Jag läste den här artikeln i Svd om renlighet och blev lite glad. Jag tror nämligen att konsumtionssamhället fått oss att tro att vi måste tvätta oss med en massa olika produkter flera gånger om dagen. Lite som med olika sorters skönhetsprodukter och smink, köpa, köpa så blir du en lyckad och lycklig människa. Självklart ska man vara hel och ren, eller åtminstone ren, men det innebär inte nödvändigtvis tre duschar om dagen.

“En hypotes är att överanvändning av hud- och rengöringsprodukter bryter ner hudens naturliga och skyddande mikrobiom.

− Många människor överexponerar sin hud för antimikrobiella medel, dels i form av rengöring, dels i form av produkter som innehåller konserveringsmedel, säger hudforskaren Johanna Gillbro.”

Så min fråga är nu (man får svara anonymt), hur ofta:

1. Duschar du?
2. Byter du lakan?
3. Tvättar du ansiktet med annat än vatten?
4. Tvättar du dina jeans?
5. Borstar du tänderna (här vill jag att svaret är: minst två gånger om dagen).

Det är fredag också i Santa Monica och det innebär såklart fredagslänkar! Hurra hurra hurra! Nu får jag äntligen tipsa om filmen Booksmart som jag till en början var skeptisk till, men som jag tre minuter in älskade väldigt mycket. Så rolig, så bra musik, så feelgood, så feministisk etc.

Vad hände med kvinnorna som anmälde män för sexuella trakasserier?

Och vad hände med männen? Hur tog de det, komikern Aziz Anzari är kanske ett av de lite bättre exemplen?

Är Mike Pence en lojal vicepresident? Eller planerar han en egen politisk karriär?

Fastnade vid den här meningen “I didn’t know then how little men’s attention was worth” i den här texten om sexarbete.

Hur är det att spela pedofil i en populär tv-serie?

Gigantiska samlingar av fett (fatbergs) som ligger och täpper kloaker, vi har alla hört talas om dem. Men vad innehåller de egentligen?

En otippad text om surfande nazister i Kalifornien.

ÄNTLIGEN könsneutrala dockor.

Lite mer om tankearbetet som krävs för att se till att det finns mat på bordet när familjen är hungrig.

Och så veckans film: Booksmart.

Hej från Jetlagland! Igår orkade jag som sagt inte ta fighten emot jetlaggen, somnade vid sju och vaknade två på morgonen. Tillbringade resten av natten i sällskap av Emma Hambergs nyaste bok “Resten av allt är vårt” i öronen. Ska prata mer om den i nästa Mellis. Steg upp vid sex, åt frukost, väckte familjen en timme senare och när Vidar åkt till skolan körde resten av familjen givetvis upp till stallet. First things first, liksom.

Under mina två veckor som singelkvinna i Norden hade jag för övrigt helt glömt bort hur intensiv en snart treåring kan vara. Tänk så fort det blir helt naturligt att gå ensam på toaletten eller avsluta en tanke utan att bli avbruten av någon som vill “leka”? Ja, nu är jag i alla fall tillbaka i verkligheten och min älskade familj. Och mina älskade hästar!

Red ut en sväng i bergen och njöt så fruktansvärt mycket av att sitta på en hästrygg ute i naturen. Red dessutom barbacka och hittade inte Sequoias träns så det blev ett bettlöst system. Fattar att detta inte betyder någonting alls för personer utanför hästvärlden, men låt mig förklara det så här: hästen var typ au naturel när vi red ut. Härligt var det för alla inblandade. Otroligt torrt var det också. Obehagligt nu när brandsäsongen precis ska börja.

Sen kom vi hem, åt lunch och jag rusade iväg på ett möte där det var meningen att jag skulle tala finska. Jag pratar ju aldrig finska nuförtiden så det var inte precis smooth, men nu blev det så här, tänkte jag och pratade på. Tror att jettisen gjorde mig lite mer avslappnad än vanligt. Nu närmar sig klockan sex på kvällen och jag håller på att drunkna i den första jetlagvågen. Ska försöka vara lite starkare än igår och överleva denna.

Ett litet hej innan jag däckar. Fatta att jag var borta i två veckor, men nu är återförenad med min familj och Los Angeles igen. Det är behagliga 25 i luften och Majlis ropade “Peppe, jag älskar dig!” som om jag var någon form av Justin Bieber, när hon mötte mig på LAX. Vi hämtade upp Vidde på skolan och åt lunch på kvartersrestaurangen.

Nu är jag så jetlaggad att jag inte orkar ta fighten emot den. Har accepterat att jag kommer att vakna klockan två på morgonnatten, men eftersom jag, i motsats till jetlaggen i Norden inte måste kasta mig in i en intensiv arbetssession, får det vara så. This too shall pass, liksom.

Såg för övrigt en otroligt bra film på flyget och kan knappt hålla mig tills fredag då jag får tipsa er om den. Lyssnade på soundtracket hela dagen.

