Jag la upp bilden med mig och en pizzaleverans på Insta och min kompis Jennifer skrev "Åt dem inte köpte bara för bilden”? 😉 Så som influencers gör nuförtiden 🙄" Hade faktiskt själv tänkt skriva nåt sånt, men avgjorde att referensen blev för snäv. Den grundar sig i det här och är inte en satir på samtiden fastän jag önskar att det var så. Jag drar mig från att vara den som är den och klagar på dagens influencers, men ibland måste man bli den är illa omtyckta gnällkäringen. För det finns så många falskt perfekta liv och kroppar på Instagram. Det förrädiska är att det, åtminstone på bloggen, i tiderna fanns nåt slags gentlemen's agreement om att det som publiceras är äkta. Det var professionellt producerade magasin, tv och film som sysslade med en förskönad version av verkligheten. Det är ironiskt nog också där marknadskraften i sociala medier ligger. Att en kompis tipsar om produkter du ska köpa, inte en anonym modell i en reklam. I bästa fall är bloggen nåt slags konsumentupplysning, i sämsta fall kamouflerad reklam. Alla vet ju EGENTLIGEN att mycket av det som visas på sociala medier är välproducerade sagor, men jag tror att det är lätt att glömma det då vi står i ett hav av influencers och de flesta vågor som sköljer in presenterar en orentligt uppiffad verklighet. Som att det inte är speciellt konstigt att resa världen runt flera gånger om året, att tjugoåringar har väskor som kostar femsiffriga summor eller att beställa in pasta, ta bild, publicera på instagram, men givetvis inte äta den. Magnus sa att när han började producera poddar var de flesta som snackade journalister, experter eller programledare. Nu är de största poddarna influencers. Lägger ingen värdering i det, men, gudars så mycket makt stora instagrammare har. Jag menar inte att bloggare har en skyldighet att visa upp sitt fulaste jag/verklighet, men blir illa till mods av den retuscherade verklighet som normaliseras och mest existerar för att få folk att känna sig otillräckliga och försöka konsumera sig bättre. Det är så cyniskt att låtsas vara en perfekt person och sälja grejer med det. Jag åt upp pizzan.

Yllet filosoferar skrev denna fråga: "Vad har ni för relation till alkohol och Majja? Att du och Mange dricker ibland har ju framgått, ni har varit på fest och är lite bakis osv, men hur dricker ni när kidsen är med? HAHA. Nu låter detta helt moraliserande vilket det absolut INTE är. Men det är så olika hur folk gör, en del dricker ju inte alls när barnen är med och en del gör absolut ingen skillnad. Jag gör ingen skillnad sorgligt nog, detta beror på att jag helt tappat förmågan att festa. Jag slutar dricka efter ganska lite. Och eftersom ni ju bor där det är lagligt att röka på så tänkte jag hur ni gör med det? Har ni kvar någon nordisk detta-är-inkörsporten-till-rökheroin-och-ond-bråd-död-inställning eller är ni mer liberala? Och obs, fattar om det är personligt. Och en annan sak! (gud nu kommer jag ju på massor!) Läste hos Jenny att hon blivit mammaskammad och du kanske har någon idé på hur fan ska en agera? Jag har två lägen, antingen attack, härjar och blir aparg eller så sluter jag mig och blir helt ledsen och ifrågasätter mig själv och mitt föräldraskap ännu mer, det är ju inte som om att jag alltid är på topp. Men inget av dem känns ju som." Bra fråga! Jag är som du, dricker typ två glas och vill sen vill jag inte mer. Blir fruktransvärt störd på sprithetsare. Uppenbarligen är jag en tråkig och icke livsbejakande person också i det här fallet. Ungefär två gånger om året blir det fest, inte sällan då när jag reser med vänner eller går på storfest. Våra barn har aldrig sett oss fulla. Det sagt dricker vi ofta vin till maten och öl i bastun, har aldrig ens tänkt tanken att inte göra det på grund av barnen.  Gällande gräs är vi liberala, men sitter inte hemma och röker på. Jag läste också att Jenny blivit mammaskammad och blev illa till mods. Jag tycker absolut att man ska våga säga till om det, men jag känner och följer Jenny och det finns ingenting som tyder på att hon inte skulle ta hand om och älska sina barn på bästa möjliga sätt. Jag tror att mammaskammandet inte sällan kommer från att vilja sätta dit en annan kvinna. Eller att en person gör något på ett annat sätt än en själv och det provocerar för det öppnar upp en massa andra alternativ att agera som förälder. Lättast skulle det ju vara om det fanns ETT RÄTT SÄTT och alla andra var fel. Men människor är olika. Tänker att eftersom barnen hör till det viktigaste i ens liv är det klart att man blir ledsen om någon ifrågasätter en sätt att ta hand om dem. Men som du säger, ingen är på topp hela tiden. Tänker att man kanske kan ta en kort, kort stund där man funderar om det ligger nåt i kritiken om svaret är nej bara avfärdar man det. Man kan ju föreställa sig att en vän befinner sig i motsvarande situation och fundera på vad man skulle säga hen. Att ta lite distans brukar funka för mig. Fun Fact: Under Vidars första sommar lade jag ut en bild på bloggen där vi hängde i en park. Någon kommenterade att det var oansvarigt av mig att inte ha mössa på ungen. Jag blev så upprörd att jag skrev om det i min första bok Livet & barnet. Jag är med andra ord inte precis avslappnad när folk påpekar fel jag gör i moderskapet.

