Igår åkte vi ut till stranden för att träffa Elin som är min bloggkollega här på The Way We Play och hade tagit med sig familjen på vintersemester till LA. Som ni anar var det otroligt trevligt. Barnen sandade ner sig själva och allt de kom åt medan vi vuxna satt och försökte hålla igång ett samtal längre en tre minuter åt gången. Det här var den varmaste dagen på länge, men så fort solen började sjunka blev det kallt som bara den så vi packade ner barnen och en ansenlig mängd sand i våra bilar och åkte vidare.
En helt annan sak som kanske behöver ett eget inlägg är att jag börjar se om tv-serien “Girls“. Lena Dunham var för övrigt en av mina första kändisspottingar LA. Vi satt på Gracias Madre i WeHo då hon plötsligt dök upp. Cissan och jag pratade länge om vi skulle gå fram och säga hej, men beslöt oss för att låta Dunham få vara privat. Sen dök det upp ett tjejgäng som inte tvekade för att gå fram och vi ångrade oss lite.
Hur som helst, det jag ville skriva är att dialogen om möjligt är ännu bättre när jag ser serien idag. Och tänkte mycket på hur chockade folk var av Lena Dunhamn kropp (som ofta var naken) 2012-13 när Girls började visas. Normkroppen var ännu mer närvarande då än idag. Jag tyckte själv också att det var oerhört modig att visa så mycket av en kropp som var så långt ifrån idealet. Idag är det liksom inget konstigt (i mina ögon). Överraskades mest av hur vanlig Dunhamns kropp var jämfört med vad jag mindes. Eller snarare de tankar och diskussioner jag mindes. Är ni med? Kanske instagram (och Lena Dunham!) ändå gjort något i hur vi upplever kroppar och hur de ska se ut. Viktigt att komma ihåg att vissa saker faktiskt blir bättre.
Glad fredag! Glad lilla födelsedagen, som min vän Cissan skulle säga. Jag fick en present i form av att en träff flyttades en vecka framåt och plötsligt hade jag en helt ledig förmiddag framför mig. På eftermiddagen ska jag rida och sen äta middag med Maja och hennes familj som hälsar på i LA.
Veckans svenska länk blir Svd-texten om hur moderna terrorister snickrar ihop sina egna ideologier. Passar perfekt in i det extremt individfokuserade samhället vi lever i.
En stylist, fast för krukväxter.
Ta med hästen på flyget (känner ingen här i LA som inte gjort sin hund till stödhund för att kunna ta med på flyget).
En svensk till: Förklaringen till hatet gentemot veganer.
Den här tyckte jag var intressant: Att ta och visa upp bilder av älskade som dött är ingen ny grej, men kan uppfattas som makaber i ett samhälle som inte är redo för det.
Äntligen lite goda nyheter i gigekonomin! Också ett tecken på hur viktigt det är med lagstiftningen kring kapitalismen.
Och på tal om gigekonomin, den här boken om Uber vill jag läsa.
Elizabeth Warrens Big Vagina Energy i onsdagens debatt.
Ultralöparen som ska testa på att springa maraton.
NYT skriver om hur Ryssland jobbar för att Trump ska bli återvald.
Lägger aldrig upp något själv, men inget socialt medium slukar min tid som TikTok. Öppnar jag appen, blinkar och kollar på klockan har det alltid gått minst 30 min.
När ni föreställer er en surfare, vad ser ni då?
Bloomberg och Trump är mer lika än vi (okej, demokraterna) kanske vill tro.
Elizabeth Warren som tittar på Mike Bloomberg.
Den här tyckte jag var väldigt bra: Om hur ett amerikanskt/kinesiskt par som gör matlagningsvideon på Youtube påverkas av Coronakarantänen. Tycker om när man berättar en stor historia genom en liten.
Den här artikeln handlar egentligen om hur stressade mammor är över att servera sina barm hälsosam och ekologisk mat, det den fick mig att tänka på är hur absurt det är att normen är gift i maten.
Jag är så glad över att Last Week Tonight sjunde säsong dragit igång igen. För den som gillar humor och samhällsfenomen. Om amerikanerna är bra på något så är det infotainment.
Igår när jag var ute och sprang passade jag på att lyssna på P3 Dystopia och avsnittet “Kina den totalitära framgångssagan“. Fasiken vad bra det avsnittet var. Jag har haft så svårt att få ihop kommunistpartiet med den extrema kapitalism som råder i landet, men här var det så tydligt förklarat att till och med jag förstod det.
