Jag föreställer mig (på basen av google analytics) att det dök upp några nya läsare efter den här texten jag skrev för Heja Livet. Hej på er! Hoppas att ni stannar. Jag försöker blogga om sånt jag tänker på och tycker är viktigt, lite vardag i LA, lite journalistisk, hästar, springa, barn och livet. Jag kan väl få presentera mig själv genom den här listan som jag läste både hos Hej Hej Vardag och Laskask.

Vem är du?

Peppe. Eller egentligen Jeanette, men döpte om mig efter en apa när jag var ungefär tre år gammal och sen dess har jag kallats Peppe. Kan väl tillägga att jag är journalist och författare.

Familj?

Förutom min ursprungsfamilj har jag min man Magnus, svensk poddproducent (inte alls porrproducent som mina fingrar först ville skriva), Vidar 9 år och Majlis 3 år.

Vad har du gjort idag?

Fixade med en artikel på morgonen, textade/whatsappade fem människor samtidigt så det blev givetvis en massa fel och missförstånd, tog Vidde till skolan (vi var sena och en granne tyckte så synd om mig där jag rusade fram med Majlis i vagnen och Vidde småjoggandes bredvid mig att hon erbjöd sig att Vidar till skolan nån morgon varje vecka), hem igen, jobbade med Friday Lab, gick upp till Art’s Table för att äta lunch med min nya kompis Jenny, promenerade ett par timmar med henne och Majlis, hämtade Vidde från skolan, fick wifi:n att fungera igen, ska nu skicka in en offert och sen laga mat åt barnen. Skriva lite. Kanske hälla upp ett glas vin.

Vilken är din favoritårstid?

Sen vår och djup sommar. Gillar i och för sig också vintern här i LA, den är såg grön och fin.

Chips eller godis?

Chips. Är en dålig smågodisätare. Äter nötchoklad varje dag.

Vad gör du när ingen ser?

Kollar på HBO.

Vad är din favoritmat?

Just nu skulle jag kunna äta indiskt varje dag. Palak Paneer. Går in i faser där jag är besatt av en rätt och bara äter den.

Favoritbok?

Går inte att välja EN bok. Men läser just ny “My year of rest and relaxation” av Ottessa Moshfegh och gillar den väldigt mycket.

Vad vill du jobba med?

Exakt det jag gör just nu. Med att skriva och prata och inte ha en chef eller kontorstider.

Vad lyssnar du på nu?

Är halvvägs inne i dagens avsnitt av “The Daily”, men mest låter nog Majlis och Vidar som bråkar i sovrummet.

Morgon- eller kvällsmänniska?

Tyvärr morgonmänniska. Vill inte skriva det eftersom det automatiskt gör mig till en lite tråkigare person. Kvällsmänniskor är sköna och kreativa, morgonmänniskor ordentliga och tråkiga. TYP.

Vad ångrar du mest?

Barnen. SKOJA! Tackade en gång nej till ett jobb i Bryssel pga av att jag var kär i en kille i Helsingfors. Otroligt dålig kille dessutom. Men kan inte påstå att jag ältar det, jag har gått vidare.

Vad gör du för att må bra?

Jag umgås med hästar, läser böcker och springer.

Från en sak till en annan. På måndagen (den 20 januari) kl. 19:00 CET (10:00 Los Angeles, 20:00 Helsingfors osv) ordnar Maja och jag ett testlabb. Det är något för dig som är lite nyfiken på Friday Lab, men inte riktigt fattar vad det handlar om, om det är något för dig eller kanske bara behöver en liten knuff i rätt riktning. Om du är blyg kan du bara passivt lyssna, men du är såklart varmt välkommen med både bild och röst. Lovar att det ej är läskigt! Lovar också att alla som deltar kommer ut på den andra sidan med en bra övning (kanske fler) och god feelis.

Här är länken till att anmäla sig. Gör det!

När jag kom upp till stallet blev jag på lite bättre humör. Det är liksom lättare när Magnus väl åker iväg, då kan jag börja räkna dagarna tills han kommer hem. Värst är det timmarna innan han drar till LAX. Hur som helst, Majsan och jag drog upp till Topanga för lite kvalitetsliv.

Inspirerade av min kompis Frida beslöt jag mig för att Sequoia fick bestämma vad vi ska hitta på i dag. De senaste åren har verkligen revolutionerat min relation och inställning till hästar. Jag har blivit en bättre dressyrryttare, men också kommit bort från “visa dem vem som bestämmer“. Det var ett mantra när jag lärde mig när var liten. Att dominera hästen och vara dens chef. Nuförtiden försöker jag se hästen för vad den är, en annan levande varelse med känslor, önskemål, rädslor och favoritsysslor. Att det ska vara kul för alla inblandade.

