Hej alla ni som tycker att det är viktigt att läsa olika sorters texter! Önskar vi kunde träffas och också diskutera veckans skörd. I veckan pratade jag med en kompis som ville börja läsa böcker och hade fått uppfattningen om att jag läser dagarna i ända. Hennes lättnad var stor när jag sa att jag högst läser 10 min om dagen

Det här är helt sjukt, men enligt en ny undersökning tror så många amerikaner som 15 procent (31 miljoner människor) att det ligger något i Qanon-konspirationen att USA styrs av satanistiska pedofiler.

Om du inte kan eller orkar ge dig ut och träna har ett riktigt långt och varmt bad/ bastubad samma hälsoeffekter! Det låter kanske för bra för att vara sant, men stämmer faktiskt. Läs mer om det på The Guardian.

Om att tacka nej till ett stipendium på college för att istället satsa på karriären som influencer (vi ska förresten spela in Skåpet imorgon och där tänker jag presentera en spaning kring vad som kommer efter influencers). Vad händer om ingen lär en kritiskt tänkande? Om all ens kunskap kommer från Tiktok. Och vad händer med människan i en kultur där hennes existens hela tiden recenseras?

På tal om sociala medier har det inte så stor betydelse för folks mående om man stänger av möjligheten att se antalet likes.

Ekonomi handlar mindre om siffror än om mänskligt beteende och psykologi. Här är orsaken till att du är lite extra köpsugen just nu.

Jag vet inte hur mycket man talar om rasism mot asiater där ni bor, men här skrivs det mycket om det.

Hur går det egentligen för den amerikanska demokratin? Inte så bra, om du frågar mig. Konspirationsteorier, republikaner som är tvungna att ljuga om de vill ha toppositioner i partiet och aktivt ifrågasättande av valresultat som redan bekräftats av flera oberoende instanser.

Musiken var mindre kapitalistisk på 90-talet, det var kanske vi också? 

När Magnus föreläser om podcasting i Sverige och USA brukar han lyfta fram att de största poddarna i Sverige är influencerpoddar, medan man i USA ännu satsar mest på redaktionella produktioner. Det här verkar ändå förändras, allt fler kändisar i USA startar poddar.

Igår kollade Maggan och jag på Friends-återföreningen på HBO och trots att ingen av oss var ett Friends-fan var det ändå lite rörande. Tiden, herregud så den går. Hur som helst, det är svårt att tala om Friends idag utan att lyfta fram fett-, homo-, och transfobin. Här är en text om hur vi som var tonåringar på 1990-talet uppfostrades till att tycka att det är äckligt med allt som inte vara skelett.

På tal om Friends vill jag tipsa om Lisa Kudrows “The Comeback”. Så jäkla bra, jag ska själv se om den. Är ni sugna på kärlek är den nya säsongen av “Master of None” otroligt bra.

Jag har bott i Los Angeles sedan 2013 och jag tänkte att det skulle vara kul att se hur jag förändrats från den oskyldiga studenten på USC till den boss bitch jag är idag. SKOJA! Jag tycker själv inte att jag förändrats så mycket, men nu får bilderna tala för sig.

Vi börjar 2013. Nyinflyttade till Los Angeles besöker vi såklart Hollywood-skylten och tar hundratals bilder eftersom det är ju overkligt att vi är här. Att vi bor här. Vi kör runt i en gammal Nissen (som kommer att få motorstopp ett antal gånger) och Vidde är så liten, mindre än vad Majlis är idag.

År 2014 och jag har precis lagt mitt arbetsmässigt hårdaste år bakom mig. Jösses vad jag kämpade med studierna vid USC. Säga vad man vill om amerikanerna, men arbetstakten på universiteten är hard core (och så gjorde jag en tvåårig studie på ett år. Mitt stipendium täckte nämligen bara det). Jag tar min examen och vi firar i Palm Springs.

