Jag lånade en lista av Lina här kommer den! Förresten, så tog jag av misstag bort hela min blogglista. Tänkte att det kanske var bra med en rensning, men nu får ni hemskt gärna hjälpa mig med vem som ska finnas där. Bloggnamn med adress, tack på förhand! Gärna också motivering, men den är frivillig.

• Bästa vintermaten? Nu är det ju inte smällkalla vintern här, men just nu är vi inne i en taco med bönröra och guacamole-period.
• Poddar du lyssnar på? Jag lyssnar regelbundet på Up First, The Daily, Pod Save America, 1A, Trumpcast, Slate's Double X, The Weeds, Hidden Brain, ska börja på By The Book, Första glaset och återfinna Lilla Drevet.
• Favoritstad? Buenos Aires. Mina minnen från när jag bodde där är kanske förgyllda, men det ÄR en jäkligt fin stad. Längtar också ovanligt mycket efter Sommarstockholm och -Helsingfors och så älskar jag ju L.A. annars skulle jag inte bo här.
• Senast lästa bok Avslutade precis Zadie Smiths "Swing Time", ska tala om den i nästa Mellan raderna. Spoiler: gillade den väldigt mycket.
• Nästa resa går till? Jamen, kanske vi kör iväg till Grand Canyon? Väldigt sugen på det. Karine vill väldigt gärna att hela familjen kommer och hälsar på i Dubai, men det går nog inte av en massa olika skäl. Nästa flygresa blir nog Stockholm i juni.
• På önskelistan? Jag längtar faktiskt inte efter någonting speciellt. Fler ridlektioner?
• Senaste inköpet? Blöjor. Senaste inköpet bara till mig själv måste ha varit (vid sidan om ridlektion) ett par jeans på rea från Mother. Tänkte inte göra nån bloggrej av det, men har beslutat mig själv för att köpa högst ett klädesplagg varannan månad det här året. Det är väl ändå det MINSTA man kan begära av en modern kvinna. 
• Saknar? Lugn och ro! Hade glömt bort hur intensiv en ettåring är. Saknar också folk i Norden (ni vet vem ni är) och rågbröd, men men.
• Bästa TV-serien? Ojojoj, nu du lilla blogglista ska du få CONTENT:  The Good Place ÄLSKAR jag. Kollar också på Crazy ex Girlfriend, nya säsongen av High Maintenance, Crashing och Divorce. Ja och så plöjer Maggan och jag igenom Breaking Bad, vi är inne på säsong fyra nu och jag inser med allt större säkerhet att jag redan sett skiten.
• Ett livsråd? You're not too old and it's not too late.

Välkomna till relationsbloggen! Lyssnade som vanligt på Slate's Double X Podcast som delvis handlade om Aziz Ansari-caset (höll för en gångs skull inte alls med dem) och att alla par har ett ständigt återkommande gräl. Det kan handla om hur och var man ska bo, hur barnen fostras, hur tvätten tvättas, vem som gör mest i hemmet (det är Magnus och jag) eller något helt annat. Grälet kan handla om en bagatell eller vara ett stort mörkt moln som verkligen påverkar relationen. Det här återkommande grälet är så välbekant så att alla iblandade har sina egna roller och repliker. Det är en bonuskälla till ytterligare irritation. Känner ni igen er? Här är ett exempel. Ja och så vill jag passa på att tacka er för era svar på det här inlägget om vad ni äter en vanlig dag! Mycket bra läsning. Jag vill speciellt lyfta fram Hannas kalla frukost-O'Boy.   Dagens outfit, eller OOTD som vi kallar det här, består av Acne-jeans, cashmeretröja från Everlande och rosa Adidassneakers.

Här är senaste podden! Vi pratar bland annat vidare om ätstörningar light. I går fick vi ett jättebra läsarbrev, vi läser upp det/delar av det och pratar m der i nästa podd, men tänkte ta upp en grej här också. Katja skriver: "Jag saknar så mycket min barndoms mellanmål på somrarna hos Momi då vi alltid fick äta så mycket bulla och kex vi ville och det alltid fanns limu, och det bara var en källa till glädje. Nu finns allt det här fortfarande, men sedan tonåren är glädjen inte ogrumlad, det finns alltid en liten baktanke om att begränsa mängden sötsaker, jag kanske väljer bubbelvatten i stället för limu och tar en surskorpa innan jag tar bulla. Nog för att jag tycker om både bubbelvatten och surskorpa, men who are we kidding? Det är ju klart att jag gör det för att jag inte kan släppa tanken om att liiite måste jag ändå hålla tillbaka." Jag kan verkligen känna igen mig. Jag har aldrig gått på en diet och brukar ärligt tala unna mig det mesta, men aldrig att jag helt utan att tänka på mängden kalorier skulle smaska i mig en hel burk Ben & Jerry's som Maggan lätt kan göra. Säger inte att jag INTE skulle göra det, men jag skulle garanterat fundera på hur mycket jag ätit och antagligen känna nån slags skam för det. Det finns liksom en automatisk maträknare längst bak i mitt huvud som, vare sig jag vill det eller ej, håller koll på allt jag äter. Önskar att det inte var så. Eller önskar att jag då och då fick tillbaka barndomens glädje i att frossa i nåt jag älskar utan att störas av minsta lilla kaloritanke. Sedan tonåren har inte heller jag en helt okonstlad inställning till mat. Det sagt vill jag absolut inte förminska eller skapa inflation i ordet ätstörning, men det förklarar jag i podden. Lyssna och kommentera gärna!