Kom precis hem från en badsession på Stora Essingen med barnen och min kompis Linnea. Först hängde vi på en brygga, men eftersom Majlis är ganska dålig på att simma och ett äldre par vänligt och bara lite fördömande påpekade att det var åtta meter djupt där flyttade vi oss till en barnvänligare strand. Det åskade och regnade lite och temperaturen sjönk till bara 21 grader. Efter den här galet varma sommaren var 21 grader en skänk från himlen. I går var det Overshoot day i världen, alltså den dagen då vi redan använt upp vad som borde varit landets totala årskvot för förbrukning av naturresurser. Sverige nådde den här dagen redan i mars. Jag tycker att det är lätt att få panik för att vi missbrukar jordens resurser, men med panik kommer också lätt känslor av att allt är för stor och för sent och så ger en liksom upp och låtsas som ingenting. Fortsätter leva precis som förut. En enkel förändring i vardagen är att skippa köttet och äta vegetariskt. Under frågesessionen var det flera som undrade VAD en egentligen ska äta om en vill äta vegetariskt. Mitt bästa tips är att skaffa en bra vegetarisk kokbok. Jag älskar till exempel Cecilias och Kristins Nyfiken Grön (det kommer en uppföljare i höst!). Vill samtidigt passa på att rekommendera Kristins blogg där det ständigt dyker upp inspirerande recept. Lånade bilden av henne. En annan bra kokbok är Mera vego och Ännu mera vego. Också där enkla och väldigt väldigt goda recept. Bilden har jag snott av Lisa Bjärbo som är författare till böckerna OCH en massa andra. Produktivare person får man leta efter. Men VI då, vad äter vi om vi bara vardagslagar mat utan receptboken. Ja, då blir det tacos med bönröra på svarta bönor, guacamole och ost. Mycket tabasco såklart. Eller pasta med tomatsås. Eller falafel (lagar själv i LA, men köper frysta i Stockholm. Hittade några med nötsmak som var magiskt goda), hummus, tzatziki, tomater och annat plock vi har i kylen. Gillar plockmat för att a) det är mysigt b) det är ett bra sätt för Majlis att äta med oss. Hon får själv plocka åt sig maten och tenderar att äta mer då. Tar gärna emot era snabbaste och godaste vegetariska tips! Jag tycker förresten att det vore bättre att alla åt lite mindre kött och att folk inte blev hysteriska och pekade finger om en vegetarian tackade ja till nåt från djurriket på en bjudning. Vegetarianer är vegetarianer av olika orsaker. Jag är det för av etiska och miljömässiga skäl, inte för att jag tycker att kött är äckligt. Blir jag bjuden på middag och serveras kött äter jag det utan att knussla. Tänker att det är helheten som räknas.