År 2015 och jag försöker etablera mig som frilansjournalist i LA. Vi hänger ofta hos Cissan och Per som hyr ett helt sinnessjukt fint hus i Laurel Canyon med en utsikt över precis allt från Hollywood-skylten till Downtown LA och havet. På sommaren hälsar Kaj K-a på och vi går på LA Pride i West Hollywood.

Okej, 2015 var tydligen ett kul år det också. Lyckades också klämma in ett besök av Karin. Vi drog bland annat till Palm Springs. Och min vän och Mellan raderna-poddkollega Karin hälsade på och gjorde en roadtrip till Las Vegas med Cissan, Malin och mig.

År 2016 och jag rapporterar från Los Angeles, åker på olika små helgroadtrips med Blankens. Jag ger ut boken Livet & Patriarkatet, blir gravid, är med i en gameshow i tvi Finland och föder Majlis. Det känns som om 2016 var igår, men det är ju evigheter sedan inser jag när jag ser på bilderna.

År 2017 hände det tydligen mycket, eller så tog jag en massa bilder. Men åkte bland annat till Palm Springs (och Etiopien!) med Hanna, åkte på återbesök till strip mallen där Majlis är född. Bakom mig kan ni skymta badkaret hon på ut i. På väggen står TRUST. Åkte till Yosemite med Blankens, familjen Prydz och Illicarna, intervjuade Jill J i Las vegas och blev efteråt kompis med henne, visade tydligen också röven i Las Vegas och åkte russebuss i LA när per fyllde år.

År 2018 och jag känner på mig att ni börjar vara trötta på att scrolla igenom mina bilder. Hur som helst åkte Cissan och jag till New York där vi möttes upp med Karin och fick sova över i Brooklyn hos min kompis Lisa som ännu då bodde där. Maggan, Majlis och jag åkte också till Dubai i augusti (en av mina bästa vänner och barnens gudmor Karine bor där, osäker på om jag annars skulle åka). Jill hälsade på och vi hängde i Malibu. Det var fruktansvärt varmt, men också väldigt trevligt. Jag red en massa hästar och höll tydligen i en höna.

År 2019 red jag mycket. Vi åkte till Hawaii med kompisar och till Mexiko. Cissan, Sofie och jag åkte också till Coachella och stod bakom Eric när han spelade. Det en mäktig känsla att se publikhavet från scenen. Vi fick också två hittekatter, Simon och Katniss och gick på bröllop och åt middag med kompisar som hälsade på på Malibu Pier. Och mycket mer, men nu måste jag laga middag så vi får fortsätta en annan gång.

Igår pratade jag om abort i Nyhetspodden på Svenska Yle. Högsta domstolen här i USA är nämligen påväg att behandla ett fall som ifrågasätter kvinnors rätt till sina egna kroppar (eller egentligen “privatliv” enligt det fjortonde tillägget och fallet Roe versus Wade från 1973). Det är delstaten Mississippi som helt vill förbjuda abort efter vecka 15 och detta strider mot den amerikanska konstitutionen, men ifall The Supreme Court bestämmer sig för att Mississippi har rätt strider det i sig mot Roe versus Wade och hela landets abortlagstiftning är uppe i luften. I praktiken kommer det att leda till att vissa konservativa delstater helt förbjuder abort, medan de liberala fortsätter att ha aborträtt. Med andra ord kommer detta att drabba de fattigaste kvinnorna som inte har råd eller möjlighet att ta ledigt från jobbet för att resa runt i landet och styra upp en abort.

Hur som helst tänkte jag mycket på abort hela dagen igår.

När jag deltar i journalistiska sammanhang och inte är inbjuden som privatperson pratar jag såklart bara om fakta och försöker förklara sammanhang. Är jag inbjuden för min åsikt är det en annan femma. Eftersom detta är en blogg kommer här såklart min åsikt: Det går att personligen vara emot abort och ändå vara för lagstiftning som gör det möjligt för en kvinna att göra abort. Är man emot abort räcker det med att man inte gör abort själv. Är man orolig över ofödda barn satsar man på sexualundervisning och gör det enkelt och förmånligt att få tag på preventivmedel. Man röstar på partier som jobbar för ekonomiska satsningar på barn och familjer. Hyser man det minsta lilla intresserad för människoliv vet man att abortförbud inte leder till att kvinnor slutar utföra aborter. Det är bara de säkra aborterna som upphör.

