Att respektera djur
6 years ago
Okej! Här kommer hästinlägget jag nämnde tidigare i veckan. Föreställer mig att det gäller människans inställning till djur på det stora hela så icke-hästmänniskor har kanske också nån glädje/åsikt i det.
När jag började rida som sju-åttaåring lärde jag mig att människan ska visa hästen vem som bestämmer. Jag lärde mig att utstråla styrka och dominans. Inte tveka eller backa. “Hästen kan känna av din nervositet. Visa dig aldrig svag och osäker”. Folk var imponerade av att en så liten tjej kunde hantera så stora djur som hästar. Senare i tonåren var det viktigt att inte hänga med hästar för att de var fina och jag älskade dem utan för att prestera. Hoppa de högsta hindren och inte bli avslängd av de busigaste hästarna. Sporrar och hela köret.
Lite motsvarande som när jag slutade äta kött och trodde att det var töntigt att säga att jag gjorde det för att jag tyckte synd om djuren, istället sa jag att jag gjorde det för miljön och klimatets skull. Innerst inne grundade sig vegetarianismen lika mycket i den inhumana industrialiseringen av djuruppfödning som klimat och miljö. Jag tyckte synd om djuren. Jag tror för övrigt att folk i framtiden kommer att se tillbaka på den här tiden av köttätande som en primitiv och bestialisk tid, men det är ett annat inlägg.
Först under de senaste åren har jag börjat bejaka det jag verkligen känner. Säga att jag får panik när jag tänker på hur kossor och grisar, djur lika smarta som hundar och katter, lever bara för att bli mat åt människor. Och att jag rider för att bli bättre, men att jag också älskar hästar och inte har något behov av att dominera dem. Mycket bekräftelse har jag fått av min vän Frida som både jobbar på en non-profit organisation som tar hand om och rehabiliterar hästar ingen annan vill ha och har sju egna.
Frida pratar mycket om partnerskapet mellan djur och människa. Att hästar (det här gäller också hundar och andra djur) inte är bråkiga för att de vill en illa. När ett djur säger nej gör den det av en orsak. Om att våga låta hästen misslyckas utan bestraffning och låta den testa sig fram. Vara nyfiken och ta initiativ. Att lyssna på vad hästen kommunicerar. Och att faktiskt helt slopa bestraffning och bara jobba med belöningar. Tänka på att det ska vara kul för alla inblandade. I grund och botten handlar det väl om något så enkelt som respekt för andra levande varelser.
Jag säger inte att det alltid är så lätt att komma ifrån gamla läror och vanor. Men det är fint att känna sig ärlig mot sig själv och framförallt att lära sig nytt. Jag rider ju fortfarande för en tränare på ridskolan, men när jag rider privathästarna brukar jag skippa sadel och bett. Ibland allt och rida helt utan utrustning. Det är svårt, men också väldigt kul att märka att det går.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Camilla Lindahl Bucht · 6 years ago
Hej! Hyr ni fortfarande ut er lägenhet i LA sommartid? Vi letar efter lägenhet mellan 20/6-2/7. Hälsningar Camilla m familj
Peppe Öhman · 6 years ago
Ja det gör vi! Har bara glömt bort att blogga om det. Tyvärr är den uthyrd för datumen ni är här :( Mest lediga veckor finns från mitten av juli till mitten av augusti.
Maria · 6 years ago
En grej jag gärna skulle höra dina tankar om: Nyligen talade jag med en vän om ridning. Jag sa att det är en grej jag inte alls förstår mig på, eftersom jag tycker hästar verkar skrämmande och bevisligen är farliga (känner en massa människor nyligen som blivit kastade från hästryggen och skadat sig). Min vän sa ampert att hen inte förstår sig på det eftersom ingen har frågat hästarna om de vill vara fångar och tvingas bära människor på ryggen. Det här var ett perspektiv som jag ärligt talat aldrig tänkt på. Hur förhåller du dig till det? Som vegetarian och djur-förkämpe, menar jag. Jag inser nu att jag känner en mängd vegetarianer som också rider. Borde fråga er alla, egentligen!
Peppe Öhman · 6 years ago
Jag tänker jättemycket på det! Och vill därför utforska nåt slags partnerskap med hästen. Det är ju inte svårt att läsa av en häst och se om den vill/inte vill göra det som krävs av de. Samma fråga gäller för övrigt väl människor som har hundar, katter, kaniner, råttor eller vilka som helst djur hemma. Hur känner djuren inför att leva i fångenskap och ha en människa som bestämmer över dem?