Hästar är såklart inte människor, men jag tror att djur har ett så mycket djupare själsliv än många vill förstå. Det är klart att hästar (och hundar och katter och koalan) inte tänker och handlar exakt som människor (eller att vi ska behandla dem som medmänniskor), men det betyder inte att de är helt blanka i huvudet. Eller att de måste domineras. Jag tänker ofta på filosofen Eva Meijers bok “Djurens språk” som handlar om hur mycket djur verkligen kommunicerar med varandra. Hur de kan känna empati, kärlek och sorg. I samband med det tänker jag också alltid på hur man opererade spädbarn utan bedövning eftersom man trodde att de inte ännu hade utvecklat smärtsinnet. Inte helt osannolikt att man i framtiden ser tillbaka på sättet vi behandlar djur idag och tycker att det är fruktansvärt barbariskt.

Kan det vara så att folk är rädda för att att in vetskap om hur mycket djur tänker och känner. Om vi gör det är vi tvungna att se över våra dagliga val av mat, Sea World, djurparker, turistturer på elefanter, husdjur utan sällskap, komjölken i kaffet och tusen andra småsaker som är en självklar del av vår kultur.

Jag påstår verkligen inte att jag är färdig som människa eller att det känns bra att tänka på val jag gjort och hur det direkt eller indirekt påverkat djur, men man kan alltid försöka bli en lite bättre person.

Följ därför min resa. Skoja! Det finns ingen resa att följa, men jag brukar ibland försöka skriva lite om hur jag resonerar. Tycker det är skönt att alla tankar inte måste vara färdiga här.I dag experimenterade jag som sagt med att låta hästen ta initiativ. Han hade noll lust att träna dressyr utan styrde stegen upp mot den mindre arenan där vi brukar syssla med natural horsemanship. Sen lekte vi cirkus en stund, han steg upp på en liten platå och ner igen (med mig på ryggen). Vi övade piaff- och passagesteg. Och sen red jag lite utan sadel. De senaste veckorna har jag likt en cowboy kastat mig upp på hans rygg när han rullat sig och sen ridit utan sadel och träns. Det får bli en paus på det en stund. Han ska få rulla sig i fred. Istället tänker jag lära honom att lägga sig ner (om han vill) så jag kan klättra upp på hans rygg i lugn och ro.

Igår fick jag hämta upp Vidar från skolan utan sällskap av Majlis. Det var så mysigt att få ta en promenad med bara det stora barnet så vi valde att ta en omväg hem. På vägen mötte vi en man med hund. Mannen såg ömt på oss och sa “aaawww”. Först fattade jag ingenting, men sen insåg jag att vi båda klätt oss i ljusa jeans och mörk tröja. Gulligt.

Idag har jag sprungit kort, haft en återförening med Friday Lab Retreat-gruppen OCH tagit Majlis till Svenska skolan i LA. Det är en gullig liten skola som samlar ihop svenskspråkiga barn en gång i veckan under ett par timmar. Majlis älskade det och ville svara på alla frågor, kommentera alla bilder och sjunga med i alla sånger.

När vi kom hem lagade jag middag och arbetade upp en ilska över att alla andra bara lämnar sina grejer runt om i vårt hem medan jag går omkring och plockar upp dem. Imorgon åker Magnus till Sverige så jag får väl lov att trycka ner irritationen. Spara den på en mörk plats längst inne i mig bakom lås och bom tillsammans med ilska, besvikelser och frustation som aldrig luftat. Skoja, alla känslorna ska ut. Är antagligen irriterad för att jag egentligen är lite ledsen för att Magnus ska vara borta i över en vecka. Det är liksom lättare att störa sig på lego, kalsonger och näsdukar på golvet än att ta itu med separationsångest.

Nu ska jag i alla fall sova.

Annat jag går och tänker på är hur de flesta av våra val, speciellt konsumtionsval, inte är våra egna utan en pr-persons. Exempel som verkligen tagit plats och bitit sig kvar är bacon som på 1920-taket såldes in som ett perfekt sätt att få tillbaka all den energi som man förlorat medan man sov. Bacon var en restprodukt (= slaktavfall) som var svårt att sälja, men genom att övertala läkare att rekommendera bacon som frukost fanns det snart på amerikanernas frukostbord. Och i hamburgare och på hundratals andra platser.