(Nu inser jag att jag för att vara inkluderande kunde ha skrivit personer istället för kvinnor eftersom det också finns män som kan bli gravida, men jag antar att ni fattar vad jag menar.)

På torsdagen ska jag prata om mitt yrke och hur jag började jobba med det jag gör och eftersom jag ändå fick mig en tankeställare beslöt jag mig för att blogga om det. Jag har en magisterexamen i statsvetenskap och en i specialized journalism och jag jobbar som journalist, författare och med kvinnonätverket Friday Lab. Det varierar vecka för vecka hur mycket jag jobbar med de olika delarna, men just nu ligger till exempel mitt manus hos min förläggare så jag har inte skrivit på romanen på över en månad. Däremot har jag skrivit mycket journalistiska texter, föreläst, poddat och sysslat med Friday Lab.

Den här veckan är en ganska typisk vecka. Jag började med ett två timmar långt redaktionsmöte med Vad vi vet och jobbade resten av dagen med Friday Lab. Idag har jag spelat in några grejer för samma Friday Lab, varav en Insta live, och nu förbereder jag mig för ett frukostseminarium jag ska moderera kl 23 ikväll. Jag avskyr innerligt att göra saker sent på kvällen så jag försöker undvika dem i det längsta, men nu blev det ändå så här. Temat är Black lives matter så det blir i alla fall intressant. Eftersom jag ändå skulle jobba senare på kvällen tackade jag också ja till att spela in Nyhetspodden för Yle ikväll. Vi ska prata om USA och lagstiftningen kring aborter.

Imorgon ska jag rida och syssla med administrativa sysslor som att svara på mail och skriva saker för framtiden. Jag ska också förbereda mig och läsa på inför en podd jag ska gästa på torsdagen. Antagligen också planera något med Maja på Friday Lab. På torsdagen ska jag vara med i en podd och diskutera Elliot Rodger, ni vet inceln som 2014 mördade sex personer uppe i Santa Barbara.  på torsdagen ska jag också göra en pro bono-grej. Osäker vad som händer på fredagen, men på lördagen spelar vi in både Skåpet och Magnus och Peppes podcast.

Jag har säkert glömt nåt, men nu över till er. Vad jobbar ni med? Trivs ni?

Ett nytt avsnitt av Skåpet ligger ute! (Magnus och Peppes podcast kommer strax). Jag pratar mer om hur det var att bli spådd, Cissan för in samtalet på politik och kvinnliga partiordföranden (varför har Sverige ännu inte haft en kvinnlig statsminister), jag tipsar om en bra dokumentär, Johanna tar männen i försvar och så blir det en massa skoj. Lyssna gärna! Och om ni gillar får ni gärna dela avsnittet på sociala medier. TACK på förhand! Lyssna här!

Reklam för egen verksamhet

Den 19 juni ordnar Maja och jag i Friday Labs regi en online/offline retreat, eller re-create kallar vi den. Då blir det workshops, yoga, träning, diskussioner och avslutningsvis en cook-along där vi lagar middag tillsammans fast på olika platser (är man inte sugen på att laga middag just då kan man beställa hem maten och spara receptet för senare tillfällen). Tanken är att ta en halvdag bara för dig själv, eller högst med en kompis eller två. Ladda batterierna inför sommaren.

Vi kommer inte att jobba fram konkreta mål eller prestera en plan. Men däremot stänga pandemiåret och fundera på vad vi lärde oss under det. De här tankarna får sedan marinera under sommaren och sedan blir det en kort återträff i september då vi plockar fram det viktigaste och verkligen sätter mål.