Linda · 6 years ago
Jag tycker det där är jätteintressant, roligt att läsa dina tankar om det. Själv har jag aldrig ridit för att prestera, och nästan alltid bara i skog och mark, med långa tyglar i skritt etc, för att det känns lite meningslöst (för mig) att rida runt runt på en liten bana när det finns så mycket att se och ta in därute. Och tänker att hästen kanske gillar det bättre också, men who knows. Sen kan jag samtidigt tycka det är lite annorlunda med ponneyer och med hästar. Hästar känns för det mesta fogligare och mildare till sin natur, åtminstone de jag känner, både privata och skol-, medan ponnyer inte är intresserade av att göra ett skit om det var de som fick bestämma. De kan liksom behöva en lite mer bestämd, övertygande ryttare om det alls ska bli något gjort annat än att stå och äta 24/7, typ lite motion emellanåt och så.
Peppe Öhman · 6 years ago
Intressant! Jag tror nog att stora hästar kan vara lika bångstyriga som ponnyer, men eftersom ponnyer är små och kanske inte alltid kan ha en stor (och duktig) tränare på ryggen? vet inte. Jag älskar också att rida ut i skogen/bergen, men känslan av att rida dressyr när hjälperna är så små att jag praktiskt taget bara tänker galopp eller halt och så gör hästen det. Att ha en sån kontakt till ett stort djur så man nästan blir ett är otroligt fint.
Jennifer · 6 years ago
Tycker det är ett bra tecken när hästarna kommer springandes när man kommer mot grinden och liksom vill hänga med. Stallet jag nyligen hittat här i Finland tycker det är viktigt och märkte att hästarna reagerade så nu när jag red uppe i Gällivare :) de tycker kanske också att det är kul att få komma ut och rida, även om någon sitter på dem?
Peppe Öhman · 6 years ago
Jag tror att det är ett mycket gott tecken. Att hästarna känner sig trygga med människorna omkring dem.
Jessica · 6 years ago
Så bra inlägg. Jag tänker också liknande och letar ständigt inspiration för hur man kan umgås med hästar på deras villkor. Tycker att alltfler börjar söka sig till alternativa och mjukare metoder. Red för en islandshästränare för ca 5 år sedan då jag hade ont i armar, axlar och händer efter lektionen för att jag skulle hålla i tyglarna så hårt. Man kan ju undra hur hästen kände det i munnen... Men tränaren har ju vunnit många mästerskap så jag vågade inte ifrågasätta.... Efter det har jag dock hittat tränare som fokuserar på harmoni och glada hästar istället ☺ men att rida utan utrustning har jav inte vågat mig på ännu.
Peppe Öhman · 6 years ago
Kan verkligen känna igen det där. Det finns så många auktoriteter inom ridsporten och trots att det känns fel i magen gör man som de säger, Ridinstruktörer som ropar att man ska sparka hästen i sidorna etc HU. Glad att höra att du hittat bra tränare!!
Sophia · 6 years ago
Inspirerande. Ibland kan jag inte fatta att jag fortfarande äter kött då och då.
Peppe Öhman · 6 years ago
Personligen tycker jag inte alls att det är så farligt att äta kött då och då. Tänker att det värsta är det rutinmässiga ätandet där folk tror att en näringsrik måltid alltid måste innehålla kött.
Ellen · 6 years ago
Så intressant detta! Jag tänker mycket på detta i förhållande till min hund. Vi har nu levt tillsammans i knappt ett år. Han är en vuxen hittehund med okänd bakgrund och helt olik alla andra hundar jag stött på. Jag har tidigt gett upp att lära honom saker som ”sitt” för det är tydligt att han helt enkelt inte ser vitsen med det. Däremot är han extremt lyhörd och följsam och när folk, av gammal hävd gissar jag, menar att jag måste lära honom några kommandon för ”att ha kontroll på honom” håller jag verkligen inte med. Han lyssnar så bra på mig ändå tycker jag. Det är som att han förstår vad jag säger när det finns en vits med det (som att gå nära i en folksamling) men att bara sitta för att få en godis - nä, inte intressant. Det känns så härligt att försöka hitta en relation som bygger på samförstånd och inte ”dressyr”. Min hund är så duktig på att läsa mig och jag gör mitt bästa för att lära mig att förstå honom också.
Peppe Öhman · 6 years ago
Fick bra rysningar när jag läste din kommentar. Så klockrent skrivet. Jag fattar precis vad du menar. Och känner samma inför hästar.