyft tyngder. Jag som trodde att bara konditionsträning var min grej och så visar det sig vara kul med hantlar också. Där ser man. Hur som helst, tänker jag ofta på vilken tur jag haft med kroppen. Jag har sällan ont någonstans och jag somnar alltid på fem minuter. Jag är inte dummare än att jag fattar att jag är lyckligt lottad här också.

Jag försöker att inte tänka för mycket på hälsa. Delvis för att jag tror att det finns en jättestor industri som vill sälja mig onödigt skit under epitetet hälsa och delvis för att jag har lätt för att gå in i tävlingsmode och föreställer mig att jag kan vinna genom att göra allt rätt. Det är av den här orsaken jag aldrig mäter hur långt eller snabbt jag springer eller ens överväger att räkna kalorier. Men delvis också för att jag tror att det sist och slutligen är ganska lite vi kan göra. Röra på oss, äta varierat och inte missbruka alkohol och droger.

Hur tänker ni kring hälsa? Har ni en avslappnad relation till er egen?

Igår beslöt vi oss för att överraska barnen med ett besök på Legoland. Mitt senaste besök på Legoland var Danmark på 1980-talet så det var sannerligen dags. Vi körde således två timmar rakt söderut och landade i ett ganska folktomt och luftigt nöjesfält. I vanliga fall rekommenderar jag gäster att köpa fast pass eller motsvarande biljetter som gör att man får gå förbi kön. Speciellt Disneyland och Universal kan ha köer på över en timme och då går lätt en dag till bara väntan på att få åka. Det här problemet fanns inte den här måndagen i maj då covidrestriktioner dessutom gjorde att parken bara tog in ett begränsat antal besökare.

Fyra vuxna och tre barn mellan fyra och elva visade sig funka perfekt. Det finns några lite större berg- och dalbanor, men de allra flesta attraktioner är anpassade efter mindre barn. Ungarna var dessutom minst lika glad över lekparkerna och legofigurerna. Vi anlände vid lunch och åkte hem sex timmar senare nöjda med att ha hunnit med allt vi ville.

För den som kommer längre ifrån lär hotellen på området vara jättebra och superkul för ungarna. Då får man dessutom inträde till parken en timme tidigare än vanliga besökare. Nästa gång vi åker hoppas jag också att vattenparken är öppen. Det skulle definitivt ha blivit för mycket den här dagen, men antingen sover vi över och gör nöjesfältet en dag och vattenparken en annan nästa gång eller så tar vi bara vattenrutschkanorna.

När min podcastkollega Johanna sa att hon skulle spela in tv-programmet hon jobbar på i Lund hela förra veckan och inte kunde klämma in en inspelning av Skåpet tog min andra poddkollega Cissan saken i egna händer och frågade före detta kultur- och demokratiministern, nuvarande europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke om hon ville hoppa in. Det ville hon. Och det sjuka var att hon visste vem jag var och refererade till en video jag lagt upp på Instagram. Jag var så så stolt över detta att jag nästan höll på att spricka. Förra veckan spelade vi in podden och det visade sig att Alice inte bara är sjukt välformulerad, utan också så rolig. Äsch, lyssna själva på podden!

Varje år brinner det i Kalifornien. Det finns olika orsaker till det och vissa är helt naturliga. Naturen bränner upp skit den inte vill ha. Att bränderna blir allt större och förödande är såklart människans och klimatkatastrofens fel. Att det blir torrare och varmare är den korta förklaringen.

Hur som helst, igår var det en jävel som startar en brand och när vi var uppe i stallet såg vi röken och flera helikoptrar som snurrade över bränderna några kilometer bort. En del av Topanga var tvungen att evakuera. Människor är ju en sak, men att evakuera alla djuren är ingen enkel process. Idag brinner det fortfarande. Lyckligtvis är det mulet och fuktigt i luften och man hoppas på att det ska göra brandmännens jobb lättare.

Samma kväll åt vi middag hos några kompisar som köpt hus i Beverly Hills. Vi pratade om hur dyra brandförsäkringarna är på hus i vissa områden och hur läskigt det är att leva med risken att allt brinner upp. Det finns så många områden i LA som ligger i farozonen. År 2018 brann halva Malibu ner och jag minns att Charlie Sheen på Twitter efterlyste sina föräldrar som bor där (de förenades några timmar senare på stranden).

Vi bor ju än så länge på hyra, men planen är att i framtiden köpa ett litet hus. Får se exakt var vi vågar (och har råd) att göra det

Så har vi nått fredagen igen (eller antagligen lördagen för de flesta av er eftersom jag lägger upp de här länkarna så sent). Jag lyssnade på ett avsnitt av NPR-podden 1A på väg till stallet. Den handlade om nyhetsbrev och eftersom jag är ett stort fan av nyhetsbrev sedan snart tio år tillbaka blev jag väldigt glad. Jag fick också en förfrågan att föreläsa om demokrati och journalistik i höst. Börjar redan nu samla på mig material.