Avsnittet handlar om mycket, men det jag inte kunde släppa var hur enkelt det är att blunda för demokratin när levnadsstandarden stiger. Allt fler har det bra och många har så sjukt mycket pengar. Varför då klaga på att det är lite totalitärt här och där? Och att följande generationer kommer att leva i ett samhälle som allt med påminner om George Orwells 1984 (fast där folk har det ekonomiskt bra).
Som västerlänning är det lätt att chockas över vad som pågår i Kina, men vi gör ju själva motsvarande gällande klimatkatastrofen. Det är liiiite för gött att flyga på semester, bygga hus, köra bensinbil, äta kött och shoppa för att vi på allvar skulle vilja ge upp det. Åtminstone än så länge.
Inte alla såklart, men än så länge majoriteten av oss.
Hörni, det ligger ju ett nytt avsnitt av Magnus och Peppes podcast och väntar på att ni ska lyssna på det. Det handlar bland annat om att jag inte vill vara Magnus mamma. Om varför alla hatar Elizabeth Warren och Mike Bloomberg kommer att bli USA:s nästa president. Om att du egentligen inte känner din partner och dina barn. Knappt dina kompisar. Om att det finns visst något äkta skandinaviskt som vi borde skydda och bejaka. Samt dokumentärer som egentligen är reklamfilmer (Kevin Hart, Tyler Swift, Gwyneth Paltrow ect). Lyssna! Själv använder jag mig av Overcast, men itunes, Accast och en massa andra funkar också bra.
Jag blir såklart glad om ni säger vad ni tycker. Håller med eller tycker att jag/vi helt är ute och cyklar.
Igår var en hysterisk dag med ovanligt mycket program för en person som vanligtvis lever som en pensionär med högst en aktivitet om dagen. Orka rada upp dem alla, men vi hade en mycket fin Friday Lab communityträff med temat fokus. Ju längre tid som går desto mer känns gruppen som en (växande) grupp vänner som träffas och pratar kring ett tema (igår var det fokus). Vi kom bland annat in på ämnet om vilka som jobbat ihop/anlitat varandra inom gruppen och det visade sig vara många. Majas och mitt mål var att Friday Lab också ska vara ett uppsving i ekonomin för deltagarna så man snabbt tjänar in kurspriset och sen mer. Det var flera som kunde checka av den boxen. Gjorde mig glad.
Sen skrev jag som en dåre, åt lunch med en kompis och på sen eftermiddag åkte Maggan och jag hem till Sofie och Eric som ordnat fest. Jag trodde att det skulle vara ett litet kalas för deras närmaste vänner, men det bara strömmade in folk och champagne och DJ:s. Sen fick Magnus en poddkris och var tvungen att susa hem, men jag stannade i hopp om att senare få skjuts med någon som också bodde på West Side. Det gick jag. Jag drack tre glas champagne och känner mig extremt bakis idag (lyckligtvis hade vi fått en korg med blodapel. Så är det ibland. Ska bara vara snäll mot mig själv den här onsdagen. Avbokade redan en frukost. Min vän Anne brukar säga att när man tackar nej till andra tackar man ja till sig själv.
Här: Fyra milt leende huvuden på rad. Hade hoppats på att Magnus skulle ta en fin bild på mig i min orange klänning, men men.
Okej! Här kommer hästinlägget jag nämnde tidigare i veckan. Föreställer mig att det gäller människans inställning till djur på det stora hela så icke-hästmänniskor har kanske också nån glädje/åsikt i det.
När jag började rida som sju-åttaåring lärde jag mig att människan ska visa hästen vem som bestämmer. Jag lärde mig att utstråla styrka och dominans. Inte tveka eller backa. “Hästen kan känna av din nervositet. Visa dig aldrig svag och osäker”. Folk var imponerade av att en så liten tjej kunde hantera så stora djur som hästar. Senare i tonåren var det viktigt att inte hänga med hästar för att de var fina och jag älskade dem utan för att prestera. Hoppa de högsta hindren och inte bli avslängd av de busigaste hästarna. Sporrar och hela köret.
Lite motsvarande som när jag slutade äta kött och trodde att det var töntigt att säga att jag gjorde det för att jag tyckte synd om djuren, istället sa jag att jag gjorde det för miljön och klimatets skull. Innerst inne grundade sig vegetarianismen lika mycket i den inhumana industrialiseringen av djuruppfödning som klimat och miljö. Jag tyckte synd om djuren. Jag tror för övrigt att folk i framtiden kommer att se tillbaka på den här tiden av köttätande som en primitiv och bestialisk tid, men det är ett annat inlägg.