Eller Gillette som lanserade en trend kring rakade armhålor och ben. Det här gick hand i hand med att modet tillät kvinnorna visa allt mer naken hud. En kvinna som rakade sig var en feminin, riktig kvinna. Hår, annat än på huvudet, var äckligt och ett pinsamt problem som kvinnor måste fixa. Genom konsumtion. De gick såklart bara att raka med en specifikt kvinnlig rakhyvel. På så sätt kunde Gillette sälja olika rakhyvlar till kvinnor och män (de kvinnliga till ett lite högre pris).

Och hur mejeriföretagarnas intresseorganisation Svensk mjölk skapade “Beigeprojektet” som fick svenskarna att börja dricka caffe latte (projektet räknas för övrigt som en av de mest framgångsrika kampanjer som gjorts för mjölken). Plötsligt drack ökade mjölkkonsumtionen avsevärt i Sverige. Så här skriver Expressen: “Man skickade ut speciella utbildare som lärde upp svenska baristor och kaféägare hur man gjorde en riktigt god kaffe latte, säger Christoffer Levak, som i dag är ordförande i svenska delen av SCAE (Speciality Coffee Association of Europé). Christoffer Levak brinner för det här med en god kaffe latte. Han var en av dem som åkte land och rike runt och lärde kaféägarna att anamma latten.”

Det finns såklart tusentals andra exempel på vår ofria vilja, men nu är jag nyfiken på. Hur många av mjölk, bacon och raka sig gör ni? Jag gör tyvärr 1/3.

PS har ni bra/kul exempel på andra pr-trick läser jag gärna!

Magnus ligger i sovrummet och klipper Anithas och Malins podd, Majlis ligger på soffan och spelar Toca Boca på min telefon och jag sitter vid köksbordet och skriver. Otroligt vanlig förmiddag hos oss om man bortser från en insikt jag precis fick. Håll i er nu: jag tycker att jag är en bra mamma. Rätt och slätt så. Inte i jämförelse med någon annan, utan bara hur jag är som Vidars och Majlis morsa.

I det mesta andra jag gör, till och med saker som jag objektivt vet att jag är ganska bra på, vill jag gärna ha bekräftelse. Jag kan känna mig osäker och som en bluff. Jag kan vara ängslig för vad andra ska tycka, men just föräldraskapet är jag totalt oängslig i. Jag har alltid känt så, till och med när barnen var riktigt små. Inte för att mina modersinstinkter är osedvanligt starka, men kanske för att det trots allt mest handlar om sunt förnuft och en trygghet i att ingen är perfekt varje dag, men om man anstränger sig lite kommer ungarna att ha det bra.

Risken finns såklart att det är Dunning Kruger-effekten och jag egentligen bara är för dum för att förstå att jag är en ganska dålig mamma. Men fasiken, mina barn får otroligt mycket kärlek, kramar och diskussion av sina föräldrar och varandra. De går inte på en massa organiserad aktivitet eller har extrahjälp i matte efter skolan. De spelar inte heller något instrument. Men de kan båda prata två språk och uttrycka sina känslor på dem.

Min poäng är att de allra, allra flesta av oss är tillräckligt bra föräldrar (så länge vi inte är våldsamma eller ignorerar våra barn, men det borde go without saying).

I fredags red jag tre hästar. Maggan och Majsan hängde med till stall nummer två. Vintersolen värmde skönt och livet kändes bra på alla sätt. Vid klockan tre hämtade vi upp Vidar och en av hans bästisar Ali från skolan (vilken lättnad över att ens barn verkar ha lätt för att få vänner) och satte oss på kvarterskrogen. Jag åt en otrolig tryffelpasta och drack lemonad.

Sen blev det bara hemmahäng. Jag var så där skönt öm i musklerna efter allt ridande. Såg egentligen fram emot att äta en härlig fredagsmiddag, men eftersom vi åt så mycket pasta så sent orkade ingen pressa i sig middag. Jag värmde bara upp barnens pizzarester åt dem. Maggan och jag såg ett avsnitt av The Boys på Amazon Video (är själv överraskad över att jag gillar den så pass mycket) och slocknade tidigt likt de tråkiga medelmåttor vi är.

På lördagen steg jag tidigt upp och slängde ihop en våffelsmet (hushållets bästa investering måste vara våffeljärnet för 12 dollar). Vi hade bara blandvete så barnen tyckte givetvis våfflorna fick en äckligt hälsosam smak. Jag försökte dölja den för dem genom att smeta på massor av hallonsylt. Sen vaknade Magnus och ville äta frukost ute. Eftersom jag vill uppmuntra alla hans initiativ gick vi med på det trots att vi andra redan ätit och åkte upp till Margo´s på Montana. Jag drack kaffe och käket lyckades trolla fram en croissant trots att det inte fanns såna på menyn.

