Magnus och jag pratade om hur vi inte aktivt är stressade eller rädda för coronaviruset, men att den underliggande vetskapen om att vi lever under en slags humanitär katastrof ändå gör en tröttare än vanligt. Det är liksom en oro som ligger och mal medan man försöker låtsas att allt är okej.

Tiden före den här krisen känns som flera år sedan. Det som var intressant och spännande då är i mindre grad det idag, men jag tänkte ändå tipsa om en kortessä jag skrev om trötthet med avstamp i Otessa Moshfeghs roman Ett år av vila och avkoppling.

Jag har verkligen inte varit på topp den här dagen. Försov mig och gled in i ett möte med rufsigt hår och märken av kudde på kinden.Ungarna har bråkat och så fort jag satt mig ner har Majlis hällt ut olika substanser på olika föremål (smoothie på sin favoritfilt, smält isglass i soffan, mjölkglas över matbordet och så vidare). Jag har svurit väldigt mycket och högt. Klaustrofobin har varit intensiv. Har inte skrivit något alls.

Tipsa mig gärna om enkla sätt att underhålla sina barn (helst får de givetvis underhålla sig själva). Jag är icke främmande för att sätta dem framför varsin skärm.

Igår behövde vi ladda bilen så vi passade på att svänga förbi en av våra favoritrestauranger Cholada på PCH, tog take out och fortsatte vidare mot Malibu. Sen satt vi och åt lunch medan vi väntade på att laddningen skulle bli klar. I dessa tider får man ta vara på det lilla äventyret.

Idag när jag var ute och sprang tänkte jag på en del av materialet jag samlat ihop för Friday Lab Community för april. Temat är att tänka utanför det vanliga och genom att konkret avvika från sina normala mönster och rutiner upptäcka nya tankegångar och kreativitet. På instagram kör vi en kul liten aprilutmaning med just detta tema. Följ oss där vetja!

Hur som helst, jag läste en bra artikel på New York Times om hur vi under den här konstiga karantänen från olika håll blir uppmanade att ta vara på vår tid och göra något kreativt av den. Men alla har verkligen inte mycket tid över och alla kan/vill verkligen inte vara produktiva. Det är okej att inte trycka gasen i botten i kreativitet.

Nu säger jag kanske något självklart, men må så vara: Just nu har vi alla något gemensamt, nämligen osäkerheten kring hur viruset ska på påverka oss, de som står oss nära och resten av världen. Ingen vet exakt vad som kommer att hända. Eftersom vi är olika personer med olika personligheter, erfarenheter och livssituationer hanterar vi den här osäkerheten på olika sätt. Vissa av oss kommer att skriva den där stora romanen (inte jag), andra måste få älta och låta sin ångest få komma ut, somliga behöver pepp och positivitet, en del kommer att av ren tristess uppfinna något fantastiskt, andra kommer att göra amatördiagram att lägga ut på Twitter och Facebook, eller spela in danser på TikTok, eller något helt annat. Vi kommer att må olika bra och hantera det på olika sätt.

Reaktionerna på den här humanitära katastrofen varierar från person till person och från dag till dag. Maja och jag pratade häromdagen om hur det också är så i Friday Lab Community. Vi har vid sidan om vanliga träffar, plan along, föreläsningar och bokklubbar har vi lagt till fika och aw:n och folk kommer in med olika humör och energier och det är så det ska vara. Ingen ÄR sina känslor, men man ska få ge utlopp för dem.

Okej, det jag försöker säga är att jag kämpar med att inte bli irriterad på folk som inte reagerar som jag eller som upplever den här krisen på ett annat sätt. Säger inte att det alltid funkar för mig, men det enda man kan göra är sitt bästa och utgå från alla andra också gör det. Det är lugnt att bli helt paralyserad av situationen och bara kolla på Netflix till vi är ute på den andra sidan.

Så här såg Vidde och jag ut 2013 när vi flyttade till LA. Ganska gulliga, eller hur?

Jag läser i alla fall väldigt mycket böcker under den här konstiga tiden. Det är skönt för hjärnan att få ta in långa sjuk text som inte är reportage om Corona. Jag läser ju ganska mycket nyheter vanligtvis och har antagligen fördubblat intaget under de senaste veckorna. OBS skulle inte göra det om det fick mig att må dåligt, tror att jag går in i rollen som journalist och på så vis skapar nåt slags imaginär distans till det jag läser.

Det som överraskar mig är hur folk, inklusive såna som jag respekterar och gillar, kritiserar Sveriges strategi att komma ur den här krisen. De kommer med långa arga förklaringar om varför experterna gör fel. Det bränner i fingrarna på mig, jag vill så gärna gå in och fråga hur alla kan vara experter, men håller mig eftersom jag verkligen inte har något att bidra med när det kommer till smittskydd.

Okej, över till länkarna!

