Fler av er har frågat om min coach och jag ska skriva mer om henne och processen i ett senare blogginlägg, men tills dess vill jag tipsa om ett (gratis) webinar som Marinne (som hon heter) håller. Så här skriver hon: "Hej! Nyårsafton och januari susade förbi men det betyder inte att det är för sent att sätta sig ner och skriva målsättningar för året. Till din hjälp har jag satt ihop ett gratis Webinar som på en timme ger dig övningar med blick in i framtiden, konkreta tips hur du formulerar mål och verktyg för att hålla dig på banan hela året. Ett Webinar, vad är det då? Jo det är ett seminarium eller workshop som man följer bekvämt från sin egen dator eller platta, hemma eller på jobbet. Man lyssnar och kan kommentera i chatten men man varken syns eller hörs och formatet funkar superbra just för målsättning. Hur funkar det då? Jo, du anmäler dig med länkarna längre ner i mailet. Jag ordnar 2st live webinar vecka 6. Måndag kl 19.00 och torsdag kl 12.00, CET (dvs Stockholmtid). Du registrerar dig med din mailadress på WebinarNinja. Dagarna innan får du ett arbetshäfte skickat per e-post som du kan skriva ut och använda under seminariet. Logga in en stund innan Webinar börjar för att se att allt fungerar med ljud och chat. Hitta en lugn plats och ha papper/penna och en kaffe/te nära till hands.   Vad får du ut av den här timmen? Jo en timme med fokus på dig. Nya tankar, en gnutta inspiration, nedtecknade mål färdiga att bearbetas och dessutom en massa tips hur du ska få 2018 att bli en succé.  Vad väntar du på? Anmäl dig nu med länken nedanför. Antalet platser är begränsade!" Här kan du anmäla dig till måndagen och här till torsdagen. Vill du ha ett nyhetsbrev eller ställa frågor? Maila: marianne at grandnord.se

Älskar när samtiden synkar ihop ens tankar och funderingar. Eller kanske det mest handlar om bekräftelse kring att jag inte är den enda som går omkring och funderar på om mängden skriverier om hudvårdsrutiner ökat explosionsartat de senaste åren. Jag snubblade idag över den här texten i Huffington Post som är ett slags resonerande och försvar till kvinnors hudvårdsrutiner, men samtidigt ett erkännande att intresset för produkter starkt hänger ihop med kapitalismen och att det inte existerar något som "perfekt hy". Att kämpa för att få någonting som inte existerar är ju den kapitalistiska drömmen/grundvalen. Eftersom ingen någonsin kommer att nå sitt mål kommer folk att fortsätta köpa produkter i all evighet. I en text på The Outline argumenterar Krithika Varagur för att hudvårdrutiner till och med kan göra hyn sämre. Som jag skrev i ett tidigare inlägg tycker jag inte att hudvård helt går att jämföra med traditionellt manliga hobbyn eftersom målet här är att få finare hy = se bättre ut. Samtidigt finns det helt klart positiva faktorer, som någon kommenterade här kan det vara mysigt och meditativt.  Samtidigt i den här tråden på Reddit pratar folk om hur de motar bort negativa tankar genom att fokusera på sin hy. Hur hudvårdsrutiner får dem att stiga upp ur sängen på morgonen, trots att de helst av allt skulle ligga kvar. Tänker vidare att smink och hudvård kanske ändå inte går hand i hand. Smink kan vara ett sätt att uttrycka sig, lekfullt, kanske till och med konst i någon mån. Som exempel Annahita (som många av er tipsade om) med sloganen "Smink som killar hatar". Då är kanske det "naturliga sminket" det som, enligt min egen högst personliga erfarenhet, den som killar generellt gillar mest, den mest patriarkala. Liksom: Gör dig själv lite snyggare, men var inte FÖR mycket. Grön, glittrig ögonskugga och mörkt läppstift blir något utanför att behaga andra. Förstår ni vad jag menar? Det sagt: Jag vill inte skriva ner de (oss) som har hudvårdsrutiner. Själv pysslar jag mer eller mindre halvhjärtat med olika sorters krämer, masker och rengöringsgrejer. Genom att blogga om det (och läsa era kommentarer) hjälper jag mig själv att analysera kring fenomenet och förstå vad det egentligen handlar om.

