Ormskräcken

S · 5 years ago
Möss! Jag kan verkligen inte rå för hur jag reagerar då jag ser (eller bara hör) en mus, och tyvärr bor vi på landet där de är en naturlig del av livet så att säga... Det känns faktiskt som ett stort problem som jag inte riktigt vet hur jag ska tackla.... bara tanken på KBT ger mig panik....

Eva · 5 years ago
Getingar. Inte bin o humlor. Getingar. Ser skillnad på långt håll. Totalt skräckslagen. Kommer det in en geting i huset eller bilen så går jag ut tills jag är säker på att den är borta, det fixar oftast min man. Skräcken jag känner går inte att styra bort. Hatar att sitta ute och äta en sensommardag när getingarna lockas till maten på bordet, jag går in och sätter mig vilket såklart är jobbigt för alla inblandade. När vi fick våra barn sa min man att nu får du skärpa dig annars för du över din getingfobi på dom. Visar hur lite han förstår ang detta — hade det bara handlat om att ”skärpa sig” hade jag gjort det för länge sen…

Linda · 5 years ago
Djupt vatten, där man inte ser botten, när det är sådär kolsvart. Får panik av att simma där jag inte har nära till land eller når botten, och även i bassänger där det är så mycket folk att jag inte kan nå kanten snabbt. Borde verkligen öva på att simma så att jag känner mig säkrare. Att simma under vatten känns av någon anledning säkrare, kanske för att man är mer en del av vattnet.

puva · 5 years ago
ORMAR och min återkommande mardröm: att jag är under isen och vaken frusit igen, kommer inte upp och syret tar slut.

Steph · 5 years ago
Höjder. Trappor som skakar och som man ser igenom i kombination med höjder är döden. Ritilän som det heter på god svenska är mitt favorithatobjekt och något som museer och liknande ofta älskar. Fy sablar alltså, framförallt om det kommer folk efter/före en så hela trappan skakar. Helst stannar jag och klamrar mig fast och får en liten panikattack men så kan man ju inte bete sig om det kommer folk efter en, så det är bara att bita ihop och försöka ta sig upp eller ned utan att dö på kuppen. Vägrar nästan gå i ritilän. Hatar dem. Har alltså en grym höjdskräck och har försökt bota den men ritilän är nog det värsta som finns för ens höjdskräck. Ormar är jag också rädd för. Blev biten av en huggorm för ett antal år sedan och ja, förtjusningen blev inte större efter det. Snokar kan jag tolerera även om jag nog hoppar två meter upp i luften när jag ser en sådan innan jag märker att det bara är en snok.

Elisabeth · 5 years ago
Nix, inte på den nivån (skitobehagligt), men visst är det jobbigt med ormar, råttor osv. Att tömna råttfällorna överlåter jag på min man, men han är å andra sidan oerhört störd av om det kommer in något flygkryp och går till attack med Radar direkt, där jag helt enkelr öppnar fönstret och föser ut getingen eller vsd det nu är istället. Men dessa rädslor är ju bara rädslor, det är inget reellt farligt med möss eller ormar eller spindlar i Sverige. Jag är mer nyfiken på hur folk i USA förhåller sig till riktiga risker som tex skallerormar. Vad ska man göra om man blir biten? Hur stor är risken att dö? Vilka ställen undviker man pga ormar? (Eller andra farligheter i naturen).

Maria · 5 years ago
Visste du annars att skallerormar allt oftare nuförtiden inte har skallror? Det är för att människor så effektivt dödat så många att de har svårt att hitta andra skallerormar att para sig med, och därför ofta parar sig med bull snakes, som saknar skallror.

Lina · 5 years ago
Ja 100% med på tåget gällande ormar. Tycker också att blod är extremt obehagligt… huh! Nu blir det till att bildgoogla gulliga djur.

