Tips på bra podd

1 month ago

Tips på bra podd

Igår när jag var ute och sprang passade jag på att lyssna på P3 Dystopia och avsnittet “Kina den totalitära framgångssagan“. Fasiken vad bra det avsnittet var. Jag har haft så svårt att få ihop kommunistpartiet med den extrema kapitalism som råder i landet, men här var det så tydligt förklarat att till och med jag förstod det.

Avsnittet handlar om mycket, men det jag inte kunde släppa var hur enkelt det är att blunda för demokratin när levnadsstandarden stiger. Allt fler har det bra och många har så sjukt mycket pengar. Varför då klaga på att det är lite totalitärt här och där? Och att följande generationer kommer att leva i ett samhälle som allt med påminner om George Orwells 1984 (fast där folk har det ekonomiskt bra).

Som västerlänning är det lätt att chockas över vad som pågår i Kina, men vi gör ju själva motsvarande gällande klimatkatastrofen. Det är liiiite för gött att flyga på semester, bygga hus, köra bensinbil, äta kött och shoppa för att vi på allvar skulle vilja ge upp det. Åtminstone än så länge.

Inte alla såklart, men än så länge majoriteten av oss.

Karolina · 1 month ago
Hanna Sahlberg som intervjuas i Dystopia har gjort ett åtta delar långt program för Sveriges radio som heter Det lyckliga Kina. Tips om man gillade Dystopia avsnittet

Peppe Öhman · 1 month ago
Tusen tack! Kastar mig över den! <3

Emma · 1 month ago
Gillar skarpt att du drar den parallellen och tänker att det är alldeles utmärkt att ta tillfället i akt och försöka vara normkritisk på hemmaplan när man förfäras över hur andra samhällen gör fruktansvärda tradeoffs. Nu tänker jag passa på o sväva iväg lite på samma tema för jag får daglig pa-ni-k på konsumtionskulturen som frodas till höger och vänster här hemma. har tänkt mycket på hur det är svårt att vara klimataktivist eller ens klimat"woke" utan att bli kapitalismkritisk/ängslig på köpet. Och det är då det blir svårt och som Johan Rockström säger klimatfrågan passas in som en vänster-höger ideologifråga. Jag har själv strandat på just den punkten - hur skulle det paradigmskiftet verkligen se ut som måste till? Hur skapar vi värde och incitament att skapa värde utan tillväxt? Och varför förs inte denna diskussion i några thinkthanks så vitt jag vet? Är det verkligen inte ett alternativ att försöka ersätta kapitalismen? (Det här triggar oftast också kommentaren att en är socialist/kommunist) Men det är väl som Rockström säger, tillsvidare måste vi vara pragmatiska och försöka fixa klimatkrisen först även om vi inte har svaret på detta. Men jag upplever det svårt att skilja på dom två. Är genuint nyfiken på hur du ser på den kombon, måste ett nytt ekonomiskt system till för att vi ska tackla krisen? Hur tror du ett sånt system skulle kunna fungera? Eller är jag inne på (helt) fel spår? Oavsett, hurra för utmärkt spaning i min mening!

Filippa · 1 month ago
Hej Emma! Tänker också MASSA MASSA på sånt här, och min slutsats är att vi måste, som samhälle, hitta andra värden än det materiella som visas upp. TID är en stor utmanare i "skryta med"-kategorin, och där tror jag vi är något på spåren. Om vi sänker arbetstimmarna från åtta till sex, gör TID mer värdefullt än pengar på riktigt, börjar skryta om hur LITE vi jobbar och hur MYCKET vi tex är med familjen, hur mkt konsumtion har vi inte skippat då?