Hur som helst vill jag att ni ska veta att jag är så glad över att så många av er läser de här fredagslänkarna och till och med är redo att betala en femma i månaden för dem. TACK!

Men nu över till länkarna: 

I USA kan nu 12-15-åringar få covidvaccin och man räknar med att redan i höst börja vaccinera barn från två års ålder och uppåt. Det är ändå inte solklart att alla kommer att unna sina barn sprutan. En fjärdedel av alla amerikaner motsätter sig helt covidvaccinet. Nu ser också antivaxxare en möjlighet att sprida osäkerhet kring vaccin mot ännu fler ängsliga föräldrar. Speciellt mammor verkar vara i riskzonen att få en antivaxxare på nacken.

På tal om att sprida misinformation om vaccin: bara 12 personer i USA ligger bakom lögner som spridit sig över hela landet.

Förra veckan skev jag ett långt reportage om bitcoinens enorma belastning på klimatet. Då lärde jag mig att Tesla investerat 1, 5 miljarder dollar i kryptovalutan. Nu har tydligen Elon Musk tänkt på samma sak och meddelar att han pausar investeringarna i bitcoin (gissa hur det gick för värdet på valutan?).

Här i LA har vi ju haft munskydd både ute och inne i över ett år nu. Igår gick smittskyddsmyndigheten CDC ut med att vi som är vaccinerade kan sluta med detta nu. Så skönt! Men många fortsätter ändå använda munskydd. Delvis för att visa att hen är en person som tror på Covid, men också på grund av trauma.

Jag älskar såklart mina barn oerhört mycket, men det hindrar mig inte från att tycka att det är jäkligt skönt med folk som vågar leva utanför normen. Till exempel kvinnor som inte vill ha barn.

Married at first sight verkar vara lika populärt i USA som Gifta vid första ögonkastet är i Sverige. Vad handlar fascinationen om?

På tal om att leva utanför normen, om polyamori inte funkar för en och man vill återgå till monogami?

Är Tiktok det mäktigaste sociala median vi har? Nu påverkar Tiktok vad vi beställer på Starbucks och det vi beställer på Starbucks ger en indikation var USA kulturellt befinner sig. Äsch, läs själva.

Jag har lärt mig att säga att en person inte är homless, utan experiencing homelessness. Vi är inte vårt hem, eller bristen på det. Hur som helst, det här är en fin historia om några personer utan hem i Oakland.

Och idag ska vi börja kolla på The Underground Railroad. Lär vara superbra!

En är ju inte nitton längre, jag är därför idag en svag kvinna efter en middag med vänner i Laurel Canyon. Men kul var det! Älskar när man sitter vid ett bord och pratar om ämnen som inte är allmänt väder och vind, utan sånt man kanske tycker olika om och är tvungna att hitta varandra i. Nittonåriga Peppe skulle antagligen tycka att jag förvandlats till en tråkig vuxen, men det får stå för henne. Hur som helst satt Sophie Turner i bordet bredvid oss (alltså Sansa Stark i Game of Thrones. Fun fact: senaste jag var på samma restaurang satt Gwendoline Christie från GoT i bordet bredvid) och senare dök också The Jonas Brothers.

Jag kände givetvis inte igen en enda av dem. Under mina snart tio år i LA har jag ännu aldrig själv lyckats identifiera en känd person. Människor i mitt sällskap har varit tvungna att teaterviska och ta ett fast tag om min haka för att styra mitt ansikte åt rätt håll. Oftast känner jag igen namnet, men är tvungen att fejka att jag kan koppla ihop ett ansikte med det. I LA händer det ganska ofta, men till mitt försvar ser faktiskt de flesta kändisar annorlunda ut privat. Listan på personer jag genast fattat vem de är när de befunnit sig i min närhet: Anthony Hopkins på Brentwood Country Mart, Barack Obama i en bil längs med Oceans Avenue och Lena Dunham på restaurangen Gracias Madre.

Vilken är den kändaste personen ni sett/träffat utanför konsert eller annan organiserad performance?

Jag ser mig själv som en ganska orädd person. Jag har liksom byggt upp min identitet på att våga göra saker. Det betyder såklart inte att jag aldrig är rädd, men min självbild gör att jag ändå tvingar mig vidare. Förutom när jag möts av ormar. Rent teoretiskt fattar jag att ormar oftast inte är speciellt farliga. Jag tvingade mig till och med att klappa en på ett vidrigt födelsedagskalas med reptiltema Vidar var inbjuden till för ett par år sedan. Men det hade ingen som helst KBT-effekt, min kropp tycker fortfarande att ormar är otroligt läskiga. Det är liksom någon primitiv skräck som kopplas in när jag ser en orm.

Saken blir ju inte bättre av att varmare väder lockar ut skallerormarna. Förra sommaren mötte vi en riktigt stor jävel när vi var ute och red (hästarna brydde sig inte alls). Och förra veckan låg det en stackars ormunge överkörd på vägen. Hu!

Finns det något som du tycker är skitobehagligt? Höjder, stängda rum, spindlar, fåglar, gubbar (=SJÄLVBEVARELSEDRIFT) eller något annat?