Innan jag grundade Friday Lab fattade jag inte grejen med att göra saker i grupp, men ni vet jag hur saker konkretiseras när jag formulerar dem för andra. Om hur mycket energi jag får av andra kvinnor. Så jag säger: Kom med! Jag lovar att det blir bra och givande. Tänk bara på dig själv och vad du egentligen vill under en dag i juni.

Friday Lab re-charge kostar 1500 kr (inklusive moms, 1200 utan), om ni är två som anmäler er samtidigt (morsdagspresent?) kostar den 2600 kronor och är ni tre (syrran hänkar!) blir det 3450 kr totalt. Läs programmet och anmäl dig här.

Igår fyllde en av mina närmaste vänner Frida år och hade ordnat en otroligt fin middag som började med att ett medium läste vår energi och pratade om hur det är att vara klärvoajant och sedan läste taorotkort privat för den som ville. Jag älskar att Frida tar med mig på upplevelser jag själv aldrig skulle söka mig till (det här är andra gången jag blir spådd). Jag är själv en ytterst osexigt skeptisk person som vill hänvisa till vetenskap, men försöker verkligen öppna upp och se lekfullheten i tarot och spådomar. Världen blir lite roligare så, resonerar jag. Jag skulle aldrig fatta ett avgörande beslut på basen av vad ett medium säger, men det är perfekt underhållning.

Mediumet var en kraftig kvinna på drygt 50 med en kristall i ett snöre runt halsen och en varm utstrålning. Hon pratade om energier och kvinnligt och manligt och berättade sedan vad hon såg när hon såg på oss. Hos någon såg hon ett filter gentemot världen, någon annan skulle byta jobb, en person skyddade sig med ett hårt skal mot världen och jag var verklighetsförankrad och ett typiskt lejon. Alltså, vare sig man tror på övernaturliga krafter eller inte var det väldigt kul och att bra sätt att få igång diskussionen på ett kalas.

I min privata läsning fick jag bland annat höra att jag hade stora (ekonomiska) framgångar att vänta. Och att det enbart handlade om kvinnor. Jag kände inte igen eller höll med om allt som korten sade och tyckte det var lite kul att en av de första saker som mediumet sade var att jag också är klärvoajant. Innan ni kommenterar: Jag är också skeptisk, men tycker man ändå får leka. Och jag älskar att Frida tvingar mig att ta del av den här världen.

Ni då, har ni gått till medium, upplevt något övernaturligt?

I betalt samarbete med Reserol

Jag gör, som ni vet, ett längre samarbete med Reserol. Om ni behöver en bra hudlotion, serum, handkräm eller dagkräm eller något annat, använd koden PEPPE21 så får ni 25 procents rabatt på alla produkter. Reserol är ett litet svenskt märke där grundarna kommer från läkemedelsbranschen. De är genuint fina personer (jag har såklart pratat med dem och vi har gemensamma vänner) med bra värderingar. Själv blir jag allt noggrannare med min egen konsumtion och väljer hellre ett litet lokalt företag än att ge mina pengar till multinationella företag som äger mer eller mindre alla stora smink- och hudvårdsmärken. (Sju stora multinationella företag äger tillsammans 182 varumärken).

Samarbetet med Reserol är ett av de få betalda samarbeten jag gör eftersom jag vill att produkterna som figurerar här ska vara bra, passa er som läser här, passa mig såklart och gärna ha någon form av hållbarhetstänk. Så det vore med andra ord kul om ni nästa gång väljer just Reserol när ni ska köpa en kräm.

Jag har tagit en tupplur nästan varje dag den här veckan. Otroligt skönt. Jag vet att inte alla kan sova på dagen, men jag tycker att det räknas om du bara lägger dig ner och slappnar av. Skippar prestationen i att verkligen sova.

Jag vill passa på att tacka alla er som betalar för mitt nyhetsbrev med alla länkar. De är ju gratis här, men det är fint med folk som frivilligt vill betala för innehåll.

Om hur Ford börjar sälja elbilar, inte med klimatargumentet, men att de är bättre än bensinbilar.