Och här är Magnus och Peppes podcast. Eller som Magnus uttryckte det: "När folk lurar systemet, är det då systemet det är fel på? Som killen som skapade Englands hetaste restaurang, förutom att den aldrig existerade och alt var ett skämt. Vad bevisade han egentligen? Bevisade han att kundrecensioner på TripAdviser är korrupta? Eller hon som köpte följare, likes och kommentarer till sitt Instakonto och påstod sig vara en influencer och började sälja annonser till företag? Satte hon fingret på det faktum att företag inte vet vad de betalar för? Eller är båda dessa helt vanliga lurendrejare som bara satt fingret på att det finns lurendrejare överallt? Och så ger vi veckans Trump och veckans runkare – Den här veckan är de dessutom olika personer!"

I dag har jag spelat in både Mellan raderna och Magnus och Peppes podcast  (var gulliga och följ oss på Facebook, på Mellan raderna lägger vi upp böckerna vi läst och på Magnus och Peppes podcast lägger vi ut länkarna som vi hänvisar till i podden) samt gästat Poddcentralens podd (länkar när den kommer ut) och är så fruktansvärt trött på mina egna ord och åsikter. Är liksom tom på content, som man säger i influencervärlden. Hursom, rekommenderar kommentarerna under förra inlägget. Bra läsning. Började på ett inlägg om socker (Hej Hej Vardag Louise och Hanna skrev bra om det), men kom liksom inte iland. Det får vänta tills imorgon. Sprang en sväng, det var solnedgång och så vackert nere vid havet att mitt hjärta nästan brast. Nu är jag vrålhungrig. Avslutar in klipp där jag är väldigt lycklig.   via GIPHY

Okej, här kommer en snabb spaning: Korrigera gärna mig ifall den inte går i mål. Skriver detta i hasten mellan middag och dusch efter ridlektion, men here goes: Hudvård! Så mycket som handlar om hudvård i dessa tider. Jag är visserligen frivilligt med i en hudvårdsgrupp på Facebook, men också i andra grupper och på bloggar och andra sammanhang snackas det om syror (Hanna bloggade om det häromdagen), foundations, rengöring, lotions och tusen andra produkter och sessioner. Jag tycker handen på hjärtat att hudvård ska få vara ett intresse som vilken hobby  som helst (ingen klagar på snubbar som lägger ner oskäligt mycket pengar och tid på sina intressen (här satt jag i fem minuter och tänkte: VAD GILLAR KILLAR? Fotboll? GTA?), men eftersom hudvården finns överallt och att det blir allt mer normaliserat att göra lite ingrepp här och där (hej influencervärlden!) är det svårt att inte alls bli påverkad. Eller jag blir det i alla fall. Jag har på sistone noterat små rynkor kring mina ögon och i pannan, leverfläckar och födelsemärken. Fåfängan i mig vill smörja in mig med ALLT. Jag vill att folk ska tycka att jag är snygg. Jag är sugen på att köpa skiten, men nånstans inom mig säger en röst att det är ganska mycket pengar för ganska lite resultat. Det går liksom inte att göra det Cher vill när hon sjunger If I could turn back time. Och jag tycker verkligen att folk ska få ha ett hudvårdsintresse! Leka med smink och utforska nya produkter (jag är bara avundsjuk på de som är bra på att sminka sig). Jag fattar att det är kul. Jag vill verkligen inte vara den som nervärderar ett kvinnligt intresse, det ska fanimig ha lika hög status som traditionellt manliga hobbyer, MEN nu råkar det sig att just det här intresset handlar om att göra en snyggare, bromsa upp åldrande, ge en jämnare hy och se piggare och finare ut. Kanske alla (andra) gör det för sig själva, men visst är det det är ett lustigt sammanträffande att det är sådant som patriarkatet ger tummen upp för. Kvinnor ska vara snygga att se på, unga och vackra har högre status än motsatsen. Det är den här tillfälligheten som skaver i mig. Tänk om det nya stora kvinnliga intresset istället handlade om att bli smartare, eller bättre på pingis?   Pjuck: Blankens DTLA, jeans Mother, t-shirt Everlane och minns inte varifrån jeansskjortan kom, men gammal som gatan är den. Plats: Ventura Boulverad, har nynnat på Tom Petty-låtar hela dagen.