Sen skrev jag en massa, mailade bokföraren, svarade på mail (denna EVIGA korrespondens hela tiden. Älskar och hatar den!), fixade och pysslade och när solen snart skulle gå ner gick vi på en liten promenad mot piren. Det var fint, men kryllade av turister.

På söndagen spelade jag in Mellan raderna med Karin. Tycker så otroligt mycket om att prata om litteratur och livet med henne. Hade dessutom läst en massa böcker. Sen sprang jag en sväng på stranden, bakade ett bröd, lekte med Majlis och läste. På kvällen åkte vi till Gjusta, som jag fram till idag tyckt att är gravt överskattat, och åt en väldigt god middag (falafel, Magnus åt en lobster roll) med några nära vänner. Anne, om du läser detta. Dit ska jag ta dig i mars.

Nästa Friday Lab-kurs börjar måndagen den 17 februari (om det finns ett tillräckligt stort intresse drar vi en parallellkurs som kommer att gå på söndagar. Detta för att folk i t.ex. USA som jobbar på kontor ska ha möjlighet att delta). Är du uppskriven på listan för nyhetsbrev har du förtur att anmäla dig. Vill du skriva upp dig kan du göra det här.

Vem kan delta? Vem som helst. Vi har deltagare från hela världen och alla branscher. Du behöver absolut inte vara egenföretagare eller ha ett kreativt jobb. Friday Lab utgår från dina egna premisser. Livet ska kännas ganska roligt hela tiden och inte handla om att du ständigt går omkring och längtar efter helg, semester eller bättre tider. Små handlingar kan leda till stora förändringar. Så tänker vi i livet och i det här projektet. Friday Lab låter dig ta tid att funder över vad du gillar, hur du vill leva och vad du måste börja säga ja och nej till.

Plus att nätverket är otroligt. Det här är den sjunde kursen vi drar (om det är söndagen du väljer blir det den åttonde). Läs mer här Friday Lab. Och följ oss gärna på Insta!

Fredag betyder veckans bästa läsning. Här kommer en lista på bra texter jag snubblat över de senaste sju dagarna. Efter önskemål är en av dem på svenska. Utgår annars från att ni har ganska bra koll på den nordiska världen och försöker samla ihop texter som ni kanske inte annars skulle snubbla över. Hoppas att ni gillar!

Läs DN gratis hela januari. Efter det avslutas prenumerationen automatiskt. Otroligt bra erbjudande.

Jens Liljestrand om incels och män borde fokusera på sitt självsliv än på kvinnor som inte vill ligga med dem (text på svenska!)

En kvinna som är genetiskt oförmögen att känna smärta/ångest/rädsla.

Om att skicka in manus och bli refuserad (på svenska).

Saudiarabien förbättrar sitt varumärke genom att bjuda in influencers.

Vad har Robert Murdoch med de australiensiska bränderna att göra?

Magnus är känd för att aldrig använda shorts, medan det finns folk (pojkar och män) som aldrig använder långbyxor. Inte ens under smällkalla vintern. (spoiler: det har att göra med könsroller).

Systrar, älskande, främlingar och vänner som skriver till varandra. Mycket fint!

Så sorgligt att författaren Elizabeth Wurtzel (bl.a. Prozac Nation) har gått bort. En fin text om henne och vänskap och kärlek och 2020.

Mens i Japan.

Är ditt nyårslöfte att dricka mer vatten? Det behöver du med största sannolikhet inte göra.

Att jobba i ett slakteri. Rekommenderar starkt denna!

Veckans tv-serie är verkligen ingenting som faller i mitt vanliga val av serie, men det är bra att vidga sina vyer (och kolla på nåt som Magnus vill kolla på med mig). The Boys handlar om en värld där superhjältar (#inteallasuperhjältar) är korrupta.

Skrev en kort grej om prenumerationer och om hur Spotify och Netflix faktiskt lärt oss att betala för innehåll. Om hur jag tror detta gjort att folk i högre utsträckning betalar också för nyheter. Det man får “gratis” i nyhetsväg på nätet är ju bara skapat för reaktioner. Inte för folkbildning eller information. Tror faktiskt att prenumerationstjänsterna lärt oss att betala för innehåll.

Hur som helst, det som slog mig var att jag prenumererar på en massa olika nöjen och nyheter, bland annat Hbl, Los Angeles Times, New York Times, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, Netflix, HBO, Amazon Prime, Spotify, Nextory och Soundcloud Pro (jag kan också avslöja att jag får en lätt panik när jag läser om extremt sparsamma människor i ekonomigrupper på Facebook som knappt unnar sig Netflix). Nu är jag såklart nyfiken på vad ni prenumererar på.