Om ni som lever i parförhållanden skulle skilja er, skulle ni vilja träffa en ny? Skulle det bli en särbo? Skulle ni flytta in i ett könsseparatistiskt kollektiv? Eller leva ensamma i lugn och ro med flera älskare i olika länder och städer? Om Magnus tröttnar på att jag aldrig sköljer av badkaret efter att ha badat, fyller diskmaskinen olika (fel) varje gång, alltid är lite sen när vi ska ses, att mitt hår är så solblekt, att jag inte kan smeta in ansiktskräm jämt i ansiktet, att jag aldrig fixar den rinnande toalettstolen, att jag slavar när jag ska vika lakan och är en sån besserwisser, eller bara blir kär i någon annan skulle det vara sjukt jobbigt att börja om från noll och vänja en annan person vid mina ovanor. Eller det är kanske så människor blir bättre människor, de byter partner och vill bli en bättre version av sig själva? Jaja, förutom detta satt jag och slöscorllade på Instagrams "utforska" och landade på några före detta Paradise Hotel-kvinnors profiler. Kände knappt igen dem pga av större läppar och jättesmala ben. Kände mig jättegammal då min första tanke var "Men du som var så snygg, måste du verkligen fixa läpparna". Sen tänkte jag att en äldre generation antagligen tyckte att min generation, när vi var tjugo, gjorde dumma skönhetsansträngningar och att jag istället för att fördöma borde försöka förstå. Men så återvände jag till att bli sur över all tid och pengar som vi kvinnor lägger ner på att vara snygga och behagfulla. Herregud. Hoppas att Majlis-generation skiter i all annan skönhet än den som kommer inifrån.

Nu är vår lägenhet inte ett hus, men ganska trevlig ändå. Ett stenkast från stranden, på stans mysigaste gata med restauranger, caféer, yogastudion och affärer, pool i huset och trevliga grannar. En familj på fyra-fem sover lätt och bekvämt. Som mest har vi bott åtta personer här, det var lite tight, men det går. Uteplats med grill, badkar i badrummet och playstation.   Kör ut till Malibu, ta en kvällspromenad längs med närstranden, grilla majs på uteplatsen, drick en öl vid poolen eller ta en joggingtur igenom North of Montana. Det går bra att bo här också utan bil. Vi är borta mellan mitten av juni till mitten av augusti (vecka 29 och 30 är tyvärr redan bokade). Maila eller kommentera om ni är sugna på några veckor i Kalifornien i sommar!

I dag spelade Magnus och jag in podden och pratade bland annat om att livsmedelsverket rekommenderar att småbarnen i Finland äter mindre kött, mer grönsaker och får delta oftare i matlagningen. Vi pratade också om alla kvinnor som lider av ätstörning light tack Sara för läsarbrevet! Och om att det inte finns någon enhetlig "stenåldersdiet".  Magnus sa något om att olika dieter eller matval passar olika människor och då slog det mig att det kanske skulle göra gott att läsa hur olika folk äter. Att det vi ser på sociala medier inte representerar verkligheten. Jag äter till exempel sällan lobster tacos, acai bowls eller ostron, men om jag publicerar bilder på mat är det de tillfällena jag förevigar. Ni får hemskt gärna vara med i den här lilla undersökningen. Så här ser en väldigt vanlig dag ut för mig:

1. Frukost: Två knäckemackor med ost och tomat, ett löskokt ägg och tre koppar kaffe (är exakt som Rainman med detta). Ibland kommer Magnus med en croissant efter att ha lämnat av Vidde.
2. Lunch: Ofta ungefär samma som frukost eller en omelett.
3. Middag: pasta med pesto eller tomatsås. Tacon med bönröra, guacamole, ost och tabasco. Kanske ett glas vin.
4. Eventuella mellanmål: knäckemacka med jordnötssmör, flingor eller edamamebönor. Kan hända att det slinker ner en bit choklad eller två.

