Måndag och tisdag, skola och separationsångest

Igår fick jag hämta upp Vidar från skolan utan sällskap av Majlis. Det var så mysigt att få ta en promenad med bara det stora barnet så vi valde att ta en omväg hem. På vägen mötte vi en man med hund. Mannen såg ömt på oss och sa “aaawww”. Först fattade jag ingenting, men sen insåg jag att vi båda klätt oss i ljusa jeans och mörk tröja. Gulligt.

Idag har jag sprungit kort, haft en återförening med Friday Lab Retreat-gruppen OCH tagit Majlis till Svenska skolan i LA. Det är en gullig liten skola som samlar ihop svenskspråkiga barn en gång i veckan under ett par timmar. Majlis älskade det och ville svara på alla frågor, kommentera alla bilder och sjunga med i alla sånger.

När vi kom hem lagade jag middag och arbetade upp en ilska över att alla andra bara lämnar sina grejer runt om i vårt hem medan jag går omkring och plockar upp dem. Imorgon åker Magnus till Sverige så jag får väl lov att trycka ner irritationen. Spara den på en mörk plats längst inne i mig bakom lås och bom tillsammans med ilska, besvikelser och frustation som aldrig luftat. Skoja, alla känslorna ska ut. Är antagligen irriterad för att jag egentligen är lite ledsen för att Magnus ska vara borta i över en vecka. Det är liksom lättare att störa sig på lego, kalsonger och näsdukar på golvet än att ta itu med separationsångest.

Nu ska jag i alla fall sova.