Emma · 1 month ago
Tack för att du ger dig in i diskussionen Filippa! Uppskattar det :) nu blir det kilometerlångt resongemang igen men here goes; håller helt med dig i att det def är rätt riktning att göra tid till vår nya värdemåttstock. Är också helt enig i att sex timmars arbetsdag och vettigare arbetsfördelning är vägen framåt - på 70 talet var fritid ännu ett politiskt mål i partiprogrammen - nu är full sysselsättning istället ett mål i sig. Dock vet jag inte hur vi löser ekvationen beskattning, välfärd och arbete? Det känns svårt att föreställa sig en värld som fungerar efter helt andra parametrar. I Finland pratar bl.a. Vincit om en planet centric design och för att citera Rockströms vinterprat 2020 i P1 så måste vi sätta planeten i centrum för vad vi kan göra (där gillade jag hans pedagogiska parallell i att det gör vi ju redan när vi snackar ekonomi, typ vilka åtgärder har vi råd med - helt knas att vi inte fixar göra det med något så viktigt som planeten). Men sen tänker jag att shit, majoriteten av det vi gör är helt galet för planeten - den behöver varken fler trädildon eller stora kryssningsfartyg. Visst, vi ska göra projekt save Tellus till vår tids Apollo-projekt, det skapar jobb - men sen? Slutna kretslopp ja men typ mindre stuff, mer service/upplevelser? Hur många yoga retreats kan vi skapa för att finansiera vår hälsovård? Och om inte ökad välfärd (=bli rik) är incitament för företagande och innovation- vad ska det ersättas med för att skapa nån form av morot? Större dos av frisk luft? Egen skog? Eller såhär; hur ska vi kulturellt få hela västvärlden att ställa om vår definition av välfärd? Sånt grubblar jag på haha, får ångest med mindre..

Peppe Öhman · 1 month ago
Tycker att det är svinbra frågor och att du kanske borde tipsa en tankesmedja. Här i USA försvinner ju otroligt mycket pengar i korrumption, krig och fickorna på företag (inte minst försäkringsbolag), plus i fickorna på de redan galet rika. Tror att man kunde komma långt bara genom att genom beskattning jämna ut inkomstklyftorna. Och sen handlar det ju om, som du säger, att folk helt enkelt måste får drömma om/sträva efter något annat än Jeff Bezos och Beyoncé-rikedom.

Peppe Öhman · 1 month ago
Tack för så BRA kommentar! Utgick från att det här var ett av de inläggen som ingen skulle kommentera och så glider du in med detta! Jag tror att folk alltid får panik när de är tvungna att föreställa sig ett samhälle olika det de lever i just nu. Förändring är människans största skräck. Och att vi blivit inmatade med att det bara finns extrem kapitalism eller extrem kommunism och inget där emellan. Själv tror jag att vi snabbare än vad vi tror kan förändra samhället. Den här extrema konsumtionskulturen har ju eskalerat under de senaste 20-30 åren. Vi glömmer fort att man på 1990-talet inte shoppade som man gör nu, inte drunknade i "tips" från influencers och att livet funkade bra ändå. Jag tror (till att börja med) på nåt slags kapitalism light där lagstiftning skyddar miljö, klimat och människor. Tjänster framför grejer.

Emma · 1 month ago
Tack! sällan en orkar ge sig in i diskussion på InTeRnEt mera men det här forumet är ju en oas i öken så att säga ;) och håller med dig på alla punkter, samt _älskar_ inlägg av den här typen, har inte hittat många bloggar som vågar (?) bevaka frågor och koppla det till något så känsligt som vårt eget samhälle istället för att bara state the obvious (missförstå mig rätt, det behövs också!). Saknar fortfarande Nina Åkestams vassa inlägg... Jag har inte kunnat släppa en grej en vänstervriden bekant sa för många år sen - det här med värde och realekonomin- liksom vad som Faktiskt skapar värde (tänkte typ Maslow) när jag glatt missionerade att *allt* som behövs är att vi ställer om till en fantastisk sharing economy och delar på varor och konsumerar tjänster och upplevelser istället för produkter. Jag har inte lyckats komma underfund med exakt allt som gjorde att den kommentaren fastnade och jag blev mer tveksam i min åskådning, men nåt med frågan vad det är som faktiskt skapar värde sådde ett frö Och - million dollar question {trumvirvel}: Räcker capitalism light? Äh, som du skrev, till en början har vi väl inte några större optioner om vi ska hinna rädda planeten på 10 år... men! Hur kul kan vi ha om vi skulle börja klura på vad ett annat system skulle kunna kallas/rita upp grundmuren för nåt nytt?! (Call McKinsey!!)