Tänkte att vi kunde dra en vardagsblogg den här måndagen. Om vi börjar då måndagen officiellt började så lät jag podden By The Book söva mig varje gång ett barn väckte mig. Ska tala lite om den i nästa Mellan raderna (vi ska förresten flytta över till Acast, kan inte ni ladda ner appen?) som vi ursprungligen skulle spela in samma morgon, men som sköts upp till onsdagen. Åt frukost och gick sedan ner till stranden för att tala med min coach. Efter att jag bloggat om vilsenhet i karriären har jag blivit med coach. Otroligt inspirerande och kul! Också överraskande jobbigt att tala om sig själv i en timme. Tänker att det kanske delvis är en kvinnogrej att alltid vilja ställa artiga motfrågor och inte bara köra på med ett föredrag om sin egen förträfflighet och tankar, men kanske också en yrkesgrej att det är konstigt att som journalist plötsligt vara den som måste svara på frågorna, inte ställa dem. Jag ska blogga mer om coachen senare, bra person och nyttigt med lite vägledning. Vi gjorde bland annat en grej där jag visualiserade mig själv som gammal och såg tillbaka på livet. (Tog inte selfie, så den här förväntansfulla glassbilden får symbolisera min mood). Sen blev det som sagt ingen poddinspelning så jag åkte ut till Little Beach House i Malibu där jag träffade Cissan. Vi jobbade lite, pratade lite, jag skrev bland annat tre sidor på ett manus jag tänkt länge på. Tog ett smygfoto trots att det är strängt förbjudet att fota där. Det råkade nu vara en så fin dag i Malibu att jag måste föreviga den. Plus att det plötsligt är kring 25 grader varmt. Sedan var det det dags för en andra lunch med de här gullepluttarna. Vi drog upp till Art's Table, pratade om livet, lät Majsan leka med en skål med is och när klockan slog tio i tre plockade vi upp Vidar från skolan. Majsan hade fortfarande pyjamas vid den här tidpunkten. När vi kom hem jobbade jag en stund och tog sedan en lång promenad med några poddar i öronen. Det var fortfarande varmt ute och jag kände den där vanliga tacksamheten för att få bo just här. När jag kom hem hade Majlis lärt sig säga "Hi Google" till vår Google Home. Var bombsäker på att hon var ett barngeni fram tills att hon tjugo minuter senare gjorde nummer två i badet.

Innan jag fick barn brukade jag skryta med att jag kunde somna var som helst. Sömnen var självklar. Sen kom Vidar och även om han var ett välsovande barn blev det tidiga helgmorgnar och en tredje, roterande, person i sängen. Majlis är av en annan sort, hon vaknar minst en gång om natten och gallskriker tills hon får en flaska mjölk, sen gnäller hon i sömnen och sparkar lite på oss. Igår vägrade hon somna om hon inte fick sova på mig. Hon blir så förbannad om hon inte får som hon vill. Vi lägger henne i egen säng, men halvvägs igenom natten ska hon upp i vår och skapar sedan bokstaven H av våra kroppar. Eller så lägger hon sig rakt över våra ansikten eller nåt annat obekvämt. Ibland drömmer Vidar mardrömmar och joinar oss i sängen, han roterar fortfarande och gnisslar tänder. Långa naglar på griffeltavla och ja ni fattar. Få är de nätter som jag sover utan avbrott. Förr trodde jag att jag måste få minst åtta timmar sömn, men nu vet jag att jag kan fungera hur bra som helst på mellan sex-sju. Blir det färre än så är jag inte speciellt kreativ och vill gärna ta en tupplur på eftermiddagen. Drömmer ändå om åttan. Därför gör jag mitt yttersta för att maxa den sömn jag får. Här är mina egna bästa tips: 1. Skaffa ej barn. (Skoja! En gillar ju sina barn och det är väl värt sömnlösheten i längden. Eller så får man göra som folk här i LA och anställa en night nanny). 2. Sovmask. Känner mig nuförtiden naken utan min sovmask. Skaffade den ursprungligen på grund av att det var så ljust under sommarnätterna i Stockholm, men sedan dess har den hängt med. Är ni nybörjare på området "sovmask" rekommenderar jag att skaffa en supermjuk och len i silke. 3. Politisk podcast i öronen. Lyssnar oftast på nån news roundup på NPR eller New York Times Modern Love där olika kända personer läser upp kärlekshistorier som läsarna skickat in. Sövande som bara den. 4. Frisk luft. Lång promenad före läggdags eller ÅTMINSTONE fönstret på glänt. 5. Befria dig från sömnen. För att minska på prestationspressen: intala dig själv att vila är minst lika bra som sömn. Det räcker med att ta det lugnt. Har du tur blir du så avslappnad i den här tanken att du somnar av bara farten. 6. Planera bok/artikel du ska skriva. Själv får det mig alltid att somna och gör det för ovanlighetens skull inte det har jag i alla fall fått lite jobb gjort. Det sägs ju att man påverkas av ljuset från en skärm, men jag somnar varje kväll till en tv-serie på min dator. Ni då: Vilka är era bästa tips mot sömnlöshet?

