Djur är inte människor, men

När jag kom upp till stallet blev jag på lite bättre humör. Det är liksom lättare när Magnus väl åker iväg, då kan jag börja räkna dagarna tills han kommer hem. Värst är det timmarna innan han drar till LAX. Hur som helst, Majsan och jag drog upp till Topanga för lite kvalitetsliv.

Inspirerade av min kompis Frida beslöt jag mig för att Sequoia fick bestämma vad vi ska hitta på i dag. De senaste åren har verkligen revolutionerat min relation och inställning till hästar. Jag har blivit en bättre dressyrryttare, men också kommit bort från “visa dem vem som bestämmer“. Det var ett mantra när jag lärde mig när var liten. Att dominera hästen och vara dens chef. Nuförtiden försöker jag se hästen för vad den är, en annan levande varelse med känslor, önskemål, rädslor och favoritsysslor. Att det ska vara kul för alla inblandade.

Hästar är såklart inte människor, men jag tror att djur har ett så mycket djupare själsliv än många vill förstå. Det är klart att hästar (och hundar och katter och koalan) inte tänker och handlar exakt som människor (eller att vi ska behandla dem som medmänniskor), men det betyder inte att de är helt blanka i huvudet. Eller att de måste domineras. Jag tänker ofta på filosofen Eva Meijers bok “Djurens språk” som handlar om hur mycket djur verkligen kommunicerar med varandra. Hur de kan känna empati, kärlek och sorg. I samband med det tänker jag också alltid på hur man opererade spädbarn utan bedövning eftersom man trodde att de inte ännu hade utvecklat smärtsinnet. Inte helt osannolikt att man i framtiden ser tillbaka på sättet vi behandlar djur idag och tycker att det är fruktansvärt barbariskt.

Kan det vara så att folk är rädda för att att in vetskap om hur mycket djur tänker och känner. Om vi gör det är vi tvungna att se över våra dagliga val av mat, Sea World, djurparker, turistturer på elefanter, husdjur utan sällskap, komjölken i kaffet och tusen andra småsaker som är en självklar del av vår kultur.

Jag påstår verkligen inte att jag är färdig som människa eller att det känns bra att tänka på val jag gjort och hur det direkt eller indirekt påverkat djur, men man kan alltid försöka bli en lite bättre person.

Följ därför min resa. Skoja! Det finns ingen resa att följa, men jag brukar ibland försöka skriva lite om hur jag resonerar. Tycker det är skönt att alla tankar inte måste vara färdiga här.I dag experimenterade jag som sagt med att låta hästen ta initiativ. Han hade noll lust att träna dressyr utan styrde stegen upp mot den mindre arenan där vi brukar syssla med natural horsemanship. Sen lekte vi cirkus en stund, han steg upp på en liten platå och ner igen (med mig på ryggen). Vi övade piaff- och passagesteg. Och sen red jag lite utan sadel. De senaste veckorna har jag likt en cowboy kastat mig upp på hans rygg när han rullat sig och sen ridit utan sadel och träns. Det får bli en paus på det en stund. Han ska få rulla sig i fred. Istället tänker jag lära honom att lägga sig ner (om han vill) så jag kan klättra upp på hans rygg i lugn och ro.