Så många så bra frågor/önskerubriker under det här inlägget! Tack igen för dem och alla svar och kommentarer. De gjorde mig väldigt glad! En favoritblogg Den där om Jenny, frågade följande: Jag lider av sjukt mycket fomo, speciellt på sommaren. Gör du det? Om ja, när är den som värst och vad gör du åt det? Om nej, HUR LYCKAS DU?!? Hm, jag lider alltid av extrem FOMO när vi ska lämna LA och åka till Stockholm. Tycker liksom att livet sker i Kalifornien, men sen landar vi på Arlanda och blixtsnabbt älskar jag Sverige och tycker att det är bara härligt här. Fick mer FOMO för roliga fester och evenemang i Stockholm och Helsingfors de första åren vi bodde utomlands, men tror att den fysiska distansen gjort att jag inte längre känner att de är mina. Lite sorgligt, lite skönt. 2. Vad stör dig mest i böcker du läser? Förutsägbarhet. Tycker att det är så slappt av författaren. Stör mig också på texter som försöker vara svåra och litterära, men inte når upp till det. Gillar ej det pretentiösa. 3. Finns det saker som du tycker överanvänds av författare? Prepositioner eller uttryck eller bita sig i underläppen eller liknande? Är på det stora hela otroligt trött på konstellationen unga, vackra, smala, pojkflickiga hjältinnor. Har Dietland på min läslista. Älskar tv-serien och tror starkt på romanen. 4. Vad är svårast att skriva? Kan vara vad som, sexscener? Slut? Mitten? Barnböcker? Gillar att skriva sexscener! Svårt, men kul! Tycker att början är lättast, barnböcker roligast, slutet svårast. Också svårt att göra persongalleriet tillräckligt olika för att man lätt ska skilja dem åt, men ändå inte göra dem till platta stereotyper. 5. Vad stör du dig på när du rider? Samma här, kan vara allt möjligt: värme, dåligt samspel, fel sits, osv. Att jag gör samma fel hela tiden. Borde föra axlarna mer bakåt och sitta rakare i ryggen. Stör mig också på när jag tappar tålamodet för att jag inte hittar samspelet med hästen. 6. Dina topp fem ridturer/ridlektioner/ridtillfällen? 1. Galopptävling barbacka mot han som ledde turen på stranden i Marocko, jag var 10-11 år gammal och mina föräldrar var ännu gifta 2) att snedda genom en park och sen rida min lånehäst Bingo i Buenos Aires 3) ridläger i Dragsvik när jag var 13-14 år gammal 4) muskelknippet till arabhäst som galopperade som vinden i december i fjol och en stund på Tonys rygg när allt sitter perfekt. 7. Vad stör dig i resande? Typ skrikande barn på flyg, fulla män på färjan, ont om cash, dålig badplats? (Alltså du får välja fritt, behöver inte ta mina!) Turister som behandlar lokalbefolkningen som naturliga betjänter 8. Dina topp fem resor? 1. Buss genom den sydliga halvan av Sydamerika. Åkte på glashala småvägar i Anderna, fick löss, besökte saltöken, sov på sunkiga hostels och avslutade resan med en bussfärd på 52 timmar. Skulle aldrig göra om den. 2. Korea med Karin L. 3. nykär i Magnus på flytande kräftskiva i St Petersburg 4. Yosemite med gänget i höstas och 5. Bangkok med Maggan. Äh så svårt att rangordna! Fattar att mitt liv inte hänger på det, men vill liksom inte att jag ska välja FEL nummer fyra. Palm Springs! Joshua Tree! Malaysia! Äh, nu skryter jag ju bara om ställen jag besökt. Känns VÄLDIGT gammaldags. Mina bottenresor var en bilresa till Norge med en kille jag ville göra slut med, alla resor till Tyskland när jag var tonåring och skulle hälsa på pappa som bodde där, vi grälade massivt mycket, diarré i Mendoza med en annan fd. pojkvän jag ville göra slut med. 9. Har du en bucket list? Ja, på den står det köpa egen häst. Men tänker att jag nog är lyckligare så länge det är en fantasi. Det är så otroligt dyrt och tidskrävande med egen häst.  10. Jag vet att du har samma grej som jag: du lyssnar gärna på tex poddar som lär dig något. Blir glad av böcker som liksom ”gör nytta” som nöje. Gör du något ENBART för nöje? Som inte har en baktanke/syfte att lära dig något? Vad gör du för att koppla bort hjärnan helt? Fick ungefär samma fråga i fredags på en middag och kände mig som världens tråkigaste människa. Som om jag inte alls bejakar livet och frossar i allt det goda det har at erbjuda. Jag har faktiskt gett mig själv övning i att bara vara då jag blev coachad tidigare i vår. Jag läser ju hellre skönlitterärt än fakta, men på grund av Mellan raderna har nyttan smugit sig in där också. Antar att den enda gången jag helt kopplar bort hjärnan är när jag rider. Här är gänget jag åt middag med, precis efter ett UNDERBART nattbad på Söder.