Jag säger inte att jag äter den mest hälsosamma eller varierande maten i världen, men den här kroppen verkar funka på den. Och OM jag fick bestämma över andra människors ätande, Mat-diktatorn, skulle jag ta göra kött till en lyxvara. Något man åt när det var fest eller högtid. Bara vegetariskt till vardags.

Som lovat: Mellan raderna! Podden! Veckans avsnitt handlar om varför vi gråter och om varför män skickar dickpics. Det handlar också om Zadie Smiths bästa och om den senaste, om Hans Rosling och Afrika och om  Michael Wolffs "Fire and Fury" eller skvaller från Vita huset. Hoppas att ni gillar, vi gillar er!

I dag spelade Karin och jag in Mellan raderna, det är överraskande svårt att hitta en tid som passar både Stockholm och L.A. När det är morgon här är det kväll där osv. Efter många misslyckade försök klarade vi ändå av det. Vid sidan om böcker ("Fire and Fury", Hans Roslings biografi, Caroline Hainers "Män visar kuken för mig" och Zadie Smiths "Swing Time") pratade vi om sociala medier eller som Karin frågade: Speglar de en människas själ? Är de egentligen bara en tävling där den som har mest likes när hen dör vinner? Det är klart att Instagram inte speglar ens själ (men kanske snor den och om inte den så din kreativitet?), men vid närmare eftertanke så ger kanske inte bilderna en rättvis bild av en hel människa, men de bilder hen väljer att lägga/inte lägga upp gör det. Att det finns folk som bara lägger ut perfekt stylade måltider, endast sina hundar eller barn, undersköna semesterbilder eller träningsvideos visar såklart bara en del av verkligheten, men också en del av personen som valt att nischa sig i just det temat. Sättet man väljer att presentera sig på är nästan intressantare än själv bilderna. Är de alltid snygga? Selfies eller inte? Och de som högljutt förkunnar att de nu lämnar Facebook gör det för att visa sina Facebook-vänner vilken typ av person de är och det säger ju en del och så vidare. Är ni med? Eller flummar jag bara? Sociala medier visar att också vuxna människor är bara vanliga sårbara, bekräftelsesökande och kärlekstörstande personer. Det är lite fint, tycker jag. Så mänskligt.         Jaja, lördagens arbetsuniform: Jeansjacka: Anine Bing, jeans, Mother, tröja: Uniqlo och sneakers adidas.

På sistone har jag jobbat väldigt mycket och eftersom Majlis är i en ganska krävande ålder har jag känt ett ständigt dåligt samvete för att Vidar inte bara varit en tålmodig storebror, utan också fått mycket mindre av min uppmärksamhet. Sagt och gjort, i dag köpte jag mig fri och tog ut Vidde på middag och bio. Nä, nu försökte jag bara låta tuff. Jag köpte mig inte fri, det var väldigt fint, an honor and a privilege, att få tillbringa en eftermiddag och kväll med min förstfödde. När jag bodde i Holland i början av 2000-talet tyckte jag det var väldigt coolt att man kunde köpa öl (Grolsch i flaskor som hade en kork man kunde poppa upp) före och under pausen på bion. I praktiken ledde ölen bara till att alla sprang ut och in på toaletten under hela visningen. Här i Los Angeles kan man ofta köpa ett glas vin och när man sedan sätter sig i bänkarna, som mest påminner om business class på flyget, känns det extremt lyxigt. Nu är det ju en tid sedan jag gick på bio i Helsingfors, så jag kan ha helt fel, men mina minnen från att gå på bio i Finland är bänkar som ej går att justera och torra popcorn. Obs! Referensen är tio år gammal. Vi såg Coco och jag grät så mycket att Vidar var tvungen att lite diskret himla med ögonen. Kan inte påstå att den skulle ha klarat av Bechdel-testet, men mycket fin var den ändå. Starkt filmtips! När vi promenerade hem passade jag på att berätta om min mormor, Vidars gammelmormor, Majlis och vilken älskvärd person hon var. Påminde mig själv om att be pappa berätta mer om mina farföräldrar. Tiden bara susar iväg och innan man hinner stanna upp och fråga är det försent.   Bild: Pixar.

Ojojoj, här går det undan! Del två av fredagspodden ligger ute! Eller som Maggan skulle ha sagt: "Tom Petty dog av en överdos... av läkemedel! I USA riskerar medellivslängden att sjunka pga receptbelagda opioider. Vi pratar om vår problematiska relation till mat. Donald Trump har nominerat journalister till sin egen FAKE NEWS AWARD. DN skriver: Den Amerikanska statsapparaten ligger nere. Vi förklarar vad det betyder! Och så gör vi ett försök på det stora jämställdhetstestet ... det var synd." HÄR finns förresten listan.