På tisdagen kommer Magnus att föreläsa om poddar i Friday Lab Community. Så här i efterhand är det inte alls så konstigt att en person som jobbat som journalist/programledare och på radio skulle börja producera poddar, men när det begav sig 2014/2015 var det minst sagt skakigt. Då hade han två poddar och när den ena lade av förlorade han halva sin inkomst. Nuförtiden ligger väl antalet nånstans kring 15 stycken och både Maggan och poddvärlden har utvecklats en hel del.

Under föreläsningen kommer Magnus att prata om hur man berättar en historia och varför det är så viktigt, om vad man ska tänka på innan man skapar en podd och hur man kan piffa upp sin nuvarande. Om sponsorer, samarbeten och att nå ut. Skillnader mellan USA och Norden och en massa andra saker. Det blir kanske kort om ljud och teknik och sånt, men ärligt talat tycker jag att innehållet är det intressantaste.

Det här gör han på Friday Lab Community, alltså online (den som inte kan vara med live får en länk till inspelningen) och för medlemmar och det är lite därför jag skriver detta, för att vi under oktober släpper in ett begränsat antal nya medlemmar.  Kan verkligen rekommendera! I oktober har vi också en bokcirkel, målsättning och såklart dagliga diskussioner, högt och lågt i Facebookgruppen.

Nyfiken på mer? Så här skrev Jennie om retreaten för en knapp månad sedan.

I samarbete med Läkarmissionen.

Det finns få organisationer som jag respekterar lika mycket som Läkarmissionen. De jobbar med utsatta människor i hela världen och inför jul har de under de senaste tjugo åren ordnat Aktion julklappen. Aktion julklappen går ut på att barn i Sverige slår in paket (det är samma innehåll i alla för rättvisans skull) och lägger med en personlig hälsning. Man lämnar paketen till Läkarmissionens uppsamlingsställen och sedan fortätter julklapparna vidare till barn i Moldavien, Rumänien och Ukraina. Här bor många av Europas fattigaste barn – och här är en julklapp från Sverige en väldigt uppskattad händelse.

Julklapparna ska lämnas in 1-16 november men man anmäler sig redan nu.

Varför inte delta med egna barn, syskonbarn, gudbarn eller om du är lärare, varför inte med din skolklass. Ett otroligt bra sätt att diskutera empati och generositet med barnen (för att inte tala om inkomstskillnader och biståndspolitik!).

Alla paket i Aktion Julklappen innehåller ett bestämt antal saker, dels för att det ska vara rättvist för barnen som tar emot julklapparna, men också för att paketen ska ta sig igenom tullens kontroller och komma fram. I klapparna finns bland annat pennor och kritor, ritblock och skrivhäfte, tandborste, en tablettask och ett vykort med en personlig hälsning från den som skickat paketet. På Läkarmissionens sida finns all praktisk information du behöver.

Så här går det till:
Under perioden 1–16 november kan paketen postas eller lämnas in till någon av Aktion Julklappens uppsamlingsplatser runt om i landet. Sedan fraktar Läkarmissionen (tillsammans med Human Bridges leveranser av sjukvårdsutrustning) paketen vidare och delar ut dem till barn i Moldavien, Rumänien och Ukraina.

På tal om empati och generositet. Vissa texter bär jag med mig länge, den här (som jag länkade till på fredagslänkarna) texten om hur det krävs en större ansträngning av den mänskliga hjärnan att vara snål än att vara generös är en av dem. Men också om hur generositet rent fysiskt gör oss lugnare och mer tillfreds. (och om hur rika människor lätt utvecklas till att bli rövigare än medel- och underinkomsttagaren).

Oftast porträtteras Los Angeles som sol och strand, eventuellt lite West Hollywood, men sällan storstad. Vill man absolut ha skyskrapor får man dra till New York. Eller det måste man inte alls. Downtown Los Angeles är en plätt av riktigt höga hus och en massa spännande kvarter. Här finns bland annat Jewelry District där den intresserade kan fynda smycken och klockor till ett mycket förmånligare pris än i guldsmedsaffärerna.

Magnus har i flera månader pratat om att han vill ha ett guldhalsband. Sagt och gjort. Vi drog in till DTLA, parkerade bilen och promenerade genom storstaden. Det tog inte länge innan Maggan hittat det han ville ha och prutat ner priset med en fjärdedel (eller prutat och prutat, han sa: “Låt mig tänka på saken” och då trillade priset ner ordentligt).

Jag har inte sagt det här åt Magnus, men är säker på att sex säsonger av Sopranos inte precis kväst hans längtan efter ett guldsmycke runt halsen.

Eftersom vi ändå befann oss i DTLA passade vi på att svänga förbi NoMad som har en fin takterrass med pool och utsikt. Sen doppade Majlis huvudet i poolen och blev arg över att hon inte fick bada så vi åkte hem.