Viktoria · 5 years ago
Är paniskt rädd för ormar och har alltid varit det. Tycker inte ens om att se dem på bild. Drömmar väldigt sällan mardrömmar men när jag gör det förekommer det nästan alltid en orm.

eva · 5 years ago
Ormar!!!!!! När vi läste om dem i skolan och det i biologiboken fanns en bild av en huggorm var jag tvungen att klistra över den bilden så att jag inte i misstag skulle se den. Höjder framkallar heller inga lyckokänslor!

Julia · 5 years ago
Ormar, så obehagliga hjälper inte att min sambo är typ uppvuxen med orm och vill att vi skaffar en. Ba, eh nej. Får räcka med vår söta hund som husdjur. Råttor har jag också fobi för, möss är jag inget stort fan av alls. Har en uns klaustrofobi as well, måste kunna vända mig om och byta riktning. Tänker på en scen i Bröderna Lejonhjärta där de kryper genom en lång trång tunnel panik aldrig i mitt liv att det skulle gå.

Anna · 5 years ago
Ormar!!! Livrädd. Min mormor hade en plastorm när jag var liten, i en skrivbordslåda (!?) , och den skulle alla skrämmas med. Var såååå rädd, och är rdd n idag. Kalaset du skriver om, fy fa-an. Mardröm. Mycket kan jag ta, men hade fasen inte pallat...

hanna · 5 years ago
Hmm. Jag är nog inte så rädd för konkreta saker, som ormar, spindlar, möss (de är ju söta!), mörker eller blod. Blev instängd i en hiss i ett strömavbrott en gång och kände mest att "jaja, elen kommer väl tillbaka" (det gjorde den). Jag är en rätt nojig och neurotisk person när det gäller mycket, men det är mer kopplat till psykologiska grejer. Att däremot höra konstiga ljud när jag sover ensam på landet får hjärtat att hoppa upp i halsgropen (även om det alltid brukar finnas en rimlig förklaring). Och en sak jag ABSOLUT inte fixar är övernaturliga grejer, allt sånt håller jag mig långt ifrån. Även filmer. Mycket hellre en spindel än ett spöke :-)

Ida · 5 years ago
När någon kräks. Totalt ologiskt och väldigt jobbig fobi faktiskt. I perioder kam jag inte sitta bredvid någon på buss eller liknande, helt knäppt. För övrigt 100% stabil (vad jag själ märker). Tips tages tacksamt emot. Har själv kanske kränkt 5 ggr i mitt liv ( ja, varit gravid och fött barn).

Linda · 5 years ago
Råttor och möss!

Jagjagjag · 5 years ago
Sådär instinktivt är jag väldigt rädd för ormar och råttor och fågelspindlar, huu men jag tror att det får vara så, det är ganska naturligt. Jag är också höjdrädd och det är jobbigare. Folk förstår inte att jag på riktigt är rädd. Men jag lyssnar dåligt på mig själv och utsätter mig ständigt för dessa situationer och det är bara obehagligt, senast gick jag med på att åka pariserhjulet i Helsingfors och slöt ögonen hela tiden, helt värdelöst. Jag var i alperna på någon multisport grej och klarade verkligen inte av att rappelera. Men, när jag var ca 30 och reste mycket så hade jag en orädd period, blev lite van och på nåt sätt överkom jag rädslor och mådde bra av det. Paddlade fors och gjorde eskimåsväng, besteg mindre berg, red, tog klätterkort , surfade etc. Då hade jag en känsla av att jag skulle klara dessa grejer och en tro på att guiderna var kunniga och att repen skulle hålla. Det har jag inte längre. Jag gillade den känslan. Men jag hade bättre fysik. Tränade mera. Umgicks med modigt folk som sporrade mig.

Nina · 5 years ago
Huu, blir helt ställd av att se ormar! Får kalla kårar av dem. Spindlar är jag inte heller förtjust i. En gång på lågstadiet hade jag varit på toaletten och medan jag tvättade händerna råkade jag titta upp i spegel och blev lamslagen - hade en megaspindel på kinden!! En annan grej är fåglar. Utomhus är de helt okej, men om de råkar flyga in i lägenheten får jag panik och gömmer mig under ett täcke/på wc och kallar på hjälp.