På måndagar publiceras inte mindre än tre av de poddar jag gör och det vore ju väldigt kul om ni ville lyssna på dem!

1. Skåpet gör jag med Cissan Blankens och Johanna Swanberg och ni skulle bara veta hur fantastiskt det är att få prata med dessa två kvinnor på regelbunden basis. Skåpet är mer eller mindre en helt vanlig diskussion mellan oss tre. Vi tycker ofta olika och vill med podden visa att man kan gilla varandra trots att åsikter ibland går isär. I veckans avsnitt pratar vi om när man ska lämna en arbetsplats/en relation, om hur jag nästan fick sparken på grund av ett blogginlägg, om korta män, om Elon Musk och kommer såklart med rekommendationer på slutet. Nästa vecka är Johanna på arbetsresa och då ersätter Alice Bah Kuhnke henne.
2. Magnus och Peppes podcast! Vi spelar in den live på Clubhouse varje lördag, men jag leker med tanken att göra det på Insta live. Det vore väl kul! Den här veckan pratar vi om att USA aldrig kommer att uppnå flockimmunitet, om att nästan alla som vill ha vaccin i USA har fått det, om hur republikanerna stiftar rasistiska vallagar, om Facebook, Donald Trumps nya blogg och mycket mer.
3. Mellan raderna. Den här veckan har vi gjort ett specialavsnitt i samarbete med Norstedts förlag. Vi snackar med författaren Johanna Schreiber om hennes nya bok Mellan raderna som utspelar sig i förlagsvärlden. Roligt snack om bland annat när man ska skriva sexscener.
4. Här kommer en bubblare: Den tredje säsongen av Peppe möter, podden där jag intervjuar författare och ber dem snacka skrivtips, ligger ute nu.

För den som är intresserad av hur man gör podd höll min make Magnus en liten Q&A på insta live igår. Han heter Maggiesohman där.

På sista tiden har jag hört lite för många personer slentrianmässigt slänga ur sig “media överdriver/mörkar/visar bara en del av sanningen” och vill därför prata lite om detta “media”. Jag antar att folk som säger så här menar journalister, men media är ju allt som förmedlar information. Det kan vara wikipedia, poddar, tv, magasin och what not. Journalistisk är däremot något som yrkesmänniskor gör och som handlar om att på ett obundet sätt förklara vad som händer lokalt och globalt.

Det finns såklart bättre och sämre journalister, de är nämligen människor. Och det finns ett ganska stort gråfält i vad som räknas som journalistisk. Journalister och journalistiska medier är ingen enhetlig grupp som träffas på ett hemligt möte en gång i veckan för att planera hur de (vi) kan vilseleda allmänheten genom att mörka sanningen. Journalister konspirerar inte mot folket.

För dig som genuint är oroad över vad som förmedlas genom nyhetsmedier rekommenderar jag att se över vilka medier du konsumerar. Är det Facebook eller New York Times? DN eller Reddit. SR eller Yotube? Etablerade mediehus kan du nämligen lita på. Medier med en ansvarig utgivare. Om tidningen du prenumererar på korrigerar sina misstag är det ett tecken på att du valt ett seriöst mediahus. Består nätpublikationen bara av opinionstexter kan det löna sig att att hålla ett öga på a) vem utgivaren/finansiären är b) komplettera med obunden journalistik. Ha också gärna fler än en källa. Det kan innebära att prenumerera på en tidning och lägga till till exempel public service.

Jag fattar att det kan kännas roligare att lägga sina surt förvärvade slantar på Netflix än en tidningsprenumeration, men utan en granskande instans som fri journalistik är finns det ingen demokrati. Ett färskt exempel är vad som pågår i Polen där regeringen snart kontrollerar all journalistik. Att göra bra journalistik kostar pengar därför är det viktigt att så många som möjligt betalar för nyheter. På så vis har vi en chans att få veta när politiker är korrumperade, när storföretag snuskar sig, att män har ihjäl kvinnor, om vad man beslutar om i EU och miljoner andra saker.

I dag är det mors dag i Finland och USA och mina sociala medier-flöden har varit fulla av hyllningar till mammor. Jag unnar dem alla att bli firade och hyllade! Samtidigt tänker jag varje mors dag på de som vuxit upp med komplicerade relationer till sina mammor, de som inte älskat eller känt sig älskade och de som är ofrivilligt barnlösa. Jag förstår att det är en jobbig dag för dem.

Själv drömde jag aldrig om att bli mamma, men blev det två gånger och fattar hur lyckligt lottad jag är på så många sätt. Magnus överraskade med frukost på sängen, snack om hästar i en timme och sedan en utflykt till Laguna beach.

Maggan hade köpt champagne, ost och mackor och vi hade en liten picknick bland ett gäng amerikanska familjer som också firade mors dag. Och ett gäng som hade en gender reveal party och hade beställt en helikopter som släppte ut blå rök för att visa att det var en kille på gång. Ni får kolla på mina insta stories för videon.

Det var den mors dagen. Nu ska vi äta middag och förbereda oss på en lång arbetsvecka.