Första dagen i jetlagland

Hej från Jetlagland! Igår orkade jag som sagt inte ta fighten emot jetlaggen, somnade vid sju och vaknade två på morgonen. Tillbringade resten av natten i sällskap av Emma Hambergs nyaste bok “Resten av allt är vårt” i öronen. Ska prata mer om den i nästa Mellis. Steg upp vid sex, åt frukost, väckte familjen en timme senare och när Vidar åkt till skolan körde resten av familjen givetvis upp till stallet. First things first, liksom.

Under mina två veckor som singelkvinna i Norden hade jag för övrigt helt glömt bort hur intensiv en snart treåring kan vara. Tänk så fort det blir helt naturligt att gå ensam på toaletten eller avsluta en tanke utan att bli avbruten av någon som vill “leka”? Ja, nu är jag i alla fall tillbaka i verkligheten och min älskade familj. Och mina älskade hästar!

Red ut en sväng i bergen och njöt så fruktansvärt mycket av att sitta på en hästrygg ute i naturen. Red dessutom barbacka och hittade inte Sequoias träns så det blev ett bettlöst system. Fattar att detta inte betyder någonting alls för personer utanför hästvärlden, men låt mig förklara det så här: hästen var typ au naturel när vi red ut. Härligt var det för alla inblandade. Otroligt torrt var det också. Obehagligt nu när brandsäsongen precis ska börja.

Sen kom vi hem, åt lunch och jag rusade iväg på ett möte där det var meningen att jag skulle tala finska. Jag pratar ju aldrig finska nuförtiden så det var inte precis smooth, men nu blev det så här, tänkte jag och pratade på. Tror att jettisen gjorde mig lite mer avslappnad än vanligt. Nu närmar sig klockan sex på kvällen och jag håller på att drunkna i den första jetlagvågen. Ska försöka vara lite starkare än igår och överleva denna.