Samma kväll åt vi middag på kvartersrestaurangen. Vi promenerade upp och jag blev lite chockad över den massiva röklukten. Det brinner en bit bort och luftkvalitén har försämrats ordentligt. Myndigheterna uppmanar folk att stanna inomhus och jag är tacksam över luftrenaren vi köpte förra året under brandsäsongen.

Jag skulle egentligen ha haft ridlektion imorse, men på grund av bränderna är luftkvaliteten så dålig att stallet avbokade alla lektioner. Istället åkte Magnus, Majlis och jag in till Downtown där Magnus köpte en guldkedja i Jewelry District. Han har suktat efter en sån länge nu. Vet ej varför, men vem är jag att vara stilpolis.

Jaja, nu över till länkarna.

Den här artikeln om hur vi alltid sneglar uppåt och hur vi alla egentligen är rika skitar och hur rikedom gör oss till allt större rövhål, tycker jag var mycket bra. “With what I’d spent on my one-way ticket from New York to New Delhi, I could have pulled a few families out of the debt that would hold them down for generations. With what I’d spent in New York restaurants the year before, I could have put a few of those kids through school. Hell, with what I’d budgeted for a year of traveling in Asia, I probably could have built a school.”

Drömmen om att bli känd och tjäna sitt levebröd på sociala medier.

Få saker gör en så desperat som sömnbrist och nyblivna föräldrar är redo att betala 1300 dollar för den perfekta vaggan.

Minns ni essän om influensern/författaren Caroline Calloway från för några veckor sedan? Var går gränsen mellan författare och influenser? Håller de på att mötas?

I Los Angeles är hösten inte en årstid efter väder, utan snarare någonting man skapar ur de förutsättningar man har.

Hur man får reda på att en vän snackar skit bakom ryggen på en.

Unga kvinnor i Irak giftes bort för bara några timmar eller dagar åt gången (gissa vad de får göra under de korta äktenskapen?).

Den här historien kommer ni true crime-fantaster att älska.

Varför ploppar Ukraina upp hela tiden i olika sammanhang?

Är det  omöjligt att kontrollera Amazon?

Lyxen i att gå ut och äta ensam.

Kycklingen måste vara det minst respekterade djuret i hela världen.

Det går bra för Elizabeth Warren.

Har ni upptäckt Facebook-tv? Om inte vill jag tipsa om Sorry for your loss som sänds där.

I samarbete med Nextory

Nu kör vi igång igen med ett av mina favoritsamarbeten, nämligen Nextory. Jag tipsar om bra böcker att lyssna på/läsa och ni registrerar er med koden Peppe (Finland) eller PeppeSE (Sverige) för att få en månad av gratis lyssning (sen kan man säga upp abonnemanget ifall man verkligen hatar böcker). För varje registrering för den här bloggen en liten summa och det ger mig mer tid att plöja ner i den. Hurra! Ja! Vi vill stöda bloggen OCH litteraturen!

TIPS: I Finland är det läslov nästa vecka, varför inte ge ett barn ett ljudboksabonnemang för en månad? GRATIS! Det är såklart bra att LÄSA böcker, men unnar också barn en riktigt bra högläst historia.

Jag vill inte uppmana någon till fusk, men det KAN funka att registrera en ny e-postadress ifall man har en gammal registrering som strular med en månad av gratislyssning.

Inatt kunde jag inte sova och passade på att lyssna på “438 dagar“, journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Perssons tid i fängelse i Etiopien. Schibbye och Persson tog sig in i Etiopien för att göra ett reportage om mänskliga rättigheter, åkte fast eftersom pressfrihet inte ligger så högt på prioriteringslistan i Etiopien och åkte i fängelse. Det är kallt, smutsigt, kränkande, sorgligt, men också stundvis hoppfullt. Otrolig läsning/lyssning för den som är intresserad av pressfrihet och sunkiga fängelser. Själv vet jag inte om jag borde ha läst den här innan jag åkte till Etiopien med Läkarmissionen för två år sedan (otrolig resa!) eller om det kanske är bättre att jag lyssnade på den nu, tryggt hemkommen. När ni är klara kan ni förresten se filmen som hade premiär i dagarna. Lär vara otroligt bra den också. Men först boken!

En helt annan sorts bok är Emma Hambergs “Resten av allt är vårt” som Sandra Beijer tipsade om under en långfika på bokmässan. Sandra sa att det är en perfekt bok när man är lite skör och behöver lyssna på något tryggt och fint. Och så blir man lite nyförälskad av att lyssna på den. Sagt och gjort. Boken tar vid där Emma och hennes sjuka man Agi har separerat, han har träffat en MYCKET yngre kvinna och hon springer på en gammal förälskelse från 1990-talet. De blir kära, men det är lika komplicerat med kärlek när man är 45 som när man är 36, 23 och 17. Gulligt, ibland lite töntigt, men alltid fint.