Tack alla ni som svarade på det här inlägget! Jag fick så mycket bra energi i kroppen, det kändes lite som att vara nyförälskad. Jag bestämde mig för att svara på varje kommentar, det kommer tyvärr att ta lite tid för jag måste skriva också på annat i dag. För övrigt har mitt skrivande varit väldigt mödosamt idag. Har verkligen fått tvinga fram texten. Tänker att det viktigaste är att få ut någonting, sen kan jag alltid gå tillbaka och redigera skiten. Mot slutet uppenbarade sig en vänlig Trump-anhängare i en av scenerna och det tyckte jag själv var lite kul. Älskar när historien nästan skriver sig själv. Till 95 procent gör den INTE det. Fick i alla fall till 10 000 ord, skickade in ett reportage gryningsritten och tog sedan ledigt. Nu ska jag bada i Brunnsviken. Precis som igår och i förrgår. Glad Pridevecka! Kom ihåg att det inte är en maskeradvecka utan handlar om HBTQI-personers rättigheter.

Den här sommaren skriver jag på bokmanus, krönikor samt en och annan artikel för olika dagstidningar. Och så bloggen såklart. Helst av allt skriver jag här. Jag har märkt att jag prokastinerar all annan skrivning, men gärna kastar mig in i ett blogginlägg. Det handlar såklart om att ni är så otroligt fina personer som alltid kommenterar sakligt och smart och kommer med bra tips och förslag. Kan inte ni berätta lite om er själva? Bara för mig, inte av kommersiella skäl.

1. Bor.
2. Ålder.
3. Tv-serie just nu.
4. Modersmål.
5. Eventuell blogg.
6. Läst den här bloggen sedan.
7. Har vi träffats?
8. Gillar mest: feminism, resor, vardag, barn, tips eller något annat eller en blandning av allt.
9. Önskerubrik/fråga bloggen.

I senaste podden diskuterar vi det jämställda samhället och fokus på kvinnans kropp. Jag pratar om att det nordiska samhället har kommit väldigt långt i ekonomisk och politisk jämställdhet, men att kvinnans kropp ännu är ett objekt som ska behaga andra. Själv är jag obehagligt medveten om att jag också är ett offer för patriarkatets skönhetsideal. Jag rakar ben, smörjer kropp och sminkar mig. Förutom igår när vi skulle fira bröllopsdag på restaurang och Magnus insåg att han tappat bort sin badväska, med allt mitt smink, ny baddräkt, parfym etc, nånstans på vägen mellan Yasuragi och Valhallavägen*. Efter nio år av äktenskap säger Magnus att han inte ser så stor skillnad på mig med eller utan smink, eller att han tycker jag är lika snygg utan smink om man ska vara noga med citaten, men jag är så pass inskolad i patriarkaliska värderingar att jag känner mig lite naken utan mascara på restaurang. Antar att det bara handlar om att vänja sig, men jag tror att det skulle vara svårt för mig att inte alls anstränga mig för att vara fin. Så grundlurad är jag. I dagens DN skriver Sara Martinsson träffsäkert om skönhetsmaten och pressen på kvinnors utseende.  "Nu när kvinnor erövrat så väl ekonomiska som politiska medel har våra kroppar blivit den sista utposten. Den som har en läggning åt det syrligare hållet skulle säga att där går en rak linje från beauty food till bantningspiller till abortmotstånd." *Magnus tog färjan tillbaka till Hasseludden och hittade väskan. Visserligen dyngsur av nattens regn, men ändå!  

Igår avslutade jag en trevlig kväll som via bad på Stora Essingen, middag på Växthuset och kort häng på Trädgården med ett nattdopp. Detta är verkligen den perfekta badsommaren. I dag firar Magnus och jag bröllopsdag, vår nionde i ordningen så nästa får bli en stor fest. Det är min tur att ordna överraskningsprogrammet som börjar om cirka en timme. Jag skriver mer om det imorgon, tills dess får ni gärna lyssna på Mellan raderna där vi bland annat talar om Tessa Hadleys "Syskonen", om Vigdis Hjorts "Arv och miljö" och om Jenny Jägerfeldts "Comedy Queen". I Magnus och Peppes podcast talar vi om skönhetsoperationer och feminism, om varför det brinner mer i Sverige, om Trump och Putin, incidenten med bensin i diseltanken och mycket mer. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla ni som varje månad betalar 2, 80 för podden. Det är en liten summa, men betyder mycket för oss eftersom det bevisar att ni verkligen tycker att journalister och kulturarbetare ska få betalt. Ni som precis börjat lyssna på podden: Det finns en PayPal-symbol till höger här i bloggen. Klicka på den och prenumerera. TACK! Från hjärtat. Ni får förresten VÄLDIGT gärna tipsa era vänner om mina poddar ifall ni tycker att de är bra.  På tal om poddar så gjorde jag ett studiebesök på tv4 och nyhetsmorgon där Magnus jobbar på sommaren. Tycker att det är så kul att se honom i en chefsroll. Jag är ju van vid Hemmamagnus. På NyMo träffade jag också min internetvän Isabelle McAllister. Vi har försökt få till en fysisk träff i över ett år nu och lyckades äntligen. Isabelles poddpartner Eva Röse var också där och otroligt trevlig. De har en riktigt bra podd som både handlar om samhälle och att skapa en vänskap genom en podd. Den ska ni också lyssna på. Röse McAllister heter den.