Peppe Öhman · 1 month ago
TACK! <3 Jag älskar att det är så smarta människor som kommenterar här! Saknar också Åkestam. Håller med dig om att det är svårt att föreställa sig ett annat system, men tänkte att ett första steg kanske är bort från fysiska grejer och mer fokus på upplevelser och följande blir att fokusera mer på sig själv och andra. Alltså vända blicken inåt och mot andra levande varelser, inte konsumera för att göra sig bättre/lyckligare utan hitta lugnet inom sig själv och i relationer. Ber om ursäkt om jag låter helt galen.

Emma · 1 month ago
Låter inte alls galet i min mening, någonstans är ju intresset i horoskop mm ett försök att hitta utlopp för ett behov av andlighet som vi tappat när vi inte längre är med i kyrkan en masse på samma sätt som tidigare. Jag anser att vi söker mening och känner meningslöshet för att vi fokuserar på oss själva så mycket och jagar lyckan istället för att känna oss behövda i ett sammanhang där vi gör gott för andra (dvs lite av det som guds gemenskap i form av församlingen försett oss med innan). Äh, nu romantiserar jag, men ökad sekularisering ihopkopplat med ökad invidualisering och födelsen av en konsumentidentitet (jag konsumerar, därav finns jag, jag konsumerar, för att markera min tillhörighet/tribe) har nog gjort oss och planeten ganska olyckliga sammantaget... det här med att lycka är att vilja ha det man redan har är ju dock livsfarligt ur ett tillväxt/kapitalismperspektiv; vad händer med samhället om alla är nöjda och ingen vill konsumera? OCH tar sig tiden att tänka istället?! Ps. När du läser detta tänker du säkert -"mm, det är ju exakt det jag förespråkat bla med att tänka på andra istället för sig själv? Bort från individfokus mm" - jag vet! Och det är toppen! Blir alltid lika glad av att läsa det budskapet. På så sätt är vi vår egen lyckas smed, det går att bli stödfamilj, ta ett två timmars chatshifte varannan månad osv för att hjälpa andra utan att bränna ut sig själv. Pps. Är alltså inte religiös men med sekulära ögon skapar ju församlingar ett sammanhang för folk att hjälpa och hjälpas åt på många sätt, med föresatsen att man ska hjälpa och vara en god medmänniska.

Peppe Öhman · 1 month ago
Alltså, jag håller med dig i allt! Känner att du kanske borde skriva den här bloggen eftersom du formulerar mina tankar bättre än vad jag själv klarar av.

Lina · 1 month ago
Tack för kloka tankar från flera håll! Så glad att frågan lyfts och ventileras. Paniken kvarstår dock kring HUR den stora massan ska komma på att vi har en jord och att det är NU det är dags att ställa om! Hoppfullt det du skriver Peppe, att förändring kan ske snabbt. Dock är väl frågan om omställningen till det obekvämare livet kommer gå lika snabbt som omställningen från 90-talet till idag, då vi ändå går mot ngt mer ”göttigt”.

Filippa · 1 month ago
Emma - har en långtgående tanke om ett samhälle som är uppbyggt mer som en mikroekonomi eller ett "jordbrukssamhälle" om du vill: där vi säljer tjänster till varandra snarare än saker. Vardagstjänster inom ens närområde för att öka andelen tillgänglig privat tid (som ju då alltså är "värdet" i denna ekonomi). En gig-ekonomi om du vill, men utan slavvillkoren. Mer saker som "jag hinner inte handla men Gunnar på samma gata ska till Maxi imorgon och han shoppar för mig med samtidigt för x antal kronor" (okej nu finns ju just denna tjänst i form av typ Mathem osv, men för att illustrera). Eller "jag fastnade i ett möte på jobbet sent på em, DAGIS!" men så finns det en mamma som bor två gator bort som kommer ta med sig din unge hem för x antal kronor eller återbetalning i form av samma tjänst. Synergier tänker jag massor på! Hur kan man få alla dessa transporter inom och runt stan mindre miljöovänliga, jo genom att dubbelutnyttja - kanske kan budbilen ta med sig två personer från Nacka till Kista när den ändå åker?

Emma · 1 month ago
Filippa - Tack, gillar ditt tänk :) Det jag funderar mycket på är hur stor reformen är som måste till, att vi liksom måste spränga systemet som vi känner det idag och tänka om det helt. Lättare sagt än gjort... Peppe - Åh! Vilken komplimang! Den tar jag med mig in i veckan <3

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har sig.