På bokmässan modererade jag ett samtal med Katarina Wennstam, Pascal Engman och Kicki Sehlstedt om hur man kan porträttera mäns våld mot kvinnor utan att objektifiera kvinnorna. Wennstam sa bland annat att hon skriver kriminalromaner för att nå ut till en större publik än då hon skrev fackböcker. Om man är lagd åt deckarhållet kan jag rekommendera alla dessa tre författares nyas böcker. Wennstams “Vargen” om hur män som blivit “provocerade” av kvinnan de mördat kan få ett lindrigare straff och om våldsporr, Engmans “Råttkungen” och Sehlstedts “Oskuld” båda om incels.

Här kommer en lista på andra rekommendationer:

Normala människor, Sally Rooney
Hit men inte längre, Maria Maunsbach
Köttets tid, Lina Wolff
Ålevangeliet, Patrik Svensson
Jag som var så rolig att dricka vin med -rapport från ett år som nykter, Rebecka Åhlund
Små eldar överallt, Celeste Ng
Arv och miljö, Vigdis Hjort
Jag for ner till bror, Karin Smirnoff
Århundadets kärlekssaga, Märta Tikkanen

Och så rekommenderar jag er givetvis alltid att lyssna på podden Mellan raderna med Jihde och Öhman. Alltid bra läs/lysnsingstips. Vilka är er bästa ljudbokstips?

Jag kom precis hem från stallet i Topanga där det till min stora fasa precis började blåsa upp. Santa Ana-vindarna kallas de varma vindar som varje höst blåser in från öknen och sprider skogsbränderna. Obehagligt som fasiken. Hoppas verkligen att det inte blir lika illa som förra året.

När jag körde upp tänkte jag på hur mycket jag tycker om när Magnus säger: “Tänk inte mer på det, jag fixar det!” Det måste vara en av mina favoritkommentarer från hans håll. Den här gången handlade det om att byta däck på bilen. Så otroligt skönt att inte behöva kolla upp priser och ställen att göra det på.

För att det ska bli balans här måste jag väl nämna något som irriterar mig otroligt mycket med samma man. Det är när han plockar undan efter maten, men bara gör det till 85 procent OCH när han lämnar disk i diskhon istället för att placera den i diskmaskinen.

Ni då:

1. Favoritkommentar av partner (f.d. räknas också!)?
2. Mest störande vardagsegenskap?

I går morse hörde SVT:s morgonstudio av sig och frågade om jag ville göra ett kort inslag om den nya deepfake-lagen i Kalifornien. Jag sa såklart ja och hade sedan en dubbelt så snabb puls än vanligt resten av dagen. Inte så himla mycket (fast nog lite) för själva pratandet i direktsändning, men för för hur jag skulle kunna hålla mig vaken till 22:21 (alltså 07:21 svensk tid). Sen jag kom hem från Norden har jag lagt mig före klockan nio samtliga kvällar.

Det är ju inte heller nyhetsreporter jag ska (fortsätta) att vara. Jag vill skriva längre texter, men himla kul var det ändå att läsa på och snacka lite om hur manipulerade videos kan påverka framtida val. Och så tror jag att det gjorde gott för mig att vara lite stressad och nervös inför uppträdande. Inte glida omkring och bara ha det GÖTT hela tiden. Magnus retades mycket med mig för min nervositet.

Sen pratade jag om deepfake, sov en god natts sömn efteråt och följande dag väntade vanligt jobb och sen lunch med min kompis Malin på Soho House i West Hollywood. Jag är ju inte medlem så när någon föreslår lunch där känns det extra festligt. Malin är dessutom otroligt trevlig att umgås med och utsikten magisk.

Efteråt tvingade jag Magnus ta några bilder av mig med “Ett himla tjat om hästar” i handen. Mitt förlag ska nämligen ha en kampanj om läsning under läslovet (alltså före detta höstlovet om jag förstått saken rätt).

När vi ändå höll på med en fotosession passade jag också på att få några bilder på mina splitternya secondhandjeans. De är Levi’s och modellen är Mile High Supet Skinny. Fruktansvärt sköna med hög midja. OCH snygga. Jag fattar att secondhandkonusmtion också är konsumtion, men det är väl ändå LITE bättre än nyköp? Jaja, jag hör er. Ska väl långsamt fasa ut den skiten också.