För någon vecka sedan beslöt jag mig för att släppa tyglarna lite. Göra killräckligt. Jag är så jävla trött på att plocka undan grejer som ettåringen drar fram ur skåpen, plocka upp sockor, svara på frågor, tvätta, hänga, vika, byta blöja, skriva, torka, skapa, boka och så vidare. Delvis kom beslutet för att jag var så trött, men också för att jag läst och hört om så många utbrända kvinnor. Tänker att det är slöseri med liv att hålla och prestera hela tiden. Jag får väl lov att duga också utan att jag hela tiden bevisar resultat på vad jag gjort. Jag tar tupplurer, låter bli att jobba hela tiden, pitchar färre texter, låter det gå länge innan jag svarar på mail och försöker lita på att det löser sig ekonomiskt ändå, dricker lite vin, äter lite glass eller som idag: Unnar mig själv bottomless mimosas på söndagsbrunchen. Lever som om jag vore Magnus. Kan enbart rekommendera denna nya livsstil. Fattar ju att den inte kommer att hålla, men för en stund är det la vida loca. via GIPHY

Okej, här kommer en urgammal spaning: När folk säger att feminismen måste jobba med viktigare saker än färger på barns kläder tänker de inte riktigt hela vägen fram. Själva färgerna påverkar såklart inte ett barns uppfattning om sig själv, men vi vuxna, som vuxit upp i en kultur där blått och mörka färger betyder kille och rosa och ljusa färger symboliserar tjej, behandlar automatiskt ungarna olika. Det är såklart ingen patriarkal konspiration, utan bara en inlärd reaktion. Det är enkelt och skönt att dela in världen i två kön med specifika egenskaper. Nu säger jag inte att det är nåt fel på att klä sin lilla tjej i rosa tyll eller kille i Batman-tröja, men gör man det varje dag kommer omgivningen att bekräfta och förstärka traditionella könsroller. Tjejer blir ständigt påminda om att de är söta och gulliga och killar att de är tuffa och starka. Jag ska inte vara självgod här (en av de värsta egenskaper jag vet) eftersom jag sannerligen inte har haft någon uttalad strategi med Majlis klädsel. Men på grund av lättja, sjysta vänner och miljötänk har Majsan mest av allt blivit klädd i plagg vi fått av folk med lite äldre barn. En majoritet av plaggen har råkat vara traditionella pojkplagg. I dag när jag klädde barnet i en klänning hon fått av sin gudfar noterade jag hur stor skillnad det är på folks reaktioner. Jag tycker ju alltid att Majlis är världens sötaste, men samma unge i klänning fick dubbelt så många kommentarer om hur gullig hon. Jaja, jag fattar ju att jag sparkar in öppna dörrar här. Alla vet detta, Öhman! Men tänkte att det kanske är en bra reality check att göra på sig själv. Hur mycket en påverkas av folks klädsel och utseende.

Här kommer veckans andra podd. Eller som Magnus skulle ha uttryckt det: "Vi fick ett brev om att jag är oförskämd mot Peppe. Magnus minns sina dagar med porraktrisen Stormy Daniels, samma kvinna som fick 130 000 dollar för att hålla käft om sin relation med Donald Trump. Är influencer ett lågstatusyrke? Vad instagrammar Melania Trump INTE om och vart försvinner hälften av finska efternamn när man böjer dem." Vid sidan om detta svarar vi på BRA lyssnarbrev.