Okej, här kommer en urgammal spaning: När folk säger att feminismen måste jobba med viktigare saker än färger på barns kläder tänker de inte riktigt hela vägen fram. Själva färgerna påverkar såklart inte ett barns uppfattning om sig själv, men vi vuxna, som vuxit upp i en kultur där blått och mörka färger betyder kille och rosa och ljusa färger symboliserar tjej, behandlar automatiskt ungarna olika. Det är såklart ingen patriarkal konspiration, utan bara en inlärd reaktion. Det är enkelt och skönt att dela in världen i två kön med specifika egenskaper.
Nu säger jag inte att det är nåt fel på att klä sin lilla tjej i rosa tyll eller kille i Batman-tröja, men gör man det varje dag kommer omgivningen att bekräfta och förstärka traditionella könsroller. Tjejer blir ständigt påminda om att de är söta och gulliga och killar att de är tuffa och starka. Jag ska inte vara självgod här (en av de värsta egenskaper jag vet) eftersom jag sannerligen inte har haft någon uttalad strategi med Majlis klädsel. Men på grund av lättja, sjysta vänner och miljötänk har Majsan mest av allt blivit klädd i plagg vi fått av folk med lite äldre barn. En majoritet av plaggen har råkat vara traditionella pojkplagg. I dag när jag klädde barnet i en klänning hon fått av sin gudfar noterade jag hur stor skillnad det är på folks reaktioner.
Jag tycker ju alltid att Majlis är världens sötaste, men samma unge i klänning fick dubbelt så många kommentarer om hur gullig hon. Jaja, jag fattar ju att jag sparkar in öppna dörrar här. Alla vet detta, Öhman! Men tänkte att det kanske är en bra reality check att göra på sig själv. Hur mycket en påverkas av folks klädsel och utseende.

Plupp · 7 years ago
Min son har också ärvda kläder, mycket från två äldre tjejer samt sin syster och så har han "typiska" killkläder som andra köpt till honom. Har han killkläder är det inte många som kommenterar hur han ser ut. Nu råkar han ju älska klänningar, hårspännen, diadem och handväskor. När han "bryter" det stereotypiska mönstret får han /blir han ofta kommenterad. Han är tre år nu och det är underbart på "lilla sidan" på dagis. Inget av de andra barnen höjer ögonbrynen över hans klädsel, för dem är det ännu helt självklart att vem som helst kan ha en klänning/hårspännen/diadem/etc. Så än så länge får och vill han vara precis sig själv. :-)
Peppe Öhman · 7 years ago
Blev väldigt glad av den här kommentaren! Så fint med barn som får vara sig själva och experimentera med kläder. Ps visst läser du Dobre Futro? http://bradpittsarmpit.blogspot.se/
Pia · 7 years ago
Mej bekymrar främst hur folk kommenterar och behandlar barn som redan väljer sina kläder & sin stil själva, men visst börjar det ju från reaktioner på riktigt små barns utseende (om än föräldrarna medvetet el ickemedvetet valt kläder). Försöker hålla koll på mitt beteende och vad för komplimanger jag ger, det är jättesvårt! Sitter riktigt djupt inne.
Peppe Öhman · 7 years ago
Tycker också det är svinsvårt att inte säga att små gulliga tjejer är GULLIGA. Får verkligen hålla band på mig själv och misslyckas ofta.