Sedan inlägget om hur ofta man tvättar sig har jag vid flera olika tillfällen återkommit till att fundera på hur ofta jag tvättar mig. Höll mig från att duscha efter stallet igår. Blev ju inte svettig. Tänker att tvätt, som det mesta andra, delvis är en kulturell grej. De koreanska badhusen där man blir skrubbad från huvud till tå var antagligen menade för folk som på sin höjd tvättade sig en gång i veckan, lite som den finska bastun. Tror inte ni också att det överdrivna duschandet hänger ihop med konsumtionssamhället. Skräcken för att uppfattas som snuskiga får oss att tvätta oss och köpa en massa produkter som ska få varje kroppsdel att dofta parfym.

Skriver det här efter en svettig löprunda (brukar göra insta stories av dem! Följ gärna dem och mig) med påföljande dusch – tillsammans med Majlis. Övervägde att inte tvätta mig, men var FÖR svettig. Gillar ändå att det blir som ett spel att inte slösa på vatten eller använda en massa produkter. Lite som det blir ett spel att inte köpa nya kläder hela tiden, utan istället testa sig igenom klädskåpet. Tänker ofta på att varje plagg måste användas minst trettio gånger.

Springer är för övrigt ungefär det enda jag gör utan Majsans sällskap nuförtiden. Otroligt gulligt och otroligt utmattande. Nu fick jag dåligt samvete för att jag skrev utmattande, hon upprepar nämligen: “Peppe, är du okej? Jag älskar dig!” hela tiden.

Det som jag älskar extra mycket med Los Angeles är känslan av att vad som helst kan hända när som helst. Jag tror att det är en del av stadens charm/förbannelse, känslan av hopp (och av att “you never have a bad meeting in LA”. Som i praktiken innebär att det alltid känns svinbra efter ett möte, men det inte innebär att någonting konkret alls). Oftast händer inte så mycket, men ibland gör det det. Som att vi i november ska få låna ett stort hus vid en hästgård i Topanga!

Jag är så otroligt peppad inför detta och samtidigt livrädd för att något ska hända som gör att vi ändå inte kan göra denna lilla staycation. Drömmer mardrömmar om att något ska hända, att det ska brinna, att ägarna hyr ut huset till någon annan eller att det helt enkelt inte funkar praktiskt med skjutsar till skolan etc.

Det är som sagt några kompisar som äger huset och antagligen ska börja airbnb:a det, men innan de gör det får vi bo där i några veckor. Jag planerar att gå all in på livet på landet. Glida runt i en funktionsoverall från engelbert strauss. Helst i beige, eller kanske grönt. Tänker att den passar perfekt en person som mockar lite i hagen, ryktar en häst eller två och sen tar av den och har ridbyxor och tröja under. Perfekt för att spara lite på ridkläderna. Jag ska vara svettig, smutsig och ha lite muskelvärk efter allt ridande varje kväll.

I min fantasivärld rider jag ut en sväng på förmiddagen, efteråt ger jag en ridlektion åt Majlis och Vidar, kanske också Magnus. Och på kvällen sitter vi på balkongen med ett glas vin och blickar ut över Malibu och bergen när solen går ner. Inte världens sämsta månad om den kommer att utspela sig så här. Det ska bli spännande att se hur mycket jag kommer att sakna att röra mig till fots. Där vi bor i Santa Monica kan vi ju traska ner till havet, Viddes skola, caféer och restauranger. Bor man i Topanga blir det att ta bilen överallt. Så lever väl de flesta i Los Angeles, men undrar om det är något för oss. Jaja, ni kommer givetvis att dagliga rapporter.

Hej från söndagen! Klockan är kvart i åtta. Jag har varit vaken i snart fem timmar och alla andra sover ännu. Det bästa med situationen är att jag snart kan inmundiga en andra frukost.

Först: Älskar att läsa svaren på inlägget under! Tack! Inser att jag duschar medelmycket, men byter lakan oftare än de flesta av er (alltså en gång i veckan). Jag kan inte hålla mig från att ha duschat efter att jag ridit eller sprungit, men en dag utan fysisk ansträngning klarar sig utan dusch. Jag försöker också övergå till tvål och schampo i annan form än i plastflaskor.

Sen: Igår hörde några kompisar från Silverlake av sig och frågade om vi ville hänga med till stranden. Det ville vi och hängde på en liten surfstrand i några timmar. Väldigt mysigt trots att bara en av oss tog en simtur. Varje gång vi är på stranden tänker jag: “Vi borde ta oss till stranden oftare!” sen kommer vi hem med femton liter sand i skor och väskor och jag ångrar mig.

Innan ni surfar vidare: efter den här korta uppdateringen från Santa Monica vill jag uppmana er att gå in och lyssna på Magnus och Peppes podcast. Jag berättar om mina bästa spaningar från bokmässan, Magnus förklarar visselblåsaren/Ukraina/Trump, det blir en recension av Arlanda VIP och så pratar vi en stund om Netflixdokumentären Making a murderer. Podden finns som vanligt på iTunes, Acast och alla andra poddstationer.