Gällande gräs är vi liberala, men sitter inte hemma och röker på.
Jag läste också att Jenny blivit mammaskammad och blev illa till mods. Jag tycker absolut att man ska våga säga till om det, men jag känner och följer Jenny och det finns ingenting som tyder på att hon inte skulle ta hand om och älska sina barn på bästa möjliga sätt. Jag tror att mammaskammandet inte sällan kommer från att vilja sätta dit en annan kvinna. Eller att en person gör något på ett annat sätt än en själv och det provocerar för det öppnar upp en massa andra alternativ att agera som förälder. Lättast skulle det ju vara om det fanns ETT RÄTT SÄTT och alla andra var fel. Men människor är olika.
Tänker att eftersom barnen hör till det viktigaste i ens liv är det klart att man blir ledsen om någon ifrågasätter en sätt att ta hand om dem. Men som du säger, ingen är på topp hela tiden. Tänker att man kanske kan ta en kort, kort stund där man funderar om det ligger nåt i kritiken om svaret är nej bara avfärdar man det. Man kan ju föreställa sig att en vän befinner sig i motsvarande situation och fundera på vad man skulle säga hen. Att ta lite distans brukar funka för mig.
Fun Fact: Under Vidars första sommar lade jag ut en bild på bloggen där vi hängde i en park. Någon kommenterade att det var oansvarigt av mig att inte ha mössa på ungen. Jag blev så upprörd att jag skrev om det i min första bok Livet & barnet. Jag är med andra ord inte precis avslappnad när folk påpekar fel jag gör i moderskapet.

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Stinne · 8 years ago
Nu har jag ju inte några egna barn, så jag fattar att i vissa människors ögon är jag diskvalificerad från att ha en åsikt i frågan. Å andra sidan så växte jag upp med en alkoholiserad förälder, så lite borde jag ändå ha att komma med. Jag tänker att det som var jobbigt var inte att min pappa drack alkohol, utan att jag visste att han inte kunde sluta. Jag blir faktiskt lite irriterad på alla kampanjer och moraltanter som förespråker hundraprocentig avhållsamhet så fort det är ett barn inom ett par hundra meters närhet. Jag förstår tanken bakom, och visst är den god, men det blir fel ändå. Genom att anta ett antingen-eller-perspektiv så bekräfter man ju att syftet med att dricka alkohol är att bli full. Men för de allra flesta, som har en normal alkoholkonsumtion, så är det ju inte därför man tar en öl eller ett glas vin. Utan det gör man ju för att det är gott. Jag tycker det är bättre att visa barnen att det är normalt att avnjuta alkohol i måttliga mängder och att det kan göra att mamma och pappa på sin höjd blir lite extra uppsluppna och glada, men de ändrar inte personlighet och de är fortfarande kapabla att utöva sitt föräldraskap. Jag tänker att barnen då blir trygga med att alkoholen inte tar ifrån dem deras föräldrar, och då blir det inte laddat. I förlängningen kanske det även kan bidra till att barnen själva får ett sunt förhållande till alkohol som vuxna. Detta gäller givetvis om alkohol inte är eller har varit ett problem för någon i familjen. Då kanske andra regler behövs.
Peppe Öhman · 8 years ago
Mycket bra formulerat. Håller med om allt.
Annika · 8 years ago
Så himla klok kommentar, håller också med om allt!
Raipé · 8 years ago
Så länge ingen är totalt dyngfull, det finns nån som är i körskick om nånting händer (speciellt när man e på t.ex. lande var närmaste hjälp kan vara väldigt långt borta), och ingen injicerar heroin i ögat så är det kosher. Alkohol är trots allt en normal del av vardagen så lika bra att kidsen blir vana vid det.
Peppe Öhman · 8 years ago
Ja men PRECIS!
Yllet · 8 years ago
Tack för svar! :) Håller med om allt! Även det de andra skrivit.
Annica · 8 years ago
Jag är väl inte det minsta liberal i det läget. Men jag står för en kultur där vi ska jobba mot alkohol och droger. Där det absolut inte känns okej att ens normalisera alkohol/droger inför/med barn omkring en. Här hemma finns aldrig någon alkohol just av den orsaken. Vi åker heller inte iväg på fester där det finns sådant.