Otrolig arkitektur från Ryssland/Sovjetunionen (den här stal jag från nyhetsbrevet Bra Spam, som är kul och jag tycker ni ska prenumerera på!). Samma Bra Spam påminner delar också den Lip Sync Battle jag tänker på varje dag och kollar på minst en gång i veckan. Alltså Tom Holland som gör “Umbrella“.

I USA jobbar republikanerna hårt för att tillåta delstaterna att helt förbjuda abort. Om prejudikatet Roe versus Wade (som i praktiken handlar om att en människa har rätt till sin egen kropp) upphävs kan abortlagstiftningen se ut så här i USA. Och alla vet ju att ett abortförbud inte leder till färre aborter utan bara till färre säkra aborter.

Och om att vi borde tala om missfall i skolans sexualundervisning.

Den 25 maj är det ett år sedan George Floyd mördades av en vit polis. New York Times har samlat ihop en lista med kulturella fenomen, med anknytning till antirasism, som dök upp sedan dess. Minns ni den svarta instagramfyrkanten som förvandlades till en identitetsmarkör och kommersiellt verktyg?

Älskar att Naomi Campbell har blivit mamma som 50-åring.

Om ni är nyfikna på hur mycket folk betalar för att leva och bo i USA kommer här fyra historier. En tvårummare i Norra Kalifornien kostar $2,270 i månaden etc.

Den här texten om begreppet “woke” tycker jag var intressant. Jag vill också ta tillbaka ordet eller hitta på ett nytt. Att vara PK, woke eller bara snäll och inkluderande är väl det finaste som finns?

Om hur otroligt svårt det är att döma någon för våldtäkt (till och med när personen erkänner).

En text om hjältinneböcker och om hur det är samma kvinnor som dyker upp i dem alla.

Vilda hästar i USA är ett problem för myndigheterna, det finns för många av dem och det är dyrt att fånga in och träna dem. Man trodde sig ha kommit fram till en lösning, men givetvis fanns det folk som missbrukade systemet och tjänade en hacka.

Jag började kolla på “Hacks“ som handlar om en äldre komiker, som egentligen inte är så rolig längre, som paras ihop med en ung manusskribent. Motvilligt tvingas de samarbeta. Hemska personligheter, men kul serie. Bonus att huvudpersonerna är kvinnor och att serien utspelar sig i Las Vegas.

På min kompis gård finns det inte bara en nio hästar utan också en massa andra djur, bland annat en liten killing som heter Tallulah (Majlis kallar henne Lula) som var livrädd för människor de första veckorna, men nu älskar alla och följer efter en som en liten hund. Så fruktansvärt gullig. Majlis är helt besatt av henne och känslorna verkar vara besvarade.

Jag tänkte på en sak som Anna skrev i kommentarsfältet under, om att ta hand om sin psykiska hälsa. Att röra på mig, sova och umgås med djur får mig att må bra. Igår hade jag ridlektion på förmiddagen och red en häst så känslig att jag bara behövde tänka fram kommandona. Alltså omedvetet flyttade jag såklart tyngden i sadeln så hästen fattade vad jag menade. Älskar att rida dressyr och ha den kommunikationen. I de bästa stunder blir man liksom en enda varelse. Mycket fint och överraskande svettigt. Att rida riktigt bra är att få det att se ut som om man bara sitter på hästryggen, men egentligen krävs det en massa muskler och koordination.

Samma eftermiddag åkte vi upp till Topanga och där red jag tre (lite mindre känsliga och vältränade) hästar, matade grisarna, fångade två marsvin som rymt och gullade med killingen Lula och åsnan Opal. Var skönt om i musklerna och trött när jag kom hem.

Idag har jag bara svarat på lite mail, spelat in Mellan raderna och dragit en insta live mellan Friday Lab och Vad vi vet. Jag har en känsla av att jag borde göra mer, skriva något, men det får kanske räcka så här. Jag orkar liksom inte med mer. Ger mig kanske ut och springer lite istället.