Jag försökte hålla mig från att köpa en massa böcker, men det gick sådär (hade lovat Majlis minst två Siggeböcker till exempel). Jag fick också några böcker och har försökt att läsa dem innan jag åker hem till Los Angeles eftersom min väska redan nu är sprängfylld.

Tänkte tipsa om tre av dem. “Gör skillnad- från klimatångest till handlingskraft” är Johanna Nilssons, Maria Soxbos och Emma Sundhs pragmatiska bok om hur man kan leva ett mer klimatsmart liv. Kapitlet om flyg är obekväm, men viktig läsning. Boken svarar också på frågan hur man kan stävja sitt ha-begär, om beende och normer, matsvinn, el, boende, återvinning och en massa andra saker. Experter svarar på frågor och författarna skriver om sina egna insikter. Den här boken är snygg, viktig och otroligt bra.

Jag hade det stora nöjet att få moderera några diskussioner på bokmässan med Ulla Donner och maken till smart och sympatisk person får man leta efter. Donners serieroman “Skiten” handlar om hur man existerar i en värld där arbetet går tvärt emot ens egna värderingar. Fyra väninnor jobbar på en reklambyrå vars syfte givetvis är att få folk att konsumera mer. Donners text och bild skapar en perfekt beskrivning av en krypande känsla av obehag som man inte riktigt kan sätta fingret på, men som bara växer. Släng in lite patriarkat och klimatångest och sagan är all. Mycket bra!

På tal om senkapitalistisk kritik har Liv Strömquist också kommit ut med en ny serieroman. Den handlar om kärleken och om hur dagens individfokuserade samhälle förstör möjligheten att älska någon eftersom vi främst fokuserar på att själva bli älskade. Strömquist citerar filosofer som menar att när vi försöker göra vetenskap av kärleken och avmystifiera den gör vi oss själva en björntjänst. Äh, läs själva. Den är bra.

BONUS: Tyckte också väldigt mycket om Ellens “Klåda”. 

I dag har jag träffat Evis, lunchat med Lisa, hängt i stallet och ridit med Filippa och sen ätit middag på Lidingö med familjen Jihde. Finns inget bildbevis så ni får bara lite på mig. Har också varit otroligt trött (hästmomentet piggade visserligen upp mig en del) och det slog mig att jag har svårt att avgöra när jag är trött på riktigt och när jag bara är sugen på att slappa. Idag fattar jag ju rent rationellt att jag är mentalt trött efter att ha jobbat så intensivt på bokmässan, men ofta känner jag att jag är en slacker. Har inget emot att vara en slacker, men skulle gärna bli duktigare på att identifiera olika former av trötthet. Hur gör ni?

Jösses vilken helg. Jag har modererat samtal om skrivgemenskap på internet, om Fisens liv (otroligt kul bok av humoristen Malin Klingenberg), om att inte trivas på jobbet, om skrivglädje, om hur man kan skriva om mäns våld mot kvinnor utan att exploatera kvinnorna, spelat in livepodd och mycket mer. Mässan är så sjukt intensiv med människomassan och sorlet och alla uppdrag. Vid ett tillfälle stod jag och väntade på hissen ner från mitt rum. När det gått tio minuter insåg jag att jag inte tryckt på knappen. Jag tycker att det är väldigt kul att moderera samtal och ville också att alla skulle gå så bra som möjligt och alla författare skulle känna sig sedda. Det gjorde mig inte precis nervös, men lite stressad. När man modererar större seminarier får man också en inträdesbiljett till alla andra seminarier på mässan. Många av dem är otroligt intressanta, men jag liksom aldrig ro i kroppen att gå på dem när jag själv är mellan uppdrag. Då känns det mer som ytterligare en prestation att pressa in i schemat, när det egentligen bara borde vara njutning.

Det som skiljer den här mässan från tidigare är att jag haft noll FOMO. Vanligtvis vill jag hänga på Park och mingla med andra författare, men den här gången valde jag ut några få personer som jag VERKLIGEN ville hänga med ostört och gjorde det. Det här beror antagligen delvis på att jag ju bor så långt borta och när det erbjuds kvalitetshäng måste man tacka ja. En liten fest uppe i en svit på Park fick jag lyckligtvis ändå till.

Jag har också hängt extremt mycket med Ellen, både på scen, i lounge och på kvällar. Alltid otroligt trevligt med henne. Och såklart min förläggare och främst vän Anna. Och sprungit på en massa kända svenska författare. Den som drog mest publik var antagligen hjärnforskaren Anders Hansen. Förutom bok och sommarprat har han ju nuförtiden också ett tv-program. Jag tycker i princip att det han säger är vettigt, men har problem med att alla så okritiskt följer honom nu. Det blir liksom FÖR mycket. Det här säger i och för sig antagligen mer om mig än om Hansen, men men.

Ja och så skrev jag på kontraktet för den andra delen i Maja och Frank-serien. Mycket kul! Jag brukar predika för andra att de ska komma ihåg att fira varje liten framgång, men gör aldrig det själv. Tänker “jag gör det sen…” och sen blir det aldrig av. Får påminna Maggan att köpa champagne.