Först under de senaste åren har jag börjat bejaka det jag verkligen känner. Säga att jag får panik när jag tänker på hur kossor och grisar, djur lika smarta som hundar och katter, lever bara för att bli mat åt människor. Och att jag rider för att bli bättre, men att jag också älskar hästar och inte har något behov av att dominera dem. Mycket bekräftelse har jag fått av min vän Frida som både jobbar på en non-profit organisation som tar hand om och rehabiliterar hästar ingen annan vill ha och har sju egna.
Frida pratar mycket om partnerskapet mellan djur och människa. Att hästar (det här gäller också hundar och andra djur) inte är bråkiga för att de vill en illa. När ett djur säger nej gör den det av en orsak. Om att våga låta hästen misslyckas utan bestraffning och låta den testa sig fram. Vara nyfiken och ta initiativ. Att lyssna på vad hästen kommunicerar. Och att faktiskt helt slopa bestraffning och bara jobba med belöningar. Tänka på att det ska vara kul för alla inblandade. I grund och botten handlar det väl om något så enkelt som respekt för andra levande varelser.
Jag säger inte att det alltid är så lätt att komma ifrån gamla läror och vanor. Men det är fint att känna sig ärlig mot sig själv och framförallt att lära sig nytt. Jag rider ju fortfarande för en tränare på ridskolan, men när jag rider privathästarna brukar jag skippa sadel och bett. Ibland allt och rida helt utan utrustning. Det är svårt, men också väldigt kul att märka att det går.
Vad går ni och bär på? Tänker att det är förlösande att säga högt små dumheter man går och tänker på. Förra veckan skämdes jag för att jag visste rätt, men sa fel i Morgonstudion när jag försökte förklara Brad Pitts politiska utspel på Oscarsgalan. Den här veckan har jag fått skamsköljningar av att jag på twitter skrev ut min vilopuls och frågade vad jag ska ha när jag springer (svar: det är tydligen helt individuellt och omöjligt att svara på). Jag insåg ganska fort efteråt att min tweet bara lät som blygsamt skryt för att jag har en låg vilopuls. HU så osympatisk jag kände mig. Och igår när vi satt och åt pizza på kvarterskrogen kom det ett äldre par fram och frågade var närmaste toalett låg, eller det trodde jag och försökte skicka dem mot de allmänna toaletterna. Sen fattade jag att de letade efter en mexikansk restaurang. Magnus skrattade åt mig.
Det här är ingenting som håller mig vaken på natten, men behövde skriva av mig det. Ni då, har era liv varit perfekta på sistone?
Glad alla hjärtans dag! Kom hem från stallet (otroligt bra lektion! Vill skriva mer om mina aha-upplevelser i ett eget inlägg) och möttes av rosenblad redan i garaget, de ledde upp till vårt hem och in i badrummet där ett bubbelbad, rosor och de nya airpodsen väntade. Själv hade jag inte väntat mig nåt och blev glad.
Men nu länkarna!
Barn som bär vapen i Mexiko. Fy fan för droger och karteller.
Det här med kärnfamilj visade sig vara ett ganska misslyckat experiment.
Ekonomiskt går det otroligt bra för USA, lägsta arbetslösheten på evigheter. Ändå ökar fattigdomen. Det här beror till stor del på att några viktiga områden blivit extremt dyra: sjukvård, dagvård, universitet och boende.
För några veckor sedan pitchade jag en tv-serie om en kryssningsfärja där ett virus bryter ut och färjan sätts i karantän. Verkligheten stal min idé.
Is patriarchy too big to fail?
Tycker att det är så otroligt skönt med folk som avviker från normen, till exempel är ihop, men bor på olika adresser. Tack för att ni öppnar upp för alternativ!
Också djur skapar ekonomiska system.
Så mycket av det vi köper på internet är fejk.
Dags att börja göra pengar på apokalypsen (själv tänker jag att vi flyttar till Skåne).
Den sittande presidenten tänker bli omvald bl.a tack vare desinformtion. Så här går det till. Här kommer mer på samma tema.
Kärlekspar som lever på att göra content på Tiktok. Livet = content.
