Vi är alla här, men reagerar olika

Igår behövde vi ladda bilen så vi passade på att svänga förbi en av våra favoritrestauranger Cholada på PCH, tog take out och fortsatte vidare mot Malibu. Sen satt vi och åt lunch medan vi väntade på att laddningen skulle bli klar. I dessa tider får man ta vara på det lilla äventyret.

Idag när jag var ute och sprang tänkte jag på en del av materialet jag samlat ihop för Friday Lab Community för april. Temat är att tänka utanför det vanliga och genom att konkret avvika från sina normala mönster och rutiner upptäcka nya tankegångar och kreativitet. På instagram kör vi en kul liten aprilutmaning med just detta tema. Följ oss där vetja!

Hur som helst, jag läste en bra artikel på New York Times om hur vi under den här konstiga karantänen från olika håll blir uppmanade att ta vara på vår tid och göra något kreativt av den. Men alla har verkligen inte mycket tid över och alla kan/vill verkligen inte vara produktiva. Det är okej att inte trycka gasen i botten i kreativitet.

Nu säger jag kanske något självklart, men må så vara: Just nu har vi alla något gemensamt, nämligen osäkerheten kring hur viruset ska på påverka oss, de som står oss nära och resten av världen. Ingen vet exakt vad som kommer att hända. Eftersom vi är olika personer med olika personligheter, erfarenheter och livssituationer hanterar vi den här osäkerheten på olika sätt. Vissa av oss kommer att skriva den där stora romanen (inte jag), andra måste få älta och låta sin ångest få komma ut, somliga behöver pepp och positivitet, en del kommer att av ren tristess uppfinna något fantastiskt, andra kommer att göra amatördiagram att lägga ut på Twitter och Facebook, eller spela in danser på TikTok, eller något helt annat. Vi kommer att må olika bra och hantera det på olika sätt.

Reaktionerna på den här humanitära katastrofen varierar från person till person och från dag till dag. Maja och jag pratade häromdagen om hur det också är så i Friday Lab Community. Vi har vid sidan om vanliga träffar, plan along, föreläsningar och bokklubbar har vi lagt till fika och aw:n och folk kommer in med olika humör och energier och det är så det ska vara. Ingen ÄR sina känslor, men man ska få ge utlopp för dem.

Okej, det jag försöker säga är att jag kämpar med att inte bli irriterad på folk som inte reagerar som jag eller som upplever den här krisen på ett annat sätt. Säger inte att det alltid funkar för mig, men det enda man kan göra är sitt bästa och utgå från alla andra också gör det. Det är lugnt att bli helt paralyserad av situationen och bara kolla på Netflix till vi är ute på den andra sidan.