När Magnus och jag precis blivit ihop ordnade en kompis till mig kräftskiva i St Petersburg. En morgon steg Maggan och jag upp tidigt och gick ner till hotellets poolavdelning där lekte vi i bassängerna hur länge som helst och jag minns att jag kände tacksamhet över att ha hittat en kille som älskade vatten lika mycket som jag.   Jag fattar ju att jag inte är en unik snöflinga som gillar att bada i motsats till alla andra människor, men den här sommaren har varit extra fin också badmässigt. På dagarna har jag försökt jobba och umgås med barn och på kvällarna har jag åkt ut till olika badplatser i Stockholm med familjen eller kompisar. Tidigare i veckan plockade Cissan upp Vidar och mig och så körde vi ut till Fredhäll där vi kvällsbadade en lång stund. Vattnet var ljummet, det fanns inte för mycket folk där, kanoter, båtar och turistfärjor passerade och allt var bara idylliskt. Jag var skönt sval i kroppen hela kvällen efter det. I går tog jag mig ut till Brunnsviksbadet, tanken var att jag skulle ta en härlig cykeltur på Wheelstrom, men Magnus hade tagit cykelnycklarna. Var lika svettig som sur. Sen mötte jag upp min vän Lisa som nyligen flyttat från New York till Stockholm och allt blev bra. Jag lärde känna Lisa i bloggvärlden medan hon ännu bodde i Zimbabwe, träffade henne några år senare genom vänner i LA och gillar henne så mycket. Vi både talar allvar och skrattar mycket tillsammans. Dumt av mig att inte ta en enda bild på henne.   Tusen gånger skönare att sätta sig på en brygga med varsin öl än att sitta på en svettig uteservering. Det finns ännu tid att reda ut vilka stans bästa badplatser är. Hittills toppar Fredhäll och Brunnsviken listan.

I söndags tankade Magnus av misstag bensin i vår lånebil som går på diesel. Det var som sagt söndag, alla bilmekaniker var stängda, vi befann oss på den finländska landsbygden, skulle ta färjan över till Stockholm några timmar senare och ja det var en lånebil. Ångesten var minst sagt intensiv. Vid en tidpunkt var den så tjock att jag nästan kunde ta på den. Nåja, situationen löste sig såklart med hjälp av några goda vänner och förvandlades inte långt därefter till en rolig historia (dock ekonomiskt smärtsam, men Magnusn får väl ta in en ny podd i sitt stall). Det som jag tänkt på efteråt är att när jag berättar den får jag inte sällan får en förväntansfull fråga om det uppstod ett ordentligt gräl. Folk blinkar konspiratoriskt och säger att jag måste ha varit alldeles rasande. Maggan och jag grälar såklart ibland, men då handlar det oftast om att den ena snäst åt den andra eller på annat sätt varit otrevlig. Dålig attityd är en rimlig orsak till gräl, inte misstag. Vid kris grälar vi aldrig. Jag kan inte påstå att stämningen var på topp när Magnus glömde kolla om hans pass var i kraft förra sommaren (det var det inte) när vi skulle flyga från LA till Stockholm. Lika lite som när någon kollade fel på kartan en het dag i september och vår lilla hajk upp till Hollywood-skylten blev fem kilometer längre än beräknat. I 30-graders hetta. Med barn. Utan barnvagn. Eller vatten. Då var det bara att bita ihop att vandra igenom krisen. När krisen är som värst är vi som närmast varandra. När den ena sovit dåligt eller inte tagit ansvar för barn och hushåll, då grälar vi.