Nuförtiden finns det droger som kan hjälpa krisande kärlekspar att hitta varandra (kärleken igen). Om äktenskapet knakar ta till knark.
Det här var en så konstig artikel/undersökning: Vilken sorts dansrörelser det motsatta könet finner attraktiva (och inte attraktiva).
Vice publicerar 15 historier om att göra slut offentligt.
Vad gör Mike Bloomberg för att bli Demokraternas presidentkandidat? Ganska mycket, bland annat en miljon dollar om dagen i Facebook-annonser sedan november. (tycker den här texten om bl.a. hur Bloomberg köper influencers och ger Trump svar på tal var väldigt intressant).
Veckans svenska: tre tankar som hjälper demokratin att stå emot populismens myter.
Träningsläger för att bli en K-popstjärna.
Jag har börjar kolla om serien Girls och ser plötsligt ett helt nytt djup och genialitet i dialogen. Det jag ändå vill tipsa om är andra säsongen av Jim Carrey-serien “Kidding“. Har bara sett det första avsnittet, men säsong ett var guld.
Här i USA går folk bananas inför Valentine’s Day. Magnus sögs med i hysterin och var på vippen att beställa en blombukett för 400 dollar (Magnus har ingen uppfattning om dyrt versus billigt), sen lugnade han ner sig och lät bli. Jag är inte ens speciellt förtjust i snittblommor. Tycker att det är så tråkigt att se dem dö en långsam död framför mig. Nu finns det kanske mer närodlade blommor i Kalifornien än i Norden, men klimatmässigt är fredagsbuketten ingen bra grej.
ÄH, det var inte meningen att skapa dålig stämning så här på Alla hjärtans dag. Det jag ville säga är att man i Finland firar den lite mer nertonade, men otroligt fina vändagen. Fokus bort från den romantiska kärleken och sikte på vänskap. Jag är så otroligt tacksam för mina vänner både här och på andra sidan jorden. Vet ni hur lyckligt lottad jag är, det går knappast en dag utan att någon hör av sig med en snäll/rolig/informativ kommentar på olika sociala medier.
Idag skickade Maja också listan på den anmälda till våra två Friday Lab-kurser och när jag läste om kvinnorna som anmält sig blev jag så uppspelt eftersom jag VET att de flesta kommer att bli vänner (också mina!) och stötta, heja på varandra, komma med råd och så vidare. Så otroligt glad för det nätverket.
Och NI DÅ! Tack för att ni hänger här och kommenterar och skriver smarta och snälla saker! Vänskap kommer i så många olika former och förtjänar verkligen en festdag. Höj ett glas bubbel för era vänner idag! Nu märker jag att jag låter exkluderande gentemot de som känner sig ensamma. Ingen ska behöva vara ensam, vi måste styra upp det. Förslag tages emot i kommentarsfältet.
Gällande gårdagens inlägg om influencermarketing tror jag följande: konsumenterna kommer att kräva ännu tydligare reklammarkeringar för att kunna skilja mellan kommersiellt och icke-kommersiellt innehåll. Smygreklam förstör både influencerns och företagets trovärdighet. Jag tror också att influencers i allt större grad granskas för de samarbeten de gör. Får de betalt för att marknadsföra semesterresor till diktaturer? Skönhetsprodukter som inte har någon effekt? Sexistisk reklam?
Jag tror att folk kommer att skriva allt längre och mer personliga texter Instagram. Att en bra historia, om det så bara är en bild, alltid är grunden för engagemang. Jag tror att mikroinfluencers med lojala följare kommer att få allt mer betalt. Riktigt stora influencers kommer att bli behandlade som det de är: reklambyråer mer än personer. Influencers som riktar sig till medelklass och medelålders med bra lön kommer att öka (alltså i jämförelse med unga människor som kanske inte har så mycket att spendera).
Video fortsätter att öka och blir allt mer proffsigt och interaktivt, exempel influencer som säljer grejer i realtid/Poshmarks live Posh Party.
Poddarna kommer också att fortsätta växa. Podden är ett sånt intimt medium och ett som lyssnare tillbringar 30-60 (eller mer!) tillsammans med personen (-erna) hen lyssnar på. Jag tror att allt fler företag kommer att producera egna poddar istället för att betala influencers för att göra reklam (ett utmärkt exempel är Trader Joes här i USA).
Tiktok kommer såklart att växa och till exempel musikindustrin kommer att använda den allt mer för att lansera artister/låtar.
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.