Tog halv tre-tåget till Stockholm (blev EJ tågsjuk!), var vrålhungrig när jag kom fram och beställde indisk mat. Slukade allt på tio minuter och inser nu att jag åt för mycket och för fort. Att man aldrig lär sig. Jaja, bättre lycka nästa gång med ätandet. Nu ska jag lägga mig med Liv Strömquists nya bok.

Hälsningar från hotellrummet! Pausar här en stund innan kvällens aktiviteter drar igång. Jag har modererat fem diskussioner och utöver det mest hängt med Ellen och Sandra på olika platser med olika drycker. Så mycket människor här. Känner en så stor kärlek och lycka över alla damer som köper böcker, står i köer för att få böcker signerade och tar fram plånboken i förväg för att det ska gå så fort som möjligt så personen bakom inte ska behöva vänta.

Men nu över till veckans länkar. 

Mannen som skapade hundblandningen labradoodle ångrar sig bittert.

Inkomstklyftorna i USA har inte varit så här djupa på tio år.

The rise of hangry (sorry for the things I said when I was hungry).

Text om bland annat David Chapelles kommentar om Michael Jackson:“I’m gonna say something that I’m not allowed to say,” Dave Chappelle tells an audience less than half an hour into his new Netflix special, Sticks and Stones. “I gotta be real. I don’t believe these motherfuckers. I do not believe them. I don’t think he did it, but you know what? Even if he did do it—you know what I mean? I mean, it’s Michael Jackson. I know more than half the people in this room have been molested in their lives, but it wasn’t no goddamn Michael Jackson, was it? This kid got his dick sucked by the King of Pop.”

Vill tipsa om nyhetsbrevet Bra spam som tipsade mig om Facebook-sidan People who sort of look like Adam Sandler, but arn’t Adam Sandler.

När amerikanerna slutade tro på gud.

Facebook gör ett test och döljer likes på sociala medier (än så länge bara i Australien).

En skilsmässohistoria.

McDonald’s satsar på växtbaserade burgare.

Vill tipsa om nyhetsbrevet The Skimm som på ett enkelt och underhållande sätt tipsar om vad som pågår ute i världen.

För er som saknar tv-serien Catastrophe och Sharon Horgan vill jag tipsa om serien This way up.

Hälsningar från bokmässan i Göteborg! Tog tåget hit 5.53 imorse efter att kvällen innan gått på tjejfest hos Blankens. Så många otroliga kvinnor, skumpa, ost, musik från sent 1990-tal och rundpingis. Jag fick för övrigt en aha-upplevelse under rundpingisen. När man spelar med killar faller den ut som missar bollen. Nu dansade alla runt pingisbordet och gjorde sitt bästa för att träffa den lilla vita bollen så personen på andra sidan bordet säkert skulle träffa den. Bra symbolik, tyckte jag.

Den här veckan är lite konstig på grund av resor och jobb så ni får ursäkta om bloggen haltar. På tal om det, funkar texter nu? För en tid sedan var det någon som klagade på att den är för liten/svårtläst. Träffade de UNDERBARA kvinnorna som ligger bakom The Way We Play och de avslöjade att de ska ge sajten ett ansiktslyft (fillers och botox), så nu är chansen att få in förbättringsförslag.

När man oroar sig för framtiden är handling en bra lösning. Ingen kan göra allt, men vi kan alla bidra enligt egna förmågor. en otroligt viktig sak för mig är kvinnors rätt till sina egna kroppar. Abortförbud minskar inte antalet aborter, utan antalet SÄKRA aborter. Ändå verkar allt fler länder begränsa kvinnors bestämmanderätt över sig själva.

Vad kan man då göra? Jo, den 28 september är en global dag för säkra och legala aborter. En dag då vi kan stå upp för alla som tvingas gå igenom graviditeter mot sin vilja. Som betalar med sina liv. RFSU jobbar för aborträtten och här är Facebook-eventet för evenemanget.

Hur: Lägg upp en bild i sociala medier där du står upp – gärna på en otippad plats. Tagga med #ståuppföraborträtten och gärna @rfsu. Tips! RFSU har tagit fram särskilda gif:ar att montera i insta stories, sök på abort!

Sprid evenemanget! 

Så här skriver RFSU: “Vi ser att abortmotståndet mobiliserar sig både i Norden och globalt. Det är inte bara Trump som härjar utan bara nu i veckan har vi fått besked om att Indonesien väntas strama åt sin abortlag så att kvinnor som gör abort kan få fyra års fängelse. Och i El Salvador väntas nu Evelyn Hernandez genomgå ÄNNU en rättegång trots att hon frisläpptes efter drygt tre år i fängelset (misstänkt för mord efter att ha fått missfall pga stränga abortlagar). I Norge har Kristeligt folkeparti fått igenom den första åtstramningen i abortlagen sedan lagen infördes 1979. Listan kan göras lång. Och fortfarande dör tiotusentals kvinnor i sviterna av osäkra aborter. Miljontals kvinnor behandlas på sjukhus på grund av de skador som uppstått.” #ståuppföraborträtten

Vill du stöda RFSU:s arbete kan du också till exempel köpa en t-shirt.