
Direkt efter matchen åkte vi ner till Anaheim där jag gjorde en intervju och nu är jag helt slut i kroppen av att ha varit ute i solen precis hela dagen. Jaja, därför vill jag slussa er vidare till den här essän om hudvård jag skrev tidigare i vår (bloggade om det då också), men som publicerades först nu. Den handlar om feminism och min ambivalenta relation till HUDVÅRDSRUTINEN. Berätta gärna om ni håller med eller inte.
Det jag egentligen ville komma till var att jag under träningen fick hänga med två åtta veckor gamla mopsvalpar. De var UNDERBARA. Hundar är så sjukt mycket gulligare än människobarn. Majlis kände antagligen av såna vibbar och var alldeles till sig av svartsjuka. Försökte sätta sig på valpen som förnöjsamt snarkade i min famn.
Är otroligt sugen på hund, eller katt eller häst. Men får väl nöja mig med Majlis. Jaja, sen lärde barnet sig uppskatta hundvalparna. Och jag henne. (Ni behöver inte anmäla mig till barnskyddet. Jag älskar mina barn! Också.)
Uppmanar er nu att gå in och kolla på mina insta stories. Så GULLIGT! Magnus har för övrigt ett mentalt handikapp och kan inte känna söthetskänslor. Han är helt iskall gentemot valpar. Jag vet, tänker samma sak som ni: Sociopatvarning.
Sprang en sväng på stranden. Det var en av de där gångerna när jag omedelbart fick håll och det var som att springa i djup sand. Vilket tekniskt sett var exakt det jag gjorde. Ej njutningsfullt alls. Tog en selfie efter att jag spurtat upp för trapporna och blev lite chockad över mängden skrattrynkor jag såg på bilen. Tänkte först inte lägga upp bilden, men bestämde mig för att det enda vettiga en kan göra är äga sina rynkor. ELLER börja med botox. Eller sluta skratta.
Just det i dag skakades vi om av en jordbävning. Det slog mig igen att vi borde packa den där jordbävningsväskan. Det här kan ju vara förskalvet till den riktigt stora.
KULTUR
Still processing: en New York Times-podd om kultur. Ofta också om rasism och minoriteter.
Slate's Double X Gabfest: tre kvinnor, tre aktuella kulturella ämnen. Feministiskt perspektiv.
Writing Excuses: perfekta korta skrivtips. Plus VEM kan motstå underrubirken: Fifteen minutes, because you're in a hurry and we're not that smart.
NYHETER
The Daily: New York Times nyhetspodd som utkommer varje vardag med en sammanfattning om det viktigaste som hänt i världen. Mellan 15-20 minuter lång.
Up First: det jag skrev ovan, fast NPR.
Today Explained: behöver knappast beskrivning.
SAMHÄLLE
1A: Aktuella teman (politik, återvinning, Facebook, epidemier, presidenter etc) med världens bästa programledare Joshua Johnson.
Hidden Brain: Vetenskap och mänskligt beteende, som varför det är så svårt att sluta gräva när en redan befinner sig ganska djupt, äta syrsor, kulturen kring ensamma män i USA, fördomar vi bär på osv.
Invisibilia: mänskligt beteende. Tycker att speciellt den första säsongen var svinbra.
On the Media: journalistik i dagens USA.
There goes the Neighborhood: Bland annat om hur stadsdelar i Los Angeles förändras (gentrifieras).
UNDERHÅLLNING
This American Life: behöver knappast introduktion. Bra storytelling.
Radiolab: se ovan
Nu är det er tur, tipsa mig gärna om era favoritpoddar! När ni lyssnar och varför ni lyssnar och såklart om ni gör en egen, vill göra en egen och vad den i så fall skulle handla om.
Vi bokade rum på V Hotel, fick en bra deal och hängde vid poolen hela eftermiddagen. Vanligtvis bor vi på Airbnb, Parker Palm Springs eller nån enstaka gång på Ace Hotel, men efter att en Uberchaufför fnissande berättade för oss att Ace Palm Springs förr var ett Motel 8 som ägarna bara drog ordentligt med vit målfärg över rummen, slängde in några hipster-accessoarer och trissade upp priset tiofalt insåg vi att han hade rätt och att det verkligen inte är värt pengarna.
Eftersom annandag påsk är en vanlig måndag i Kalifornien och många skolor precis avslutat sina spring breaks var det praktiskt taget tomt på hotellet. Nån enstaka barnfamilj och en handfull damer med hundar. Hotellen här är för övrigt ofta hundvänliga.
Jag drog på mig min Palm Springs-uniform som består av turban och kaftan från Weekday. Plus silverbikini från Monki.
Vi beställde in ganska ogod mat från poolbaren. Om allt på ens tallrik är olika nyanser av brunt och beige är det sällan varken särskilt gott eller nyttigt. Men jag ska inte klaga, på kvällen tog vi en promenad till en grannrestaurang, Evzin, och åt riktigt god falafel där. Sen nattsimmade Vidde. Vill vara en morsa som nattsimmar, men orkade inte duscha efter poolen och jag svek min son den här gången. Satt vid poolen och kollade istället. Tummade på att jag är med nästa gång.
Följande dag spelade jag in podd mellan halv åtta och halv nio. Sedan gick vi ner till poolen och hängde där. Jag vet inte om jag med normkropp får skriva detta, men det är så skönt att kunna glida omkring i bara baddräkt utan att vara medveten om sin kropp hela tiden. För tio år sedan skulle jag med största sannolikhet ha dragit en handduk om mig varje gång jag hade ärende till baren eller toaletten. Tänker att kroppsnoijor inte har med ens verkliga utseende att göra och att vi alla är lite skadade av nåt slags ouppnåelig idealkropp. Jaja, fördel med att bli äldre är att det ofta är lättare att befria sig från kroppsångest. Och ja, håller käft nu pga av normkropp.
Vidde hittade en ny kompis, som inte bor så himla långt från oss och lekte med honom i bassängen. Fördelen med att vara enda barnet en lång tid är bra sociala skills. Tyvärr checkade vi ut bara några timmar senare, killarna bytte kontaktuppgifter och vi susade iväg för att äta lunch på ett favorithak i stan. Sen var det två timmar körväg hem.
Åkte till stallet på kvällen, fick rida en ny supergullig häst, Bee, och på vägen hem mötte jag två prärievargar. Tycker alltid att det är lite coolt och spännande att se coyotes. Tänker såklart alltid på Wile E. Coyote i Roadrunner.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.