Den här (svenska) texten om Anders Tegnell och hans karriär tyckte jag mycket om.

I Kalifornien är det mest papperslösa invandrare från Centralamerika som tar hand om jordbruket. Många av dem är extremt utsatta under Coronakrisen, men det finns hopp.

Många fångar blir frigivna tidigare än planerat för att undvika en stor Coronakris i fängelserna i USA. Och hur det är att komma ut ur fängelset efter 26 år och stiga rakt in i karantänen.

Under kriser som denna vattnas det i matkmunnen för politiker som har en dragningskraft mot autokrati.

Klarar äktenskapet av pandemin?

Det är okej att äta (det är alltid okej att äta såvida du inte ska opereras inom 24H) också under en pandemi.

Den här gjorde mig ledsen. En man som bor med sin hund på LAX och är orolig över hur hunden ska få mat. När jag läser såna här reportage hoppas jag alltid att någon annan som läst gjort något åt situationen (denna någon kunde givetvis vara jag).

Jag är gräshoppan som spelar och festar hela sommaren.

Goda nyheter! Folk tar hand om hemlösa hundar mer än någonsin!

Portugal behandlar invandrare som medborgare under krisen.

Att åka till Cabo på spring break var kanske inte årets bästa beslut.

Känns väldigt amerikanskt (ursäkta generaliseringen) att köpa ett vapen så fort man blir lite stressad.

Att inte gå ut på två år.

Nu vill jag att ni kollar på Unorthodox på Netflix och sen läser Nina Solomins “Ok, Amen“. Vi talar för övrigt bland annat om den i senaste Mellan raderna.

Bilden ovan är fake news. Eller jag var i och för sig nere vi poolen idag för att ta årets första dopp, men det fanns någon äcklig substans i ena bassängändan och jag beslöt mig fort för att skjuta upp doppet tills poolen blivit rengjord.  Det var det mest spännande som hänt mig idag. Det toppade ändå att ta en lång promenad som var gårdagens höjdpunkt.

För övrigt har jag märkt att jag inte kan producera längre texter i den här situationen. Det går liksom inte att skriva skönlitterärt när man blir avbruten var tredje minut. Igår fick jag ett utbrott och höll en något agiterad monolog som handlade om att ingen som städar undan efter sig gör mig en personlig tjänst. Om man bor här är man en del av detta hushåll och då är det ens plikt att ta hand om hemmet. Fast i versaler då.

Istället för roman skriver jag på andra kortare texter, förbereder föreläsningar och kurser, pratar med Maja om Friday Lab och läser/lyssnar på nyheter. På tal om det delade jag idag en New York Times-artikel på Twitter som handlade om hur olika USA:s delstater reagerat på coronakrisen. Vem som hållit sig hemma och vem som inte gjorde det. Utan att dra på några stora analytiska växlar tyckte jag att det var ett jättebra exempel på hur enormt och segregerat USA är och hur många olika kulturer/synsätt här finns.

Hur ofta händer det er att ni tycker något är otroligt intressant och när ni berättar det för andra är de bara snark och rycker på axlarna? Vad handlar det i så fall om?

Jag tänker alltid att jag ska fira när det kommer ut en bokkatalog med min bok i sig, men det blir sällan av. Lite fir är väl ändå att få dela den här. Är så glad och stolt över den här boken, andra delen i serien om Maja och Frank. Tänk att få syssla med det man gillar mest: böcker och hästar. Det är alltså en kapitelbok för barn i lågstadieåldern. I den här delen är det vinter och Maja rider på sin vanliga ridskola. Hon trivs inte speciellt bra och längtar efter en bästis. Sen dyker Frank upp och det blir hopptävling.

Det är för övrigt otroliga Louise på HejHejVardag som gjort illustrationerna i boken. Så stolt och glad över det. Louise är så jäkla rolig, smart och ja, bra på att illustrera.

Förresten: Mitt förlag Schildts och Söderströms har minus 30 procent på alla böcker just nu. Min bok kommer ju ut först till hösten, men det finns en massa annat bra att läsa där. Gör det! Köp en bok.

Hörni, tack för att ni delade med er av era besvikelser i inlägget under. Jag läste dem och tänkte på var och er. Klart att jag visste att folk hade planerade grejer som inte blev av och att det såklart föranledde besvikelser, men det var på fint att faktiskt läsa om dem. Jag kände mig mindre ensam i min bitterhet. Jösses så vi kommer att uppskatta livet, vänner och friheten när allt detta är över. KRAM!

Idag i podden berättade Magnus att han igår på väg för att köpa kaffe  sett Arnold Schwarzenegger cykla förbi med sitt crew. Bland annat detta, och mycket viktigare saker, pratar Maggan och jag om i podden. Allt vi snackar om gör vi ur ett feministiskt, journalistiskt och mediagranskande perspektiv. Om du tycker att det är bra (och indirekt vill stöda den här bloggen) går det bra att för 2, 80 dollar i månaden prenumerera på podden. Gör det! Jag blir glad!

Det om det. Det jag tänkte skriva är att jag öppnar upp kommentarsfältet för era Coronabesvikelser. Ni vet hur det känns futtigt att klaga över att man inte kom iväg till sommarhuset/på skidsemestern/på födelsedagsfesten. Andra har ju ångest, sjukdom och död att tampas med. Man biter ihop och tänker på hur bra man ändå har det. Men besvikelsen mullrar i bakgrunden.

Alla besvikelser är besvikelser och här är ni välkomna att skrika ut dem ur ert system. Jag kan börja: Jag är så besviken över att vi inte kommer att kunna åka till Hawaii i april. Vi skulle hänga med goda vänner. Magnus skulle få vara statist i film med typ Schwarzenegger. Jag skulle skriva reportage. Barnen skulle snorkla). Nu blir det ej så. Ni då?

Louise som är en god vän, otrolig person, ROLIG person och dessutom illustrerar mina Maja & Frank-böcker (nästa kommer ut i september!) har lagt upp linjebilder för nerladdning på sin blogg. Alltså färgläggningsbilder att printa ut. Både för vuxna och barn (man får själv avgöra vem som färglägger vad). Inte nog med det! Flera av bilderna kommer från “Ett himla tjat om hästar“! Om du kanske haft ett barn som gillat boken kan det vara en kul grej att färglägga illustrationerna från den.

I dessa tider då vi behöver distraktion från verkligheten (och stannar hemma isolerade) tänkte jag passa på att tipsa om några tv-serier jag gillar väldigt mycket.

Insecure.

The Good Fight.

Better Things.

High Maintenance (såg The Dude när jag var ute och sprang häromdagen, men ingen som jag berättade det för blev imponerad).

Fleabag.

Nu blir det jobbigt för er att scrolla så vi tar resten en annan dag. Är så avundsjuk på er som inte har sett dessa och har alla säsonger framför er.

Jahapp, vad gör ni en sån här coronadag? Jag jobbade i några timmar. Magnus rakade bort skägget och lämnade mustaschen. Jag tycker handen på hjärtat att det är svinsnyggt, men så har jag också alltid gillat Tom Selleck.

Sen tog vi en promenad till kvarterscafét. Någon före oss hade lämnar $50 i kassan som en liten present till kommande kunder. Skulle det hända i Sverige eller Finland? Kanske? Vi blev glada och lämnade en liten peng för de som kom efter oss. Medan vi väntade på kaffet sminkade Vidde Majlis. Sen promenerade vi till några kompisar uppe på gatan och stod och pratade med dem med coronaavstånd. Kom hem, barnen byggde en koja, jag sprang och nu är det fritid.

Vad sysslar ni med?

Jag hade nåt slags fåfäng tanke om att göra fredagslänkarna med så få texter om Corona som möjligt, men det är fasiken svårt att hitta nåt aktuellt och relevant som inte handlar om just virus. On a personal note gläder jag mig mycket åt att mina gamla studiekamrater från Erasmustiden i Nederländerna startat en Whatsappgrupp och att alla är precis som för nästan 20 år sedan.

Så här besegrar vi coronaviruset.

Tjernobylturism.

På bara en dag ställde 1000 pensionerade, privata och andra sjuksköterskor upp för att hjälpa New York ur coronakrisen.

YouTube and Amazon Prime will sacrifice streaming quality in the EU to help avert internet gridlock as tens of millions of Europeans, confined by the coronavirus outbreak, switch to working from home

Eftersom Trump inte kan hålla sina valmöten ute bland folk har han flyttat kampanjen till pressrummet.

Varför dör fler män än kvinnor av corona?

I Finland stänger man Nyland och i Sverige får allt mindre grupper människor träffas, på vilket sätt påverkas medborgarens fri och rättigheter? Tycker detta är en mycket intressant fråga. (på svenska).

Stressad? Lätt ångest? Surfa in till  The Calm Place.

That discomfort you’re feeling is grief.

Abortmotsåndare använder coronakrisen för att stänga ner abortkliniker.

Den här är kanske inte för alla, men jag tycker att det är en intressant diskussion om hur unga människor är mer intresserade av sin image (på på sociala medier) än sex och om hur upplevelseekonomin håller på att dö ut.

Du måste inte vara så produktiv.

Om hur det är när ens man blir sjuk i Cornona.

Använder ni er av Houseparty? Ska börja nu.

Precis som alla andra har jag frossat Tiger King den här veckan. Den är ju klipp på ett väldigt dramatiskt (sensationellt?) sätt. Jag ställer mig lite skeptisk till sanningshalten i den, men en otrolig historia är det.